Kategoriarkiv: Kvinnofrid

9 000 ”ensamkommande” får en ny chans att stanna

Visst är det intressant, ja alltså det faktum att ensamkommande har blivit synonymt med ”unga män”. För det är sällan barn som det handlar om, fast det egentligen borde vara det. Möjligtvis en och annan tonåring, men på det stora hela så handlar det om vuxna. Flickorna lyser med sin frånvaro. Eller förresten, det finns visst flickor eller kvinnor bland de 9 000, hela 0,6 procent faktiskt. Vår så kallade feministiska regering pumpar in miljard efter miljard till alla män som de senaste åren har kommit hit. Att flickorna är kvar i krigshärdar eller flyktingläger och offras för männens skull har på något obegriplig sätt blivit en godhetssymbol.

Nu har riksdagen alltså med Centerpartiets stöd röstat igenom förslaget om en ny prövning och möjlighet till att stanna om man börjar på gymnasiet. Ja ni hör ju hur det låter. En stor andel elever med svenska som modersmål måste gå ett fjärde år för att de inte klarar studierna. Men enligt landets högsta politiker så kan man med ofullständig grundskoleutbildning och dåliga kunskaper i svenska klara detta.

Vad mer finns att säga? Ja givetvis så är det beklagligt om någon har blivit felaktigt behandlad och drabbas av för lång handläggningstid och hunnit bli vuxen under processen. Men pröva då dessa och inga andra. I den här gruppen fick nämligen 78 procent sin ålder uppskriven och var alltså vuxna trots att de påstått annat. Att det finns en hel del oärlighet bevisas vidare av att hundra procent av alla 9 000 saknade ID-handlingar. Givetvis kan saker ske, men att varenda en av dem skulle ha förlorat sitt pass eller annan ID-handling är direkt osannolikt. Så här kan det alltså gå när det politiskt korrekta vinner över hjärta och rättvisa. Än en gång känner jag förtvivlan för alla som verkligen är offer, även om jag förstår att det finns sådana också bland de ”ensamkommande”. Men de verkliga offren finns kvar och lever under fasansfulla förhållanden. Till dem räcker dessvärre inte våra pengar.

 

Annonser

Val i Irak i dag – men det är inte jämställt

Ungefär 24,5 miljon människor förväntas rösta i Irak i dag. Det är alltså så många som har registrerat sig. Man ska nu utse sina 329 parlamentsledamöter. Jag har inte sett någon samstämmig siffra, eller helt uppdaterad, men gissningsvis drygt 37 miljoner människor bor här och de flesta är araber. Huvudstaden heter Bagdad. Med andra ord så är det jämfört med Sveriges 349 riksdagsledamöter väldigt få personer som ska representera så många. Det finns naturligtvis fler än en aspekt att se på representation, men någonstans så börjar det trots allt med mäns och kvinnors lika värde och därför ska det bli ytterst intressant att se hur fördelningen blir. Lagen säger att minst 25 procent kvinnor ska finnas i parlamentet. Det är inte mycket, men ändå. Det är trots allt viktigt att det synliggörs och en nedre gräns har lagstadgats.

Trots detta så kan man inte bli annat än arg när man hör hur Iraks män motarbetar sina kvinnliga företrädare. De hotas, förnedras och förminskas. Ändå kämpar många på och det krävs mod och styrka för sådant. Tänk att det ska vara så svårt för många män att hantera en framgångsrik och duktig kvinna. I stället för att ta tillvara på hennes kunskaper och stora engagemang så gör vissa allt för att motarbeta henne. Säger inte sådant mer om männen än kvinnorna? Hotet är uppenbarligen stressande och inte är det kvinnornas ”innehållslösa politik” som är problemet, trots att det är ett argument emot dem.

Landet har haft det svårt i många år med diktatur, men även efter att USA störtade Hussein för 15 år sedan. Man har även varit i krig med IS och religiösa motsättningar är ett stort problem. Korruptionen likaså. Det här är ett land där oljan har varit både en välsignelse och förbannelse. Medborgarna har prövats hårt på många sätt. Som utomstående är det naturligtvis lätt att se på och tycka att människor borde enas och alla tillgångar i form av kompetenta företrädare tas tillvara. Så är det alltså inte, och även om det inte går att jämföra med våra egna förhållanden så måste kvinnornas ställning stärkas och det är en skam att de inte ses som jämlikar och att deras politik diskuteras i stället för deras utseende och påhittade brister.

 

Moderaternas Sverigemöte

Då var det igång då, Moderaternas Sverigemöte. Det ska bli spännande att se vad som kommer ut av det. För egen del så är jag alldeles övertygad om att det är dags att byta regering och att bäst lämpad vid rodret blir Ulf Kristersson. Andra må ha annan åsikt, men vi får alla tro på det vi anser bäst och i en demokrati så är det ju så bra så att vi får rösta på precis vem vi vill och det finns många partier att välja på och många kandidater om man nu vill kryssa någon. Ta den chansen och glöm aldrig att din uteblivna röst kan hjälpa fram precis den där personen eller det där partiet som du allra minst vill se.

