Kategoriarkiv: Förskola

Opinion live i går

Nej, det blev inget böneutropsdebatterande igen, även om det stod så i TV-tablån. Men det blev annat som engagerar. Jag älskar ju debattprogram, och torsdagskvällar sitter jag klistrad framför TV:n. Sedan så finns det debatter man kan klara sig utan, som till exempel den om Borlänge som landets fulaste stad med efterföljande arkitektdiskussion. Däremot så var det intressant att höra om en fackmedlem som fått brev om uteslutning. Han är med i transportarbetarförbundet och de tänker inte behålla honom. Varför det då? Jo, han sitter i kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna. Att göra dylikt har näst intill blivit en dödssynd. Jo jag köper att man inte delar värdegrund, men ska man inte få vara folkvald i vilket parti man vill? Sådant här gör mig orolig för vart demokratin är på väg. Det blir som någon bildlig åsiktsregistrering.

Intressant var också debatten om skolmat och då framför allt veganmat. En mamma har ju gått ut i media och beklagat sig över att hon ”måste” laga mat till sitt barn och lämna på skolan eftersom det som serveras inte går an. Hon var visserligen inte med i TV, men en annan vegan fanns på plats, precis som journalisten Malin Lernfelt, som för det mesta har en sund syn på sakernas tillstånd. Hon ansåg att de enda elever som ska ha specialkost är de som behöver det av medicinska skäl. Ja men självklar! Vi lever verkligen i ett i-land när föräldrar har så många åsikter om maten som de har. För inte är det barnen själva som kräver. Men de kommer säkert göra det framöver med tanke på sina förebilder. Var tacksam för skolmaten istället; vi är nämligen ett av de få länder som serverar mat till eleverna. De flesta föräldrar världen över får vackert göra matlåda till telningarna.

Att debatten om skolmat för andra elever utom dem som måste ha det av hälsoskäl förs, visar för övrigt hur individualiserade vi har blivit. Det där med att vara en del av ett samhällsmaskineri och vara smidig har hamnat åt sidan hos många. Man kräver både hit och dit. Det är sorgligt för det skapar bara konflikter och det kostar tid och pengar. Men att debatten förs och att många säger emot och bromsar är dock något sunt i sig. Läser man kommentarer på sociala medier så ser man dessutom att de flesta delar Lernfelts syn. Och vem tänker förresten på personalen som ska hinna och orka hålla reda på allt. De har nog fullt upp med alla allergiker och intoleranta. Trevlig helg!

 

Slöja på småbarn med stöd av förskolepersonal

Man ställer sig ibland frågan om man ska skratta eller gråta när man hör saker som är tokiga, uppseendeväckande eller liknande. Göteborgsposten har ringt runt till ett antal förskolor i våra storstäder för att förhöra sig om huruvida dess personal skulle kunna agera ”klädpoliser” och tvinga flickor till att bära slöja. Svaret? Jo då, det kan en klar majoritet tänka sig att göra om föräldrarna vill. Att detta är sexualiserande, utpekande och högst opraktiskt på lekande barn är tydligen underordnat. Vad har vi hamnat i för samhälle? Sverige 2018 och ungar som för inte så länge sedan lämnade koltåldern sexualiseras och ska dölja sitt hår för att inte attrahera vuxna män. Det är sorgligt.

Hur hanterar då våra politiker detta? Ja flera reagerar som normala människor, tack och lov, och utbildningsminister Gustav Fridolin kallar nu in till krismöte. Tack för det och en eloge för snabbt agerande. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/goteborgs-skolledning-kallas-till-extramote-med-fridolin

Så här säger ministern bland annat: ”Skolverkets riktlinjer är väldigt tydliga. All klädsel är ett personlig uttryck för barn. Där får det aldrig hamna i att ett barn upplever att det offentliga kontrollerar vilken typ av klädsel man väljer att ha på sig.” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fridolin-om-religios-paverkan-i-forskolor-solklara-brott Att sådant här ens förekommer – alltså att föräldrar sexualiserar sina barn på det här viset – är häpnadsväckande nog, men att det sanktioneras av förskolepersonal är ju bortom allt vett. Snarare så ska de jobba emot slöjtvång av barn. Det finns med andra ord en hel del att ta tag i här. Bra att det görs och att vi står upp för de små, vilket inte alltid sker tyvärr.

 

Var är det skrivna språket i diskussionen om skolan?

Skolresultat är något som det ofta talas om och det jämförs skolor med varandra, talas om vikten av att ha ett bra språk, kunna svenska, hur resultaten ska höjas på de dåliga skolorna, hur språk är en maktfaktor och så vidare. Men vad menar politiker, tjänstemän och media om man tittar lite djupare på det här? Dessutom: hur kan föräldrar ställa krav när inte skolan lever upp till det det borde? Det jag tänker på är att inte bara kunna läsa bra och ha ett bra verbalt språk, utan att även kunna skriva korrekt. Ett bra ordförråd är självklart något som alla behöver, men att sedan kunna skriva en text på ett begripligt sätt kräver mer, och många elever har tyvärr svårt för detta.

