Kategoriarkiv: lokala partier

Det svenska samhällskontraktet

Samhällskontraktet ja, hur ligger det till med det egentligen? Har vi medborgare och framför allt ickemedborgare fått för många rättigheter? Det talas om visserligen även om skyldigheter, men i vilken omfattning gäller de egentligen? Eller är det kanske så att samhällskontraktet med allt vad det innebär i form av vad vi kan kräva och vad vi ska bidra med lever i allra högsta grad, bara att det ofta går åt skogen och att gamla ouppdaterade lagar gör att det blir på det viset, vilket självklart sticker i ögonen på vanligt så kallat hederligt folk? Ja när det går åt skogen alltså och brottslingar får fördelar och offer blir illa behandlade. För visst är det mycket som är alldeles galet och som till och med urholkar det här viktiga som vi har byggt upp.

Något som får människor att gå i taket mer än annat, och med rätta, är när grovt kriminella klarar sig undan och anmälningar till och med läggs ner. Sådant händer ständigt och det är helt vansinnigt. Eller när någon som faktiskt har begått ett brott får skadestånd av olika anledningar. Det är en svår balansgång det här, men det borde gå att nyansera lagen mer och göra den rättvisare. Det borde inte vara rimligt att få skadestånd i vissa fall.

Något som jag har funderat mycket på de senaste åren är hur mycket politiker ska lyssna på sina väljare och i vilken omfattning de faktiskt gör det. Man är ju förtroendevald eller folkvald och då har man uppdraget att företräda väljarna, ja även ickeväljarna, men ska en politiker lyssna på alla åsikter hela tiden innan beslut tas så fungerar inte det här systemet. Det måste finnas ett förtroende för företrädarna som röstats fram, inte tu tal om saken. Däremot finns det mycket i samhället som fallerar, även om många politiker inte vill se det, och när medborgarna ständigt påpekar det uppenbara, vilket kan handla om ökad kriminalitet och inte blir tagna på allvar, vad händer då med samhällskontraktet? Hur ska förtroendet kunna behållas när det från högre ort sägs att man ”tar itu” med de problem som finns, men de fortsätter att eskalera? Där känner jag stor oro för vart vi är på väg och jag önskar att fler politiker insåg allvaret.

 

Annonser

Mer om bostadssegregation

För några dagar sedan gjorde jag ett blogginlägg om bostadssegregation. Det här är en viktig fråga, men jag tycker sällan att politiker närmar sig den riktigt som de borde. Många gör det för all del och förstår verkligen vitsen med blandade upplåtelseformer, men långt ifrån alla gör det. Många verkar inte ens vilja blanda. Vänsterpartisten Per Sundgren hade nyligen en debattartikel och det var den som fick mig att skriva inlägget för några dagar sedan. Här är bloggen med hans text inkluderad: https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2019/06/17/bostadssegregation/ För det första så är han ganska snabb med att tala om ”utsatta områden”, ett uttryck som verkar vara mångas favorit. Det ska stämplas och det ska göras om och om igen, så ingen missar att här bor det utsatta människor. Självklart förstår jag att begreppet är relevant ibland, men nog kunde man dra ner på antalet gånger man använder det. I det här fallet går det alldeles utmärkt att utesluta det helt.

Frågan vi ska ställa oss är rätt och slätt: Hur gör vi för att få alla bostadsområden att bli bra och trivsamma och att samtidigt ge människor möjlighet att välja upplåtelseform? Sundgren tar upp en viktig sak och det är hur människor som får det bättre ställt väljer att flytta. Där borde man uppehålla sig mer i sina funderingar. Varför gör de det och hur ändrar vi på problemet? Allt för stor rotation på de boende skapar nämligen ingen trygghet. Hans debattartikel avslutas med ett konstaterande, även om han tar upp många intressanta aspekter. Så frågan kvarstår: Hur löser vi problemen? Från Vänsterpartiets håll andas alltid diskussionen orättvisa och fattigdom, grupper ska ställas emot varandra och så vidare. Hyresrättskramarna allmänt är gärna på krigsstigen när det gäller exempelvis ombildningar till bostadsrätter. Men de skriker ofta högt även när det är nybyggen, och det trots att det kan finnas många hyresrätter i området redan. Jag vet, för jag har varit med och tagit massor av sådana beslut och det är samma sak varje gång. I min värld så ska valfriheten vara så stor som möjligt samtidigt som alla måste ha någonstans att bo så klart. Så är det inte i alla andras värld.

