Kategoriarkiv: Politik

Södertörnsleden

Eller som professionen på senare kallar den: Tvärförbindelse Södertörn. Ja vad är det med den? Jo nu efter alla turer under alla år så har Naturvårdsverket kritiserat Trafikverket för att man inte uppfyller klimatmålen om man bygger den. Finns det inget vett kvar i hur långt man kan gå i den politiska korrektheten? Visst ska vi värna vår miljö, men det måste ske med sunt förnuft och förmåga till praktiskt tänkande. Sverige står för övrigt för en ”fis i rymden”-del av de utsläpp som sker världen över. Frågan är om vi inte borde lägga mer krut på att påverka andra länder än att sätta krokben för människor på hemmaplan?

Men vad är då Södertörnsleden? Jo det är en väg önskad av de flesta både invånare och politiska partier och den skulle gå mellan östra Haninge till Vårby i Huddinge. Vid Trafikverkets senaste undersökning ville 80 procent av invånarna ha leden. Den skulle passera Länna och Flemingsberg, båda delarna ligger i Huddinge. Självklart kommer bilåkandet att öka, det säger sig självt och Miljöpartiet protesterar därför högt. Det de däremot missar i resonemanget är att den här leden blir en avlastning för den gamla tungt trafikerade vägen som nu finns. Som dagsläget är finns det inga bra pendlingsmöjligheter för dem som vill resa kollektivt. Det skulle vi alltså få om Södertörnsleden byggs. Det här borde vem som helst se att det är stora vinster för både miljö och trafiksäkerhet. Den är för övrigt helt nödvändig då Norviks hamn i Nynäshamn ska stå klar nästa år och redan nu korkar det igen på vissa håll på leden. Hamnen kommer hantera 90 procent av alla importerade varor till Mälardalen och det är inte svårt att gissa att situationen redan på en gång kommer bli kaosartad. Vidare planeras bostäder i områdena. Att då säga nej till den nya flerfiliga vägen är därför obegripligt.

Det bästa är naturligtvis att kombinera miljötänkande och praktisk nytta. Det tror jag att man kan lyckas med här om man vill. Men det är svårt när vissa bara ser ena aspekten av saken. Med det resonemanget blir det inte mycket byggt i framtiden. Sedan så måste man vara medveten om att stan växer och vägar behövs, både för privatbilism och kollektivtrafik. Ju bättre kollektivtrafik, ju fler väljer den. Bilarna som sådana blir också bättre och spyr ur allt mindre avgaser. Låt utvecklingen gå hand i hand, då får vi det bästa resultatet.

 

Annonser

Nya medlemmar till Moderaterna

Det har nu gått drygt två månader sedan januariöverenskommelsen slöts. En beklaglig överenskommelse som inte byggde på vilja till samarbete eller hade sin grund i att se till att ge Sverige den bästa politiken. Det enda det handlade om var att inte ge Sverigedemokraterna något inflytande. Jag respekterar visserligen det, men de försvinner inte på grund av dåliga samarbeten eller önsketänkande. De sitter där, med hela 62 av 349 mandat. I procent är det 17,53. De är som bekant tredje största parti. Är då detta samma sak som att släppa in dem i värmen? Nej, det bestämmer man så klart själv och jag ser helst att de inte ingår i någon regering, så där är vi överens. Men de är demokratiskt inröstade och den biten borde man ha större respekt för.

Men, varför den här rubriken? Jo därför att Moderaterna har fått flera medlemmar på kort tid och fler än på väldigt länge. Grattis! Någon som är förvånad? Jag hoppas att ett flertal av dessa medlemmar väljer att bli aktiva, för vi behöver många som engagerar sig för demokratin. Det oavsett tvivelaktiga avtal givetvis. Men med större engagemang från invånare och medborgare kanske den här situationen hade kunnat undvikas. Saken är trots allt den att det är politikerna själva som har drivit på situationen i den här beklagliga riktningen, även om det inte var meningen. Med fler engagerade kloka människor kanske vi hade kunnat undvika att hamna här. Kanske, kanske, hade åsiktskorridoren inte varit så snäv och diskussionerna hade kunnat vara sundare och tagit oss framåt i stället för att som nu där så många målat in sig i olika hörn. Att måla in sig i ett hörn och agera utifrån det leder som vi har fått bevittna inte till något bra.

