Kategoriarkiv: Moderaterna

”En hoppfull framtid för Sverige”

Det var rubriken i en folder med ett antal punkter som Moderaterna gick ut med i valrörelsen. Jag tror verkligen att de är ärligt menade, vilket jag utgår ifrån gäller alla partiers politik, annars har vi ett stort problem. Problemet just nu är nog inte att viljan inte skulle finnas, utan att samhället har gått åt så kapitalt åt fel håll och det har pågått länge men ingen har riktigt satt ner foten. Det är därför mycket som måste tas tag i. En av de viktigaste frågorna rör något som alltid måste fungera och det är vården. I valinformationen står bland annat att attraktiviteten bör stärkas så fler vill arbeta där. Jag håller med. Däremot så är det första jag tänker på allt obehag som vissa individer utsätter personalen för och då samtidigt patienterna så klart. Det hotas alltmer och ibland blir hoten till våld. Dessvärre har vården fått erfara att en större andel patienter, samt deras vänner och anhöriga har ett stort våldskapital. Varje gång jag hör om detta blir jag lika förundrad; varför sattes inte foten ner direkt det började bli så här?

Vad mer finns med i valinformationen? Jo att fler brott ska utredas. Det vore sannerligen önskvärt, för så är det långt ifrån nu. Kanske hörde ni om misshandeln i Borås för bara några månader sedan, när en ung kvinna vid namn Sol Adawi blev misshandlad utan för en klubb. Det fanns alltså vittnen, kanske kameror och det var snabbt polis på plats. Förutsättningarna att lösa det här borde vara väldigt goda. Vad hände? Hon överlevde och prioriteten att lösa brottet minskade och det lades ner. Med tanke på att hon hade blivit slagen i bakhuvudet så hon tappade medvetandet samt att det fanns stryptag runt halsen så kunde det ha gått riktigt illa, men lyckligtvis överlevde hon. Det här brottet, som bara är ett av många liknande, borde utan tvekan ha utretts, för det finns sannolikt en eller flera potentiella mördare som nu går lösa i Borås. Nästa offer kanske inte har sådan tur som den här kvinnan hade.

Vården och polisen behöver mer resurser, det är ingen tvekan om det, vilket också Moderaterna skriver. Det här är inga konstigheter och alla partier är regelbundet ute och missionerar om dessa frågor. Sedan handlar det om vem som bäst driver igenom dem. Att Dan Eliasson med stort stöd av S- och MP-regeringen fick styra och ställa så ett stort antal poliser lämnade sina arbeten under den tid när pressen på polisen aldrig har varit större, säger en hel del om vilken tilltro vi kan ha till dessa partier. Men för att göra en kort analys, så tror jag att Moderaterna är de som är bäst lämpade att ta tag i frågorna. De behöver givetvis samarbeta med andra för att få igenom sina idéer, men med Kristersson vid rodret så är jag övertygad om att saker kommer att ske. Än har vi ingen statsminister, och har vi tur så blir det en som är handlingskraftig nästa gång.

 

Annonser

Ingen regering med C och S

Dagens snackis är nog utan tvekan det besked som Centerpartiet och Socialdemokraterna har givit i dag, alltså att de intensiva förhandlingarna för att bilda regering har lagts ner. Centerpartiet är missnöjda med att Vänsterpartiets politik har fått så stort inflytande trots att de inte ens är med i förhandlingarna utan att det handlar om C, S, Liberalerna och Miljöpartiet. Trots detta ska enligt Annie Lööf Vänsterpartiets önskelista vara avprickad. Däremot så fick inte Centerpartiet gehör för allt som de ansåg sig berättigade till för att släppa fram Stefan Löfven som statsminister. De ville helt enkelt inte bli femte hjulet under vagnen.

Jag förstår dem, och flera av deras krav var också bra, men inte alla och personligen anser jag att C helt har tappat fotfästet och är ett av de stora problemen i riksdagen och ett stort hinder för att få fram en ny regering. Att de som de själva säger nu har varit kompromissvilliga och verkligen försökt, det betvivlar jag inte. Problemet är snarare att det där hörnet de har målat in sig i, det ger dem för lite utrymme i en regeringsförhandling.

På onsdag ska budgeten för nästa år klubbas i riksdagen. Det ska bli en spännande tillställning att ta del av. Vågar man hoppas på att Moderaternas och Kristdemokraternas gemensamma budget går igenom? Nu hänger det på C och L. De har ett stort ansvar och deras möjlighet till att stjälpa under hösten har dessvärre satt oss i den här svåra situationen. Jag hoppas verkligen att de gör rätt den här gången och att det här är första steget till en regering. Den skulle bli svag, men det är trots allt en regering och vem som än kommer att styra så är det troligt att det blir i minoritet.