Det första som måste avlivas är myten om ”normala plånböcker” och hyresrätter. Många som hyr bor väldigt dyrt och det gör att de är fast. Hur ska man kunna spara åtminstone en liten del till en insats om hyran är så hög så den äter upp en stor del av inkomsten? Jag ser det i min närhet och ofta räcker alltså inte någon normal plånbok för att ha den frihet man kan önska sig. En annan sak man bör göra är att se över hur man kan hjälpa människor bättre om de faktiskt vill köpa en bostadsrätt eller ett eget hus. Det kanske inte alltid är enkelt att själv räkna på vad månadskostnaden blir och hur man ska skaffa lån och så vidare. Hur många år är rimligt att vänta och hur kan jag göra för att nå dit? Det finns mycket som skulle kunna underlätta om debatten blev saklig och vi verkligen ville hjälpa människor. Nu upplever jag inte att det ser ut så tyvärr.

Glad midsommar förresten!

 

IS-återvändare

”Först och främst vill jag att de straffas. Det måste finnas konsekvenser för att ja hjälpt IS. Det var ett medvetet val att åka ner för att upprätta en shariastat och döda andra som inte tror på deras lagar. Om de har gjort massor av skitgrejer där nere så är det fel att de blir belönade med jobb. Det blir en belöning för deras brott mot mänskliga rättigheter och alla värderingar vi tror på i Sverige.”

Det här är ett citat ur en tidningsintervju (HuddingeDirekt v. 22) med en muslim från Syrien. Han flyttade till Sverige för att ”det är ett fritt och sekulärt land”. Mannen har släktingar som dödats av IS och är orolig för vad som kan hända här på grund av att vi inte har kontroll på alla återvändare. Han spekulerar så långt fram som 10 år i tiden. Kanske kan en attack ske till och med då. Vidare känner han upprördhet över att kanske få en granne som har varit med i IS och kanske varit med och dödat hans släktingar.

Att läsa sådana här historier ger ytterligare ett perspektiv på det här med IS-återvändare. Vi som är etniska svenskar tänker nog sällan på sådant här. Vi är berättigat rädda och oroliga och det bör vi vara, men för dem som har lämnat den här kulturen och den religiösa fanatismen, finns det ofta mer påtagliga saker som berör. Vem lyssnar egentligen på dem? Hur har det kunnat bli så fel? Vi har sedan länge vetat att både vanliga människor som vill leva i en sekulär stat och religiösa fanatiker bor här och vi har oftast försvarat de senare. När religion kommer in i diskussionerna blir de flesta politiker och tjänstemän stressade och gömmer sig bakom religionsfrihet. Det här är ett exempel på hur långt det kan gå, och det är det värsta tänkbara. Ändå verkar vi än i dag stå handfallna många gånger. Varför är naiviteten fortfarande så stor?

 

Att styra sina medborgare

Funderar ni någon gång på hur mycket vi styrs av riksdag och regering, givetvis även av landsting och kommuner, men lagarna och de mer övergripande reglerna kommer uppifrån. Politik är en vilja att påverka, så det är självklart att politiker också försöker göra det och min inställning är att viljan för det mesta är god. Däremot så finns det nog en mer dold agenda ibland än vad som påstås, eller så är man ärlig, men alldeles för klåfingrig. Kanske är man i andra fall alltför ideologiskt styrd än vad som är sunt, eller så vill man ge staten mer makt än vad som gynnar medborgarna. Det finns mycket som är värt att fundera över, problemet är att det ofta är subtilt.