”En dålig mandatperiod går mot sitt slut” säger Kristersson i en kort film som lagts ut i dag. Han kritiserar regeringen för att inte ha kunnat regera, men även oppositionen för att inte ha agerat som en sådan. Jag instämmer i båda delarna och hoppas på att nästa mandatperiod blir bättre från båda håll. Vidare vill Moderaterna att företagare ska ”uppskattas” mer än de ”beskattas”. Med tanke på att det är där de flesta jobben finns så borde det vara självklart. Bra att frågan lyfts.

Trygghet och integration har så klart tagits upp och att alla ska vara trygga. Man vill ha ett bidragstak så att det alltid lönar sig att arbeta. Att kunna svenska ska gälla alla. Temat på valkampanjen kommer att bli: Rättigheter, skyldigheter, möjligheter – lika för alla. Det är så det ska vara i ett jämlikt samhälle; alla ska ha en chans att skapa sig ett bra liv. Men med det följer skyldigheter. Vi är ju alla en del av samhället så självklart ska både rättigheter och skyldigheter gälla var och en av oss. Sedan så har vi olika förmågor, men samhällsgrunden måste finnas där. Sedan deltar vi utifrån våra egna förutsättningar.

 

SD går framåt – igen

Och jag tror att det kommer att fortsätta. Men det är alltså vad jag tror. Med tanke på exempelvis söndagens debatt i Agenda där ingen ”visste” varför de sexuella övergreppen har ökat så drastiskt, så förstår man alltså fortfarande inte att man med sådana uttalanden ger röster till Sverigedemokraterna. Det här är ett parti som utöver tvivelaktiga uttalanden och ibland mycket häpnadsväckande kommentarer kring samhället och sina medmänniskor, mycket väl kan börja pilla på yttrandefriheten om de får chansen.

De vill lämna EU och vad det innebär för ett sådant parti är det nog bäst att vi slipper erfara. Men sedan så finns det så klart annat mindre drastiskt. Allt de vill är ju inte dåligt och med sitt hitills begränsade inflytande i kommuner och landsting så har de inte ställt till några större problem. För egen del så tror jag till skillnad mot tidigare, att det bästa är att samarbeta med dem i frågor där det är möjligt. Någonstans så sätts dessutom demokratin ur spel om allt ska gå ut på att osynliggöra dem trots att deras existens faktiskt vilar på demokratiska val.

Men ändå, jag trodde i min enfald att vi nu när vi är i en valrörelse, skulle slippa se hur övriga partiledare för öppen ridå (om än inte det är syftet så klart) agerar valarbetare åt SD. Situationen är självklart svår eftersom allt är en balansgång och de måste vara seriösa i sina argument. Men att inte kunna hantera vissa frågor bättre än i söndags retar bara upp gemene man, och vad tjänar man på det?

 

Lövfen, Löfven, Löfven…

Vad håller statsministern på med egentligen? Såg du Agenda i går och partiledardebatten? Om inte så börjar vi här, eller förresten, vi börjar med det här klippet hur som helst, för det finns en del att reflektera över i det: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lofvens-svar-fick-akesson-att-vanda-ryggen-till-kom-igen

För det första: Återigen ger andra politiker SD gratispoäng. Varför??? Det övergår mitt förstånd. Och om man nu vill ge ett parti med så tveksamma rötter fler röster, gör det åtminstone utan att göra bort er själva! Jag tror inte att jag var den enda som skruvade på mig i soffan i går och det av genans å statsministerns vägnar. Detta ämne om något, alltså den enorma ökningen av sexuella övergrepp, dessutom sådana som vi inte tidigare har haft i Sverige, måste han väl ha förstått skulle komma? Ändå blev han totalt tagen på sängen. Innerst inne så gissar jag att han anser att Åkesson hade en poäng med att alla dömda asylsökande våldtäktsmän som får chans att stanna här, vilka är 80 procent, borde utvisas. Inte ens det ville Stefan Löfven bemöta.

Så vad hände? Jo han förklarade de sexuella övergreppens ökning med LAS och #metoo!? Någon som hängde med där? Är det verkligen vad Löfven tror är pudelns kärna? Är inte detta ett hån mot alla brottsoffer, men även mot alla oroliga kvinnor och föräldrar vars största fasa är att råka ut för ett sådant vidrigt brott? Hur kan vår högste politiker vifta bort den här viktiga frågan? Jag blir bedrövad då det här är en jämlikhetsfråga, men jag blir det även som kvinna. Återigen, inte är detta en feministik regering. Till och med här rycker man ut till männens försvar då man försöker undvika att tala om det verkliga problemet. Det är beklagligt.

 

Politiska funderingar om olika saker

Det har gått sex dagar sedan som jag bloggade. Så många dagar har jag aldrig gjort ett uppehåll tidigare, men låtit bli att funderat på politik har jag däremot inte. Det händer saker hela tiden och ibland så bara konstaterar man man hör eller läser om, ibland funderar man vidare, eller också så tänker man på sådant som har hänt sedan en tid tillbaka eller samhället i största allmänhet. Jag tror att de flesta fungerar på det viset. Jag har svårt att tänka mig att någon skulle vara helt utan funderingar kring landets politik och i vilken riktning som samhället är på väg. ”Jag är inte intresserad av politik” säger människor ibland. Men inte kan man väl vara ointresserad av sina barns skola, om den där vägen som man vill ha kommer att byggas, eller hur vården kommer att se ut framöver?

