Kategoriarkiv: föräldraansvar

Grums och dess problem med flyktingar

Läs det här: https://www.expressen.se/gt/barngang-satter-skrack-boende-haller-sig-inne/ Man blir mållös. Vad är det som händer? När det är så många problem landet över att man tror att man har hört allt och det inte kan bli värre så ser man detta. Hur är det möjligt? Hur har det tillåtits pågå utan konsekvenser? Det har nämligen pågått i ett till två år. Varför har ingen satt ner foten? Hur kan föräldrarna vara totalt ovetande? Eller bryr de sig inte? Vilken moral har de gett sina barn? Och varför gör inte kommunen något?

Men nu så, nu ska det äntligen tas tag i. Till hösten ska det minsann bli informationsmöte men redan innan dess ska Grums kommun agera. Så här säger kommunchefen Annika Lomarker tillika VD i bostadsbolaget där de ouppfostrade flyktingbarnen bor: ”Vi ska gå in och hjälpa till både från kommunen och bostadsbolaget. Bland annat genom att engagera personal från fritidsgården som kan starta aktiviteter redan nu i sommar. Längre fram kommer vi att arrangera en gårdsdag. När vi jobbar så här använder vi alltid tolkar så att alla är med och förstår, säger hon …”

Det här är allvar så man kanske ska hålla igen lite med ironin, men ju mer man läser i artikeln, ju mer uppgiven blir man faktiskt. Gårdsdag? Vem kom upp med den idén? Sätt ner foten! Visa vart skåpet ska stå! Var övertydlig till föräldrarna att det här är helt oacceptabelt och det kommer få konsekvenser om de inte tar hand om sina ungar. Visst, man har aldrig koll för jämnan som förälder och alla barn gör saker de inte borde. Men det är milsvid skillnad på busstreck och hot om våldtäkt, faktiskt. Här bär föräldrarna ansvaret till hundra procent, så skippa fritidsgårdspratet och agera som invånarna har rätt att förvänta sig och som anstår en kommun.

 

Annonser

Problemen i Järvaområdet

”Enligt SCB har nästan 86 procent av alla unga som går ut nian behörighet till ett yrkesprogram på gymnasiet. I utsatta områden är siffran 70 procent, och bland killar 67 procent. Ännu större skillnad blir det om man tittar på Järvaområdet specifikt, exempelvis var bara 56 procent av eleverna behöriga till gymnasiet på Rinkebyskolan och 59 procent på Hjulsta grundskola. Förra årets resultat var ändå bra jämfört med tidigare år, då andelen med gymnasiebehörighet på skolorna i Järva snarare legat under 40 procent. Det är katastrofsiffror.”

Ovanstående text är kopierad från ett debattinlägg skrivet av Moderaten och Järvabon Benjamin Dousa. https://www.dagenssamhalle.se/debatt/muf-skolan-viktigast-att-vanda-utvecklingen-i-jarva-28160 Han har flera viktiga poänger i sin text, och att bara satsa på fler poliser som gör fler ingripanden hjälper så klart inte. Men som alltid så saknar jag föräldraperspektivet. Har man svårt med språket så blir det knepigare så klart, men att lära sina barn hyfs så att de sköter sig på lektionerna har inte med språkkunskaper att göra. Att uppföra sig ska man ha lärt sig hemma när man väl börjar skolan. Då blir det lugnare och eleverna kan ta till sig kunskapen. För övrigt så är samarbete hem-skola det bästa eftersom ena parten inte kan göra allt. Även med engagerade föräldrar blir det svårt om inte skolan tar sitt ansvar. Givetvis stökar ungar, det sker överallt, men varför mer här? Det är oförsvarbart.

Det är bra att Dousa som själv är uppvuxen och bor i området engagerar sig och lyfter fram vad som behövs. Tänk om fler boende gav sig in i politiken och ville påverka till det bättre. Jag hoppas att allteftersom han blir mer känd, så lockar det fler att också engagera sig. Inget område blir vare sig sämre eller bättre än vad de boende gör det till. Järva ligger geografiskt bra till, har arbeten och utbildning, bra kollektivtrafik och annat positivt. Tänk om alla invånare där tog tillvara på det.

