Kategoriarkiv: Förskola

Skolhunden Elsa

Titta på det här: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/mot-skolhunden-elsa-som-hjalper-barnen-att-koncentrera-sig Visst är det fantastiskt vad djur kan göra för oss människor? Jag vet inte i hur många år jag försökte påverka de andra politikerna i Huddinge till att vi skulle börja jobba med läshundar i skolan och även i annat där de kan vara till hjälp så som konflikthantering. Jag försökte även få in hundar och andra djur inom äldreomsorgen, men det var nästan ingen som nappade på det och ibland så skämtades det bort.

Vissa invände – naturligtvis med rätta – att det kan bli problem om människor är allergiska. Den biten är viktig att ha i åtanke om man jobbar med pälsdjur. Det har också de som äger och jobbar med hundar som läshundar, terapihundar eller vilken roll de nu har. På det här finns olika lösningar. Till exempel så håller man hundar på ett lämpligt avstånd, de flesta har nämligen inga problem såvida de inte klappar hunden. Är allergin större så kan man beroende på vad hunden ska hjälpa till med, jobba utomhus.

Problem är till för att lösas heter det och vill man använda djur i olika verksamheter så löser man också eventuella hinder. Trots mina återkommande försök så lyckades jag inte bättre än att vi tog beslut om att de verksamheter som vill kunde jobba med djur. Ytterst trist, men jag är övertygad om att det inom en femårsperiod kommer det att ha lossnat både här och i övriga landet. Titta bara på 9/11, vilka var de bästa terapeuterna där? Vidsynthet är bland det bästa vi kan utrusta oss med, för då ser vi bortom de invanda hindren och kan ta beslut som gör att vi istället för steg, tar kliv framåt.

 

Annonser

Vårbudgeten och medborgarnas trygghet

”Sverige ska vara ett tryggt land. Samhället måste därför stå upp mot brottsligheten genom brottsbekämpning, brottsförebyggande arbete och att lagföra de individer som begår brott. Straffen har skärpts för de grova brotten och polisen har fått mer resurser. Polismyndigheten har fått medel för att fortsätta arbetet med att få fler poliser närmare medborgarna. Ökad polisnärvaro är angeläget. Vi ska både vara hårda mot brotten och mot brottens orsaker.”

Ovanstående är kopierat från regeringen.se och ur vårbudgeten. Varför känns inte detta riktigt verklighetsförankrat? Ja det kan ju vara så att en regering där framför allt inrikesminister Ygeman säger sig ha förtroende för rikspolischef Eliasson, inte framstår som alldeles trovärdig i den här frågan. Jag håller förvisso med, Sverige ska vara tryggt, men ändå. Nu ska man vara medveten om att människor ofta är oroligare än vad de behöver vara, men det finns sannerligen mycket som borde bli bättre på det här området.

Hur ska vi medborgare kunna lita på att förebyggande arbete involverar de viktigaste personerna i ett barns liv, alltså deras föräldrar, hur ska vi kunna veta att förskola och skola reagerar direkt problem uppstår, eller att polisen lämnar kaffepannan på stationen och verkligen visar vem som har våldsmonopol och inte backar när de blir bespottade, får stenar kastade på sig och blir hånade? Hur ska jag som medborgare kunna lita på att Eliasson byts ut och att någon med kompetens och ansvarskänsla tar över? När kan jag vara säker på att polisen kommer snabbt när jag ringer i en nödsituation? Dessvärre så är jag skeptisk till att det som vi medborgare har rätt att kräva verkligen kommer att bli verklighet. Men vi hoppas på det bästa så klart och man ska egentligen inte döma på förhand. Men skeptisk är jag…

 

Kvinnor sviker kvinnor

Och de som sviker allra mest är de som brukar kallar sig feminister och som befinner sig på vänsterkanten. Ja det kanske låter generaliserande, men det är ofta dessa kvinnor som inte vill erkänna kulturellt förtryck och som uppenbarligen accepterar att jämställdheten inte behöver gälla lika för alla. Vi vet alla hur det ser ut, ja mer eller mindre i alla fall, men då och då får vi som inte tillhör de förtryckta kvinnorna i vissa bostadsområden höra ytterligare historier och lära oss ytterligare lite till. Det här gör att det blir allt svårare att blunda för vad som försiggår.

Vi bor i Sverige och det kan vara svårt att greppa att en mor låter sig styras av sin egen son, sitt barn som hon ska vara den som vägleder och lära vad som är rätt och fel genom sin livserfarenhet. Men sedan så blir det tvärtom. Hur kan det gå så vansinnigt fel? Uppochnervändavärlden! Det är så obegripligt när man lever i ett samhälle där det inte är så. Men för vissa kvinnor i Sverige så är det här verklighet. På vissa ställen så har männen tagit över centrumen, på vissa förskolor så sexualiseras småtjejer och måste använda slöja. Allt med svenska samhällets goda minne och acceptans.

