Kategoriarkiv: föräldraansvar

Vad innebär egentligen att ”ta avstånd ifrån”?

När man klipper gräsmattan så finns det inte så mycket annat att göra än att fundera, ja utöver att se till så man inte klipper av elsladden då. Så i dag har jag klippt och funderat. Innan trädgårdsarbetet läste jag nämligen om nazister och NMR igen. Jag har även läst om SD, de syns ju i media dagligen. Nu jämför jag visserligen inte dessa två, även om jag anser att de båda är extremistpartier. Men vi kan lika gärna tala om religiös extremism eller andra organiserade åsikter där man gärna hoppar på andra människor eller ser dem som mindre värda, eller kanske sådana som inte ska får bestämma över sitt liv trots att de är vuxna. Man kan fortsätta så här hur länge som helst om man vill.

Vad ledde då mitt funderande till? Kanske inget nytt i och för sig, men jag tänkte på hur man ska hantera sådana här svåra saker. Politiker, tjänstemän, företagare och andra säger ofta att de ”tar avstånd ifrån” uttalanden och åsikter. Men vad innebär det i praktiken? Handlar det om åsikten som sådan, eller kanske organisationen, eller individerna? Innebär avståndet att de med avvikande åsikter ska frysas ut, eller bara ignoreras så där i största allmänhet? Eller vill man diskutera och tala tillrätta? Det här är nämligen lika viktigt som det är intressant.

Jag tror nämligen att det absolut sämsta och dessutom farligaste man kan göra, är att endast försöma. Vi ska fördöma det som är fel, men det kan göras i kombination med samtal och respekt, hur mycket det än tar emot. Ta till exempel tonårskillen som äntligen blir sedd, men blir det i en nazistisk rörelse. Tror någon att han sätter sig ner och reflekterar över varför andra inte ens vill tala med honom? Det kan vara just osynliggörandet från omgivningen som fick honom att gå med i rörelsen och nu blir det bekräftat återigen, det där att han är värdelös i andras ögon. Varför ska han då lämna det sammanhang där han blir bekräftad som individ? Den här killen är kanske inte förlorad om vi, hur svårt det än är, kan se att en människa är mer än en avskyvärd åsikt. Kanske handlar det inte ens om åsikter utan något annat. Men hur ska vi få veta det när vi så ofta bara nöjer oss med att fördöma?

 

Annonser

Funderingar om lite av varje

Eftersom jag är intresserad av politik så funderar och diskuterar jag det dagligen. Ibland önskar jag att jag kunde låta bli, men det lyckas inget vidare. De senaste dagarna har jag bland annat tänkt på vad bra det var att en politiker äntligen vågade ta bladet från munnen när det gäller stök och kriminalitet och föräldrarnas ansvar. Det gjorde Ulf Kristersson, Moderaterna, väldigt tydligt i Expressens partiledardebatt häromdagen. Ingen hakade på!!! Varför? Är det fortfarande så tabu att tala om det självklara? Ja, ja, nu har i alla fall en partiledare tagit modet till sig och talat klarspråk. De andra lär följa efter.

Stämmer det verkligen att polisen sagt att natten i veckan där det brändes bilar var en ”normal natt”? Har det gått så långt? Eller har det alltid varit så, vilket är ett argument vissa slänger sig med när det talas om nytt och eskalerande kriminalitet? Sedan denna narkotika som förstör så mycket. Läs gärna den här säkerhetsforskarens debattartikel: https://www.svt.se/opinion/jan-kallberg-om-kriminella-gang-och-bilbrander Tänk om våra politiker kunde ta detta till sig. Det räcker inte med fritidsgårdar och arbete. Det finns redan möjligheter för alla som vill i vårt land. Man måste fatta att det här rör sig om helt andra saker.

Andra funderingar är så klart det stundande valet och valrörelsen. Jag blir ledsen av att se hur valaffischer och valstugor vandaliseras. Vad är vandalerna ute efter? Att förstöra vår demokrati, den som ger oss alla rätt att uttrycka våra åsikter och som ger oss rätt att engagera oss för det vi tror på? Vidare så hoppas jag att alla röstar i valet, eller rättare sagt i alla tre valen. Det är också ett sätt att stötta demokratin och ge den legitimitet. Att vara soffliggare bidrar till motsatsen, och den tror jag inte att någon vill se. Det finns mycket mer att ”fundera högt” över, men nu rundar jag av för i dag.

 

Kristersson och Sjöstedt

Dag två på Almedalsveckan. Nu har både Moderaternas Ulf Kristersson och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt talat. Båda duktiga retoriker, båda intressanta att lyssna till. Men jag ska på en gång säga att det är Moderaternas politik jag delar. Jag gillade speciellt det Kristersson tog upp med att göra mer för utsatta barn. Det är alldeles för sällan som sådana diskussioner får ta plats, speciellt inte i Almedalstal. Visst nämns barnen ibland, men det var mer konkret nu och det välkomnar jag. Föräldrarna nämndes och att de kan behöva stöd. Så är det och samhället ska alltid ställa upp när någon behöver hjälp.