 

”Köp inte så dyra jackor”

Ja det är inte hela citatet, för det lyder så här: ”Föräldrar, köp inte så dyra jackor till era barn”. Den som kommer med uppmaningen är Linda Hellström hos Huddingepolisen. Att hon säger som hon gör förstår jag, men samtidigt så känns det så ofantligt fel. Det handlar så klart om rån mot unga människor, barn och tonåringar. Sorgligt, men sant. Hon ser en tredubbling av den här typen av rån. De kriminella, som ofta själva är unga människor, är fräcka så det förslår. De tvekar inte att råna någon inne i ett köpcentrum fullt av människor mitt på dagen. Så säker, det går man ingenstans.

Men vad är det då med uttalandet som stör? Jo att det är offer och laglydiga människor som ska anpassa sig och inte buset som ska stoppas. Lättare sagt än gjort kanske och brott kommer alltid att begås. Däremot så är det den där anpassningen som gradvis flyttas fram hela tiden som är diskussionen som borde föras. Vi har poliser och ska inte behöva tala om anpassning. Det är inte bra att det är på det här sättet. Det skapar en otrygghet som fler och fler känner även i situationer där de normalt inte skulle behöva göra det. Nu verkar det i alla fall som att polisen lägger mer resurser på problemen med rån och misshandel mot unga och Andreas Lindberg, Skärholmspolisen säger att man har lyckats kartlägga och förhöra ett ”antal personer”. Man kan bara hoppas att det leder till en lösning på sikt.

Det verkar som att vi har flyttat fram gränserna för vad som är acceptabelt, samtidigt som vi har blivit avtrubbade för kriminalitet och inte reagerar som vi skulle ha gjort förr. Vidare så är många brott nya eller har funnits endast i liten omfattning. Det som borde ha skett är att direkt något nytt börjat hända så skulle polisen ha funnits där och satt hårt mot hårt på en gång. Då hade vi inte haft så stora problem nu. Man skulle ha visat att det är hit men inte längre som gäller. Fast när inte politiker har reagerat tillräckligt så kan det vara svårt och resultatet av naiviteten ser vi nu. Saker lägger sig inte eller försvinner av sig själv, de eskalerar.

 

Bör Sverige införa språktest?

”Istället verkar språktest för medborgarskap handla om det symboliska värdet av att ställa krav på en viss grupp i samhället.” https://www.svd.se/darfor-ar-spraktest-en-dalig-ide

Jag läste i går ovanstående artikel i Svenska Dagbladet där två språkforskare är oroliga för vart det ska leda om vi inför detta. Ja sådant vet man så klart inte i förväg och de tar upp en del tänkvärt. Dock så tänker de inte hela vägen, och här kommer några reflektioner, först om det citat som jag la ut här. För mig personligen så är symbolvärdet en viktig del i förslaget, även om det inte är allt. Men att visa att det finns ett värde i ett medborgarskap i ett av världens tryggaste och mest utvecklade länder som innebär ett motkrav är inte något att vara orolig för, utan att sträcka på sig över. Det ska vara åtråvärt att få ta del av detta. Vad vi svenskar behöver är att stärka vår kollektiva självkänsla för landet. Det ska inte förväxlas med att ställa krav på endast vissa grupper. Formuleringen fungerar därför inte här då det givetvis handlar om invandrare eftersom de som är födda här redan har medlemskap. Forskarna försöker göra en politisk debatt om rasism som inte finns.

Men det de tar upp om livssituation och möjligheten att lära sig ett nytt språk är givetvis viktig att tänka på. Man kan inte ställa orimliga krav på människor. Däremot så kan man ställa rimliga krav och man ska även se till individen. Men viss grundläggande svenska ska man kunna ta till sig för att komma in i samhället och fungera här. Det handlar om både rättigheter och skyldigheter. Du ska kunna studera och arbeta, du ska kunna gå till läkare utan tolk, du ska kunna förstå det politiska systemet för att kunna rösta, engagera dig i dina barns skolgång och så vidare. Tilläggas ska att det normalt sett tar fem år för att få ett medborgarskap och är viljan tillräcklig stor så klarar givetvis de flesta det här. Har man inte lärt sig grundläggande svenska på så många år så kanske man bör diskutera varför i stället för att försöka skapa en debatt om att medborgarskapet handlar om något annat än vad det faktiskt gör.

