Kategoriarkiv: LPN

Politisk fördelning i olika organ

Nej, någon total rättvis när det gäller fördelning av ledamöter och suppleanter i olika politiska organ kommer vi aldrig att få. Så fungerar inte politiken och det är en omöjlighet, men det finns ju ändå gränser för hur illa det tillåts vara. När det gäller politisk organisation så står det kommunerna – till antalet 290 – väldigt fritt att bygga upp denna. Men, det finns vissa politiska organ som enligt kommunallagen är tvingande. Ett av dem är valnämnden. Innebär då detta att alla kommunfullmäktigepartier finns representerade där? Inte alls faktiskt. I min egen kommun, Huddinge, så finns åtta av tio med men jag tycker personligen att alla borde ha en plats. Dock kan de se ännu sämre ut.

I förrgår så fick jag ett mejl från en före detta kollega i Sorundanet, ett lokalparti i Nynäshamn. De anser att alla partier som finns representerade i fullmäktige också ska ha platser i bland annat valnämnden. Det anser inte de styrande politikerna. I tjänsteutlåtanden angående valnämnden, men även arvodesberedningen samt valberedningen försvarar kommunen att exempelvis valnämnden trots tio fullmäktigepartier endast har fyra av dem i nämnden. Häpnadsväckande är även fördelningen; de två största partierna har åtta av de tio platserna.

Man talar om proportionell fördelning som förklaringen. Visst, så kan man se det, men är det rättvist eller ens rätt? Det går inte att jämföra valnämnden med exempelvis en grundskolenämnd eller kultur- och fritidsnämnd. En valnämnd ansvarar för de politiska valen och även folkomröstningar i de fall de förekommer. Det är en nämnd som är ansvarig för att alla val från kommun till EU genomförs på ett demokratiskt och korrekt sätt. Att då utestänga sex partier känns väldigt märkligt. Har inte alla partiers väljare rätt till insyn i den här viktiga nämnden?

 

Kommunalråd kontra oppositionsråd

I många små kommuner så finns det endast ett kommunalråd och det är kommunstyrelsens ordförande. Ibland får två partier kommunalrådstjänster. Så ser det ut oavsett hur många partier som kommunfullmäktige har och hur stark majoriteten är, eller om man styr i minoritet. Däremot så blir oppositionen helt utan. Helt i sin ordning anser många uppenbarligen eftersom det inte är annorlunda. Själv så ser jag ett stort problem med den här ordningen, speciellt i kommuner där majoriteten aldrig byts. Hur ska någonsin oppositionen kunna stärkas och flytta fram sina positioner när resurser inte ges i tillräcklig, alltså rättvis, omfattning?

Men nej, jag anser inte att den ska ha lika många timmars kommunalrådsresurs som det/de styrande partiet/partierna har. Däremot så jag anser absolut att oppositionen bör ha 25–50 procent av den kommunalrådstjänst som styret i kommunen har. För att demokratin ska fungera väl och en opposition finnas, så måste resurser ges även till det eller dessa partier.

Hur fördelningen av kommunal- och oppositionsråd ska se ut bestämmer kommunerna själva, så därför ser den politiska organisationen väldigt olika ut i våra kommuner. Det gäller även fördelningen av ordförandeposter till nämnderna, hur många och hur stora nämnder man har med mera. Har man en svag opposition så kommer man till sist inte att ha någon alls och därför är det viktigt att fundera kring det här innan nästa val. Det handlar om demokrati och att även oppositionens väljares röster kommer fram. En kommun ”utan opposition” är nämligen ingen demokratisk kommun.

 

Min bok om lokala partier

För länge sedan så berättade jag att jag skriver en bok om lokala partier i Sverige. Den kommer även att innehålla en del reflektioner som jag har gjort som politiker och en del om svensk politik i allmänhet. Det som har varit mest spännande att skriva om är de lokalpartier som jag har gjort intervjuer med. Det är ett flertal och även ett par företrädare för före detta lokalpartier har ställt upp.