Att Moderaterna har fått många nya medlemmar säger något. Människor, alltså väljarna, är allt annat än nöjda med utvecklingen, och de som förstår innebörden av vad demokrati handlar om förstår att det som fyra partier – C, L, S och MP – har kommit överens om, inte är vare sig sunt eller bra. C och L som nu blev beroende av det andra partiet som de gör allt att hålla utanför, alltså Vänsterpartiet, har inte åstadkommit något bra utan har istället ökat politikerföraktet. Det är högst beklagligt då de flesta politiker faktiskt engagerar sig för en god sak och tror på vår demokrati. Det blev en stor pannkaka av allt, men det gynnade Moderaterna. Man får väl se det positiva i det trots allt.

 

Motioner om mat

Jag har skrivit om väldigt många olika saker här på bloggen, men inte om motioner som rör mat och som har lagts i riksdagen. Att äta bra, med få tillsatser och att äta mat utan gifter och kött från djur där man har bra djurhållning är väldigt viktigt för många. Själv tillhör jag en av dem som ser frågorna som mycket viktiga. Vidare så är jag skeptisk till många av de tillsatser (E-nummer) som används. Det av två skäl. Det första är att vissa är hälsovådliga. Det andra är den etiska aspekten. Vem vill egentligen betala för fluff, smaker och annat som har tillsats endast på grund av att livsmedlen är processade, alltså manipulerade?

Men det finns många ledamöter som har lagt motioner om vår mat. Gå gärna in på riksdagen.se Var dock beredd på att det är svårt att hitta vad man vill ibland. Sökfunktionen lämnar en del att önska. Men bortsett från det så är jag väldigt glad att frågan ändå engagerar. För trots att vi alla är berörda av den så har den låg status i politiska sammanhang.

Vad jag personligen skulle önska är att vi la ”modediskussionerna” åt sidan och kunde prata om maten mer seriöst. Som före detta politiker vet jag att det endast är vissa aspekter som är intressanta eller tas upp till diskussion och det är inte det som handlar om tillsatser först och främst. Ekologiskt och klimatsmart är det som man vill tala om, vare sig man är intresserad av matfrågan eller ej. Det gör att utrymmet för att tala om annat krymper. Därför blir jag extra glad när jag ser att det finns fler än jag själv som försöker påverka så att vi får färre tillsatser, även om vi är en begränsad skara.

 

Politiska funderingar

Ibland känns det som att huvudet blir överfullt av politik och politiska funderingar. Det är i och för sig intressant då jag i går läste att majoriteten av människor inte tänker en politisk tanke de flesta dagar. För mig finns det närvarande hela tiden och att prata politik eller vara på en politisk konferens kan kännas som en vitamininjektion. Här hemma vågar jag påstå att vi pratar politik precis varje dag året runt. Roligast är det så klart när det är andra närvarande och man har olika åsikter och ingångar i samtalet. Och nej, vi blir aldrig ovänner. Även om åsikterna är starka så finns där en självklar respekt. Vi lever trots allt i demokrati och vi har alla rätt till våra åsikter. Men det är klart att man kan bli frustrerad när människor tycker konstigheter, enligt ens eget sätt att se saker. Fast det är bara nyttigt och utvecklande att höra andras åsikter.