Förutom att tänka på vart samhället är på väg i stort så finns ju det kommande valet närvarande hela tiden. Riksdagsvalet är så klart den stora rysaren, men landstinget och kommunen är så klart viktiga de också. Vilka som kommer att styra där påverkar oss en hel del. Jag såg förresten att Katerina Janouch ska kandidera för Medborgerlig Samling. I riksdagsvalet alltså. I Aftonbladet kunde vi läsa att det var ett främlingsfientligt parti. Det kanske stämmer, men det lilla som jag har sett och läst om dem har inte givit det intrycket. Men den som lever får se naturligtvis. Sedan så har vi Bert Karlsson och KD. Hur han kommer att lyckas i sin mission ska bli spännande att se. De hänger ju onekligen på gärdesgården.

Annars då? Vad har hänt på sistone? Ja det är böneutrop, skolans resultat, dessa vedervärdiga och aldrig upphörande våldtäkterna och gruppvåldtäkterna, hot mot sjukhuspersonal, arbetsförmedlingens vara eller icke vara, suketter till de gamla på hemmet, de pinsamt usla ålderspensionerna och den sorgliga kampen för handikappade för att få den hjälp de behöver. Det är domar som man häpnar över, permissioner till vedervärdiga brottslingar och alldeles för låga straff i vissa fall, ja många fall tyvärr. Vad ska man säga? Ur led är tiden…

 

Omvärldens bild av Sverige

Ja hur är den egentligen? Mestadels bra trots allt och det ska vi väl vara tacksamma för. https://www.dn.se/ekonomi/sverige-uppfattas-som-stark-enhorning-i-andra-lander/ Men ändå, det skaver när jag tänker på Sverige, vad vi var och vad vi är. Fridolin far utomlands för att korrigera bilden av oss, men den är egentligen mycket värre än vad många tycker och tror. Det som händer här är en ren och skär katastrof. Är det verkligen i vårt land som gängen skjuter ihjäl varandra och kvinnor blir påhoppade om de inte bär slöja? Där polisen blir hånad, bespottad och till och med beskjuten och attackerad med stenar? Är det verkligen i Sverige som brandkåren måste ha poliseskort för att släcka bränder? Vad hände egentligen? Vi är nog lite yrvakna och vissa – till exepel Gustav Fridolin – lever fortfarande i den sannolikt ganska behagliga förnekelsen.

Dock så finns det även en helt annan bild. Den bilden är att det är mycket bättre än den som kablas ut i utlandsmedia. För så är det, vi är välmående, vi lever i ganska stor trygghet. Vårt sociala kapital är förhållandevis stort. Det är rent på våra gator och vi har allemansrätt och vi har ett skattesystem som ger oss ”gratis” utbildning. Det här är viktigt att komma ihåg. Att leva i en nattsvart bild av tillvaron gör att vi mår sämre och vårt samhälle blir sämre. Det är på något vis som att det finns två verkligheter och så är det nog, ibland korsas också dessa och de laglydiga drabbas av den grova kriminaliteten. Så har det förvisso alltid varit, men nu är den kriminella delen av vår befolkning väldigt stor och den växer. Det ska inte sopas under mattan och att vi har medlemmar av Sveriges regering som gör så är ofattbart. Våra företrädare förmår inte att ta till sig sanningen. Vem ska då ta ansvar, lösa problemen och ge medborgarna framtidstro?

Att det har blivit så här är enbart vårt eget fel, eftersom vi har ursäktat och blundat. Man ska inte döma, man får inte vara rasistisk (om det nu finns något rasistiskt i att inte acceptera riggade attacker mot blåljuspersonal), vi ska inte döma dem som har haft en svår uppväxt och så vidare. Jag vill också tänka så och jag vet hur lätt det är att en ungdom hamnar snett, men i princip alla som begår brott har i så fall en anledning att göra det. Det är därför som jag tjatar om vuxenansvar generellt, men också det viktiga föräldraskapet. Men nu befinner vi oss där vi är och vi måste vända på samhällsutvecklingen. Förnekelsen ökar klyftorna och det skapar rasism, och sådant kan vi väl ändå inte vilja ha? Alla våra problem används som varnande exempel i utländsk media, och då kopplat till invandringen. Samtidigt så framhåller många andra länder den ”svenska modellen” och vårt sociala trygghetssystem som en förebild. Fridolin bör i stället för att ta flyget utomlands stanna hemma, studera verkligheten och sätta ner foten mot det som händer. Hans jobb är att få vårt land att återigen bli vad det var. Då gör han nytta för Sverige, för det är inte bilden som behöver korrigeras, den blir korrigerad automatiskt när han och regeringen förmår ta till sig vad de nu bidrar till.

Och till sist: GLAD PÅSK!