Kategoriarkiv: Media

Bostadsbyggande i Huddinge

I veckans nummer från en av våra lokaltidningar så är det en stor artikel med tillhörande frågor till de politiska partierna om vad de vill när det gäller bostadsbyggande. En av de heta potatisarna är kanske inte så oväntat hur man ska förtäta i villaområdena, om man nu ska göra det alls. Nio av tio kommunfullmäktigepartier kommenterar just den delen av bostadsbyggandet. De enda som inte säger något om det här är Socialdemokraterna. Det tror jag att de förlorar på. Oavsett om de vill bevara områdenas karaktär, eller blanda med till exempel flerbostadshus, så vill väljarna veta.

De som har uttalat sig har velat bevara villaområdena som de är eller att förtätning ska ske försiktigt. Förvånande nog så ville Centerpartiet förtäta i områden nära kollektivtrafik utan att kommentera hur. Det är alltså öppet för tolkning. Innebär det typiska flerbostadshus? Utan att bo i ett villaområde så hoppas jag inte det.

Annat intressant är givetvis upplåtelseformer. Där är svaren olika. Moderaterna vill ha bostadsrätter i miljonprogramsområdena. Det är givetvis det bästa man kan göra för att lyfta statusen och se till att människor som bor i områdena blir mer rädda om dem. De blir som bekant inte bättre än vad man gör dem till. Hyresrätter till rimliga priser säger S. Vad rimligt pris är i sammanhanget sägs inte, men det är bra om det finns bostäder för den som inte vill eller kan köpa. Däremot så är det lika viktigt med bostadsrätter till rimliga – med andra ord – låga kostnader. Vilka som får som de vill nästa mandatperiod bestämmer väljarna i höst.

 

Annonser

Har vi ett klassamhälle?

Ja det är klart att vi har utifrån att vi tillhör olika socialgrupper, har olika mycket lön och förmögenhet, och vi placerar oss olika i hierarkin i samhället utifrån vilka vi år. Men fyller klassdiskussionen så som den traditionellt har förts en funktion? Sannolikt inte skulle jag säga. Ja inte för individen alltså. Däremot så fyller den en väldigt stor funktion för de politiska partier som finns till vänster och vill locka väljare. Det är tyvärr oftast det som är syftet när det talas om klasser. Hur ser då verkligheten ut? Den typiske arbetaren är mer eller mindre utrotad och det vet även de som lyfter fram honom hela tiden. Ja de är till och med mer än de flesta andra medvetna om att argumenten saknar grund i dag. Varför fortsätter de då? Därför att det gynnar något, oftast fler röster i valen, eller att försvarga andra som man tycker har för stor makt.

Ska man då inte tala om skillnader i samhället om vi exempelvis ser att vissa skolor ger mycket sämre kunskap till eleverna än andra? Jo men självklart! Precis som att skillnader i hälsa måste minska. Det skiljer ganska många år på medellivslängden mellan olika människor och det beroende på vilka förhållanden de lever under. Att inte prata klass som vi traditionellt är vana är absolut inte samma som att blunda för sådant som måste bli bättre. Jag tror snarare att förutsättningarna ökar när det gäller att förbättra för människor om vi inte till varje pris måste ”klassa” dem.

Men tillbaka till arbetaren. Visst finns det fortfarande många människor som enligt sin titel är arbetare och det kommer det alltid att göra. Hur skulle det bli om ingen hämtade soporna eller drog in avlopp i våra bostäder till exempel? Men är det samma som att de tillhör en underklass eller typisk arbetarklass? Sannerligen inte om man tittar på deras löner. Det finns fortfarande många som tjänar lite i förhållande till sin insats, men inom bra många med arbetaryrken så tjänar man lika eller mycket mer än andra som inte tillhör gruppen arbetare. Det här vill naturligvis inte politiker och vänsterdebattörer kännas vid och det helt enkelt för att de bygger upp hela sitt resonemang på hur det var förr och förr i detta sammanhang är väldigt länge sedan. Att förbättra för människor görs bäst om vi håller oss till verkligheten, även om det inte gagnar ens syften.