Varför skriver jag om det här då? Jo, därför att jämställdhet engagerar mig och därför att jag återgien har läst en debattartikel om hur flickor och kvinnor styrs och ses ner på om de inte följer männens normer, hur de blir kallade hora om de är muslimer och väljer bort slöjan, detta omdebatterade och enligt många alldeles fria val av klädesplagg. Modeplagg jämförde Robert Aschberg det med och trodde att det säkert skulle ändra sig så att fler kvinnor om ett tag skippade slöjan. Hur kan man förklara bort att man inte anser att kvinnor från vissa länder ska ha samma rättigheter som oss som är födda här? Jag personligen kan i alla fall inte det och skulle jag blunda och komma med bortförklaringar så gör jag inget annat än att gå de förtryckande männens ärenden. Det är något som i alla fall inte jag kommer att bidra till.

 

Sommarjobb

Nu dröjer det inte innan det är dags för alla ungdomar att söka sommarjobb igen. Jag vet att saker alltid är lättare sagt än gjort, men nog borde kommunerna kunna fixa fler sommarjobb än vad de gör. Huddinge tar i alla fall steg framåt och försöker skapa fler och fler. Även deras fastighetsbolag Huge har många ungdomar som jobbar åt dem varje sommar. Det är inte alltid lätt att få jobb hos en privat arbetsgivare, så det här kan vara den enda chansen som man får att jobba, även om det bara är några veckor.

Det finns så mycket som man tänker att det skulle gå att göra förutom det som ungdomarna redan jobbar med. Men allt ska ju administreras och någon måste handleda dem och så vidare. Men tänk vad bra det vore om fler jobbade med att hålla rent och snyggt utomhus, eller inom äldrevården. Där skulle de kunna ta med de gamla ut, läsa för dem eller bara sitta och samtala. Tänk vilka givande diskussioner det skulle kunna bli från två generationer så långt ifrån varandra. Det skulle verkligen vara en fin arbetsinsats då säkert många gamla skulle leva upp och må mycket bättre. Det är naturligtvis en kostnad som det går att ha invändningar emot när det gäller att anställa någon för en sådan uppgift, men på sikt kanske det är en vinst, vem vet?

Kanske skulle vissa ungdomar även kunna hjälpa till i förskoleköken och samtidigt lära sig mer om mat, en vinst åt båda håll där med. Det är synd att det har blivit då svårt att få sommarjobb jämfört med förr. Att kunna jobba lite ger kunskap och social träning, men man stärker också självkänslan eftersom man får ta ansvar och bidra med något. Sedan så är självklart pengarna det som driver en mest och att ha lite extra som man kan hitta på roliga saker för önskar man att alla ungdomar skulle få. Men nu är jobben begränsade och det gäller att vara ute i god tid. Trägen vinner dock, så man ska aldrig ge upp.

 

 

Barns rättigheter

Många talar om barns rättigheter och använder argumentet i olika sammanhang, till och med när det kanske mer gynnar vuxenvärlden. Ett sådant sammanhang är för mig, och många andra, när vissa politiker vill att barnen ska gå i förskolan fler timmar än nödvändigt. För vems skull vill man det? Speciellt om vi talar om de minsta barnen. Men det finns många andra sammanhang där inte barnen är dem som skyddas eller ses till. Ett sådant är alla som hamnar snett på något sätt eller där de inte sköter skolan eller vad det nu kan vara. Där är det alltid barnen som är i fokus, föräldrarna nämns sällan.

FN, Förenta nationerna, har tagit fram (1989) en barnkonvention där bland annat följande står i en av artiklarna: ”Barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och ska hjälpa barnet att få det som barnet har rätt till.” Gäller detta alla barn? Sannerligen inte. Ställer samhället tillräckligt med krav på föräldrar eller andra vårdnadshavare? Sannerligen inte. Varför? Ska man vara lite synisk och det är jag nu, så är det väl så att det är enklare att fokusera på barnen och se vad de gör som är fel än på de vuxna. Att lyfta fram föräldrarollen och visa att vi har ansvar för de barn som vi har skaffat handlar självklart inte om att hänga ut eller straffa någon. Det handlar om att ge alla barn en så bra start i livet som de kan få.

Det finns inga perfekta föräldrar och vi blir inte automatiskt bättre människor när vi skaffar barn, men det är alldeles för många som inte tar rollen på allvar och det drabbar både barnet och ofta omgivningen. Orkar eller kan man inte ta det ansvar som man borde, för ibland ser livet faktiskt ut så, ja, då ska samhället stötta och hjälpa, men föräldern ska ändå känna att den har ansvar, både för sin egen och barnets skull. Här måste samhället ta mycket större ansvar. En dag kanske vi lever upp till den här delen av barnkonventionen och det skulle vara guld värt för många barn.