Däremot så saknade jag föräldrarna i sammanhanget ansvar. Både föräldrar och övriga vuxna måste ta större ansvar och bli bättre förebilder än vad de är ibland. Den biten ”glöms” lätt bort. Men var det bara Moderaterna som talade om barnen? Absolut inte och även Vänstern lyfte tydligt fram barnen. Heder åt dem båda här. Men utöver det så upplevde jag att Kristersson befann sig mer i verkligheten än vad Sjöstedt gjorde. Moderaterna vill med tydlig politik stoppa den kriminella utvecklingen när det gäller de gäng som allt mer tar över i samhället. Från vänsterhåll talas det istället om svartmålning och klasskamp. Rent generellt så var alla problemen kopplade till människor som har hög lön.

Det blir lite märkligt när det största problemet är att vissa tjänar mycket, framför att andra gör allt för att förstöra det vi tillsammans har byggt upp. Givetvis så ska vi ha ett jämlikt samhälle, och det har vi till stor del också. Men det går inte att som Vänstern gör propagera för att allt ska vara gratis. De som har minst är då med och betalar för andra människors förmåner genom högre skatter. Kanske borde Sjöstedt tänka på att de hellre behåller pengarna själva och sedan prioriterar varmde vill lägga dem. Det är alltid lätt att bolla och fördela andras pengar, men man ska alltid komma ihåg att skattepengarna inte är ens egna pivata pengar. Däremot så håller jag med om att det är bra att alla barn har så likvärdiga förutsättningar som möjligt och jag har svårt att se något parti säga annat. Nu ska det bli spännande att se vad övriga sex partiledare kommer att diskutera. Vilka är deras viktigaste frågor i valet?

 

Nej, religionsfrihet betyder inte att bestämma över andra

Det råder en viss förvirring skulle jag vilja påstå när det gäller begreppet religionsfrihet. Förhoppningsvis så tolkar de flesta detta precis som det är tänkt, men många, framför allt föräldrar, utnyttjar begreppet för att kunna bestämma över sina barns livsåskådning. Nyligen läste jag intervjuer med tre unga muslimer, eller rättare sagt atesiter uppvuxna i muslimska hem. Vågade de vara ärliga med sin icke tro? Nej, för som en av dem sa, så skulle det ses som värre än om de sympatiserade med IS eller vore mördare.

I sommar håller Jehovas vittnen konvent i Stockholm, Malmö och Sundsvall. Där finns även barn med, och här är viktigt att påpeka att alla föräldrar måste få fostra sina barn i det de tror är det bästa för dem. Det har även jag som ateist gjort. Oavsett om man har en tro eller ej så ska detta respekteras och för varje individ måste religionsfrihet råda. Dock så uppstår alltså problemet när de vuxna inte respekterar var gränsen går. De tvingar många gånger sina barn till en viss livsåskådning och i vissa fall lär de dem dessutom att andra som inte delar den är lägre stående eller till och med satans anhängare och förtjänar att dö. De skrämmer sina barn till att tro på det de själva tror. Detta är inte religonsfrihet!

Men åter till konventet. Problemet är alltså inte främst att det finns barn med, utan just det jag skrev om att utnyttja begreppet religionsfrihet för att tvinga andra till en viss tro. Jehovas vittnen visar regelbundet filmer för barn som skrämmer dem till att tro på gud, alltså deras gud, för andra religioners gudar är förkastliga anser de. Harmageddon, det heliga kriget som ska förinta allt och alla utom vittnena är det stora hotet för barnen. Vittnena väntar naturligtvis på kriget, och barnen är livrädda för att göra något fel så att de kommer att bli förintade. I sommar planeras återigen så kallade barnfilmer att visas i religionsfrihetens namn. Inte heller den här gången är någon av dem granskad av Statens mediaråd, vilket är lagkrav på. Är det här rimligt? Nej självklart inte och samhället måste vakna och skolan sluta gå föräldrarnas ärenden när de kräver särbehandling av barnen. Det här går nämligen helt emot FN:s barnkonvention.

 

Bara politik – intervjuer i Expressen

Jag sitter och tittar på gamla TV-intervjuer som jag har missat i Bara Politik. Eller gamla och gamla, tidigare intervjuer är kanske bättre uttryckt. Hur som helst så debatterar Ebba Bush Thor (KD) emot Isabella Lövin (MP) i ett ganska nytt avsnitt. Givetvis kommer frågan om stökiga områden samt trygghet i allmänhet upp och Lövin uttrycker sin ledsamhet över att vissa politker målar upp en alltför negativ bild av Sverige. Thor kontrar genast med att undra i vilken verklighet hon lever då detta är ett faktum. Vem har då rätt?