 

44 dödsskjutningar bara i år

Vad händer egentligen i Sverige? Ja det här blogginlägget blir väl som att läsa samma text som finns både här och var, alltså funderingar kring varför vi har låtit det gå så här långt. Inte för att någon politiker medvetet har suttit och bara sett på, eller att polisen har struntat i att försöka stävja utvecklingen. Det tror jag inte för en sekund. Jag tror snarare att många där känner samma uppgivenhet som jag själv och andra gör. Men frustrationen är stor bland oss väljare och det med rätta. För något är vansinnigt snett när det har kunnat bli så här. Jag hävdar bestämt att man har sett mellan ögonen eller låtit bli att ställa de krav som måste ställas. Man blundar gärna, åtminstone lite lagom mycket för att kunna smita undan en hård debatt och att se sanningen i vitögat. Det är gärna någon annans fel än individen och föräldrarnas. Må så vara att det finns samhällsproblem som kan driva saker i olika riktningar, men de flesta människor skjuter faktiskt inte ihjäl varandra oavsett livssituation. Jag köper helt enkelt inte det argumentet.

Jag läser kommentarer på sociala medier och här är några efter senaste dödsskjutningen: ”De flesta svenskar har ju röstat för stor invandring de senaste 20 åren. Nu kommer notan.” ”Vad är det för fel på skjutningar? Svenskar måste lära sig att anpassa sig efter andras kulturer.” ”87% borde ställas till svars.” ”Politikernas verklighetsfrånvända politik måste stoppas!” ”Ställ sossetopparna till svars..inför riksrätt…och dödsstraff med omedelbar verkan.” ”De beror väl på dom så kallade importerade nysvenskar.” ”Dags att sänka den rättsliga åldern för barn från 18 till 15. Kan man begå brott då kan man även ta sitt straff. Jäkla daltande med socialtjänst.”

Jag är inte förvånad, men jag läser och känner att man har passerat en gräns som inte borde passeras. Samhället handlar allt mer om vi och dem, och det är inte bra. Exempelvis så anser jag inte att 87 procent av väljarna bör ställas till svars för att de inte röstat på Sverigedemokraterna. Jag anser inte heller att det bara är ”sossetoppar” som är skyldiga eller att alla invandrare kan dras över en kam som så ofta görs. Dödsstraff med omedelbar verkan anser jag också är fel. Däremot så har invandringen med det här att göra, vilket många påpekar i olika diskussioner, men inte invandrare i stort, utan en liten del av dem. Men dagens politik ställer grupper emot varandra. Många väljare menar att det här inte är ett svenskt beteende och det måste vi våga erkänna. Trots det så uteblir reaktionerna som borde komma från politiker och myndigheter. I stället för att med ryggrad stå upp för sunda värderingar och till hundra procent fördöma beteendet så ursäktar/förklarar många makthavare kriminaliteten med brist på arbetstillfällen, trångboddhet och ekonomiska klyftor. Företeelsen med dödsskjutningar är relativt ny i Sverige trots att utsatthet och sociala problem alltid har funnits. Sök efter svaren där de finns och ta tag i problemen istället för att skyll på annat. Hur många av dessa kriminella har ens avslutat skolan och försökt få ett normalt arbete? Ytterst få skulle jag vilja påstå. Det är inte där problemet ligger och så länge man stirrar sig blind på fel saker så kommer det bara bli värre och värre.

 

Vit jul, fast kanske utan snö

Julen ska vara vit, med massor av snö, då är den som bäst och vi får den rätta julkänslan. Men den kan vara vit även på annat sätt och då är det inte med något utan utan något. Ja du har gissat rätt, utan alkohol. Där har jag inga som helst invändningar. Man behöver faktiskt inte dricka alkohol bara för att det är jul. Själv kommer jag dock göra det, men det blir inget berusningsdrickande. Jag är helt enkelt för gammal. Men jag älskar gott vin så det blir det nog på julaftonskvällen och en nubbe till sillen också för den delen. Så skulle jag skriva under någon lista om att avstå så skulle jag ljuga och ljuga är något jag av princip undviker.