 

Islamistisk politisk infiltration

Det här är en synnerligen intressant och viktig artikel skriven av en forskare i Lund: https://www.expressen.se/debatt/sa-infiltrerar-islamister-de-svenska-partierna/ Den tar upp hur islamister under decennier har infiltrerat sig i de svenska politiska partierna. Sådant är naturligtvis inte alltid lätt att se och alla svenska medborgare ska självklart kunna vara politiskt aktiva. Det är till och med viktigt att alla grupper har företrädare, både för samhällets och sin egen skull. Men samtidigt måste vi värna om demokratin och lägga naiviteten och ”korrektheten” åt sidan så inte samhället får en än mer negativ utveckling.

Man kan lätt tro att det bara är svenskar som drabbas eller icke muslimer, men så är det inte och slutet på debattartikeln lyder som följer: ”Det är angeläget att svenska partier nu utreder infiltrationen av islamister och återgår till sina ideologiska värdegrunder. För varje nytt avslöjande förlorar partierna förtroende. Bland förlorarna hittar vi inte minst de muslimska väljare som inte håller med islamisterna. Det är dags att utreda saken nu – innan det är försent”.

Det här är viktigt att tänka på, för de flesta muslimer är vare sig fanatiker eller islamister, men de drabbas hårt av den politik som förs och oviljan att ta reda på hur saker förhåller sig när det till exempel gäller det som tas upp i artikeln. När man håller vissa bakom ryggen, alltså de som inte alls står för vad gemene man anser, utan vill se ett samhälle med stort religiöst inflytande som kränker människors rättigheter och så vidare, då blir det galet. Det är dessutom en farlig utveckling och alla medlemmar i våra politiska partier borde läsa den här artikeln och fundera över vad som faktiskt sägs, för det är ytterst allvarligt om det blir som forskaren Sameh Egyptson befarar att det kan bli om vi inte ser upp.

 

Hur gick det i valet för partierna?

Jo, siffrorna har jag haft med tidigare, det kommer säkert de med bra minne ihåg. Men då vi efter 2½ månad fortfarande inte har någon regering så kan de vara intressanta att läsa igen. Som ni säkert också vet så skulle Miljöpartiet och Liberalerna sannolikt åka ur riksdagen om vi hade val i dag.

Att ha många partier leder lättare till sådana här problem så klart, samtidigt är det ett uttryck för att demokratin fungerar när väljarna är missnöjda. De bildar alltså ett nytt parti eller röstar på ett sådant. Men att det skulle bli så här svårt var det nog ingen som trodde, eller gjorde vi det, fast vi hoppades på att de skulle lösa situationen snabbare? Man kan i alla fall konstatera att talmannen har fått en utmaning som heter duga. Har vi en regering innan jul månntro?

Moderaterna 19,84% 70
Centerpartiet 8,61% 31
Liberalerna (tidigare folkpartiet) 5,49% 20
Kristdemokraterna 6,32% 22
Arbetarepartiet Socialdemokraterna 28,26% 100
Vänsterpartiet 8,00% 28
Miljöpartiet de gröna 4,41% 16
Sverigedemokraterna 17,53% 62

 

Det blev inte tredje gången gillt,

om nu någon hade trott det. I dag meddelade Centerpartiets partiledare Annie Lööf att hon slänger in handduken. https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11937798 Jag gissar att senaste veckan har varit svår på många sätt. Säkerligen har hon gjort vad hon har kunnat för att få ihop en ny regering, men ingen är väl förvånad över hennes misslyckande? För övrigt så är det ju inte ett misslyckande i en traditionell mening med tanke på läget. Hon är den tredje partiledaren som har fått ett så kallat sonderingsuppdrag. Först Kristersson, sedan Löfven och nu Lööf. Inte bådar det gott inte.

Hon var väldigt tydlig med situationen på presskonferensen och hon berättade om olika alternativ och gav en klar blick över problemen. Däremot så blev jag lite irriterad över hennes sätt att uttrycka sig. Visst kan man ha en statsminister i en regering från ett litet parti, men ingen kan väl anklaga Moderaterna och Socialdemokraterna för att vilja ha den tyngsta posten med tanke på partiernas storlek? M fick 19,84 procent av väljarnas röster och 70 mandat och S fick 28,26 procent och 100 mandat.

