Kategoriarkiv: jämlikhet

Ett viktigt mål inom politiken

Innan valet delades det ut massor av valmaterial och jag har fortfarande kvar det jag fick från MSS när jag passerade deras tält i Kungsträdgården i somras. MSS står för Moderata seniorer i Stockholms stad. Jag har visserligen själv många år kvar tills jag är senior, men min respekt för de äldre och det de bidrar med till samhället är inte mindre för det. När det gäller att påverka så ska vi kunna göra det under hela livet och vi behöver de äldre som förebilder och vägledare till oss som är yngre. Lyssnar vi så har de mycket att förmedla till oss.

MSS hade formulerat sju punkter som de kallade förstahandsmål och de rör olika politiska frågor. En av dem var däremot mer allmän hållen, men tog upp något som jag själv många gånger har framhållit och som tål att upprepas. Så här ser den ut:

Äldres erfarenhet och kompetens tas tillvara, både i näringsliv, politik och samhälle.

Man tycker att det här borde vara självklart och det är det tack och lov för många, men inte för alla, och åldersdiskriminering finns absolut. Det behöver man inte vara gammal för att erfara, många vittnar om hur de blir utbytta av yngre förmågor på sin arbetsplats trots att de har många år kvar innan pensionen. Nu är vi alla olika, och det är klart att en arbetsgivare vill ha dem som hänger med i utvecklingen, men många ser sig bli utbytta trots att de gör alla rätt. Då säger det sig självt att en person som passerat 65 inte alltid har så lätt att göra sig hörd och lyssnad på. Den erfarenhet och kunskap som gamla människor besitter borde lyftas fram mer. De har också en livserfarenhet som bara fås genom att leva länge och den är värd respekt. Sedan har yngre annat att bidra med, och tillsammans så blir det en väldigt bra kombination för vårt samhälle.

 

Annonser

Vi borde visa dessa kvinnor mer respekt

Ni som har följt min blogg vet att för min del så räcker en enda sak för att få mig till valurnan och det är att visa respekt för de kvinnor som gav mig den möjligheten, vilken jag ser som både en rättighet och en skyldighet. Jag är fullt medveten, om än samtidigt förvånad, över att jag inte är representativ i mitt tänkande. Fundera över hur det var innan vi hade rösträtt och fundera över vad du tycker om att inte ha den. Det fanns en förkämpe i USA som hette Susan B Anthony och hon föddes 1820 och var en drivande kraft för att ge kvinnor där rösträtt; här är en kopia av beskrivningen av henne från sajten http://susanbanthonyhouse.org/index.php

Biography of Susan B. Anthony

Susan B. Anthony was born February 15, 1820 in Adams, Massachusetts. She was brought up in a Quaker family with long activist traditions. Early in her life she developed a sense of justice and moral zeal.

After teaching for fifteen years, she became active in temperance. Because she was a woman, she was not allowed to speak at temperance rallies. This experience, and her acquaintance with Elizabeth Cady Stanton, led her to join the women’s rights movement in 1852. Soon after, she dedicated her life to woman suffrage.

Ignoring opposition and abuse, Anthony traveled, lectured, and canvassed across the nation for the vote. She also campaigned for the abolition of slavery, the right for women to own their own property and retain their earnings, and she advocated for women’s labor organizations. In 1900, Anthony persuaded the University of Rochester to admit women.

Anthony, who never married, was aggressive and compassionate by nature. She had a keen mind and a great ability to inspire. She remained active until her death on March 13, 1906.

Intressant, och visst är hon värd att utnyttja sin rösträtt för?

 

Var kommer all ängslighet ifrån?

När jag rensade i utkorgen så hittade jag det här ungefär 1½ år gamla mejlet som jag skrev till Viking Line. Det var en reaktion på hur de sa upp Katerina Janouch från deras samarbete, trots att de var fullt nöjda med henne. Det fick mig och många, många andra att reagera. Så här skrev jag alltså till rederiet:

Hej,

Jag har förstått att ni har blivit dränkta i mejl och telefonsamtal angående cirkusen kring Janouch, men jag mejlar er ändå. Jag vill inte döma ut er som rederi och jag vill inte säga att jag aldrig ska kryssa med er igen, men jag månar om yttrandefrihet och jag känner helt ärligt obehag inför det som har drabbat henne. Ni har säkert vare sig tid eller lust att läsa bloggar om detta, men jag tar mig ändå friheten att skicka över ett (relativt kort) inlägg kring det här där jag även länkar till Zinat Pirzadehs mycket tänkvärda text, som dessvärre ingen ville publicera, utöver Katerina Janouch själv.

