Kategoriarkiv: Kommunpolitik

”Köp inte så dyra jackor”

Ja det är inte hela citatet, för det lyder så här: ”Föräldrar, köp inte så dyra jackor till era barn”. Den som kommer med uppmaningen är Linda Hellström hos Huddingepolisen. Att hon säger som hon gör förstår jag, men samtidigt så känns det så ofantligt fel. Det handlar så klart om rån mot unga människor, barn och tonåringar. Sorgligt, men sant. Hon ser en tredubbling av den här typen av rån. De kriminella, som ofta själva är unga människor, är fräcka så det förslår. De tvekar inte att råna någon inne i ett köpcentrum fullt av människor mitt på dagen. Så säker, det går man ingenstans.

Men vad är det då med uttalandet som stör? Jo att det är offer och laglydiga människor som ska anpassa sig och inte buset som ska stoppas. Lättare sagt än gjort kanske och brott kommer alltid att begås. Däremot så är det den där anpassningen som gradvis flyttas fram hela tiden som är diskussionen som borde föras. Vi har poliser och ska inte behöva tala om anpassning. Det är inte bra att det är på det här sättet. Det skapar en otrygghet som fler och fler känner även i situationer där de normalt inte skulle behöva göra det. Nu verkar det i alla fall som att polisen lägger mer resurser på problemen med rån och misshandel mot unga och Andreas Lindberg, Skärholmspolisen säger att man har lyckats kartlägga och förhöra ett ”antal personer”. Man kan bara hoppas att det leder till en lösning på sikt.

Det verkar som att vi har flyttat fram gränserna för vad som är acceptabelt, samtidigt som vi har blivit avtrubbade för kriminalitet och inte reagerar som vi skulle ha gjort förr. Vidare så är många brott nya eller har funnits endast i liten omfattning. Det som borde ha skett är att direkt något nytt börjat hända så skulle polisen ha funnits där och satt hårt mot hårt på en gång. Då hade vi inte haft så stora problem nu. Man skulle ha visat att det är hit men inte längre som gäller. Fast när inte politiker har reagerat tillräckligt så kan det vara svårt och resultatet av naiviteten ser vi nu. Saker lägger sig inte eller försvinner av sig själv, de eskalerar.

 

Annonser

Nygamla Moderaterna

I helgen hade Moderaterna sitt Sverigemöte och bland annat bytte man tillbaka till sin gamla logotyp, det gamla M-et. Med det tog man steget bort från den mindre moderata linje man haft det senaste decenniet (drygt). Man lämnade det ljusblåa och blev det parti man egentligen är. Många är nog lättade över detta och nu blir det tydligt vad partiet står för. Själv har jag saknat det gamla M-et alltsedan man ersatte det med ett blekt gement dito. Det har på något vis funnits en otydlighet i partiet och jag gissar att många har känt sig vilsna. Nu gäller det bara att vara tydlig med vad återgången innebär.

Vissa är säkert oroliga för att partiet nu ska dra iväg allt för långt till höger. Personligen ser jag ingen fara i den riktningen. Snarare så blev det otydligt vad partiet stod för när man under många år försökte trängas med de flesta andra i mitten, för det är där man gärna vill se sig själv. Det finns någon slags trygghet i det; man kan inte bli anklagad för att vara vare sig höger eller vänster, såvida man nu inte är ett tydligt alternativ i endera riktningen. Men det politiskt korrekta och tidens andra har gjort att det har varit finare och bättre att befinna sig i mitten, så dit har partierna dragit sig. Det i sin tur har gjort att väljarna ansett att de är för lika. Jag håller visserligen inte med om det, men det kan å andra sidan bero på att jag nästan alltid har varit politiskt aktiv och därför sett skillnaderna ändå. Fast nu är det inte främst jag som ska övertygas om deras förträfflighet, utan väljare som ofta inte alls är insatta.