Vi har två stora lärarförbund, det ena är Lärarnas Riksförbund. Av nyfikenhet så läste jag några debattartiklar och pressmeddelanden, och det finns en hel del fel i texterna. De är inte så grova så att man inte förstår innehållet, men det är slarvfel som man inte har brytt sig om att ta bort. Varför kan man undra. Förbundet om någon borde väl hålla fanan högt, speciellt som man driver frågan om högre löner?

Varför är inte korrekt skriven svenska med rätt uppställd text, grammatik och skiljetecken något som har samma status som annat i skolans värld? Att kunna skriva ordentligt är viktigt för alla, speciellt som vi kommunicerar mycket med varandra via text. Att få lära sig hur en mening är uppbyggd så att det inte blir syftningsfel ser inte bara bättre ut, det förebygger missförstånd och förbättrar läsflödet. Att känna till olika skiljeteckens betydelse är lika viktigt det. Ändå så ser man så ofta sådana fel. Det är sådana här kunskaper som är grunden till bra svenska och därför så borde statusen för det skriva ordet höjas. Vågar man hoppas på att något parti tar upp det här i nästa skoldebatt?

 

Spel för galleriet när det gäller jämställdhet

Ofta skriver jag om sådant som är nationellt eller till och med internationellt och det kanske det här också är på så vis att det är applicerbart till andra mer omfattande församlingar. Jämställdhetsfrågor engagerar många, gärna politiker som vill visa att de minsann hänger med och gör det rätta. Självklart så är inte alla ute efter att plocka billiga poäng, men de finns och det kan lika gärna vara feministerna själva som andra som bara vill visa att de gör det som man ska. Sedan så hoppas jag givetvis att alla verkligen vill ha ett jämställt samhälle och det tror jag också.

Men om målet är just jämställdhet för alla, varför gör en del politiker vissa så konstiga och faktiskt dumma inlägg i debatten? Under mitt sista år som politiker så sa en meningsmotståndare i kommunfullmäktige att hon var glad att vi andra (de styrande alltså) äntligen såg behovet av jämställdhetsarbete i skolorna. ”Vi” ville även se att frågorna kom upp på gymnasienivå. Öh? Skolan var just det område som vi hade fokuserat på under många år när det gällde jämställdhetsarbetet. Då undrar man vad poängen är. I samma inlägg från talarstolen sa hon även att ”vi ser att jämställdhetsfrågorna kommer alltmer i skymundan”. Vilket var det? Hade vi sett behovet eller kom frågorna i skymundan?

Givetvis bemötte jag som ansvarig politiker detta. Det retar mig alltid när man pratar ner sin egen kommun och dess verksamheter när man mycket väl vet att personalen gör ett bra jobb och att politiska beslut har tagits för att möjligheten ska finnas. Personal och politiker hade hos oss utbildats, vi hade till och med låtit gymnasieelever åka till Strassbourg ett par gången för att lära sig mer om mänskliga rättigheter, som självklart omfattar även jämställdhet. När politik förs på sådant här oseriöst sätt så är det sannerligen inte lätt att vara väljare. Vad är rätt och vad är fel? Och varför ljuger man då det inte bara riktas till andra politiker, utan tyvärr spiller över på den personal som gör just det som efterfrågas? Snart är det val och sorgligt nog så kommer många påstå saker som är helt uppåt väggarna bara för att få röster. Men jag hoppas att väljarna genomskådar dumheterna, även om det inte är så enkelt alltid.

 

Eloge till mamman i Laholm

Eftersom just skolmat var en av mina hjärtefrågor när jag var politiker så blev jag väldigt glad när jag läste om mamman i Laholm, Jessica Neogard, som har startat ett upprop för bätte skolmat. Nu är det inte så att svensk skolmat, som för övrigt är unik då de flesta länder fortfarande låter barnen ta med sin egen mat, är dålig, men den kunde vara ”renare”. Det är precis det som hon efterlyser. Reaktionerna har varit blandade, många positiva föräldrar, men Livsmedelsverket tar det hela med ro och menar att alla tillsatser är godkända och ofarliga.

Bland annat så vill många Laholmsföräldrar ha smör i stället för margarin, något som borde vara en självklarhet. http://www.laholmstidning.se/2017/11/30/upprop-for-battre-skolmat/  Ändå så finns det många som försvarar margarinet. Okunskap, lägre kostnader, eller vad beror det på…? Nu har man som mål att laga 85 procent av maten från grunden i Laholm, och det är väldigt bra. Däremot så är man som i många andra kommuner rädda för fett och speciellt mättat fett. Självklart så ska man inte överdriva, men det gör vi dessvärre, åt andra hållet skulle jag vilja påstå eftersom köken väljer lättprodukter där även allergena tillsatser finns. Det är så enkelt för en kock att göra en sås med samma fettmängd med naturliga produkter. Därför så finns det inget försvar för exempelvis lågfettgrädde. Det går utmärkt att bara späda mer.

