Kategoriarkiv: rasism

Det svenska samhällskontraktet

Samhällskontraktet ja, hur ligger det till med det egentligen? Har vi medborgare och framför allt ickemedborgare fått för många rättigheter? Det talas om visserligen även om skyldigheter, men i vilken omfattning gäller de egentligen? Eller är det kanske så att samhällskontraktet med allt vad det innebär i form av vad vi kan kräva och vad vi ska bidra med lever i allra högsta grad, bara att det ofta går åt skogen och att gamla ouppdaterade lagar gör att det blir på det viset, vilket självklart sticker i ögonen på vanligt så kallat hederligt folk? Ja när det går åt skogen alltså och brottslingar får fördelar och offer blir illa behandlade. För visst är det mycket som är alldeles galet och som till och med urholkar det här viktiga som vi har byggt upp.

Något som får människor att gå i taket mer än annat, och med rätta, är när grovt kriminella klarar sig undan och anmälningar till och med läggs ner. Sådant händer ständigt och det är helt vansinnigt. Eller när någon som faktiskt har begått ett brott får skadestånd av olika anledningar. Det är en svår balansgång det här, men det borde gå att nyansera lagen mer och göra den rättvisare. Det borde inte vara rimligt att få skadestånd i vissa fall.

Något som jag har funderat mycket på de senaste åren är hur mycket politiker ska lyssna på sina väljare och i vilken omfattning de faktiskt gör det. Man är ju förtroendevald eller folkvald och då har man uppdraget att företräda väljarna, ja även ickeväljarna, men ska en politiker lyssna på alla åsikter hela tiden innan beslut tas så fungerar inte det här systemet. Det måste finnas ett förtroende för företrädarna som röstats fram, inte tu tal om saken. Däremot finns det mycket i samhället som fallerar, även om många politiker inte vill se det, och när medborgarna ständigt påpekar det uppenbara, vilket kan handla om ökad kriminalitet och inte blir tagna på allvar, vad händer då med samhällskontraktet? Hur ska förtroendet kunna behållas när det från högre ort sägs att man ”tar itu” med de problem som finns, men de fortsätter att eskalera? Där känner jag stor oro för vart vi är på väg och jag önskar att fler politiker insåg allvaret.

 

Annonser

Grums och dess problem med flyktingar

Läs det här: https://www.expressen.se/gt/barngang-satter-skrack-boende-haller-sig-inne/ Man blir mållös. Vad är det som händer? När det är så många problem landet över att man tror att man har hört allt och det inte kan bli värre så ser man detta. Hur är det möjligt? Hur har det tillåtits pågå utan konsekvenser? Det har nämligen pågått i ett till två år. Varför har ingen satt ner foten? Hur kan föräldrarna vara totalt ovetande? Eller bryr de sig inte? Vilken moral har de gett sina barn? Och varför gör inte kommunen något?

Men nu så, nu ska det äntligen tas tag i. Till hösten ska det minsann bli informationsmöte men redan innan dess ska Grums kommun agera. Så här säger kommunchefen Annika Lomarker tillika VD i bostadsbolaget där dessa flyktingbarn bor: ”Vi ska gå in och hjälpa till både från kommunen och bostadsbolaget. Bland annat genom att engagera personal från fritidsgården som kan starta aktiviteter redan nu i sommar. Längre fram kommer vi att arrangera en gårdsdag. När vi jobbar så här använder vi alltid tolkar så att alla är med och förstår, säger hon …”

Det här är allvar så man kanske ska hålla igen lite med ironin, men ju mer man läser i artikeln, ju mer uppgiven blir man faktiskt. Gårdsdag? Vem kom upp med den idén? Sätt ner foten! Visa vart skåpet ska stå! Var övertydlig till föräldrarna att det här är helt oacceptabelt och det kommer få konsekvenser om de inte tar hand om sina ungar. Visst, man har aldrig koll för jämnan som förälder och alla barn gör saker de inte borde. Men det är milsvid skillnad på busstreck och hot om våldtäkt, faktiskt. Här bär föräldrarna ansvaret, så skippa fritidsgårdspratet och agera som invånarna har rätt att förvänta sig och som anstår en kommun.

 

Vad är rasism?

”Invandringsfrågan är inte svartvit, fortsätter Kajsa. Jo, det är den. Det är den både bildligt och bokstavligt. Klassamhället likaså. Svart eller vitt. Antingen tillstår du att det finns problem med rasism och klass. Eller så gör du det inte. Eller så tar du Kajsa-klivet över alla gränser och pratar om vad som är ”svenskt” och ”vanlig mat.” Det här är ett citat ur Malin Wollins kolumn som bemöter en kvinna vid namn Kajsa Dovstad. Här är de båda texterna: https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/GG5QLx/herregud-sa-rasistisk-texten-om-jimmie-moments-ar, https://www.gp.se/ledare/har-du-haft-ett-jimmie-moment-1.15599350. Läs dem gärna och fundera över vad de egentligen betyder.