Men jag hade faktiskt inte skrivit under även om jag varit nykterist eller till och med absolutist. Varför? Jo därför att jag helt enkelt inte är något för sådana listor. De som skriver under har däremot min respekt eftersom jag vet att syftet är gott. Kanske någon vill visa sig duktig också, men då är det som det är med den saken. I dag har jag en debattartikel i Metro där jag vidareutvecklar mina tankar: https://www.metro.se/artikel/debatt-jag-hj%C3%A4lper-inte-utsatta-barn-genom-att-v%C3%A4gra-alkohol-p%C3%A5-jul

Det är så lätt att bara skriva under något som verkar bra, jag har också gjort det, även om det är sällan. Saken är bara den att det ofta stannar vid just en underskrift. I det här fallet har jag dock funderat vidare och swishat en slant till Vit jul. https://www.vitjul.se/ För mig kändes det bättre än att bara tala om vad jag inte skulle göra, även om många säkerligen gör både och. Bidra du med om du vill göra skillnad för utsatta barn och ungdomar. De ordnar många aktiviteter nu under lovet och det lovar jag kommer bli uppskattat. (Och jo, även en pytteliten summa gör skillnad, skulle alla i Sverige bidra med bara en krona var så skulle det bli 10 miljoner, så känn aldrig att det inte är någon idé.)

 

Förebygga eller ”släcka bränder”?

I gårdagens Agenda diskuterades socialsekreterarnas roll när det gäller förebyggande arbete, arbete med att ta hand om unga som hamnat i missbruk och kriminalitet samt omhändertagande av barn och annat som rör de här svåra frågorna. Det sades en hel del bra tycker jag, bland annat om vikten av att få fler anställda som kan arbeta förebyggande och man talade om vilka resurser som krävdes. Polis och socialsekreterare hade intervjuats i förväg och i studion fanns företrädare för socialsekreterarnas fackförbund, Moderaterna och Socialdemokraterna.

Dock så saknade jag återigen föräldrarna i diskussionen. Inte en enda gång nämndes de från något håll. Det gör mig synnerligen bekymrad. Hur ska man annars kunna lösa problemen? De är ju de viktigaste personerna i sina barns liv. Jo förresten, de nämndes, men det handlade bara om att beroende på vilka eventuella regler man inför så kan de bli mindre benägna att söka hjälp när de behöver eftersom de kan bli rädda att deras barn blir omhändertaget. Det är naturligtvis inte bra, men problemet är redan nu att alldeles för många föräldrar anser sig tillräckligt bra för att inte behöva ta emot någon hjälp, trots att deras barn både missbrukar och är kriminella. Den nöten är nog den viktigaste att knäcka.

För egen del finns det några saker som jag anser borde vara grundläggande här och det är dessa:

  1. Låt inte föräldrarna välja om de ska ta emot hjälp eller inte. Det här handlar inte om dem utan om den unges väl och ve.
  2. Kräv alltid föräldrars närvaro vid myndighetssamtal och polisförhör när det rör omyndiga.
  3. När föräldrar inte kommer på skolans kvartssamtal och det är uppenbart att de borde, sök upp dem och se till att få det där samtalet även om det krävs att man måste gå hem till dem.
  4. Ha regelbunden kontakt från skolans sida och kräv att föräldrarna uppfyller den del som de är skyldiga att ta.
  5. Arbeta alltid med hela familjen, för det är ett familjeproblem, inte ett enskilt problem där den unge ska vara syndabocken.

Gör man ovanstående så är jag övertygad om att man skulle komma en bra bit på väg i det nödvändiga arbetet för att stävja kriminaliteten. Dessvärre handlar det alldeles för ofta om att släcka bränder och så kommer det fortsätta vara om man inte gör något som verkligen gör skillnad.