Däremot kan man fundera över i vilken omfattning som höga politiker ska peta i våra liv och styra hur vi lever dem. Vissa åtgärder som vidtas fungerar, speciellt om de har föregåtts av lång och enträgen bearbetning och debatterande som styr oss i enligt dem rätt riktning, eller om vi har en ekonomisk vinst av deras beslut. Annat går beslutsfattarna bet med även om de försöker, men påverkar gör de ändå, det är bara att vi kanske anpassar våra beteenden för att kunna fortsätta leva som vi vill. Ett exempel är sockerskatt, något som våra nordiska grannländer har provat. Fungerade det? Nej så klart inte, man kunde i något fall till och med se minskad grönsakskonsumtion för att finansiera det man ville ha, samt att många reste till grannländer och handlade om den möjligheten fanns. Man alltså både anpassade sig och höll kvar vid det man ville ha.

Sedan har vi allt som är gratis, och där är jag i vissa fall väldigt skeptisk. Inte när det handlar om exempelvis utbildning. Ingen ska nekas sådant, det är självklart, men det finns annat som genom att vara gratis eller högt skattesubventionerat, införs för att styra folket i den riktning man vill ha dem. När det inte känns i plånboken speciellt mycket så protesterar väldigt få. Man tycker till och med att det är bra. Men någon måste alltid betala eftersom allt kostar och de som betalar är inte alltid de som drar nytta av det. Dessutom så minskar friheten ju mer man tar av våra skattepengar och påverkar våra vanor och våra liv. Vi blir helt enkelt toppstyrda utan att vi ofta ens märker det. Fundera gärna över hur du själv påverkas och i vilken omfattning staten ska lägga sig i dina val. Ju mer man tänker på det här, ju mer ifrågasätter man det faktiskt.

 

Vad är en rimlig kommunalskatt?

Ja det går naturligtvis inte att svara på den frågan i generella ordalag, utan man måste se till varje kommuns situation och geografiska läge. I Stockholm finns det 26 kommuner och Huddinge är den andra största, men vi har långt ifrån den näst lägsta skatten. Det däremot kan man utan tvekan kalla orimligt. Kommunalskatten ligger på 19,87 kronor. I Stockholm, som är störst, är den endast 17,74. Att en så stor kommun som Huddinge ska ha så hög skatt när man gränsar till huvudstaden går inte att försvara, och det gör heller ingen ärlig politiker. De flesta vill sänka den, men det måste så klart ske i mindre steg och med verksamheten i åtanke. Allt annat vore oseriöst. Däremot vore det direkt felaktigt att försvara den eller vilja plocka ut ännu mer från invånarna.

Just nu håller de politiska partierna som bäst på att planera för sina budgetförslag som ska läggas fram i kommunfullmäktige i juni (olika månader för olika kommuner). I Huddinge finns det tio partier och det brukar komma fyra-fem olika förslag att ta ställning till. Sedan blir det långa debatter om vems förslag som är bäst. På det stora hela har dock de flesta samma syn på hur verksamheten ska bedrivas och det brukar bli några få saker av allt som kommunen gör som tas upp. Men det finns ändå skillnader och olika typer av politik kan få väldigt olika konsekvenser. Så att säga att alla partier är lika, vilket vissa ibland lite slarvigt gör, det stämmer inte alls.

När det gäller budgeten då, så har vi ett utjämningssystem som gör att alla kommuner ska ha en viss nivå av intäkter. Det gör att det inte lönar sig speciellt mycket att locka höginkomsttagare sett till deras inkomster. Däremot kan det givetvis finnas andra anledningar. Men vårt utjämningssystem kompenserar för den största skillnaden. Det måste finnas en utjämning, annars skulle det bli förödande för vissa kommuner, speciellt med väldigt få invånare. Fast systemet är långt ifrån optimalt och tittar man exempelvis på Malmö, så är i alla fall jag övertygad om att de hade fört en annan politik om inte staten pumpat in så mycket pengar. Kommunalskatten ligger visserligen på 21,24 procent, men det finns många kommuner med högre skatt. Morot och piska har trots allt sitt berättigande och det är alldeles uppenbart att man har kunnat negligera mycket av det som händer eftersom man ändå klarar sig. Så borde det inte få fungera.

