Kategoriarkiv: Media

Politiska funderingar

Ibland känns det som att huvudet blir överfullt av politik och politiska funderingar. Det är i och för sig intressant då jag i går läste att majoriteten av människor inte tänker en politisk tanke de flesta dagar. För mig finns det närvarande hela tiden och att prata politik eller vara på en politisk konferens kan kännas som en vitamininjektion. Här hemma vågar jag påstå att vi pratar politik precis varje dag året runt. Roligast är det så klart när det är andra närvarande och man har olika åsikter och ingångar i samtalet. Och nej, vi blir aldrig ovänner. Även om åsikterna är starka så finns där en självklar respekt. Vi lever trots allt i demokrati och vi har alla rätt till våra åsikter. Men det är klart att man kan bli frustrerad när människor tycker konstigheter, enligt ens eget sätt att se saker. Fast det är bara nyttigt och utvecklande att höra andras åsikter.

Hur som helst, just nu är jag både förundrad, frustrerad och nyfiken. Det är så många nyheter om olika saker och det är debatter hit och dit och artiklar som skrivs. Vissa är bra och sakliga och man känner hopp. Sedan hör man om saker som gör en galen av ilska. Då blir man uppgiven, för en del av vår politik är allt annat än sund. Till exempel kan man undra över Eskil Erlandssons pinsamma beteende. Gift är han också, karlsloken. Inte kul för familjen. Men även en ogift man om han har sunda värderingar tar sig självfallet inte sådana friheter som Erlandsson gjorde. Det gör för övrigt att man undrar hur diskussionerna internt i Centerpartiet har gått. Det hela känns lite märkligt faktiskt. Men det är ju fler som vet hur man hamnar i fokus och där ligger då sannerligen inte Liberalerna i lä. De vet hur man levererar. Jag beskyller absolut inte partiet för enskilda medlemmars omdömeslösa beteende, men man får känslan av att det är så mycket mer som händer hos dem.

Men det finns mer som får en att undra och det är allt det här med IS-krigarna. Det är på något vis absurt att vi i Sverige har den här diskussionen. Hur har vi hamnat här? Det känns så långt från vår moral och våra värderingar som man kan komma. Hur har för övrigt vi kunnat låta bli att göra fler lagändringar än vad vi har gjort? Jag förstår att allt inte kunnat förutses, men nog måste SÄPO, regering och riksdag ha haft tillräckligt med information för att ta detta på större allvar? De flesta har uppenbarligen låtit naiviteten få råda, men både från det ena och det andra håller hör vi hur man har uppmärksammat och varnat, samtidigt som majoriteten av beslutsfattarna har viftat bort det. Sådant skapar stor frustration och jag håller med Hanif Bali, Moderaterna, om att politikerna som blundat borde be svenska folket om ursäkt. Vår naivitet har även lett till mycket lidande för framför allt flickor och kvinnor bland vissa invandrargrupper här hemma då de är styrda av män och en som påpekar det väldigt bra är Liberalernas Gulan Avci. Så hur uppgiven man än är så finns det ändå många som tänker sunt, tack och lov. All denna mjäkiga anpassning till olika invandrares osunda önskemål har lett till att vi helt spelat män med unkna värderingar i händerna. Varför? Var är jämställdheten här? Vi har trots allt en så kallad feministisk regering. Vi får se om de lyckas leva upp till det de kommande åren.

 

Annonser

Jämställdhet och internationella kvinnodagen

I går var det internationella kvinnodagen, en dag som många firar istället för att begrunda och hylla kvinnor som har banat väg för jämställdhet och gjort att vi har rösträtt, kan utbilda oss vill vad vi vill, är fria att utöva våra intressen, kan leva jämställt och så vidare. Nja, nästan i alla fall, för allt är inte perfekt, men här i Sverige har vi kommit väldigt långt jämfört med de flesta länder i omvärlden. Det tycker jag att vi borde ägna mer tid åt att diskutera än vad vi faktiskt gör. Inte för att luta oss tillbaka i någon form av dum tacksamhet, men för att visa att man kan påverka och att vad vi gör, ja, det gör skillnad. Sedan är så klart utdelning av rosor eller annat trevligt, men det får inte bara bli det.