Boken är färdig och jag har länge försökt att få den utgiven på något förlag, men den är för smal, så nu håller jag på att ge ut den själv. Så snart som det är gjort så kommer jag att berätta om den här på bloggen.

Att det blev en sådan här bok beror på att jag sökte efter information som jag ofta inte kunde hitta, så jag tänkte att jag skulle försöka sammanställa sådant som jag själv letade efter då jag visste att fler var intresserade. På resans gång så märkte jag hur utspridd dokumentationen om lokala partier är, maen jag insåg även att mycket är borta då intresset från media, författare, politiker och forskare med flera är ytterst begränsat. Det är beklagligt då partierna är en del av vår kommunpolitik och alltid har varit med och påverkat den. Jag hoppas att fler i framtiden ska göra mer på det här området. Det är nämligen en del av vårt lands utveckling även om den är relativt okänd.

 

Politiska partier på sociala medier

I dag kom en av våra lokaltidningar och det stod om Huddinges partier och deras aktivitet på bland annat facebook. Tidningen hade kollat hur aktiva partierna är där, hur många följare de har och även hur många mandat respektive parti har i kommunfullmäktige. En sak är säkert, att hur många som följer ett parti inte alltid är en indikation på hur många väljare de har. Exempelvis så har Socialdemokraterna 1 064 följare och 17 mandat, medan Sverigedemokraterna har 1 006 följare, men bara fem mandat.

Det är alltså lätt att låta sig luras om man inte tittar lite mer på sådana här siffror. Jag ser själv flera politiker på facebook som gillar andra partier än det de själva tillhör, naturligtvis av nyfikenhet och inte alls för att de egentligen gillar partiet eller tänker rösta på det. Har man ett stort kontaktnät så kan även ens kompisar som inte ens bor i kommunen följa ens parti. Men självklart så säger siffrorna någonting. Så man ska inte ignorera dem, bara se på dem nyktert.

Det här med sociala medier är intressant, för det är verkligen skillnad på hur aktiva olika partier är och vissa har inte ens hittat dit, även om de sistnämnda är i minoritet naturligtvis. Sedan så jobbar de på olika sätt, vissa gör många inlägg, andra annonserar och självklart så är kvalitén på inläggen varierande. Det räcker inte att bara göra inlägg, det ska finnas substans i dem också. Men överlag så gör de flesta bra inlägg. Främst facebook är också ett bra sätt för väljare att visa vad de tycker och att kunna kommentera det som partierna gör.

 

Medborgarförslag eller inte?

Förra helgen, på lokalpartikongressen, så kom frågan om medborgarförslag upp. Åsikterna om deras vara eller icke vara var olika, men själv så har jag aldrig gillat dem. Anledningarna är flera. Tanken är naturligtvis god, invånarna i en kommun får komma med förslag till förbättringar och förhoppningsvis så stimulerar det till ytterligare engagemang. Majoriteten av våra kommuner har för övrigt infört dem. Trots att det heter medborgarförslag så är det egentligen invånarförslag, för det är bara de som är skrivna i kommunen som får lägga förslagen just där.

Alla partier har svårt att få tillräckligt många aktiva medlemmar och att låta vem som helst, utan att personen behöver sitta i kommunfullmäktige, lägga förslag motsvarande motioner, är egentligen ganska märkligt. Det blir som en gräddfil. Den rätten bör vara exklusiv för kommunfullmäktigeledamöterna. Att skriva ett medborgarförslag är dessutom inte alldeles enkelt. Är det inte korrekt formulerat så kan det inte bifallas även om förslaget är bra. Det gäller att ha duktiga tjänstemän som därför kan hjälpa till med sådant. Ett annat problem är att många förslag inte har digniteten medborgarförslag utan bättre skulle kunna tas om hand någon annanstans i kommunen.