 

Lokala partier i svensk politik

Hur länge har det funnits lokala partier i Sverige? När började vi röstdela? Hur många mandat måste man ha i ett kommunfullmäktige? Får vem som helst bilda ett lokalt parti? Hur finansieras de lokala och övriga partierna? Har alla kommuner lokalpartier? Hur många politiker har vi i Sverige? Vilken åldersgrupp har flest representanter i politiken? Får man vara medlem i flera partier om man vill? Vad är den jämkade uddatalsmetoden? Hur många kommuner finns det?

Dessa och många fler frågor får du svar på i min bok Lokala partier i svensk politik. Där kan du också läsa ett flertal intervjuer med representanter för lokala partier samt före detta partier. Boken tar upp de här partierna roll parallellt med riksdagspartierna och deras utveckling. Jag som har skrivit boken är före detta politisk sekreterare och kommunalråd, vilket jag ägnade mig åt under många år innan jag gick över till skrivandet. Politik är både spännande och roligt och jag tror att även du som inte är aktiv kommer att läsa den med intresse.

Ute på marknaden kostar boken runt 150 – 180 kronor. Beställer du den som läsare på min blogg så betalar du endast 130 kronor inklusive porto. Vill du ha den signerad så får du självklart det. Mejla mig på k.wallenborg@mail.com Trevlig läsning!

IMG_1274

 

Södertörnsleden

Eller som professionen på senare kallar den: Tvärförbindelse Södertörn. Ja vad är det med den? Jo nu efter alla turer under alla år så har Naturvårdsverket kritiserat Trafikverket för att man inte uppfyller klimatmålen om man bygger den. Finns det inget vett kvar i hur långt man kan gå i den politiska korrektheten? Visst ska vi värna vår miljö, men det måste ske med sunt förnuft och förmåga till praktiskt tänkande. Sverige står för övrigt för en ”fis i rymden”-del av de utsläpp som sker världen över. Frågan är om vi inte borde lägga mer krut på att påverka andra länder än att sätta krokben för människor på hemmaplan?

Men vad är då Södertörnsleden? Jo det är en väg önskad av de flesta både invånare och politiska partier och den skulle gå mellan östra Haninge till Vårby i Huddinge. Vid Trafikverkets senaste undersökning ville 80 procent av invånarna ha leden. Den skulle passera Länna och Flemingsberg, båda delarna ligger i Huddinge. Självklart kommer bilåkandet att öka, det säger sig självt och Miljöpartiet protesterar därför högt. Det de däremot missar i resonemanget är att den här leden blir en avlastning för den gamla tungt trafikerade vägen som nu finns. Som dagsläget är finns det inga bra pendlingsmöjligheter för dem som vill resa kollektivt. Det skulle vi alltså få om Södertörnsleden byggs. Det här borde vem som helst se att det är stora vinster för både miljö och trafiksäkerhet. Den är för övrigt helt nödvändig då Norviks hamn i Nynäshamn ska stå klar nästa år och redan nu korkar det igen på vissa håll på leden. Hamnen kommer hantera 90 procent av alla importerade varor till Mälardalen och det är inte svårt att gissa att situationen redan på en gång kommer bli kaosartad. Vidare planeras bostäder i områdena. Att då säga nej till den nya flerfiliga vägen är därför obegripligt.

Det bästa är naturligtvis att kombinera miljötänkande och praktisk nytta. Det tror jag att man kan lyckas med här om man vill. Men det är svårt när vissa bara ser ena aspekten av saken. Med det resonemanget blir det inte mycket byggt i framtiden. Sedan så måste man vara medveten om att stan växer och vägar behövs, både för privatbilism och kollektivtrafik. Ju bättre kollektivtrafik, ju fler väljer den. Bilarna som sådana blir också bättre och spyr ur allt mindre avgaser. Låt utvecklingen gå hand i hand, då får vi det bästa resultatet.