När jag själv var politiker och då kommunalråd och vi fick våra trygghetsundersökningar så var det alltid uppenbart: otryggheten var markant större än befogat. Det är så vi människor fungerar. Man kan tycka att det är dumt att stressa upp sig i onödan då risken för brott är så liten som den är. Men den finns där och otryggheten ska därför respekteras. Själv var jag dock noga med att poängtera att Huddinge där jag bor, är lika tryggt som andra kommuner och att risken för brott är liten. En politiker ska inte elda på oron. Men…

Sedan jag slutade för knappt 2,5 år sedan så har det hänt massor. Skulle jag vara politiker i dag så skulle jag givetvis vara lika noga med att fakta är det som gäller och att vi kan vara trygga på de flesta platser. Däremot kan jag vare sig jag är politiker eller privatperson beklaga de politiker som lyfter fram den eskalerade brottsligheten och ser allvarligt på den. Saker har hänt hos oss, sådant som vi inte känner igen, sådant som inte fanns förr, eller i så fall i väldigt liten omfattning. Det finns krafter som vill bryta ner vårt trygghetssystem och som inte ser det sociala kapitalet som en tillgång. Så jag undrar precis som Thor, vilken verklighet lever Lövin i? Erkänner vi inte problemen så kommer vi nämligen aldrig att kunna lösa dem. Framför allt regeringen borde ha dragit i handbromsen för länge sedan.

 

Slöja på småbarn med stöd av förskolepersonal

Man ställer sig ibland frågan om man ska skratta eller gråta när man hör saker som är tokiga, uppseendeväckande eller liknande. Göteborgsposten har ringt runt till ett antal förskolor i våra storstäder för att förhöra sig om huruvida dess personal skulle kunna agera ”klädpoliser” och tvinga flickor till att bära slöja. Svaret? Jo då, det kan en klar majoritet tänka sig att göra om föräldrarna vill. Att detta är sexualiserande, utpekande och högst opraktiskt på lekande barn är tydligen underordnat. Vad har vi hamnat i för samhälle? Sverige 2018 och ungar som för inte så länge sedan lämnade koltåldern sexualiseras och ska dölja sitt hår för att inte attrahera vuxna män. Det är sorgligt.

Hur hanterar då våra politiker detta? Ja flera reagerar som normala människor, tack och lov, och utbildningsminister Gustav Fridolin kallar nu in till krismöte. Tack för det och en eloge för snabbt agerande. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/goteborgs-skolledning-kallas-till-extramote-med-fridolin

Så här säger ministern bland annat: ”Skolverkets riktlinjer är väldigt tydliga. All klädsel är ett personlig uttryck för barn. Där får det aldrig hamna i att ett barn upplever att det offentliga kontrollerar vilken typ av klädsel man väljer att ha på sig.” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fridolin-om-religios-paverkan-i-forskolor-solklara-brott Att sådant här ens förekommer – alltså att föräldrar sexualiserar sina barn på det här viset – är häpnadsväckande nog, men att det sanktioneras av förskolepersonal är ju bortom allt vett. Snarare så ska de jobba emot slöjtvång av barn. Det finns med andra ord en hel del att ta tag i här. Bra att det görs och att vi står upp för de små, vilket inte alltid sker tyvärr.

 

Fyra rödmarkerade tunnelbanestationer

Av Stockholms etthundra tunnebanestationer finns det fyra som utmärker sig som rödmarkerade, två har den beteckningen permanent och två har det till och från. Det handlar alltså om stationer där inte personal kan utföra sitt arbete under säkerhet. Jag gissar att de flesta har ett hum om vilka de är eller åtminstone någon av dem trots att det finns så många stationer totalt. De två första är Tensta och Rinkeby, de två andra Hjulsta och Rissne. https://www.dn.se/sthlm/fyra-t-banestationer-rodlistade-i-stockholm/

Det är för bedrövligt. Det finns inget försvar och det är otroligt provocerande att människor beter sig så illa, men också att samhället visar upp en sådan flathet. Nog tror jag att myndigheterna gör mycket, men det som görs fungerar uppenbarligen inte. Att det dessutom från politiskt håll om och om slätas över och bortförklaras är ett annat stort problem.

För egen del så är jag orolig för framtiden, och främst på grund av alla negativa krafter som tillåts breda ut sig. Att visa sådant förakt för det svenska samhället är oacceptabelt. Reaktionerna är inte heller trevliga i form av bland annat Nordiska motståndsrörelsen som nu flyttar fram sina positioner för att etablera sig som politiskt parti. Varför kan inte de vanliga, normala, partierna fördöma det som sker och erkänna kulturella skillnader och framför allt olika moraliska normer? Om 98 dagar är det val och och människor kommer att rösta för lag, ordning och trygghet, och det vore tilltalande om partier bland de ”normala” tydligare stod för det. Att Moderaterna nu blir mer konkreta i sina argument verkar många välkomna, undertecknad inkluderad och jag tror att de flesta håller med om att det är bättre att de än NMR eller SD ska ta hand om vår negativt eskalerande samhällssituation.