Hur som helst. Vad kommer det nu bli av Moderaterna då? Jo, det blir ett parti som med tydlighet kommer att visa var skåpet ska stå, vad som är rätt och fel, vad som ska gälla och inte i vårt samhälle. Sådant är viktigt för tillit och trygghet. Det kommer vidare att vara ett parti som kombinerar eget ansvar, sociala skyddsnät och individens värde. Det kommer bli ett parti för dem som tror på framtiden och möjligheten att vara med och forma den, vare sig det rör sig om privatlivet eller samhället där vi gemensamt ingår. Att Sverigemötet tog det beslut de gjorde både avseende logga och politik var det bästa som kunde hända partiet och nu är det dags för revansch efter alliansanpassningen där vännerna svek.

 

Vad är en rimlig kommunalskatt?

Ja det går naturligtvis inte att svara på den frågan i generella ordalag, utan man måste se till varje kommuns situation och geografiska läge. I Stockholm finns det 26 kommuner och Huddinge är den andra största, men vi har långt ifrån den näst lägsta skatten. Det däremot kan man utan tvekan kalla orimligt. Kommunalskatten ligger på 19,87 kronor. I Stockholm, som är störst, är den endast 17,74. Att en så stor kommun som Huddinge ska ha så hög skatt när man gränsar till huvudstaden går inte att försvara, och det gör heller ingen ärlig politiker. De flesta vill sänka den, men det måste så klart ske i mindre steg och med verksamheten i åtanke. Allt annat vore oseriöst. Däremot vore det direkt felaktigt att försvara den eller vilja plocka ut ännu mer från invånarna.

Just nu håller de politiska partierna som bäst på att planera för sina budgetförslag som ska läggas fram i kommunfullmäktige i juni (olika månader för olika kommuner). I Huddinge finns det tio partier och det brukar komma fyra-fem olika förslag att ta ställning till. Sedan blir det långa debatter om vems förslag som är bäst. På det stora hela har dock de flesta samma syn på hur verksamheten ska bedrivas och det brukar bli några få saker av allt som kommunen gör som tas upp. Men det finns ändå skillnader och olika typer av politik kan få väldigt olika konsekvenser. Så att säga att alla partier är lika, vilket vissa ibland lite slarvigt gör, det stämmer inte alls.

När det gäller budgeten då, så har vi ett utjämningssystem som gör att alla kommuner ska ha en viss nivå av intäkter. Det gör att det inte lönar sig speciellt mycket att locka höginkomsttagare sett till deras inkomster. Däremot kan det givetvis finnas andra anledningar. Men vårt utjämningssystem kompenserar för den största skillnaden. Det måste finnas en utjämning, annars skulle det bli förödande för vissa kommuner, speciellt med väldigt få invånare. Fast systemet är långt ifrån optimalt och tittar man exempelvis på Malmö, så är i alla fall jag övertygad om att de hade fört en annan politik om inte staten pumpat in så mycket pengar. Kommunalskatten ligger visserligen på 21,24 procent, men det finns många kommuner med högre skatt. Morot och piska har trots allt sitt berättigande och det är alldeles uppenbart att man har kunnat negligera mycket av det som händer eftersom man ändå klarar sig. Så borde det inte få fungera.

 

Lokala partier i svensk politik

Hur länge har det funnits lokala partier i Sverige? När började vi röstdela? Hur många mandat måste man ha i ett kommunfullmäktige? Får vem som helst bilda ett lokalt parti? Hur finansieras de lokala och övriga partierna? Har alla kommuner lokalpartier? Hur många politiker har vi i Sverige? Vilken åldersgrupp har flest representanter i politiken? Får man vara medlem i flera partier om man vill? Vad är den jämkade uddatalsmetoden? Hur många kommuner finns det?

Dessa och många fler frågor får du svar på i min bok Lokala partier i svensk politik. Där kan du också läsa ett flertal intervjuer med representanter för lokala partier samt före detta partier. Boken tar upp de här partierna roll parallellt med riksdagspartierna och deras utveckling. Jag som har skrivit boken är före detta politisk sekreterare och kommunalråd, vilket jag ägnade mig åt under många år innan jag gick över till skrivandet. Politik är både spännande och roligt och jag tror att även du som inte är aktiv kommer att läsa den med intresse.