Viking Line skulle ha mycket på att vinna om ni vågade stå upp för yttrandefriheten genom att ge tillbaka Janouch hennes uppdrag. Att erkänna att man har gjort fel – om ni nu anser det – är också något som vi är många som skulle uppskatta och respektera och det viktigaste av allt, ni skulle visa att ni väljer att inte vara en del av dem som tystar andra.

https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/08/23/ja-vem-ar-egentligen-perfekt-i-den-politiska-debatten/

Hälsningar Katharina Wallenborg

Jag känner inte Janouch, har aldrig träffat henne eller läst några av hennes böcker. Jag vet ju någotsånär vem hon är givetvis, men det kunde lika gärna ha handlat om Agda Berg från Kungsör i Västmanland (OBS, påhittad person). Det här är en principfråga och vad diverse företag och andra som dras in i PK-cirkusen inte bryr sig om är att de skapar sympatier för människor som de inte gillar. Som jag har sagt tidigare, jag försvarar alla som blivit felaktigt behandlade, Vänsterpartister, Sverigedemokrater och allt däremellan. Det handlar om demokrati och yttrandefrihet och den ängslighet som råder har skapat ett samhälle som i alla fall jag gissar, kommer att fortsätta leda till ökade motsättningar. Vi behöver inte sådant, utan vad vi behöver är acceptans, även när människor är klumpiga.

Förresten, de svarade och tackade för ett välformulerat mejl och vi skrev ett varsitt till, där jag även avslutade mitt medlemskap hos dem. För mig som värnar yttrandefriheten var det ett viktigt ställningstagande. Men jag undrar fortfarande varifrån all denna ängslighet kommer.

 

Bör Sverige införa språktest?

”Istället verkar språktest för medborgarskap handla om det symboliska värdet av att ställa krav på en viss grupp i samhället.” https://www.svd.se/darfor-ar-spraktest-en-dalig-ide

Jag läste i går ovanstående artikel i Svenska Dagbladet där två språkforskare är oroliga för vart det ska leda om vi inför detta. Ja sådant vet man så klart inte i förväg och de tar upp en del tänkvärt. Dock så tänker de inte hela vägen, och här kommer några reflektioner, först om det citat som jag la ut här. För mig personligen så är symbolvärdet en viktig del i förslaget, även om det inte är allt. Men att visa att det finns ett värde i ett medborgarskap i ett av världens tryggaste och mest utvecklade länder som innebär ett motkrav är inte något att vara orolig för, utan att sträcka på sig över. Det ska vara åtråvärt att få ta del av detta. Vad vi svenskar behöver är att stärka vår kollektiva självkänsla för landet. Det ska inte förväxlas med att ställa krav på endast vissa grupper. Formuleringen fungerar därför inte här då det givetvis handlar om invandrare eftersom de som är födda här redan har medlemskap. Forskarna försöker göra en politisk debatt om rasism som inte finns.

Men det de tar upp om livssituation och möjligheten att lära sig ett nytt språk är givetvis viktig att tänka på. Man kan inte ställa orimliga krav på människor. Däremot så kan man ställa rimliga krav och man ska även se till individen. Men viss grundläggande svenska ska man kunna ta till sig för att komma in i samhället och fungera här. Det handlar om både rättigheter och skyldigheter. Du ska kunna studera och arbeta, du ska kunna gå till läkare utan tolk, du ska kunna förstå det politiska systemet för att kunna rösta, engagera dig i dina barns skolgång och så vidare. Tilläggas ska att det normalt sett tar fem år för att få ett medborgarskap och är viljan tillräcklig stor så klarar givetvis de flesta det här. Har man inte lärt sig grundläggande svenska på så många år så kanske man bör diskutera varför i stället för att försöka skapa en debatt om att medborgarskapet handlar om något annat än vad det faktiskt gör.

 

Gott nytt 2019!

Nytt år och nya mål, förhoppningar och planer. Känslan den första dagen på det nya året är speciell. Som alltid hoppas jag att politiken ska bli bättre och fler saker ska hända så att samhället blir bättre och inte fortsätter att utvecklas åt fel håll. Däremot så är jag nog ganska pessimistisk då både regering och riksdag alltjämt visar flathet när det gäller människor som vänder samhället ryggen och medvetet förstör för andra. Dock ligger det inte för mig att ge upp hoppet och jag kommer fortsätta blogga och försöka påverka även på andra sätt. Det är ett måste och jag hoppas att fler gör samma sak.

Men man ska givetvis inte inleda ett nytt år med enbart en negativ syn på saker, speciellt inte i ett land som trots allt har så mycket positivt som Sverige har. Det är mycket som jag är tacksam för, till exempel den hjälp av vården som jag har fått under året, mina barns utbildning, yttrandefriheten, vårt jämlika samhälle med mera. Självklart finns det saker att önska även här, men vad är perfekt?

