Kategoriarkiv: Påven

Påven och Pell

Så han äntligen George Pell fått sin dom. Men han har haft många anklagelser på sig och det under många år. Kanske var det rent av därför som han lämnade sitt hemland Australien. Allt det här visste givetvis påven när han anställde honom som minister i sin regering. Så hur trovärdig är han när han nu talar om Satan? https://www.svt.se/nyheter/utrikes/paven-overgrepp-monstruost-problem-i-kyrkan

Här är en kort film om Pell: https://www.theguardian.com/global/video/2019/feb/26/george-pell-david-marr-on-the-cardinals-rise-and-fall-video-explainer Att han har fått stanna kvar och verka inom katolska kyrkan är ett under. Men samtidigt så säger det en hel del om den unkna och vidriga kultur som råder där. Det här vet givetvis alla anhängare om, så varför är det i princip ingen som ifrågasätter det som händer, och varför stannar medlemmarna kvar? Man kan även undra varför så få journalister gräver i det här. Om man är rädd, gör det tillsammans med andra. Låt det bli en rörelse. Det måste få ett slut för alla offers skull.

Eftersom de högt uppsatta inom kyrkan skyddar varandra och det vidriga tillåts fortsätta så måste gräsrötterna ta avstånd. Man måste ifrågasätta mer, till och med lämna kyrkan om det är nödvändigt, men även sluta behandla påven som en rockstjärna. Det senare gäller inte minst omvärlden och vi här i Sverige är lika goda kålsupare. Om någon glömt hans besök 2017 så googla. Jag tror det inte, men jag önskar att domen mot Pell är början till slutet av kyrkans unkna beteende. Hoppas kan man alltid.

 

Även Svenska kyrkan har sina rötägg

Svenska kyrkan genomgår precis som många andra arbetsplatser en utrensning av rötägg som inte vet att hålla tassarna för sig själva och att respektera sin omgivning. Det handlar naturligtvis om kvinnor och sexuella kränkningar. Jag har flera gånger skrivit om Katolska kyrkan och övergrepp mot barn och ungdomar och hur kyrkan ända från botten upp till påven skyddar förövarna. Jag skulle bli mer än förvånad om inte liknande historier kommer fram även inom Svenska kyrkan.

På svenskakyrkan.se finns riktlinjer för hur sexuella övergrepp ska hanteras. Bland annat står det så här: ”Kyrkan måste så långt det är möjligt ta ansvar för att förövaren hindras att fortsätta övergreppen.” Jag hoppas därför att den präst som har gjort sig skyldig till detta och som slutade år 2008 inte får tillbaka sin tjänst, trots att biskop Sven-Bernhard Fast i Visby vill att han ska komma tillbaka och säger till Gotlands Allehanda att ”Vi kan inte bara luta oss till händelser för sju år sedan utan vi måste ta hänsyn till hur verkligheten ser ut i dag”, apropå att prästen så sent som 2011 skickade mess till en kvinna som han utnyttjade när hon var i tonåren. Kyrkan vidtog åtgärder i samband med att saker kom fram då för flera år sedan, men det finns alltså vissa som öppet till och med håller dessa rötägg om ryggen.

Jag hoppas och tror att både den svenska och katolska kyrkan kommer att göra en ordentlig utrensning framöver. Men jag tror också att det kommer att bli flera skandaler längs vägen eftersom det finns så mycket som har sopats under mattan. Säkert så vet många mycket mer än vad de låtsas om och många är nog vansinnigt nervösa just nu. Vart det hela tar vägen kan bara tiden utvisa, men säkerligen så får fler gå än vad man har råd med då det kommer att försvinna personal samt att kyrkans rykte försämras. Hade man jobbat på ett annat sätt så skulle situationen ha varit annorlunda, men nu är det som det är.

 

Hur kunde katolska kyrkan få en så genomrutten kultur?

Som icke medlem av katolska kyrkan så ser jag naturligtvis på saker annorlunda än dem som är aktiva där. Det gör att jag har en objektiv syn som inte är färgad av tro eller människorna i en församling. Det delar jag med många andra och det är vår förbaskade skyldighet att reagera på det hemska som händer och försöka göra något åt det. Ändå så vill de flesta makthavare inte påverka för att förändra. Varför? För mig är det obegripligt, men jag gissar att det handlar om rädsla för kyrkan, risken att det påverkar ens egen ställning eller liknande. Självklar så kan det finnas okunnighet bakom, men det vore nästan en bedrift att inte känna till åtminstone lite av det som pågår.

