Kategoriarkiv: Polisen

Ledare om vikten av brottsbekämpning

Innan jag bloggar vidare så uppmanar jag dig att läsa denna utmärkta ledare av Lars Anders Johansson på Timbro, Smedjan: https://timbro.se/smedjan/lat-oss-slippa-saval-ett-laglost-land-som-en-polisstat/?fbclid=IwAR0oMd_2VZ1ZnrNM-ZoqMNmVNstr7wkPBDP0VHgQOzhcQfG3BR9szDmae4s

På pricken, eller hur? Nu handlar inte samhället om enbart medelklassen även om de flesta befinner sig där, utan den handlar om alla som bor i vårt land. Däremot så är det viktigt att reflektera över vad som händer när den här gruppen inte längre känner sig trygga. Signaler har i åratal, ja kanske till och med decennier, skickats till politiker och myndigheter. Har det hjälpt? Dessvärre inte. Själv känner jag oro och uppgivenhet över samhällsutvecklingen och då inte bara det grova våld som har blivit vardag, utan även andra konsekvenser av bristande ledarskap.

Det finns alltså mer att oroa sig över och en sak är vad som händer om denna medelklass börjar agera själva i större utsträckning. Det behöver inte handla om olagligheter, även om det sannolikt kommer att finnas med. Vi kommer att se fler medborgargarden (något som riskerar att urarta), fler inhägnade bostadsområden, mindre medmänsklighet, risk för politiker med hårdare attityd när det gäller medborgarna och hur de ska hanteras. Motsättningarna människor emellan kommer fortsätta öka och oskyldiga, både svenskar och invandrare, kommer att drabbas av brott i ännu större omfattning. Detta hade till stor del kunnat förhindras om riksdag och regering hade tagit sitt ansvar och inte offrat både sin självkänsla och den omsorg om medborgarna som de är skyldiga att ha. Självklart kan vi inte acceptera detta. Det är alltså av största vikt att åtgärder vidtas under den här mandatperioden.

 

Annonser

Förebygga eller ”släcka bränder”?

I gårdagens Agenda diskuterades socialsekreterarnas roll när det gäller förebyggande arbete, arbete med att ta hand om unga som hamnat i missbruk och kriminalitet samt omhändertagande av barn och annat som rör de här svåra frågorna. Det sades en hel del bra tycker jag, bland annat om vikten av att få fler anställda som kan arbeta förebyggande och man talade om vilka resurser som krävdes. Polis och socialsekreterare hade intervjuats i förväg och i studion fanns företrädare för socialsekreterarnas fackförbund, Moderaterna och Socialdemokraterna.

Dock så saknade jag återigen föräldrarna i diskussionen. Inte en enda gång nämndes de från något håll. Det gör mig synnerligen bekymrad. Hur ska man annars kunna lösa problemen? De är ju de viktigaste personerna i sina barns liv. Jo förresten, de nämndes, men det handlade bara om att beroende på vilka eventuella regler man inför så kan de bli mindre benägna att söka hjälp när de behöver eftersom de kan bli rädda att deras barn blir omhändertaget. Det är naturligtvis inte bra, men problemet är redan nu att alldeles för många föräldrar anser sig tillräckligt bra för att inte behöva ta emot någon hjälp, trots att deras barn både missbrukar och är kriminella. Den nöten är nog den viktigaste att knäcka.

För egen del finns det några saker som jag anser borde vara grundläggande här och det är dessa:

  1. Låt inte föräldrarna välja om de ska ta emot hjälp eller inte. Det här handlar inte om dem utan om den unges väl och ve.
  2. Kräv alltid föräldrars närvaro vid myndighetssamtal och polisförhör när det rör omyndiga.
  3. När föräldrar inte kommer på skolans kvartssamtal och det är uppenbart att de borde, sök upp dem och se till att få det där samtalet även om det krävs att man måste gå hem till dem.
  4. Ha regelbunden kontakt från skolans sida och kräv att föräldrarna uppfyller den del som de är skyldiga att ta.
  5. Arbeta alltid med hela familjen, för det är ett familjeproblem, inte ett enskilt problem där den unge ska vara syndabocken.

Gör man ovanstående så är jag övertygad om att man skulle komma en bra bit på väg i det nödvändiga arbetet för att stävja kriminaliteten. Dessvärre handlar det alldeles för ofta om att släcka bränder och så kommer det fortsätta vara om man inte gör något som verkligen gör skillnad.

 

Skogs- eller bilbränder?

