Kategoriarkiv: Polisen

Skogs- eller bilbränder?

Ja det är tydligen frågan. För mig är det en obegriplig jämförelse. Och varför skulle man alls ställa sakerna emot varandra eller rangordna deras viktighet? Att göra jämförelser är ett vanligt grepp för att endera fånga människors uppmärksamhet, eller ta till något som låter bra när argumenten tryter. Häromdagen skrev miljöpartisten Martin Marmgren följande debattartikel: https://asikt.dn.se/asikt/debatt/klimathotet-mycket-varre-an-bilbrander/ Den kunde ha varit kortare, men läs den ändå. Jag tänker göra några reflektioner kring den eftersom jag som före detta politiker och samhällsengagerad inte kunde låta bli att reagera på en hel del av vad han skriver. Speciellt som polis vilket han också är, så blir vissa uttalanden än mer anmärkningsvärda. Här är ett par citat som inte går att låta bli att reagera över.

”Bilbränder är problem på en helt annan skala än klimatförändringarna som sommarens torka och skogsbränder är en förutsägbar konsekvens av.”

”De politiska krafter som drar åt det gröna hållet strävar efter att möta problem med politik som skapar sammanhållning och framtidstro, samtidigt som man betonar det gemensamma och egna ansvaret. Högerpopulistiska strömningar gör allt för att peka ut en extern fiende man kan skrämma och splittra med medan den egna målgruppen alltid hålls ansvarslös (exempelvis är sexualbrott bara intressanta att lyfta om de kan kopplas till invandringen). Miljö- och klimatproblem, när de inte helt förnekas, handlar om att någon annan någon annanstans bör agera.”

Det är anmärkningsvärda uttalanden. Att människor skräms av den grova kriminaliteten som kostar åskilliga miljarder samt åsamkar stort lidande handlar inte om vare sig rasism eller bristande förståelse för vår miljö. Men ska vi ha ork och pengar att engagera oss för våra barns och barnbarns framtida jord så behövs ett tryggt samhälle och framtidstro. Det fås inte genom att förminska det som händer. Fortsätter Miljöpartiet och andra att blunda eller vifta bort allvaret så kommer laglösheten på vissa håll snart vara etablerad. Det drabbar alla laglydiga medborgare och det skapar ännu större otrygghet för dem som bor i områdena där bilar gärna bränns. Jag vet inte om några av riksdagspartierna räknas in bland de högerpopulistiska, men artikeln antyder utan tvekan det. Sverigedemokraterna är socialkonservativa, så det är väl Moderaterna och Kristdemokraterna som åsyftas. Att anklaga partierna för det Marmgren gör är inte bara grovt utan även fräckt, och det gör då vare sig något positivt för samhället eller klimatet.

 

Annonser

Funderingar om lite av varje

Eftersom jag är intresserad av politik så funderar och diskuterar jag det dagligen. Ibland önskar jag att jag kunde låta bli, men det lyckas inget vidare. De senaste dagarna har jag bland annat tänkt på vad bra det var att en politiker äntligen vågade ta bladet från munnen när det gäller stök och kriminalitet och föräldrarnas ansvar. Det gjorde Ulf Kristersson, Moderaterna, väldigt tydligt i Expressens partiledardebatt häromdagen. Ingen hakade på!!! Varför? Är det fortfarande så tabu att tala om det självklara? Ja, ja, nu har i alla fall en partiledare tagit modet till sig och talat klarspråk. De andra lär följa efter.

Stämmer det verkligen att polisen sagt att natten i veckan där det brändes bilar var en ”normal natt”? Har det gått så långt? Eller har det alltid varit så, vilket är ett argument vissa slänger sig med när det talas om nytt och eskalerande kriminalitet? Sedan denna narkotika som förstör så mycket. Läs gärna den här säkerhetsforskarens debattartikel: https://www.svt.se/opinion/jan-kallberg-om-kriminella-gang-och-bilbrander Tänk om våra politiker kunde ta detta till sig. Det räcker inte med fritidsgårdar och arbete. Det finns redan möjligheter för alla som vill i vårt land. Man måste fatta att det här rör sig om helt andra saker.

Andra funderingar är så klart det stundande valet och valrörelsen. Jag blir ledsen av att se hur valaffischer och valstugor vandaliseras. Vad är vandalerna ute efter? Att förstöra vår demokrati, den som ger oss alla rätt att uttrycka våra åsikter och som ger oss rätt att engagera oss för det vi tror på? Vidare så hoppas jag att alla röstar i valet, eller rättare sagt i alla tre valen. Det är också ett sätt att stötta demokratin och ge den legitimitet. Att vara soffliggare bidrar till motsatsen, och den tror jag inte att någon vill se. Det finns mycket mer att ”fundera högt” över, men nu rundar jag av för i dag.

 

Polisnärvaro vid begravningar

Läs det här: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/allt-fler-begravningar-kraver-polisbevakning Är det bara jag som tappar hakan? Är det ett nytt beteende eller har det ”alltid” varit så här? Det står att det har ökat, så det är uppenbarligen inte något som har förekommit ofta. Däremot så har det tydligen förekommit även tidigare. I vilken omfattning undrar man då. En annan tanke som slår en är ju vad i hela friden det är för människor som ställer till med bråk och skandaler på en begravning. En begravning!!!