När svenska makthavare träffar påven eller andra representanter från hans lilla stat så ska de självklart uppträda korrekt, precis som de gör när de träffar andra makthavare med högst tvivelaktig moral. Jag tror dessutom att det är bättre att ha en relation även med människor vars värderingar man inte kan eller vill dela, än att inte diskutera med dem alls. Att helt ta avstånd stärker bara andra i sin uppfattning, men framför allt så påverkar det oskyldiga som de har makt över. För makt har kyrkan och det gör att det är så otroligt svårt för medlemmar inom katolisismen att göra något åt alla problem med pedofili och hebefili. Det vet vi då vissa har försökt i flera decennier. Många blir inte ens trodda. Men även när bevis finns så läggs för det mesta locket på.

Utvecklingen är dock intressant, för sexuella övergrepp på barn och ungdomar har inte alltid varit accepterat. För några hundra år sedan så kunde det bli väldigt hårda straff, till och med dödsstraff. Men den inre kulturen har förändrats och av de anklagde prästerna så jobbar 75 procent kvar som vanligt. Vissa flyttas till fattiga länder där offren har svårare att driva sin sak och sannolikt också bli trodda. Synismen är enorm. Dessutom så har biskoparna som får kännedom om övergrepp ingen skyldighet att ta det vidare till högre ort. Det gör att mycket stannar inom stiftet. I vintras så hade svenska politiker och andra, exempelvis katolska kyrkan här, chansen att ta upp de här frågorna. Om det nu var för känsligt att ta det öga mot öga med påven själv, så hade man om man velat åtminstone kunnat skapa en debatt. Men icke. Återigen, varför? Regeringen skryter om att vara världens första feministiska regering och den driver jämställdhetsfrågan, men sexuella övergrepp då? Varför låter vi dem pågå utan debatt? Det här måste förändras, vi kan inte längre se på när präster förstör livet för unga människor.

 

Pell, påven med flera

Äntligen fungerande webb och nytt inlägg. Jag har varit bortrest och webben har inte fungerat tillfredsställande, men sådant händer. Nyheterna har jag ändå följt och har sett att det har varit en del uppmärksamhet kring en av påvens närmaste män, George Pell, en herre som jag skrev om redan i våras. https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/04/05/paven-och-george-pell/ Läs gärna hans cyniska kommentar i blogginlägget om offren till en av kyrkans värsta pedofiler i Australien.

Men det finns som bekant mycket, mycket mer som är problematiskt för kyrkan och man skyddar varandra, det är alldeles uppenbart: http://time.com/4838347/australia-george-pell-vatican-sexual-assault-catholic/ Även Pell ”erkänner” att han har varit slarvig i sitt ansvar för offren under sin tid som biskop i Australien. Det här är ju bara ett par exempel, även om anklagelserna mot George Pell är omskakande även för katolska kyrkan då ingen på hans nivå tidigare har blivit ställd inför domstol på grund av sexuella övergrepp.

Utöver de stora problemen med pedofiler och även hebefiler, så finns det en hel del annat som gjort att katolska kyrkan borde bli bra mycket mer ifrågasatt än vad den blir. Därför så ger alla bilder på höga politiker, kungaparet och andra offentliga personers entusiasm utan ifrågasättande, en minst sagt dålig eftersmak. Föreningen Humanisterna passade i vintras på att genomföra en fredlig ”demonstration” där de föreslog ett antal samtalspunkter till Svenska kyrkan att ta upp med påven. Ingen större framgång så vitt jag känner till, men ändock, det de gjorde var inte desto mindre viktigt för det. http://humanisterna.se/nyheter/humanisterna-tio-teser-for-en-mer-human-kyrka/ Det är väl bara att anta att ”fortsättning följer” och att det snart är nya rubriker om påven och hans medarbetare samt undersåtar. Sorgligt så klart, men de enda som kan förhindra detta är förövarna själva och det verkar de inte vara intresserade av tyvärr.

 

Varför religion inte ska gå först

Många hänvisar till religionsfrihet och kräver gång efter annan särbehandling. Det kan vara på en fotbollsarena, arbetsplats, utbildning, simhall eller någon annanstans. Man vill inte anpassa sig efter regler som handlar om klädsel, uppgifter som ska utföras, likvärdigt bemötande av kvinnor, män eller homosexuella. Det kan handla om att man inte ens vill vistas på samma plats som vissa personer och därför kräver uppdelning av oss människor.

Det finns massor av saker som påverkas av religion och visst ska vi vara tillmötesgående i de fall som det inte påverkar omgivningen. Alla måste få leva sitt liv som de vill så länge det inte skadar andra eller påverkar dem negativt på annat sätt, kostar samhället extra pengar och så vidare. Det är grunden i en demokrati, att vi ska få tyckta och leva som vi själva vill. Men när det gäller religion kontra det allmänna och det gemensamma och där vi möts på samma arena så att säga, så finns det en del att tänka på.