Jag vet inte om ”Jimmie moment” används för att göra det hela lite mindre uppseendeväckande. Däremot så förstår jag vad skribenten menar och tror att hon sätter fingret på något viktigt och väldigt vanligt. Många känner inte igen sig längre. Samtidigt så måste ju en näringsidkare kunna sälja mat från andra länder och ha en sådan nisch. Men att göra det till rasism så illa så man sätter rubriken: ”Herregud, så rasistisk texten om ”Jimmie moments” är” på sitt svar på gästkolumnen, vilket Wollin gör, tycker jag är att ta i. Vari ligger rasismen när man säger att man inte känner igen sig längre? Det är ett konstaterande, även om man kan ha åsikter om exemplet Dovstad tar.

Att rasism är svart eller vitt håller jag inte med om. Den borde kanske vara det, men när man reagerar så kraftigt på krönikan så känns det nästan som att man inte förstår innebörden av ordet. Så vad som blir resultatet är att Wollin gör rasistbegreppet till något annat än vad det är. Jag tänker ofta på att många invandrare drabbas av den politik som förs och jag beklagar det, men den här typen av kolumner gör inte saken bättre, utan är bara kontraproduktiva. Ska vi hjälpa dem som blir utsatta för rasism, så måste vi förstå att människor kan känna och tycka saker och vi måste våga prata om det. Man kan ha både kolleger och vänner från andra länder och se det positiva med sådant som är nytt och annorlunda, samtidigt som man inte vill att samhällsförändringarna går för snabbt. Förstår vi inte det så blir det just det svart eller vitt, men inte på något bra sätt.

 

Val i Sydafrika

I dag, den 8 maj är det val i Sydafrika. Ett land med svajig ekonomi och en arbetslöshet på 30 procent. Jämställdheten är långt ifrån vad den borde och kvinnor måste kämpa mycket hårdare för att få politiskt inflytande än vad männen behöver göra. I de fattiga delarna i storstäderna har nästan varannan kvinna blivit våldtagen. Det finns alltså många problem både inom och mellan olika grupper i samhället.

Först 1994 fick alla oavsett hudfärg rösta. Det är häpnadsväckande kan man tycka, men trots det fakta. Under den tid som apartheid rådde fick inte ens svarta och vita sitta på samma ställe på restaurangerna. De kunde inte sitta bredvid varandra på bussen och än mindre gifta sig naturligtvis.

Tidigare i år gjorde jag en intervju med en svart kvinnlig toppolitiker i Sydafrika. Jag delar den här i dag för att ändå visa att det går att påverka och förändra. https://www.womensportraitsfiftyplus.com/l/long-hard-work-took-me-where-i-am-today/

 

Problemet är inte kulturell appropriering

Men det tycker många när de kritiserar Amanda Linds hår. Jag ser det faktiskt tvärtom, hon anammar och skapar acceptans för något annat. Så nej, jag förstår inte alls de reaktionerna. Däremot så tycker jag inte att det passar i riksdag och regering, lika lite som rosa hår, tuppkam eller för den delen tatueringar gör det. Samma gäller kläder då djupa urringningar, trasiga kläder och träskor också går bort. Jag lägger inga övriga värderingar i det jag nyss räknade upp, utan det är bara ett konstaterande. Det handlar om att kunna respektera det sammanhang man befinner sig i. Sedan kan ett par träskor vara hur praktiska och sköna som helst att ha på sig, men de gör sig inte i en statsrådsroll.

Generellt så anser jag givetvis att vi måste få se ut hur vi vill men vi representerar trots allt både våra väljare, vårt parti och vårt land om vi sitter på höga politiska poster. Det ska man ha respekt för. Att många ändå inte har det tror jag handlar om att Sverige har blivit väldigt individualistiskt. Det är positivt på många sätt, men på vägen har många tappat förståelsen för att kunna anpassa sig och förstå när det privata tar slut och när man representerar fler än endast sig själv. När det gäller Lind och hennes hår så är det inte bara jag som har reagerat över det faktumet. Man måste kunna skilja på sitt privata och sitt professionella jag.