En annan sak är att det kostar både tid och pengar då förslagen ska behandlas som motioner. Fördelen är att även barn får lägga medborgarförslag och ett av de bättre som jag själv har sett var skrivet av tre 12-åringar. Men på det stora hela så tror jag att det finns andra sätt att ta till sig invånarnas förslag och sedan besvara dem. I Huddinge, där jag bor, besvaras de i kommunfullmäktige eller i en nämnd, beroende på var frågan hör hemma. Då bjuds förslagsställaren in för att prata för sin sak, problemet är bara att många tackar nej. Det är synd, men jag tror att många avstår på grund av den formella tonen som finns i dessa sammanhang. Nej, lägg ner dessa förslag och utveckla invånardialogen istället.

 

Lokala partiers nätverk

Nu har det tyvärr gått flera dagar sedan som jag bloggade, jag som brukar vara så flitig med att skriva. Men ibland flyger tiden iväg och ”livet kommer emellan” och så blev det alltså nu. Helgen försvann i ett nafs då jag var på konferens/kongress och årsmöte med LPN nere i Åhus, ett nätverk som jag var med och startade för några år sedan. Jag hade en tanke om att vi lokala partier skulle synas i Almedalen där alla riksdagspartier finns på plats och jag pratade därför med några partier som Drevvikenpartiet, där jag var aktiv, hade haft en del samarbeten med genom åren.

Så mycket bevänt med Almedalen blev det dessvärre inte även om några av oss har varit där. Däremot så blev det ett nationellt nätverk för lokala partier, det första i sitt slag trodde vi som drog igång det, men i helgen fick vi lära oss annat. Då berättade nämligen en lokalpartist som är ny i LPN att det har funnits ett liknande nätverk tidigare där till och med hans mamma var ordförande. Spännande! Det nätverket måste jag ta reda på mer om. Behovet är oavsett om vi är det andra rikstäckande nätverket eller inte stort, så jag är glad att det nu finns ett nytt.

LPN bildades 2013, blev formaliserat 2014, och jag valdes till ordförande, något som har varit väldigt givande och jag hoppas att nätverket fortsätter växa, och flera partier ansluter sig varje år. För min egen del så blev dock helgens kongress min absolut sista, eftersom jag nu avsade mig ordförandeskapet. Jag lämnade politiken och mitt parti redan förra vintern och har alltså suttit på övertid och det känns bra att någon annan nu har tagit över. Ny ordförande är Kenneth Gunnar från KnivstaNu som har varit styrelseledamot. Jag önskar honom och de andra lycka till!

 

Inför skilda valdagar igen

Det här har jag skrivit om tidigare och i somras så svarade även LPN/Lokala partiers nätverk på Demokratiutredningens remiss och framförde ösnkemålet om att återgå till skilda valdagar. I går så fick vi in en debattartikel i Dagens Samhälles webbupplaga och vi hoppas att artikeln kommer med även i papperstidningen. Men oavsett det eller ej så är vi glada att ha fått in den, eftersom vi tror att det här är ett sätt att vitalisera demokratin.

Att lyfta fram de kommunala valen på kommun- och landstingsnivå vore värt väldigt mycket då det då blir fokus på dessa och de inte hamnar i skuggan av riksdagsvalet. Under valrörelsen så får det valet väldigt stort utrymme och det är inget märkligt med det. Däremot så sker mycket av det som påverkar oss ute i kommunerna där vi bor. Det är där som det beslutas om ifall det ska byggas en ny skola, om det ska byggas en ny väg eller vilken taxa det ska vara i idrottshallen.

Att kunna tydliggöra det här skulle både politiker och väljare tjäna på. Kanske kan det även öka valdeltagandet eftersom man tydligare vet vad partierna vill i kommunerna. Läs gärna vår artikel och du är välkommen att kommentera och berätta vad du själv tycker. http://www.dagenssamhalle.se/debatt/egen-valdag-goer-kommunens-roll-tydlig-29285