Så funderar man ytterligare på saken och ställer sig frågan varför man låter våldsamma personer alls få permission för att gå på begravning. Varför görs inte individuella bedömningar innan? Jag är övertygad om att det skulle få ner antalet. Nu är jag visserligen inte så insatt så att jag säkert kan säga att man inte gör sådana bedömningar, men om man gör det så borde inte problemet öka utan tvärtom.

Sedan det här med sjukvården. Kan man inte plocka in alla som hotar sjukhuspersonal och är våldsamma? Eller bötfälla dem rejält? Eller kanske ge dem samhällstjänst så att de får arbeta av kostnaden, inklusive skadestånd. Ja vad som helst så att det blir ett slut på problemet. Varför har vi alls tillåtit sådant här? Visst, allt är lättare sagt än gjort, men ändå. När ska svenska samhället visa vart skåpet ska stå? En gång för alla ….

 

Bloggens tillförlitlighet med mera

Först och främst: Tack för all positiv respons på gårdagens inlägg. Roligt att så många har läst bloggen om de 9 000 flyktingmännen, inklusive ett antal ungdomar också vilket det faktiskt är. Hur som helst, jag hade en del siffror i blogginlägget och dessa är hämtade från Expressen som har granskat en del av det som sker kring frågan och även varit på plats i Iran hos familjen till den man som försökte mörda en svensk polis. Ni minns säkert den hemska händelsen vid Medborgarplatsen förra året. Den mannen hade till och med fått en resa tur och retur till Iran betald med våra skattepengar innan mordförsöket. Totalt obegripligt och ytterst ansvarslöst. Det är trots svenska medborgares skattepengar det handlar om.

Men åter till bloggens tillförlitlighet. Jag vill att ni läsare ska veta att den fakta som finns alltid går att lita på. Alla siffror är till exempel hämtade från myndigheter eller etablerad media. Hittar jag något från en blogg eller sajt så tar jag alltid reda på vem som är avsändaren och var det som skrivs kommer ifrån.

Självklart kan man aldrig lita på något till hundra procent, men jag anser att man alltid ska vara så ifrågasättande så att man stannar upp och tänker efter om det man läser verkligen stämmer överens med verkligheten. Finns det tvivel, för det inte vidare. Sedan ska man vara noga med källhänvisning, men det är lätt att missa. Undrar du något om någonting, så hör gärna av dig. Men som sagt var, du kan lita på det du läser här. Fast  man ska inte vara naiv, så granska gärna siffror och annat.

 

Fyra rödmarkerade tunnelbanestationer

Av Stockholms etthundra tunnebanestationer finns det fyra som utmärker sig som rödmarkerade, två har den beteckningen permanent och två har det till och från. Det handlar alltså om stationer där inte personal kan utföra sitt arbete under säkerhet. Jag gissar att de flesta har ett hum om vilka de är eller åtminstone någon av dem trots att det finns så många stationer totalt. De två första är Tensta och Rinkeby, de två andra Hjulsta och Rissne. https://www.dn.se/sthlm/fyra-t-banestationer-rodlistade-i-stockholm/

Det är för bedrövligt. Det finns inget försvar och det är otroligt provocerande att människor beter sig så illa, men också att samhället visar upp en sådan flathet. Nog tror jag att myndigheterna gör mycket, men det som görs fungerar uppenbarligen inte. Att det dessutom från politiskt håll om och om slätas över och bortförklaras är ett annat stort problem.

För egen del så är jag orolig för framtiden, och främst på grund av alla negativa krafter som tillåts breda ut sig. Att visa sådant förakt för det svenska samhället är oacceptabelt. Reaktionerna är inte heller trevliga i form av bland annat Nordiska motståndsrörelsen som nu flyttar fram sina positioner för att etablera sig som politiskt parti. Varför kan inte de vanliga, normala, partierna fördöma det som sker och erkänna kulturella skillnader och framför allt olika moraliska normer? Om 98 dagar är det val och och människor kommer att rösta för lag, ordning och trygghet, och det vore tilltalande om partier bland de ”normala” tydligare stod för det. Att Moderaterna nu blir mer konkreta i sina argument verkar många välkomna, undertecknad inkluderad och jag tror att de flesta håller med om att det är bättre att de än NMR eller SD ska ta hand om vår negativt eskalerande samhällssituation.

 

Omvärldens bild av Sverige

Ja hur är den egentligen? Mestadels bra trots allt och det ska vi väl vara tacksamma för. https://www.dn.se/ekonomi/sverige-uppfattas-som-stark-enhorning-i-andra-lander/ Men ändå, det skaver när jag tänker på Sverige, vad vi var och vad vi är. Fridolin far utomlands för att korrigera bilden av oss, men den är egentligen mycket värre än vad många tycker och tror. Det som händer här är en ren och skär katastrof. Är det verkligen i vårt land som gängen skjuter ihjäl varandra och kvinnor blir påhoppade om de inte bär slöja? Där polisen blir hånad, bespottad och till och med beskjuten och attackerad med stenar? Är det verkligen i Sverige som brandkåren måste ha poliseskort för att släcka bränder? Vad hände egentligen? Vi är nog lite yrvakna och vissa – till exepel Gustav Fridolin – lever fortfarande i den sannolikt ganska behagliga förnekelsen.