Vi lever i en tid där alla (lite överdrivet resonerat) ska få se ut hur de vill och då menar jag både i skola och på arbetsplatser. Vissa avstår hellre en anställning eller säger upp sig från sitt arbete, än att anpassa sig. De blir ibland uppbackade, andra gånger får de kritik. Men klart är att det har blivit känsligt att kritisera någon för dess yttre, annars skulle reaktionerna inte bli så starka om man blir tillsagd att det där, det passar inte. Vidare skulle ingen privatperson komma på idén att stämma en arbetsgivare för att denne vill att man ska anpassa sig till arbetsplatsen. Däremot appropriering ligger i tiden, så då kan man alltid ta den omvägen. Sedan så menar nog många att det verkligen är det som är problemet, men då bör de förklara sig bättre. För mig handlar det om att lägga ribban på en vettig nivå då en minister även representerar oss utomlands och vid statsrådsbesök. Håret ska inte vara i blickfånget då.

 

Bör Sverige införa språktest?

”Istället verkar språktest för medborgarskap handla om det symboliska värdet av att ställa krav på en viss grupp i samhället.” https://www.svd.se/darfor-ar-spraktest-en-dalig-ide

Jag läste i går ovanstående artikel i Svenska Dagbladet där två språkforskare är oroliga för vart det ska leda om vi inför detta. Ja sådant vet man så klart inte i förväg och de tar upp en del tänkvärt. Dock så tänker de inte hela vägen, och här kommer några reflektioner, först om det citat som jag la ut här. För mig personligen så är symbolvärdet en viktig del i förslaget, även om det inte är allt. Men att visa att det finns ett värde i ett medborgarskap i ett av världens tryggaste och mest utvecklade länder som innebär ett motkrav är inte något att vara orolig för, utan att sträcka på sig över. Det ska vara åtråvärt att få ta del av detta. Vad vi svenskar behöver är att stärka vår kollektiva självkänsla för landet. Det ska inte förväxlas med att ställa krav på endast vissa grupper. Formuleringen fungerar därför inte här då det givetvis handlar om invandrare eftersom de som är födda här redan har medlemskap. Forskarna försöker göra en politisk debatt om rasism som inte finns.

Men det de tar upp om livssituation och möjligheten att lära sig ett nytt språk är givetvis viktig att tänka på. Man kan inte ställa orimliga krav på människor. Däremot så kan man ställa rimliga krav och man ska även se till individen. Men viss grundläggande svenska ska man kunna ta till sig för att komma in i samhället och fungera här. Det handlar om både rättigheter och skyldigheter. Du ska kunna studera och arbeta, du ska kunna gå till läkare utan tolk, du ska kunna förstå det politiska systemet för att kunna rösta, engagera dig i dina barns skolgång och så vidare. Tilläggas ska att det normalt sett tar fem år för att få ett medborgarskap och är viljan tillräcklig stor så klarar givetvis de flesta det här. Har man inte lärt sig grundläggande svenska på så många år så kanske man bör diskutera varför i stället för att försöka skapa en debatt om att medborgarskapet handlar om något annat än vad det faktiskt gör.

 

Ledare om vikten av brottsbekämpning

Innan jag bloggar vidare så uppmanar jag dig att läsa denna utmärkta ledare av Lars Anders Johansson på Timbro, Smedjan: https://timbro.se/smedjan/lat-oss-slippa-saval-ett-laglost-land-som-en-polisstat/?fbclid=IwAR0oMd_2VZ1ZnrNM-ZoqMNmVNstr7wkPBDP0VHgQOzhcQfG3BR9szDmae4s

På pricken, eller hur? Nu handlar inte samhället om enbart medelklassen även om de flesta befinner sig där, utan den handlar om alla som bor i vårt land. Däremot så är det viktigt att reflektera över vad som händer när den här gruppen inte längre känner sig trygga. Signaler har i åratal, ja kanske till och med decennier, skickats till politiker och myndigheter. Har det hjälpt? Dessvärre inte. Själv känner jag oro och uppgivenhet över samhällsutvecklingen och då inte bara det grova våld som har blivit vardag, utan även andra konsekvenser av bristande ledarskap.

Det finns alltså mer att oroa sig över och en sak är vad som händer om denna medelklass börjar agera själva i större utsträckning. Det behöver inte handla om olagligheter, även om det sannolikt kommer att finnas med. Vi kommer att se fler medborgargarden (något som riskerar att urarta), fler inhägnade bostadsområden, mindre medmänsklighet, risk för politiker med hårdare attityd när det gäller medborgarna och hur de ska hanteras. Motsättningarna människor emellan kommer fortsätta öka och oskyldiga, både svenskar och invandrare, kommer att drabbas av brott i ännu större omfattning. Detta hade till stor del kunnat förhindras om riksdag och regering hade tagit sitt ansvar och inte offrat både sin självkänsla och den omsorg om medborgarna som de är skyldiga att ha. Självklart kan vi inte acceptera detta. Det är alltså av största vikt att åtgärder vidtas under den här mandatperioden.