Det finns så otoligt många livsåkådningar och de ska kunna samsas om vi vill leva i en demokrati med fred. Därför så måste stat och religion särskiljas. Dit har vi i Sverige kommit. Kyrkan talar inte längre om vad vi ska tycka, att vi måste tro på gud, hur vi ska klä oss och vem vi ska välja som livskamrat. Nu finns det återigen starka krafter som försöker blanda in religion i vår vardag så att omgivningen ska anpassa sig i stället för tvärtom. Där måste vi våga värna om det sekulära samhället, för det är endast i ett sådant som alla livsåskådningar får plats. Avslutningsvis så kan man inte grunda ett samhälle på just vad ordet innebär: en tro på något.

 

Övergrepp inom katolska kyrkan

Jag läste nog lite för snabbt om vad gårdagens Uppdrag granskning skulle innehålla, för något om påvens närmaste medarbetare diskuterades inte. Däremot så var det ett intressant – men skrämmande – program. Det handlade om något som heter Prästbrödraskapet Society of S:t Pius X (SSPX) och det bildades 1970. På 1960-talet hade en del reformer gjorts inom katolska kyrkan, men de mest konservativa medlemmarna kunde inte acceptera det här och bildade efter några år därför SSPX. De var under lång tid uteslutna ur kyrkan på grund av sin konservatism, men förre påven tog dem tillbaka igen.

När organisationen 2009 riskerade att få lämna Argentina där de befinner sig, så agerade dåvarande kardinal Bergoglio i Buenos Aires för att hjälpa församlingen. De hade nämligen hamnat i klistret rejält då deras biskop förnekat förintelsen. Men denne Bergoglio är inte vem som helst, utan numera påve Franciskus. SSPX skyddar även flera pedofiler och hebefiler, vilket självklart Franciskus vet om. Det är alldeles uppenbart att det här är acceptabelt för honom. Varför agerar han annars till deras fördel?

Vid ett tillfälle så sa påven att ”Vi måste ha nolltolerans. Sexuella övergrepp är ett fruktansvärt brott… därför att en präst som gör detta bedrar Herren. Det är som en satanisk mässa”. Det här är bara ett av alla fördömande uttalanden som han har gjort och han jobbar aktivt för att komma tillrätta med problemen internt. Han har även sagt att drabbade ska kunna vända sig till kyrkan med sina problem. Ändå så blir det så vansinnigt fel och konstigt när han både skyddar och samarbetar med förövare. Det går inte att stå med ett ben i varje läger. Det enda rätta är att rensa rejält och ställa skyldiga till svars plus att så gott det går försöka ge de drabbade upprättelse.

 

Påven och George Pell

Påven känner alla till, men de flesta har nog inte hört talas om hans finansminister George Pell. Denne herre är egentligen från Australien och en av alla utpekade inom katolska kyrkan när det gäller sexuella övergrepp mot barn och unga. Ingen ska anses skyldig innan dom har fallit naturligtvis, men flera personer har påstått sig blivit drabbade, mer eller mindre, av honom. Sant eller ej, men katolska präster i Australien verkar ha minst sagt svårt att hålla fingrarna borta från ställen där de inte borde vara då 7 procent av dem har sådana här anklagelser emot sig.

Utredning pågår mot Pell, som nekar till anklagelserna. Men det är inte bara det som han har problem med. En av de värsta pedofilerna, Gerald Ridsdale, inom katolska kyrkan i Australien är dömd för inte mindre än 134 övergrepp på 56 barn och ungdomar. Få verkar tro på Pell när han hävdar att han inte kände till något, trots att de på den tiden var i samma stift. Han har också väckt uppmärksamhet då han tar för lätt på det inträffade.

Så här sade Pell som nyligen i Rom frågades ut via länk från Australien: ”Det är en sorglig historia, men inte av något större intresse för mig. Det orsakade naturligtvis lidande och det beklagar jag djupt. Men jag hade ingen anledning att tänka på omfattningen av den ondska som Ridsdale orsakade”. Det är ytterst anmärkningsvärt att denne man kan ha anställning hos Påven, som ju säger sig ta avstånd från sexuella övergrepp. Men få verkar våga ifrågasätta den högste ledaren. När jag hade börjat skriva på det här blogginlägget så fick jag se att Uppdrag granskning ikväll kommer att uppmärksamma pedofilskandalerna, så sannolikt kommer även det här att tas upp.