Torsdagens Opinion i SVT bjöd på en jämställdhetsdebatt och allmän jämställdhetsdiskussion. Dock inget om kvinnodagen och varför den behövs. Debatten var okej, men inte speciellt engagerande eller skarp mer än bitvis. Den som gjorde bäst ifrån sig var enligt min mening Sakine Madon från UNT, Upsala Nya Tidning. Hon är alltid saklig och hon har en stor portion sunt förnuft, något som många debattörer och påverkare (på engelska influencers) saknar. För många blir diskussionen, speciellt om begreppet ”feminism” läggs till, alldeles för känslomässigt styrd. Madon behåller huvudet kallt och fortsätter debattera sakligt. Tack för det! Det gjorde visserligen även feministen Gudrun Schyman, som också deltog, men som hon själv erkände, så använder hon härskartekniker, vilket hon har lärt sig av männen. Sorgligt, men hon är långt ifrån ensam.

Hur som helst, när man hör debatter och begrundar kvinnodagen så dyker tankar osökt upp. Exempelvis kan man undra varför så många män fortfarande inte vill leva i ett jämställt förhållande, utan ser sig själva som överordnade. De till och med ser sin fru som livegna och drar sig inte att behandla dem så heller. Tack och lov gäller det här generellt sett inte svenska män, men vi ska komma ihåg att det inte är allt för länge sedan som det faktiskt gjorde det. Sådant borde vi uppmärksamma mer en dag som 8 mars. Kanske nästa år? Man kan alltid hoppas.

 

Vidga klimatdebatten

Vad är det som gör att klimatdebatten är så inskränkt? Om någon ens andas att det kan finnas mer som påverkar än människan själv, så är de klimatförnekare, vad nu det innebär. FN:s klimatpanel har till och med uteslutit forskningsmaterial då de har visat sig vara icke önskvärda. Ett helt förkastligt förfarande naturligtvis. Forskare som kommer till annan slutsats än att det är vi människor som är största boven i klimatdramat har blivit hånade av sina kolleger, och i den politiska debatten och i media i övrigt, syns de i princip inte alls. Men först och främst, vad betyder klimat? Enligt SMHI det här: ”Med klimat menas en beskrivning av vädrets långsiktiga egenskaper mätt med statistiska mått.” Så när man hör vissa politiker säga att vi måste rädda klimatet så blir det ganska märkligt. Rädda vad? Dess tillstånd? Förmodligen, men det finns bättre sätt att uttrycka sig.

Men vidare till väsentligheterna. Det finns flera forskare som parallellt med den rådande debatten har sett annat som de tror påverkar mer än vad vi människor gör. Som lekman avvaktar jag med att ta ställning i frågan, speciell som den är så komplex, men det gör den inte mindre intressant. Det finns en forskare i vår närhet, fysikern och numera även professorn Henrik Svensmark som under decennier har bedrivit forskning om hur solens aktivitet med allt vad det innebär, påverkar oss. Här är ett par intressanta artiklar:

http://www.klimatupplysningen.se/2018/04/10/svensmark-visar-teoretiskt-och-empiriskt-varfor-den-galaktiska-stralningen-paverkar-klimatet/

http://www.space.dtu.dk/english/news/2017/12/missing-link-found-between-exploding-stars-clouds-and-earths-climate?id=c9e7eb78-ec29-427f-9078-484d54984d23

Rätt eller fel? Oavsett så måste debatten vidgas och allt kunna lyftas fram, precis som i alla sunda debatter. När endast en ”sanning” tillåts råda så blir det slagsida och det leder inte till något gott överhuvudtaget. Om det nu är så att människan påverkar klimatet mer än något annat, så borde det vara ofarligt att släppa fram andra åsikter och diskutera dem också. Så återigen: Vad är det som gör att klimatdebatten är så inskränkt?

 

Ledare om vikten av brottsbekämpning

Innan jag bloggar vidare så uppmanar jag dig att läsa denna utmärkta ledare av Lars Anders Johansson på Timbro, Smedjan: https://timbro.se/smedjan/lat-oss-slippa-saval-ett-laglost-land-som-en-polisstat/?fbclid=IwAR0oMd_2VZ1ZnrNM-ZoqMNmVNstr7wkPBDP0VHgQOzhcQfG3BR9szDmae4s

På pricken, eller hur? Nu handlar inte samhället om enbart medelklassen även om de flesta befinner sig där, utan den handlar om alla som bor i vårt land. Däremot så är det viktigt att reflektera över vad som händer när den här gruppen inte längre känner sig trygga. Signaler har i åratal, ja kanske till och med decennier, skickats till politiker och myndigheter. Har det hjälpt? Dessvärre inte. Själv känner jag oro och uppgivenhet över samhällsutvecklingen och då inte bara det grova våld som har blivit vardag, utan även andra konsekvenser av bristande ledarskap.