 

Flyktingläger

Under veckan så har media uppmärksammat flyktinglägren igen. De gör det med jämna mellanrum, men sedan så händer inte så mycket mer. Inte som det känns i alla fall. Vår riksdag och regering höjer i alla fall inte rösten för att prioritera skattepengarna på annat sätt än vad som görs i dag. SVT har besökt ett läger i Jemen. Man blir beklämd. Inte för att vi inte visste, men för normala människor så känns det jobbigt att höra om förhållandena. På grund av oroligheter där nere så är det svårt att hjälpa människor i lägren och bristen på vatten och mat är stor, alldeles för stor. Smittor, allvarliga sådana, sprids. En liten undernärd kille i koltåldern sitter naken eftersom hans kläder tvättas just då. Något ombyte har han inte. Kan vi ens förstå hur det måste kännas som förälder att låta ens barn sitta naket tills kläderna är rena och torra igen? Inte ens en blöja eller ett par små kalsonger har han på sig.

Det är ännu värre i Jemen än på vissa andra håll. Där finns det i alla fall en liten tillgång på rent vatten. Ungefär 7 liter per dygn är vad många i flyktingläger har att röra sig med. Då handlar det inte bara om att släcka törsten och kunna laga lite mat, utan vattnet ska även räcka till hygienen. Den ekvationen är svår att få ihop och att smittor sprids är inte förvånande.

Jag vet att saker inte alltid är jämförbara, men jag kan inte låta bli att tänka på alla människor som vi offrar för att kunna ta emot fler flyktingar än vad Sveriges ekonomi, arbetsmarknad, skola med mera mäktar med. Hur hanterar vi detta? Jo, många politiker vill ta emot ännu fler. För varje person som vi ska ge mat och uppehälle här hemma så offrar vi tusentals människors hälsa och kanske liv eftersom kostnaderna är astronomiska för dem vi tar emot. Vi måste prioritera annorlunda. Om man befinner man sig i ett läger i ett u-land, så är bara ett par tior det som kan göra skillnaden för hur ens vardag ser ut. Politikerna väljer själva hur de prioriterar, ivrigt påhejade att många medborgare, och den prioriteringen skär i alla fall i mitt hjärta. Speciellt som det alltid främst är de starka som tar sig hit och de svaga samt barnen som blir kvar och lider.

 

Etiska riktlinjer inom politiken

Jag har precis lyssnat på en kommunfullmäktigedebatt på youtube om etiska riktlinjer. Det råkade vara i Nynäshamn som den hölls, men det kunde naturligtvis ha varit i vilken kommun som helst eftersom det som avhandlades rör politiken och dess debattklimat allmänt. Att uppföra sig sinsemellan är otroligt viktigt eftersom alla ska kunna känna sig bekväma och få möjlighet att uttrycka sina åsikter. Det är grundläggande i en demokrati. Härskartekniker hör självklart inte hemma här, men gränsdragningen är ibland svår, vilket också togs upp. Vi upplever ibland saker på olika sätt och allt är inte glasklart.

Det var en lång debatt, men jag tog mig tiden eftersom frågan är viktig. Olika synpunkter och argument kom fram, bland annat vikten av att politikerna visar varandra respekt både i politiska församlingar och på webben. Det finns mycket påhopp från människor på sociala medier och om politikerna själva ägnar sig åt sådant och kör med olika härskartekniker så piskas stämningen upp. Även det självklara med att skilja på sak och person diskuterades. Ja, det borde vara självklart, men alldeles för många har svårt för detta. Jag har själv varit med om att politiker många gånger inte ens hälsade på mig på den tiden då jag var aktiv. Jag tillhörde helt enkelt fel parti enligt vissa, och jag är inte ensam om att ha blivit osynliggjord.