Jag kan givetvis ha fel, men jag har en känsla av att Centerpartiet ser sig som större än vad de är. Kanske har all uppmärksamhet påverkat. 8,61 procent och 31 av riksdagens 349 mandat ska självklart inte föraktas, men i relation till de andra så förstår jag om de inte vill låta henne bli statsminister, vilket hon sa att hon var beredd att bli. Hon menade att låsningen till stor del bestod i Moderaternas och Socialdemokraternas agerande, vilket jag inte fullt ut håller med om. Centerpartiet är utan tvekan ett av de partier som har ställt till det värst genom att göra ett ställningstagande redan innan valet som inte är förenligt med verkligheten. Självkritik är ingen dålig egenskap, Annie Lööf.

 

Förebygga eller ”släcka bränder”?

I gårdagens Agenda diskuterades socialsekreterarnas roll när det gäller förebyggande arbete, arbete med att ta hand om unga som hamnat i missbruk och kriminalitet samt omhändertagande av barn och annat som rör de här svåra frågorna. Det sades en hel del bra tycker jag, bland annat om vikten av att få fler anställda som kan arbeta förebyggande och man talade om vilka resurser som krävdes. Polis och socialsekreterare hade intervjuats i förväg och i studion fanns företrädare för socialsekreterarnas fackförbund, Moderaterna och Socialdemokraterna.

Dock så saknade jag återigen föräldrarna i diskussionen. Inte en enda gång nämndes de från något håll. Det gör mig synnerligen bekymrad. Hur ska man annars kunna lösa problemen? De är ju de viktigaste personerna i sina barns liv. Jo förresten, de nämndes, men det handlade bara om att beroende på vilka eventuella regler man inför så kan de bli mindre benägna att söka hjälp när de behöver eftersom de kan bli rädda att deras barn blir omhändertaget. Det är naturligtvis inte bra, men problemet är redan nu att alldeles för många föräldrar anser sig tillräckligt bra för att inte behöva ta emot någon hjälp, trots att deras barn både missbrukar och är kriminella. Den nöten är nog den viktigaste att knäcka.

För egen del finns det några saker som jag anser borde vara grundläggande här och det är dessa:

  1. Låt inte föräldrarna välja om de ska ta emot hjälp eller inte. Det här handlar inte om dem utan om den unges väl och ve.
  2. Kräv alltid föräldrars närvaro vid myndighetssamtal och polisförhör när det rör omyndiga.
  3. När föräldrar inte kommer på skolans kvartssamtal och det är uppenbart att de borde, sök upp dem och se till att få det där samtalet även om det krävs att man måste gå hem till dem.
  4. Ha regelbunden kontakt från skolans sida och kräv att föräldrarna uppfyller den del som de är skyldiga att ta.
  5. Arbeta alltid med hela familjen, för det är ett familjeproblem, inte ett enskilt problem där den unge ska vara syndabocken.

Gör man ovanstående så är jag övertygad om att man skulle komma en bra bit på väg i det nödvändiga arbetet för att stävja kriminaliteten. Dessvärre handlar det alldeles för ofta om att släcka bränder och så kommer det fortsätta vara om man inte gör något som verkligen gör skillnad.

 

Tala om att ge Sverigedemokraterna inflytande

Vissa hyllar Liberalerna och Centerpartiet i dag, men sannerligen inte alla. Nu börjar det dessutom skrivas om att Annie Lööf är beredd att släppa fram Stefan Löfven i stället. Är det så att man har sonderat terrängen bakom ryggen på politikerkolleger och väljare? Som aktiv på sociala medier ser jag besvikelsen och ilskan hos många, men sedan finns det som sagt var vissa som är nöjda och gärna ser exempelvis Löfven som statsminister igen. För egen del vill jag ha Ulf Kristersson som statsminister, men just nu är det inte det som stör mig mest, utan hur ansvarslöst vissa agerar, även om de hävdar att de gör motsatsen.

Själv är jag väldigt besviken på L och C, men även andra riksdagspartier. Allt kretsar kring SD, alla beslut utgår från dem. De har så mycket indirekt makt så man blir mörkrädd. Jag tror att den här sandlådan kommer få färre att rösta i nästa val, och det vore verkligen inte bra i så fall. Man ska ha respekt för demokratin, men nu sitter alla mest i sitt eget hörn och vägrar vara den vuxna i rummet, för att använda ett numera känt uttryck.

Både förra och förrförra regeringen har varit SD-beroende för övrigt eftersom de har styrt i minoritet. Vad är skillnaden nu? Jag tror inte kraven från SD hade blivit så stora och man har inte ens velat ta reda på det. Det viktigaste måste väl ändå vara att kunna driva den politik man är vald till, inte att offra den av princip? Säga vad man vill, men om inte dagens agerande i riksdagen är att ge SD makt och låta dem styra, vad i hela friden är det i så fall? Det partierna är skyldiga oss väljare är att göra allt de kan för att ta makten och sedan driva den politik de lovade. Vissa försöker, andra förstör. Sådant här skapar tyvärr politikerförakt.