Bra debattinlägg från en barnskötare

I går – efter att jag hade bloggat – så fick jag se ett så bra debattinlägg i Metro. Det var skrivet av en barnskötare som uppenbarligen inte delade politikernas ambitioner om att låta barnen vara på förskolan mer än vad de behöver. Bland annat tar hon upp anknytningen till det nya syskonet, vilket jag själv har börjat fundera mer på. Varför talar ingen om det? Eller för den delen om hur det känns att som liten bli lämnad när mamma eller pappa går tillbaka hem med lilla bebisen, som ju automatiskt redan har stulit uppmärksamheten från en själv, något som kan vara svårt att förstå som liten.

Att någon som har insikt i förskoleverksamheten uppmuntrar föräldrar att ta tillvara på tiden med sina barn är bra, bättre än om jag eller någon annan utan insikt på samma sätt gör det. Hon skriver kort och sakligt och jag tror att många kommer att tänka till efter att ha läst hennes text. http://www.metro.se/nyheter/uteslut-inte-ditt-barns-syskon-genom-att-skicka-det-till-forskolan/EVHphD!kivClBwc5utb6/ Att jag skriver om det här själv har inte att göra med att jag försöker ge någon dåligt samvete, utan helt enkelt det osunda i att vi numera anser det vara naturligt att lämna våra barn även när vi inte behöver.

Många menar att det finns för få kompisar hemma, men om fler valde att lämna kortare tid eller inte alls när de ändå är hemma, så skulle det ju lösa sig automatiskt. Kommunerna skulle också kunna göra mer här när det gäller den öppna förskolan som ofta riktar sig mer till yngre barn. Med större fokus på alla åldrar så skulle fler barn kunna träffa kompisar när de är hemma. Det ger även föräldrarna en plats att ses på. Något som inte ska underskattas. Det känns som att det här är ett ämne som kommer fortsätta debatteras och med reultatet att fler och fler faktiskt inte vill lämna bort sina barn för mycket. Snart nog så har man ju inget val och det är dags även för den lilla att börja på förskolan och då är det som det är.

 

 

Samhället har gjort föräldrarna osäkra i sin föräldraroll

Jag bloggade i går om att jag tycker att Stockholms beslut om obegränsad förskoletid till föräldraledigas barn är ett dåligt beslut. Jag har alltid varit av inställningen att det är fel att ge allt för många timmar. Det av flera anledningar, men främst för barnets egen skull så klart. Nu handlar det visserligen om hur gamla barnen är, men sådana här beslut diskuteras sällan utifrån den aspekten, trots att en femåring självklart har andra behov än ett mycket yngre barn. Men det är även en kostnadsfråga och många kommuner har det kämpigt redan som det är. En annan aspekt är att även det äldre barnet fortfarande är i en period då det behöver knyta an till sina föräldrar. ”Men om man jobbar då?” hör man ibland. Ja, då är det ju som det är, men har man chansen att få ge sitt barn en lugnare tillvaro så bör man ta den.

Men förskolan är förhoppningsvis en bra plats för alla våra barn och jag minns själv att mina trivdes. Det var många gånger som man kom lite tidigare, som många av oss försöker att göra, och barnen var upptagna med annat och inte alls hade bråttom hem. Det hände vid enstaka tillfällen att man även var sist att hämta och de gångerna minns jag faktiskt som positiva på så vis att mitt barn fick ha fröken för sig själv och de hann sitta och mysa med en bok till exempel. Men de fick så kkart mycket annat med sig, för förskolan är ett ställe där man lär sig och upptäcker saker. Än mer i dag är när mina barn var små. Men ändå, något har blivit knas på resans gång.

Många gånger fick vi politiker och tjänstemän fått ta emot mejl och telefonsamtal från upprörda föräldrar som ansåg att de borde ha rätt till ännu fler förskoletimmar för det äldre barnet när de är hemma med sin bebis. De flesta hänsvisade till pedagogiken och barnets behov av detta oavsett hur litet det var. Mitt svar var alltid att de trots detta är de viktigaste personerna i sina barns liv och att de den tid som barnet inte är på förskolan absolut kan tillfredsställa dess behov. Det har verkligen gått snett när många är oroliga för att de inte räcker till för sin 2-åring om de inte får fler än 15–25 timmar i veckan. Det är ett misslyckande när samhället har förmedlat en bild som gör att föräldrarna tror det. Stärk föräldrarollen i stället för att öka antalet förskoletimmar.