Det finns alltså mer att oroa sig över och en sak är vad som händer om denna medelklass börjar agera själva i större utsträckning. Det behöver inte handla om olagligheter, även om det sannolikt kommer att finnas med. Vi kommer att se fler medborgargarden (något som riskerar att urarta), fler inhägnade bostadsområden, mindre medmänsklighet, risk för politiker med hårdare attityd när det gäller medborgarna och hur de ska hanteras. Motsättningarna människor emellan kommer fortsätta öka och oskyldiga, både svenskar och invandrare, kommer att drabbas av brott i ännu större omfattning. Detta hade till stor del kunnat förhindras om riksdag och regering hade tagit sitt ansvar och inte offrat både sin självkänsla och den omsorg om medborgarna som de är skyldiga att ha. Självklart kan vi inte acceptera detta. Det är alltså av största vikt att åtgärder vidtas under den här mandatperioden.

 

Moderaterna i Almedalen

Det är dag ett på Almedalsveckan, som ju är en dryg vecka sedan flera år eftersom vi har åtta riksdagspartier: Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet samt Vänsterpartiet. Så här har och ser resten av dagen ut i dag: http://cdn.moderat.se/caa7af5f-d184-4272-93a4-7601c3334819/Documents/hela-veckan.pdf Klockan 19:00 håller alltså partiledare Ulf Kristersson sitt Almedalstal. Det ska bli spännande att höra vad han tar upp. Mycket kan vi nog gissa oss till, men en sak som jag är övertygad om att han kommer att nämna i sitt tal är M:s önskan om fördubblade straff för gängrelaterade brott samt narkotikabrott.

Frågan är brännhet och mer angelägen än många andra, även om jag ogillar att ställa saker emot varandra då alla frågor har sitt värde. Däremot så har vi inte råd (och det handlar både om ekonomi och mänsklighet) att låta gängen fortsätta förstöra samhället. Vi måste sluta mjäka oss och kompromissa när det gäller vår trygghet. I samband med det här så tror jag även att Kristersson kommer att tala om avhopparhjälp eftersom det är något som Moderaterna vill jobba med så att människor kan bryta den negativa banan de befinner sig i.

Men oavsett talets innehåll och vad som händer i övrigt i dag så vill jag återigen i samband med Almedalsveckan ta upp hur fantastiskt det är att allt från små anonyma föreningar till statsråd kan samlas, mingla, utbyta tankar, anordna seminarier, delta i debatter med mera. Här är det verkligen en stor blandning av människor och åsikter och att vi har en så öppen demokrati så att det här fungerar är helt fantastiskt. Det finns ett stark symbolvärde i det Almedalsveckan och jag hoppas att inte någon av våra partiledare skolkar i år igen. Vi ska i stället fortsätta värna vår öppna demokrati. Länge leve Almedalen!

 

Nej, religionsfrihet betyder inte att bestämma över andra

Det råder en viss förvirring skulle jag vilja påstå när det gäller begreppet religionsfrihet. Förhoppningsvis så tolkar de flesta detta precis som det är tänkt, men många, framför allt föräldrar, utnyttjar begreppet för att kunna bestämma över sina barns livsåskådning. Nyligen läste jag intervjuer med tre unga muslimer, eller rättare sagt atesiter uppvuxna i muslimska hem. Vågade de vara ärliga med sin icke tro? Nej, för som en av dem sa, så skulle det ses som värre än om de sympatiserade med IS eller vore mördare.

I sommar håller Jehovas vittnen konvent i Stockholm, Malmö och Sundsvall. Där finns även barn med, och här är viktigt att påpeka att alla föräldrar måste få fostra sina barn i det de tror är det bästa för dem. Det har även jag som ateist gjort. Oavsett om man har en tro eller ej så ska detta respekteras och för varje individ måste religionsfrihet råda. Dock så uppstår alltså problemet när de vuxna inte respekterar var gränsen går. De tvingar många gånger sina barn till en viss livsåskådning och i vissa fall lär de dem dessutom att andra som inte delar den är lägre stående eller till och med satans anhängare och förtjänar att dö. De skrämmer sina barn till att tro på det de själva tror. Detta är inte religonsfrihet!