Hur som helst, just nu är jag både förundrad, frustrerad och nyfiken. Det är så många nyheter om olika saker och det är debatter hit och dit och artiklar som skrivs. Vissa är bra och sakliga och man känner hopp. Sedan hör man om saker som gör en galen av ilska. Då blir man uppgiven, för en del av vår politik är allt annat än sund. Till exempel kan man undra över Eskil Erlandssons pinsamma beteende. Gift är han också, karlsloken. Inte kul för familjen. Men även en ogift man om han har sunda värderingar tar sig självfallet inte sådana friheter som Erlandsson gjorde. Det gör för övrigt att man undrar hur diskussionerna internt i Centerpartiet har gått. Det hela känns lite märkligt faktiskt. Men det är ju fler som vet hur man hamnar i fokus och där ligger då sannerligen inte Liberalerna i lä. De vet hur man levererar. Jag beskyller absolut inte partiet för enskilda medlemmars omdömeslösa beteende, men man får känslan av att det är så mycket mer som händer hos dem.

Men det finns mer som får en att undra och det är allt det här med IS-krigarna. Det är på något vis absurt att vi i Sverige har den här diskussionen. Hur har vi hamnat här? Det känns så långt från vår moral och våra värderingar som man kan komma. Hur har för övrigt vi kunnat låta bli att göra fler lagändringar än vad vi har gjort? Jag förstår att allt inte kunnat förutses, men nog måste SÄPO, regering och riksdag ha haft tillräckligt med information för att ta detta på större allvar? De flesta har uppenbarligen låtit naiviteten få råda, men både från det ena och det andra håller hör vi hur man har uppmärksammat och varnat, samtidigt som majoriteten av beslutsfattarna har viftat bort det. Sådant skapar stor frustration och jag håller med Hanif Bali, Moderaterna, om att politikerna som blundat borde be svenska folket om ursäkt. Vår naivitet har även lett till mycket lidande för framför allt flickor och kvinnor bland vissa invandrargrupper här hemma då de är styrda av män och en som påpekar det väldigt bra är Liberalernas Gulan Avci. Så hur uppgiven man än är så finns det ändå många som tänker sunt, tack och lov. All denna mjäkiga anpassning till olika invandrares osunda önskemål har lett till att vi helt spelat män med unkna värderingar i händerna. Varför? Var är jämställdheten här? Vi har trots allt en så kallad feministisk regering. Vi får se om de lyckas leva upp till det de kommande åren.

 

Jämställdhet och internationella kvinnodagen

I går var det internationella kvinnodagen, en dag som många firar istället för att begrunda och hylla kvinnor som har banat väg för jämställdhet och gjort att vi har rösträtt, kan utbilda oss vill vad vi vill, är fria att utöva våra intressen, kan leva jämställt och så vidare. Nja, nästan i alla fall, för allt är inte perfekt, men här i Sverige har vi kommit väldigt långt jämfört med de flesta länder i omvärlden. Det tycker jag att vi borde ägna mer tid åt att diskutera än vad vi faktiskt gör. Inte för att luta oss tillbaka i någon form av dum tacksamhet, men för att visa att man kan påverka och att vad vi gör, ja, det gör skillnad. Sedan är så klart utdelning av rosor eller annat trevligt, men det får inte bara bli det.

Torsdagens Opinion i SVT bjöd på en jämställdhetsdebatt och allmän jämställdhetsdiskussion. Dock inget om kvinnodagen och varför den behövs. Debatten var okej, men inte speciellt engagerande eller skarp mer än bitvis. Den som gjorde bäst ifrån sig var enligt min mening Sakine Madon från UNT, Upsala Nya Tidning. Hon är alltid saklig och hon har en stor portion sunt förnuft, något som många debattörer och påverkare (på engelska influencers) saknar. För många blir diskussionen, speciellt om begreppet ”feminism” läggs till, alldeles för känslomässigt styrd. Madon behåller huvudet kallt och fortsätter debattera sakligt. Tack för det! Det gjorde visserligen även feministen Gudrun Schyman, som också deltog, men som hon själv erkände, så använder hon härskartekniker, vilket hon har lärt sig av männen. Sorgligt, men hon är långt ifrån ensam.