Säkerligen så har även jag misslyckats med att uppföra mig korrekt ibland, men min princip har i alla fall varit att respektera andra politiker även om de står långt ifrån mig åsiktsmässigt. En människa är inte sin åsikt utan så mycket mer. Dessutom så kan det vara bra att påminna sig själv ibland om att precis som jag vill kunna driva det som jag tror på, på samma sätt måste andra kunna göra det. Sedan så är det ju så att när man talar om hot och våld mot politiker så ska man vara medveten om att man faktiskt själv är med och sätter tonen för var som är acceptablet och inte. Heta debatter är inte fel, men personliga påhopp är det alltid.

 

Narkotikan är ett stort samhällsproblem

Den rubriken är ingen nyhet direkt, men frågan är likväl viktig. Det allra värsta här är det lidande som det kostar enskilda människor som fastnar i missbruk. Förmodligen så är det jobbigare att leva som narkoman än vad omvärlden kan föreställa sig. Det är också en plåga för den närmaste omgivningen då den tvingas leva i konstant stress för vad som kan hända. Personligen så saknar jag mer debatt kring vad som kan göras i frågan. Den kommer naturligtvis upp ibland, med jämna mellanrum talar vi om sprutbyten eller ej då många sjukdomar överförs den vägen. Vi talar även om narkotika i samband med polisterrorisering i vissa invandrartäta områden. Polisen stör helt enkelt verksamheten och då försöker de som tjänar pengar på narkotikaförsäljningen att bli av med dem, något som drabbar boende i området hårt.

Kanske borde vi dyka lite djupare i frågan än att bara tala om langning och utanförskap, eller sprutbyten. Vi ska inte sluta föra diskussioner om detta, men vi behöver vidga debatten. Hur förebygger vi bättre att unga hamnar i narkotikamissbruk? Webben är ett enormt problem här, för det är inte bara på gatan som knarket finns. Hur kan vi göra föräldrar kunnigare om hur man upptäcker att ens barn är inne på fel spår? Hur kan vi prioritera så att Tullverket får större resurser att stoppa införseln i landet? Men viktigt är givetvis också att hjälpa dem som redan har fastnat i eländet till ett drägligare liv.

Något som jag också tror på men som inte talas mycket om, förutom ett och annat dokumentärprogram på TV eller så, är mer information om den otroligt smutsiga narkotikahandeln. Jag är helt övertygad om att många ”festknarkare” men även de som står i begrepp att prova första gången, skulle låta bli detta om de visste vad som försiggår bakom kulisserna. De flesta som är inblandade i framställning och handel av narkotika lever tuffa liv och många blir enormt utnyttjade. Hälsan sätts på spel på ett sätt som jag tror att många inte kan föreställa sig. Tänk om det i den politiska debatten togs mer tid att diskutera det här. Jag vet att det finns många som bryr sig, men problemet är att diskussionerna ofta blir både för flyktiga och för ytliga. Här har vi verkligen ett folkhälso- och samhällsproblem att ta tag i. Får ”branschen” färre kunder, så dör den ut, och det är dit vi måste sträva.

 

Unga muslimer

I dag så skriver Rashid Musa, förbundsordförande för Sveriges unga muslimer en intressant debattartikel. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/zL5AoO/varfor-ar-ni-sa-tysta-nar-unga-muslimer-fick-ratt Han nämner bland annat hur lite intresset i media var när det visade sig att det stöd som SUM hade sökt från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och fått nej till, senare i Förvaltningsrätten blev ändrat. Föreningen fick alltså bidraget trots att myndigheten hade ansett att den inte uppfyllde kraven som handlade om demokrati. När sedan rätten menade att de visst uppfyllde kraven så var inte media lika intresseade av att rapportera, säger Musa. Om han har rätt så är det givetvis beklagligt.