Ja det är tydligen frågan. För mig är det en obegriplig jämförelse. Och varför skulle man alls ställa sakerna emot varandra eller rangordna deras viktighet? Att göra jämförelser är ett vanligt grepp för att endera fånga människors uppmärksamhet, eller ta till något som låter bra när argumenten tryter. Häromdagen skrev miljöpartisten Martin Marmgren följande debattartikel: https://asikt.dn.se/asikt/debatt/klimathotet-mycket-varre-an-bilbrander/ Den kunde ha varit kortare, men läs den ändå. Jag tänker göra några reflektioner kring den eftersom jag som före detta politiker och samhällsengagerad inte kunde låta bli att reagera på en hel del av vad han skriver. Speciellt som polis vilket han också är, så blir vissa uttalanden än mer anmärkningsvärda. Här är ett par citat som inte går att låta bli att reagera över.

”Bilbränder är problem på en helt annan skala än klimatförändringarna som sommarens torka och skogsbränder är en förutsägbar konsekvens av.”

”De politiska krafter som drar åt det gröna hållet strävar efter att möta problem med politik som skapar sammanhållning och framtidstro, samtidigt som man betonar det gemensamma och egna ansvaret. Högerpopulistiska strömningar gör allt för att peka ut en extern fiende man kan skrämma och splittra med medan den egna målgruppen alltid hålls ansvarslös (exempelvis är sexualbrott bara intressanta att lyfta om de kan kopplas till invandringen). Miljö- och klimatproblem, när de inte helt förnekas, handlar om att någon annan någon annanstans bör agera.”

Det är anmärkningsvärda uttalanden. Att människor skräms av den grova kriminaliteten som kostar åskilliga miljarder samt åsamkar stort lidande handlar inte om vare sig rasism eller bristande förståelse för vår miljö. Men ska vi ha ork och pengar att engagera oss för våra barns och barnbarns framtida jord så behövs ett tryggt samhälle och framtidstro. Det fås inte genom att förminska det som händer. Fortsätter Miljöpartiet och andra att blunda eller vifta bort allvaret så kommer laglösheten på vissa håll snart vara etablerad. Det drabbar alla laglydiga medborgare och det skapar ännu större otrygghet för dem som bor i områdena där bilar gärna bränns. Jag vet inte om några av riksdagspartierna räknas in bland de högerpopulistiska, men artikeln antyder utan tvekan det. Sverigedemokraterna är socialkonservativa, så det är väl Moderaterna och Kristdemokraterna som åsyftas. Att anklaga partierna för det Marmgren gör är inte bara grovt utan även fräckt, och det gör då vare sig något positivt för samhället eller klimatet.

 

Funderingar om lite av varje

Eftersom jag är intresserad av politik så funderar och diskuterar jag det dagligen. Ibland önskar jag att jag kunde låta bli, men det lyckas inget vidare. De senaste dagarna har jag bland annat tänkt på vad bra det var att en politiker äntligen vågade ta bladet från munnen när det gäller stök och kriminalitet och föräldrarnas ansvar. Det gjorde Ulf Kristersson, Moderaterna, väldigt tydligt i Expressens partiledardebatt häromdagen. Ingen hakade på!!! Varför? Är det fortfarande så tabu att tala om det självklara? Ja, ja, nu har i alla fall en partiledare tagit modet till sig och talat klarspråk. De andra lär följa efter.

Stämmer det verkligen att polisen sagt att natten i veckan där det brändes bilar var en ”normal natt”? Har det gått så långt? Eller har det alltid varit så, vilket är ett argument vissa slänger sig med när det talas om nytt och eskalerande kriminalitet? Sedan denna narkotika som förstör så mycket. Läs gärna den här säkerhetsforskarens debattartikel: https://www.svt.se/opinion/jan-kallberg-om-kriminella-gang-och-bilbrander Tänk om våra politiker kunde ta detta till sig. Det räcker inte med fritidsgårdar och arbete. Det finns redan möjligheter för alla som vill i vårt land. Man måste fatta att det här rör sig om helt andra saker.

Andra funderingar är så klart det stundande valet och valrörelsen. Jag blir ledsen av att se hur valaffischer och valstugor vandaliseras. Vad är vandalerna ute efter? Att förstöra vår demokrati, den som ger oss alla rätt att uttrycka våra åsikter och som ger oss rätt att engagera oss för det vi tror på? Vidare så hoppas jag att alla röstar i valet, eller rättare sagt i alla tre valen. Det är också ett sätt att stötta demokratin och ge den legitimitet. Att vara soffliggare bidrar till motsatsen, och den tror jag inte att någon vill se. Det finns mycket mer att ”fundera högt” över, men nu rundar jag av för i dag.