Fortsättningsvis så hoppas och tror att vi snart har en regering på plats och att den blir bra och handlingskraftig. Eller också så blir det nyval, vilket kan vara en lösning även det. Kanske skulle det leda till en större ödmjukhet från partiledarna och deras partier, då åtta partier på 349 mandat inte leder till att någon egentligen har råd att mopsa upp sig så mycket som de gör. Självkänsla ska man ha, men verklighetsförankring är också en tillgång. Den jag för tillfället är mest besviken på är Annie Lööf. Det finns andra partiledare som man i och för sig kan ha fler åsikter om, men hon har visat prov på mycket som jag inte hade trott om henne. Det känns väldigt tråkigt då jag gillade henne tidigare. Men, hon kan ju alltid bättra sig…

God fortsättning önskar jag er, mina läsare.

 

Vit jul, fast kanske utan snö

Julen ska vara vit, med massor av snö, då är den som bäst och vi får den rätta julkänslan. Men den kan vara vit även på annat sätt och då är det inte med något utan utan något. Ja du har gissat rätt, utan alkohol. Där har jag inga som helst invändningar. Man behöver faktiskt inte dricka alkohol bara för att det är jul. Själv kommer jag dock göra det, men det blir inget berusningsdrickande. Jag är helt enkelt för gammal. Men jag älskar gott vin så det blir det nog på julaftonskvällen och en nubbe till sillen också för den delen. Så skulle jag skriva under någon lista om att avstå så skulle jag ljuga och ljuga är något jag av princip undviker.

Men jag hade faktiskt inte skrivit under även om jag varit nykterist eller till och med absolutist. Varför? Jo därför att jag helt enkelt inte är något för sådana listor. De som skriver under har däremot min respekt eftersom jag vet att syftet är gott. Kanske någon vill visa sig duktig också, men då är det som det är med den saken. I dag har jag en debattartikel i Metro där jag vidareutvecklar mina tankar: https://www.metro.se/artikel/debatt-jag-hj%C3%A4lper-inte-utsatta-barn-genom-att-v%C3%A4gra-alkohol-p%C3%A5-jul

Det är så lätt att bara skriva under något som verkar bra, jag har också gjort det, även om det är sällan. Saken är bara den att det ofta stannar vid just en underskrift. I det här fallet har jag dock funderat vidare och swishat en slant till Vit jul. https://www.vitjul.se/ För mig kändes det bättre än att bara tala om vad jag inte skulle göra, även om många säkerligen gör både och. Bidra du med om du vill göra skillnad för utsatta barn och ungdomar. De ordnar många aktiviteter nu under lovet och det lovar jag kommer bli uppskattat. (Och jo, även en pytteliten summa gör skillnad, skulle alla i Sverige bidra med bara en krona var så skulle det bli 10 miljoner, så känn aldrig att det inte är någon idé.)

 

Ledare om vikten av brottsbekämpning

Innan jag bloggar vidare så uppmanar jag dig att läsa denna utmärkta ledare av Lars Anders Johansson på Timbro, Smedjan: https://timbro.se/smedjan/lat-oss-slippa-saval-ett-laglost-land-som-en-polisstat/?fbclid=IwAR0oMd_2VZ1ZnrNM-ZoqMNmVNstr7wkPBDP0VHgQOzhcQfG3BR9szDmae4s

På pricken, eller hur? Nu handlar inte samhället om enbart medelklassen även om de flesta befinner sig där, utan den handlar om alla som bor i vårt land. Däremot så är det viktigt att reflektera över vad som händer när den här gruppen inte längre känner sig trygga. Signaler har i åratal, ja kanske till och med decennier, skickats till politiker och myndigheter. Har det hjälpt? Dessvärre inte. Själv känner jag oro och uppgivenhet över samhällsutvecklingen och då inte bara det grova våld som har blivit vardag, utan även andra konsekvenser av bristande ledarskap.

Det finns alltså mer att oroa sig över och en sak är vad som händer om denna medelklass börjar agera själva i större utsträckning. Det behöver inte handla om olagligheter, även om det sannolikt kommer att finnas med. Vi kommer att se fler medborgargarden (något som riskerar att urarta), fler inhägnade bostadsområden, mindre medmänsklighet, risk för politiker med hårdare attityd när det gäller medborgarna och hur de ska hanteras. Motsättningarna människor emellan kommer fortsätta öka och oskyldiga, både svenskar och invandrare, kommer att drabbas av brott i ännu större omfattning. Detta hade till stor del kunnat förhindras om riksdag och regering hade tagit sitt ansvar och inte offrat både sin självkänsla och den omsorg om medborgarna som de är skyldiga att ha. Självklart kan vi inte acceptera detta. Det är alltså av största vikt att åtgärder vidtas under den här mandatperioden.