Ute på marknaden kostar boken runt 150 – 180 kronor. Beställer du den som läsare på min blogg så betalar du endast 130 kronor inklusive porto. Vill du ha den signerad så får du självklart det. Mejla mig på k.wallenborg@mail.com Trevlig läsning!

IMG_1274

 

Södertörnsleden

Eller som professionen på senare kallar den: Tvärförbindelse Södertörn. Ja vad är det med den? Jo nu efter alla turer under alla år så har Naturvårdsverket kritiserat Trafikverket för att man inte uppfyller klimatmålen om man bygger den. Finns det inget vett kvar i hur långt man kan gå i den politiska korrektheten? Visst ska vi värna vår miljö, men det måste ske med sunt förnuft och förmåga till praktiskt tänkande. Sverige står för övrigt för en ”fis i rymden”-del av de utsläpp som sker världen över. Frågan är om vi inte borde lägga mer krut på att påverka andra länder än att sätta krokben för människor på hemmaplan?

Men vad är då Södertörnsleden? Jo det är en väg önskad av de flesta både invånare och politiska partier och den skulle gå mellan östra Haninge till Vårby i Huddinge. Vid Trafikverkets senaste undersökning ville 80 procent av invånarna ha leden. Den skulle passera Länna och Flemingsberg, båda delarna ligger i Huddinge. Självklart kommer bilåkandet att öka, det säger sig självt och Miljöpartiet protesterar därför högt. Det de däremot missar i resonemanget är att den här leden blir en avlastning för den gamla tungt trafikerade vägen som nu finns. Som dagsläget är finns det inga bra pendlingsmöjligheter för dem som vill resa kollektivt. Det skulle vi alltså få om Södertörnsleden byggs. Det här borde vem som helst se att det är stora vinster för både miljö och trafiksäkerhet. Den är för övrigt helt nödvändig då Norviks hamn i Nynäshamn ska stå klar nästa år och redan nu korkar det igen på vissa håll på leden. Hamnen kommer hantera 90 procent av alla importerade varor till Mälardalen och det är inte svårt att gissa att situationen redan på en gång kommer bli kaosartad. Vidare planeras bostäder i områdena. Att då säga nej till den nya flerfiliga vägen är därför obegripligt.

Det bästa är naturligtvis att kombinera miljötänkande och praktisk nytta. Det tror jag att man kan lyckas med här om man vill. Men det är svårt när vissa bara ser ena aspekten av saken. Med det resonemanget blir det inte mycket byggt i framtiden. Sedan så måste man vara medveten om att stan växer och vägar behövs, både för privatbilism och kollektivtrafik. Ju bättre kollektivtrafik, ju fler väljer den. Bilarna som sådana blir också bättre och spyr ur allt mindre avgaser. Låt utvecklingen gå hand i hand, då får vi det bästa resultatet.

 

Motioner om mat

Jag har skrivit om väldigt många olika saker här på bloggen, men inte om motioner som rör mat och som har lagts i riksdagen. Att äta bra, med få tillsatser och att äta mat utan gifter och kött från djur där man har bra djurhållning är väldigt viktigt för många. Själv tillhör jag en av dem som ser frågorna som mycket viktiga. Vidare så är jag skeptisk till många av de tillsatser (E-nummer) som används. Det av två skäl. Det första är att vissa är hälsovådliga. Det andra är den etiska aspekten. Vem vill egentligen betala för fluff, smaker och annat som har tillsats endast på grund av att livsmedlen är processade, alltså manipulerade?

Men det finns många ledamöter som har lagt motioner om vår mat. Gå gärna in på riksdagen.se Var dock beredd på att det är svårt att hitta vad man vill ibland. Sökfunktionen lämnar en del att önska. Men bortsett från det så är jag väldigt glad att frågan ändå engagerar. För trots att vi alla är berörda av den så har den låg status i politiska sammanhang.