 

Polisnärvaro vid begravningar

Läs det här: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/allt-fler-begravningar-kraver-polisbevakning Är det bara jag som tappar hakan? Är det ett nytt beteende eller har det ”alltid” varit så här? Det står att det har ökat, så det är uppenbarligen inte något som har förekommit ofta. Däremot så har det tydligen förekommit även tidigare. I vilken omfattning undrar man då. En annan tanke som slår en är ju vad i hela friden det är för människor som ställer till med bråk och skandaler på en begravning. En begravning!!!

Så funderar man ytterligare på saken och ställer sig frågan varför man låter våldsamma personer alls få permission för att gå på begravning. Varför görs inte individuella bedömningar innan? Jag är övertygad om att det skulle få ner antalet. Nu är jag visserligen inte så insatt så att jag säkert kan säga att man inte gör sådana bedömningar, men om man gör det så borde inte problemet öka utan tvärtom.

Sedan det här med sjukvården. Kan man inte plocka in alla som hotar sjukhuspersonal och är våldsamma? Eller bötfälla dem rejält? Eller kanske ge dem samhällstjänst så att de får arbeta av kostnaden, inklusive skadestånd. Ja vad som helst så att det blir ett slut på problemet. Varför har vi alls tillåtit sådant här? Visst, allt är lättare sagt än gjort, men ändå. När ska svenska samhället visa vart skåpet ska stå? En gång för alla ….

 

Bloggens tillförlitlighet med mera

Först och främst: Tack för all positiv respons på gårdagens inlägg. Roligt att så många har läst bloggen om de 9 000 flyktingmännen, inklusive ett antal ungdomar också vilket det faktiskt är. Hur som helst, jag hade en del siffror i blogginlägget och dessa är hämtade från Expressen som har granskat en del av det som sker kring frågan och även varit på plats i Iran hos familjen till den man som försökte mörda en svensk polis. Ni minns säkert den hemska händelsen vid Medborgarplatsen förra året. Den mannen hade till och med fått en resa tur och retur till Iran betald med våra skattepengar innan mordförsöket. Totalt obegripligt och ytterst ansvarslöst. Det är trots svenska medborgares skattepengar det handlar om.

Men åter till bloggens tillförlitlighet. Jag vill att ni läsare ska veta att den fakta som finns alltid går att lita på. Alla siffror är till exempel hämtade från myndigheter eller etablerad media. Hittar jag något från en blogg eller sajt så tar jag alltid reda på vem som är avsändaren och var det som skrivs kommer ifrån.

Självklart kan man aldrig lita på något till hundra procent, men jag anser att man alltid ska vara så ifrågasättande så att man stannar upp och tänker efter om det man läser verkligen stämmer överens med verkligheten. Finns det tvivel, för det inte vidare. Sedan ska man vara noga med källhänvisning, men det är lätt att missa. Undrar du något om någonting, så hör gärna av dig. Men som sagt var, du kan lita på det du läser här. Fast  man ska inte vara naiv, så granska gärna siffror och annat.

 

Fyra rödmarkerade tunnelbanestationer

Av Stockholms etthundra tunnebanestationer finns det fyra som utmärker sig som rödmarkerade, två har den beteckningen permanent och två har det till och från. Det handlar alltså om stationer där inte personal kan utföra sitt arbete under säkerhet. Jag gissar att de flesta har ett hum om vilka de är eller åtminstone någon av dem trots att det finns så många stationer totalt. De två första är Tensta och Rinkeby, de två andra Hjulsta och Rissne. https://www.dn.se/sthlm/fyra-t-banestationer-rodlistade-i-stockholm/

Det är för bedrövligt. Det finns inget försvar och det är otroligt provocerande att människor beter sig så illa, men också att samhället visar upp en sådan flathet. Nog tror jag att myndigheterna gör mycket, men det som görs fungerar uppenbarligen inte. Att det dessutom från politiskt håll om och om slätas över och bortförklaras är ett annat stort problem.

För egen del så är jag orolig för framtiden, och främst på grund av alla negativa krafter som tillåts breda ut sig. Att visa sådant förakt för det svenska samhället är oacceptabelt. Reaktionerna är inte heller trevliga i form av bland annat Nordiska motståndsrörelsen som nu flyttar fram sina positioner för att etablera sig som politiskt parti. Varför kan inte de vanliga, normala, partierna fördöma det som sker och erkänna kulturella skillnader och framför allt olika moraliska normer? Om 98 dagar är det val och och människor kommer att rösta för lag, ordning och trygghet, och det vore tilltalande om partier bland de ”normala” tydligare stod för det. Att Moderaterna nu blir mer konkreta i sina argument verkar många välkomna, undertecknad inkluderad och jag tror att de flesta håller med om att det är bättre att de än NMR eller SD ska ta hand om vår negativt eskalerande samhällssituation.