Färre tillsatser är en annan sak som Neogard tar upp. Det var något annat som även jag slogs för som politiker och det tog år innan jag lyckades få in i våra dokument att man skulle jobba för att ha så få sådana som möjligt i maten som serverades i kommunens (Huddinges) kök. Att investera i våra barns hälsa är bland det bästa vi kan göra för dem. Att lära dem att uppskatta naturliga smaker gör att de den dag de själva ska ansvara för sin mathållning, så kommer de sannolikt inte vilja ha konstgjord mat. Men det behövs fler politiker som står upp för det här. Heja Jessica säger jag bara!

 

”En fyraårig pojke som skadar en fyraårig flicka sexuellt gör det för att han har lärt sig att pojkar kan.”

Vilken okunnig och ytlig kommentar. Jag läste den i en kolumn skriven av en person som heter Åsa Passanisi. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/9gKPr/lat-min-vans-dotter-bli-den-sista-flickan-som-blivit-sexuellt-ofredad Att Aftonbladet publicerar det här är obegripligt, även om det inte är deras åsikter som framställs. Men att dra in en fyraåring i debatten om vuxna män som förgriper sig på kvinnor är så otroligt osmakligt.

När jag läser om en liten kille som har begått denna hemska handling så känner jag med båda barnen. Flickan som har blivit utsatt och pojken som har gjort det här. Hur kan någon undgå att se även honom som ett offer? Gud vet vad han har råkat ut för själv. Kanske är han offer för en pedofil, kanske har han sett en man antasta en kvinna, kanske han har sett på porr fast han inte borde. Något har i alla fall det här barnet varit med om. Därför så är det sorgligt att läsa att han har lärt sig att han kan och får antasta sina tjejkompisar bara för att han är kille. En polisanmälan är gjord. Förövaren finns med andra ord i polisens register som sig bör när någon har begått ett sexuellt övergrepp. Eller…?

Den senaste veckan har sannerligen varit intressant och hela världen engagerar sig för att få män att sluta upp med sådant som de inte har någon rätt till. En kvinnas kropp är hennes egen och det borde varenda man respektera. Tyvärr så är det väldigt många som inte förstår sådana gränser, eller kanske rättare sagt inte bryr sig om dem så länge som de själva får som de vill. Frågan är oerhört viktig och bör föras på en seriös nivå. Det vill säga: lämna barnen utanför såvida det inte enbart handlar om att vi ska ge dem rätt värderingar. Men jämför inte en liten kille som vare sig förstår innebörden av det han har gjort eller vad sexualitet handlar om med män som i avsaknad av medkänsla för andra kränker kvinnor. Jag vill avsluta med att säga att jag hoppas att båda barnen får den hjälp som de behöver, för det här handlar inte om en sexualförbrytare och ett offer, utan enbart om två offer.

 

”Så stoppas våldet i kommunen”

Den frågan ställdes nyligen till sju av Huddinge kommuns tio politiska partier. Varför inte alla fick frågan framgår inte, men av dem som fick den så svarade nästan alla att skolan skulle kunna göra mer. Jag instämmer! Men… Tyvärr så var det bara två partier som tog upp föräldrarana som en del av lösningen. Det gör en verkligen orolig. Till och med forskning visar att de är de viktigaste förebilderna i ett barns liv och att då inte fokusera på dem är oroväckande. Mer specifikt så handlar nämligen frågan om allt våld i hemmen mot flickor och kvinnor i åldrarna 15–24 år samt problemet med att våldet kryper längre ner i åldrarna.

Av någon outgrundlig anledning så är det här med att föräldrar ska ta ansvar en väldigt känslig fråga inom politiken. Det känns som att det börjar släppa, men de flesta politiker skulle aldrig ta upp föräldrarna som dem med större ansvar än dem själva, skolan, polisen eller någon annan. Det är jättemärkligt eftersom just föräldrarna är de som har allra störst möjlighet att ha kontroll på barnen.

Kanske, med tanke på att det sker så mycket kriminalitet och annat elände, att föräldraansvaret kommer att bli en del av det som diskuteras i valrörelsen nästa år. Myndigheter och andra har ett otroligt stort ansvar de också, så inget ska uteslutas, utan vad vi behöver göra är att någon gång våga se helheten. Vi måste också se vilka olika roller som vi har. Jag tror även att vi under ett barns uppväxt aldrig får acceptera att vissa är bråkstakar och inte går att få ordning på. Krav och kärlek åt alla och ytterst få skulle hamna snett. Vilket parti tänker ta den pucken?