Men åter till konventet. Problemet är alltså inte främst att det finns barn med, utan just det jag skrev om att utnyttja begreppet religionsfrihet för att tvinga andra till en viss tro. Jehovas vittnen visar regelbundet filmer för barn som skrämmer dem till att tro på gud, alltså deras gud, för andra religioners gudar är förkastliga anser de. Harmageddon, det heliga kriget som ska förinta allt och alla utom vittnena är det stora hotet för barnen. Vittnena väntar naturligtvis på kriget, och barnen är livrädda för att göra något fel så att de kommer att bli förintade. I sommar planeras återigen så kallade barnfilmer att visas i religionsfrihetens namn. Inte heller den här gången är någon av dem granskad av Statens mediaråd, vilket är lagkrav på. Är det här rimligt? Nej självklart inte och samhället måste vakna och skolan sluta gå föräldrarnas ärenden när de kräver särbehandling av barnen. Det här går nämligen helt emot FN:s barnkonvention.

 

Omvärldens bild av Sverige

Ja hur är den egentligen? Mestadels bra trots allt och det ska vi väl vara tacksamma för. https://www.dn.se/ekonomi/sverige-uppfattas-som-stark-enhorning-i-andra-lander/ Men ändå, det skaver när jag tänker på Sverige, vad vi var och vad vi är. Fridolin far utomlands för att korrigera bilden av oss, men den är egentligen mycket värre än vad många tycker och tror. Det som händer här är en ren och skär katastrof. Är det verkligen i vårt land som gängen skjuter ihjäl varandra och kvinnor blir påhoppade om de inte bär slöja? Där polisen blir hånad, bespottad och till och med beskjuten och attackerad med stenar? Är det verkligen i Sverige som brandkåren måste ha poliseskort för att släcka bränder? Vad hände egentligen? Vi är nog lite yrvakna och vissa – till exepel Gustav Fridolin – lever fortfarande i den sannolikt ganska behagliga förnekelsen.

Dock så finns det även en helt annan bild. Den bilden är att det är mycket bättre än den som kablas ut i utlandsmedia. För så är det, vi är välmående, vi lever i ganska stor trygghet. Vårt sociala kapital är förhållandevis stort. Det är rent på våra gator och vi har allemansrätt och vi har ett skattesystem som ger oss ”gratis” utbildning. Det här är viktigt att komma ihåg. Att leva i en nattsvart bild av tillvaron gör att vi mår sämre och vårt samhälle blir sämre. Det är på något vis som att det finns två verkligheter och så är det nog, ibland korsas också dessa och de laglydiga drabbas av den grova kriminaliteten. Så har det förvisso alltid varit, men nu är den kriminella delen av vår befolkning väldigt stor och den växer. Det ska inte sopas under mattan och att vi har medlemmar av Sveriges regering som gör så är ofattbart. Våra företrädare förmår inte att ta till sig sanningen. Vem ska då ta ansvar, lösa problemen och ge medborgarna framtidstro?

Att det har blivit så här är enbart vårt eget fel, eftersom vi har ursäktat och blundat. Man ska inte döma, man får inte vara rasistisk (om det nu finns något rasistiskt i att inte acceptera riggade attacker mot blåljuspersonal), vi ska inte döma dem som har haft en svår uppväxt och så vidare. Jag vill också tänka så och jag vet hur lätt det är att en ungdom hamnar snett, men i princip alla som begår brott har i så fall en anledning att göra det. Det är därför som jag tjatar om vuxenansvar generellt, men också det viktiga föräldraskapet. Men nu befinner vi oss där vi är och vi måste vända på samhällsutvecklingen. Förnekelsen ökar klyftorna och det skapar rasism, och sådant kan vi väl ändå inte vilja ha? Alla våra problem används som varnande exempel i utländsk media, och då kopplat till invandringen. Samtidigt så framhåller många andra länder den ”svenska modellen” och vårt sociala trygghetssystem som en förebild. Fridolin bör i stället för att ta flyget utomlands stanna hemma, studera verkligheten och sätta ner foten mot det som händer. Hans jobb är att få vårt land att återigen bli vad det var. Då gör han nytta för Sverige, för det är inte bilden som behöver korrigeras, den blir korrigerad automatiskt när han och regeringen förmår ta till sig vad de nu bidrar till.

Och till sist: GLAD PÅSK!