Kategoriarkiv: Monarki

Vill Socialdemokraterna avskaffa monarkin?

Ja på riktigt alltså? ”Bara var fjärde vet att S är emot monarkin.” Så lyder rubriken på ett blogginlägg på Republikanska föreningens webbplats. Lite förvånad blir man allt att okunskapen hos väljarna är så stor, men att många har den uppfattningen är kanske inte helt förvånande. När hörde ni om någon Socialdemokrat som drev frågan om kungahusets avskaffande? Det är klart att det händer, men det är sannerligen inget som basoneras ut. http://www.republikanskaforeningen.se/pressmeddelande/bara-var-fjarde-vet-att-s-ar-emot-monarkin/

Det görs det inte heller när politiker från andra partier tar upp frågan. Det är som att vissa partier både vill och inte vill, andra är dock tydliga med att de vill bevara monarkin. Men stödet för republik växer menar vissa. Säkert är i alla fall att om man vill ha demokrati som så långt det är möjligt är just demokratisk, ja då måste man våga ta i den här frågan. Att man själv tycker att det är tjusigt och spännande räcker faktiskt inte för att bevara en förlegad tradition i vårt statsskick. Men man ska ha väldigt klart för sig att det säkerligen ofta handlar om risken att tappa väljare. Något som alltid måste vägas in så klart, men i vissa fall så måste även det skälet få stå tillbaka.

Men vad säger då Socialdemokraterna i sitt partiprogram? ”Socialdemokratin vill upprätthålla och utveckla den demokratiska samhällsförvaltningen. I linje med detta har vi uppfattningen att statschefen ska utses i demokratisk ordning och att monarkin ska avskaffas.” Det kanske är dags att göra slag i saken? Det är som sagt var svårt att tala om demokrati och lika värde samtidigt som vissa ärver titlar och ämbete.

 

Annonser

Höjt apanage!

Det är säkert inte alla som håller med mig nu, men personligen så tycker jag att det är otroligt provocerande att regeringen höjer kungahusets apanage. Det finns hur många hål som helst att stoppa pengarna i och man väljer detta! Jag ställer ytterst sällan olika poster emot varandra på det här sättet eftersom man behöver resurser på alla håll, men nu väljer jag ändå att göra det eftersom jag anser att den här utgiften är helt och hållet onödig. Kungahuset har stora tillgångar, tillgångar som de lyckats skaffa tack vare generöst apanage.

Jag är även förvånad att de själva ber om mer pengar på grund av förra årets utgifter. För hur många fungerara det så, att man kan komma efteråt och få pengar? Det hade gått att planera bättre för eller hålla nere utgifterna. Jo, jag vet deras roll och ja, jag anser att de ska ha apanage så länge som de finns, men jag tycker trots det att man måste våga säga att nu är det tillräckligt. Jag är väldigt förvånad över att regeringen gör den här prioriteringen.

Vad står i deras partiprogram då? Jo följande: ”I en demokrati ska ingen födas till ett offentligt ämbete. Vi har därför svårt att se monarkins plats i ett modernt demokratiskt samhälle och anser att den på sikt bör avskaffas.” (Miljöpartiet) ”Socialdemokratin vill upprätthålla och utveckla den demokratiska samhällsförvaltningen. I linje med detta har vi uppfattningen att statschefen ska utses i demokratisk ordning och att monarkin ska avskaffas.” (Socialdemokraterna) Så, vad ska man med ett partiprogram till när man inte följer det kan man undra. Vad mer skriver man och sedan gör tvärtemot?

 

Brottet – 10 minuters försening

Man kan visserligen ha olika åsikter om monarkin, och det har vi också, men när det blir en tidningsartikel av att en person anländer 10 minuter efter den danska drottningen till en tillställning, då känns det ändå som att något är väldigt fel. Att ens reagera över detta handlar givetsvis om att det är skillnad på folk och folk och för mig så är monarkin inte förenlig med en modern demokrati.

Själv visste jag inte ens om att det fanns en oskriven regel som säger att det är kungligheterna som anländer sist. I vissas ögon så framstår jag nog som mycket obildad nu och det får jag bjuda på i så fall. Det kanske inte är så långsökt med en sådan regel i och för sig, men är det viktigt? Borde man verkligen bli anklagad för etikettsbrott om man kommer efter en kunglighet till en tillställning? Saker händer, man kan få ett akut telefonsamtal, fastna i en bilkö på grund av en trafikolycka, råka spilla på klänningen så man måste byta om innan man ska åka, eller vad annat som helst.

Nu är jag inte kunglig, utan en helt vanlig medborgare som inte är van att bli tilltalad i tredje person sedan barnsben och inte heller har fått lära mig att jag står högst upp i rang, men någonstans så undrar jag om jag inte skulle känna mig väldigt fånig över den här typen av etiketter om jag levde i den världen, det är ju så vansinnigt förlegat. Dags att bilda republik kanske?

 

Monarki eller republik?

Kronprinsessan och prinsen (hennes man) är sådana där människor som är så trevliga så man skulle vilja bjuda hem dem på middag och som förälder så vet jag hur stort det är att få barn,  så jag förstår verkligen deras glädje. De har fått sitt andra barn och allt verkar ha gått bra, vilket man alltid hoppas när ett barn föds. Med detta sagt så har jag sedan det blev offentligt i går blivit allt mer övertygad republikan, även om jag i och för sig redan var det, men jag har återigen fått det bekräftat. Som en person som brinner för demokrati så kommer jag aldrig att få ihop det tillsammans med ett kungahus och det handlar självfallet inte om personerna ifråga utan om saken som sådan.

Många, många svenskar tycker om eller till och med älskar kungahuset (varför inte drottninghuset förresten?) och de flesta av oss, även jag, gillar glamour och det finns det mycket av här. Men det är något som i alla fall för min del gör det svårt att förlika mig med det hela och det är bland annat hur man bemöter och tilltalar de kungliga. Jag förstår att man inte duar dem och börjar vi behandla dem som vi behandlar alla oss andra dödliga, ja då försvinner ju plötsligt charmen. Men när en reporter till exempel talar till ett barn av ett kungahus så förhåller de sig som underordnade, något som känns otroligt förlegat, men även nedsättande på något vis i vårt moderna jämlika samhälle. Även hur man talar om självklarheter, som att prinsen vad duktig i stöttandet av sin fru under förlossningen, blir lite, ja, larvigt på något vis. Det känns helt enkelt krystat ibland och det kanske beror på att vi lever i ett samhälle där kungahuset inte längre är något för Sverige i tiden.

Vidare så funderar jag även över hur länge de kan överleva eller åtminstone behålla sin status. Förra året så giftes en kvinna in i kungahuset som hade varit med i en av de snaskigare dokusåporna. Om kungahuset blir möjligt för oss alla, vilket det därigenom blev, har det då inte spelat ut sin roll? Och i ärlighetens namn, ska verkligen ämbeten ärvas? Är det inte utifrån kvalifikationer eller allmänna val som vi ska tillsätta våra företrädare och representanter?