Dock så finns det även en helt annan bild. Den bilden är att det är mycket bättre än den som kablas ut i utlandsmedia. För så är det, vi är välmående, vi lever i ganska stor trygghet. Vårt sociala kapital är förhållandevis stort. Det är rent på våra gator och vi har allemansrätt och vi har ett skattesystem som ger oss ”gratis” utbildning. Det här är viktigt att komma ihåg. Att leva i en nattsvart bild av tillvaron gör att vi mår sämre och vårt samhälle blir sämre. Det är på något vis som att det finns två verkligheter och så är det nog, ibland korsas också dessa och de laglydiga drabbas av den grova kriminaliteten. Så har det förvisso alltid varit, men nu är den kriminella delen av vår befolkning väldigt stor och den växer. Det ska inte sopas under mattan och att vi har medlemmar av Sveriges regering som gör så är ofattbart. Våra företrädare förmår inte att ta till sig sanningen. Vem ska då ta ansvar, lösa problemen och ge medborgarna framtidstro?

Att det har blivit så här är enbart vårt eget fel, eftersom vi har ursäktat och blundat. Man ska inte döma, man får inte vara rasistisk (om det nu finns något rasistiskt i att inte acceptera riggade attacker mot blåljuspersonal), vi ska inte döma dem som har haft en svår uppväxt och så vidare. Jag vill också tänka så och jag vet hur lätt det är att en ungdom hamnar snett, men i princip alla som begår brott har i så fall en anledning att göra det. Det är därför som jag tjatar om vuxenansvar generellt, men också det viktiga föräldraskapet. Men nu befinner vi oss där vi är och vi måste vända på samhällsutvecklingen. Förnekelsen ökar klyftorna och det skapar rasism, och sådant kan vi väl ändå inte vilja ha? Alla våra problem används som varnande exempel i utländsk media, och då kopplat till invandringen. Samtidigt så framhåller många andra länder den ”svenska modellen” och vårt sociala trygghetssystem som en förebild. Fridolin bör i stället för att ta flyget utomlands stanna hemma, studera verkligheten och sätta ner foten mot det som händer. Hans jobb är att få vårt land att återigen bli vad det var. Då gör han nytta för Sverige, för det är inte bilden som behöver korrigeras, den blir korrigerad automatiskt när han och regeringen förmår ta till sig vad de nu bidrar till.

Och till sist: GLAD PÅSK!

 

Ledare i DN om samhället och rädsla

Sådär, då var datorkrånglet ur världen och jag kan skriva det inlägg som jag höll på med för två dagar sedan. Det gällde en ledare i DN. Läs den, fundera sedan över vad den egentligen innehåller och skickar för budskap. Försåtlighet talar den om, men är det något som är försåtligt, så är det just den här texten. https://www.dn.se/ledare/signerat/sofia-nerbrand-kara-ulf-kristersson-befast-inte-radslan-genom-att-bekrafta-den/ Jag ska förklara varför jag anser det.

Visserligen så tas bra saker upp som att vi filtrerar och lätt ser det negativa och att vi hanterar saker utifrån ideologi. Ledaren nämner också hur människor skriver falska nyheter på webben och piskar upp stämningen. Inte alls bra! Sådant är viktigt att ha i åtanke, för samhällsbilden blir lätt skev. Däremot så vänder jag mig emot det här: ”Mantrat ”det är viktigt att ta människors oro på allvar” – flitigt använt av allehanda politiker – är försåtligt. Det låter empatiskt, men kan vara problematiskt. Att man lyssnar på personer som är rädda, ja. Löser verkliga problem, visst. Men det är inte lyckat att bekräfta rädslor när de är obefogade.” Det är inte försåtligt om det görs på rätt sätt. Sedan så kan man undra vilka rädslor som är obefogade när polisen går på knäna, brott läggs på hög eller avskrivs och kvinnor våldtas på löpande band.

Människor (väljarna alltså) är inte dumma och oron och rädslan kommer många gånger ifrån att politikerna har gjort precis tvärtemot, de har inte tagit människors oro på allvar. Det däremot är försåtligt. Det är till och med uppenbart farligt. Speciellt som så många är direkt eller indirekt berörda och det är vi väl mer eller mindre allihop. Att med den uppåtgående vålds- och kriminalitetsspiral som vi har mena att politikerna borde göra annorlunda förstår jag faktiskt inte. Jag är snarare rädd för vilka motreaktioner som kan komma att ske just för att makthavare har låtit utvecklingen gå så långt och ignorerat människors rädsla och behov och valt att inte bekräfta den. Sådant leder nämligen till frustration. Däremot så ska man samtidigt som man löser problemen ge oss en positiv bild av framtiden, det ena behöver nämligen inte utesluta det andra.