Men det finns annat som jag också vill ta upp och det är att han är orolig för hur samhället ser på muslimer och han skriver att vita män i Polen har demonstrerat och vill utrota muslimer. Jag delar oron över att risken för en ny förintelse finns, eller åtminstone grov förföljelse. Det kan bli mot muslimer, det kan bli emot andra. Oavsett så skrämmer tanken mig och det är sorgligt att vi inte har lärt mer av historien utan sådana tankar uttrycks på nytt. Det här har jag skrivit om tidigare. Vidrigheterna får inte ske igen. Musa talar om islamofobi och den finns utan tvekan. Det behöver dock inte alltid vara så allvarligt som han framställer det, utan många skräms av det som händer i samhället med kriminalitet och terrorism. Det är en naturlig reaktion, speciellt som Sverige är kristet men framför allt sekulärt. Först så vill jag säga att jag inte ett ögonblick ser majoriteten av muslimer som ett hot. Däremot så finns det alldeles för många som är radikaliserade. Det är även ett problem att så många kräver särbehandling med hänvisar till religionen. Det finns bland annat många exempel på vald arbetslöshet framför anpassning till arbetsplatsens regler.

Alla som lever i Sverige måste ta till sig att vi har ett sekulärt samhälle. Det är något som vi verkligen har jobbat för och inte alls något som har skett av en slump. De flesta här vill hålla politik och religion åtskilda. Därför så tror jag att det här citatet från artikeln angånde den nya generationen muslimer i Sverige säger en hel del och är värd för Rasid Musa att reflektera över. ”Denna generation av unga män och kvinnor har inte som mål att vädja till den rådande hegemonin eller kompromissa bort sina rättigheter. De står rakryggade, stolta och vägrar att underkasta sig själva för någon.” Givetvis så ska ingen människa kompromissa bort sina rättigheter, men det är inte samma som att alltid få sin vilja igenom och exempelvis inte acceptera allmänna regler hos en arbetsgivare. Det är heller inte samma sak som att religionen ska få större utrymme i samhället. Ska vi kunna leva i fred så måste vi alla kunna anpassa oss.

 

Leif Östling och åsikter kring hans uttalande

Han tyckte att han uttryckte sig klumpigt, Svenskt näringslivs ordförande, när han frågade sig vad fan han får för skattepengarna han betalar. Jag är böjd att hålla med, men innebörden av det han sa är det nog väldigt många som själva har frågat sig. En dabattör i en stor tidning tyckte dock att han skulle avgå, för Svenskt näringslivs skull. Även SSU kräver hans avgång. Säkert finns det många fler som tycker så. Det anser jag är helt uppåt väggarna. Än en gång ser vi drevet när någon är mänsklig och utan att fundera formulerar sig på ett sätt som de inte borde. Det är orimligt och det kommer leda till att det blir allt svårare att få människor att uttala sig spontant.

Det intressanta dock, och det är hit jag vill komma, är att de flesta offentliga personer samt halvkända debattörer är de som är riktigt upprörda. Är de det därför att de verkligen anser att en person från Svenskt näringsliv inte får tycka att skatten inte alltid går dit man vill, eller är det hans skatteplanering som man egentligen vill åt? Eller tar man helt enkelt chansen att få visa hur hög moral man själv har och hur stor ens egen tillit till samhället är? Jag vet inte, utan jag spekulerar bara, men jag vet däremot att många vanliga svenskar inte alls är lika upprörda. Många förstår honom till och med och håller med i det han säger.

Just detta, vad vi får för skatten är ju en fråga som dagligen diskuteras och människor anser att den ibland går till fel saker eller att det slösas med den. Det tycker nog många av dessa ”duktiga” medborgare som upprörs över ifrågasättandet också, även om skatten för det mesta naturligtvis går dit den ska. Inte kan man tycka att Östling var nyanserad och inte kan man bli glad över hans skatteplanerande. Däremot så är jag fullt och fast övertygad om att de flesta människor betalar så lite de kan i skatt så länge det sker lagligt. Tyvärr så är många även beredda att undanhålla skatt olagligt, men det är inte vad vi talar om här. Det är systemet som det är fel på, inte skatteplanerarna. Avslutningsvis: vi får givetvis massor av saker för våra skattepengar och jag personligen är ytterst tacksam för den svenska modellen.