Hur som helst, när man hör debatter och begrundar kvinnodagen så dyker tankar osökt upp. Exempelvis kan man undra varför så många män fortfarande inte vill leva i ett jämställt förhållande, utan ser sig själva som överordnade. De till och med ser sin fru som livegna och drar sig inte att behandla dem så heller. Tack och lov gäller det här generellt sett inte svenska män, men vi ska komma ihåg att det inte är allt för länge sedan som det faktiskt gjorde det. Sådant borde vi uppmärksamma mer en dag som 8 mars. Kanske nästa år? Man kan alltid hoppas.

 

Påven och Pell

Så han äntligen George Pell fått sin dom. Men han har haft många anklagelser på sig och det under många år. Kanske var det rent av därför som han lämnade sitt hemland Australien. Allt det här visste givetvis påven när han anställde honom som minister i sin regering. Så hur trovärdig är han när han nu talar om Satan? https://www.svt.se/nyheter/utrikes/paven-overgrepp-monstruost-problem-i-kyrkan

Här är en kort film om Pell: https://www.theguardian.com/global/video/2019/feb/26/george-pell-david-marr-on-the-cardinals-rise-and-fall-video-explainer Att han har fått stanna kvar och verka inom katolska kyrkan är ett under. Men samtidigt så säger det en hel del om den unkna och vidriga kultur som råder där. Det här vet givetvis alla anhängare om, så varför är det i princip ingen som ifrågasätter det som händer, och varför stannar medlemmarna kvar? Man kan även undra varför så få journalister gräver i det här. Om man är rädd, gör det tillsammans med andra. Låt det bli en rörelse. Det måste få ett slut för alla offers skull.

Eftersom de högt uppsatta inom kyrkan skyddar varandra och det vidriga tillåts fortsätta så måste gräsrötterna ta avstånd. Man måste ifrågasätta mer, till och med lämna kyrkan om det är nödvändigt, men även sluta behandla påven som en rockstjärna. Det senare gäller inte minst omvärlden och vi här i Sverige är lika goda kålsupare. Om någon glömt hans besök 2017 så googla. Jag tror det inte, men jag önskar att domen mot Pell är början till slutet av kyrkans unkna beteende. Hoppas kan man alltid.

 

IS-terrorister

Det har plötsligt blossat upp en diskussion om de IS-terrorister som nu ”ångrar” sitt deltagande i det syniska kriget och vill åka hem. Självfallet så ångrar de sig, vidare så har de givetvis inte själva deltagit i dödandet. De visste rent av inte om vad som i de flesta fall försiggick. Och som någon av dem sa när hon blev intervjuad, Sverige är känt för att ge människor en andra chans. Den kommentaren säger en hel del om synen på vårt land när det gäller människor som vill utnyttja oss. Man tror inte att något är tillräckligt grovt, inte ens terrorism. Här får man alltid en ny chans och blir förlåten i sinom tid.

Tack och lov har både inrikesminister Damberg samt statsminister Löfven sagt att man inte kommer att göra något för att ta hem terroristerna. Men den diskussion som regeringen borde ha fört sedan länge är hur vi kan se till att de inte alls kommer hit. För frågan som måste ställas är: Sedan när blev Sverige en fristad för terrorister? Vi har många så kallade återvändare, och få politiker har reagerat på detta. Vissa har visserligen försökt, men responsen har uteblivit. Därför har vi alltså många som lever bland oss och givetvis är ett stort hot mot landet. Så länge inte regeringen gör något är det svårt att komma någonstans. Det är högst beklagligt att vi har den naivitet som vi har.

Men kommer det här att förändra något? Man hoppas verkligen det, men jag är fortsatt skeptisk. Vad vi också måste göra är att våga se religioners påverkan på fred och krig, men det kommer inte heller att hända. Även om de flesta som tillhör en religion är fredliga, så finns det alldeles för många som inte är det. Men risken att inte lyfta upp frågan tar vi alltså hellre än att stöta oss med dem som eventuellt blir upprörda av den. Ur led är tiden, tyvärr…