Vad jag personligen skulle önska är att vi la ”modediskussionerna” åt sidan och kunde prata om maten mer seriöst. Som före detta politiker vet jag att det endast är vissa aspekter som är intressanta eller tas upp till diskussion och det är inte det som handlar om tillsatser först och främst. Ekologiskt och klimatsmart är det som man vill tala om, vare sig man är intresserad av matfrågan eller ej. Det gör att utrymmet för att tala om annat krymper. Därför blir jag extra glad när jag ser att det finns fler än jag själv som försöker påverka så att vi får färre tillsatser, även om vi är en begränsad skara.

 

Politiska funderingar

Ibland känns det som att huvudet blir överfullt av politik och politiska funderingar. Det är i och för sig intressant då jag i går läste att majoriteten av människor inte tänker en politisk tanke de flesta dagar. För mig finns det närvarande hela tiden och att prata politik eller vara på en politisk konferens kan kännas som en vitamininjektion. Här hemma vågar jag påstå att vi pratar politik precis varje dag året runt. Roligast är det så klart när det är andra närvarande och man har olika åsikter och ingångar i samtalet. Och nej, vi blir aldrig ovänner. Även om åsikterna är starka så finns där en självklar respekt. Vi lever trots allt i demokrati och vi har alla rätt till våra åsikter. Men det är klart att man kan bli frustrerad när människor tycker konstigheter, enligt ens eget sätt att se saker. Fast det är bara nyttigt och utvecklande att höra andras åsikter.

Hur som helst, just nu är jag både förundrad, frustrerad och nyfiken. Det är så många nyheter om olika saker och det är debatter hit och dit och artiklar som skrivs. Vissa är bra och sakliga och man känner hopp. Sedan hör man om saker som gör en galen av ilska. Då blir man uppgiven, för en del av vår politik är allt annat än sund. Till exempel kan man undra över Eskil Erlandssons pinsamma beteende. Gift är han också, karlsloken. Inte kul för familjen. Men även en ogift man om han har sunda värderingar tar sig självfallet inte sådana friheter som Erlandsson gjorde. Det gör för övrigt att man undrar hur diskussionerna internt i Centerpartiet har gått. Det hela känns lite märkligt faktiskt. Men det är ju fler som vet hur man hamnar i fokus och där ligger då sannerligen inte Liberalerna i lä. De vet hur man levererar. Jag beskyller absolut inte partiet för enskilda medlemmars omdömeslösa beteende, men man får känslan av att det är så mycket mer som händer hos dem.

Men det finns mer som får en att undra och det är allt det här med IS-krigarna. Det är på något vis absurt att vi i Sverige har den här diskussionen. Hur har vi hamnat här? Det känns så långt från vår moral och våra värderingar som man kan komma. Hur har för övrigt vi kunnat låta bli att göra fler lagändringar än vad vi har gjort? Jag förstår att allt inte kunnat förutses, men nog måste SÄPO, regering och riksdag ha haft tillräckligt med information för att ta detta på större allvar? De flesta har uppenbarligen låtit naiviteten få råda, men både från det ena och det andra håller hör vi hur man har uppmärksammat och varnat, samtidigt som majoriteten av beslutsfattarna har viftat bort det. Sådant skapar stor frustration och jag håller med Hanif Bali, Moderaterna, om att politikerna som blundat borde be svenska folket om ursäkt. Vår naivitet har även lett till mycket lidande för framför allt flickor och kvinnor bland vissa invandrargrupper här hemma då de är styrda av män och en som påpekar det väldigt bra är Liberalernas Gulan Avci. Så hur uppgiven man än är så finns det ändå många som tänker sunt, tack och lov. All denna mjäkiga anpassning till olika invandrares osunda önskemål har lett till att vi helt spelat män med unkna värderingar i händerna. Varför? Var är jämställdheten här? Vi har trots allt en så kallad feministisk regering. Vi får se om de lyckas leva upp till det de kommande åren.