Kategoriarkiv: Religion

Att ta eller inte ta seden dit man kommer

Eller kanske mer riktigt att inte vilja följa arbetsgivares regler. Men det handlar ändå om att ta seden dit man kommer då vi i Sverige skakar hand med varandra när vi hälsar, vilket tyvärr inte alla ställer upp på. Nu kan lärarvikarien i och för sig vara född och uppvuxen här, men i så fall så borde hon ha vetat att handskakning är gängse. Hur som helst. I dag har ett fall avgjorts och då till arbetsgivarens fördel, helt i sin ordning. https://www.expressen.se/debatt/ett-handslag-inte-enda-sattet-att-visa-respekt/ Det anser däremot inte fackförbundet Union, vars artikel från gårdagen jag här länkar till. De tycker inte allt att en lärare behöver behandla sina kolleger likvärdigt. Vill man inte ta den ena i hand, men göra det med den andra så ska man vara i sin fulla rätt att göra så. Varför?

I dag kom då domen och den lärarvikarie som försökt mjölka skolan på 120 000 kronor förlorade. https://lararnastidning.se/lararvikarie-forlorade-handskakningstvist/ Att det just är en lärare som inte ställer upp på skolans jämställdhetsregler är naturligtvis extra anmärkningsvärt då personen ifråga är en vuxen förebild för eleverna. I Expressens debattartikel skriven av Unionen kan man läsa följande: ”Ta alla i hand eller lämna skolan. Lärarvikarien valde att lämna skolan, eftersom hon inte tilläts att arbeta på skolan på grund av hennes religionsutövning och ser med oro på sitt framtida arbetsliv.” Det gör en ju än mer fundersam över det hela. Hon är alltså bekymrad för sin framtid, men tycker att sin egen ”sed” är viktigare än sin försörjning.

Det är nu det här med att ta seden dit man kommer, kommer in. Man måste för att samhället ska fungera smidigt kunna anpassa sig och vi har alldeles för många kostsamma rättegångar på grund av att man inte vill göra den anpassningen. Sverige är sekulärt, det vet alla, vi är till och med världskända för det. Att då inte bara låta bli att respektera sekulariteten, utan även försöka tjäna pengar genom att kräva skadestånd är givetvis fel. Söker man ett jobb så vet man sannolikt vilka regler som gäller och då repsketerar man dem. Hur skulle samhället bli om alla vi enskilda individer sätter upp våra egna regler och anser att alla ska utgå ifrån dem? Det blir kaos, därför har vi sociala regler och annat i form av exempelvis lagar. Följer vi alla dessa så blir samspelet oss människor emellan så mycket enklare.

 

7 april

Årsdagen av terrorattacken i Stockholm. Det känns som att det finns massor att skriva, men ändå så är det som att det är så lite som behöver sägas. Det jag tänker mest på är de som drabbades hårdast för ett år sedan och deras närstående. Att visa deltagande och respekt är vad som först dyker upp i huvudet.

Sedan, när tankarna går vidare så kommer ilskan. Det är så ofattbart hur en människa kan kränka dels enskilda människor, men också vårt land och demokratin. Jag tänker även på religion och hur skruvade vissa kan bli i huvudet av den; vad då otrogna? Hur kan tankegången bli så galen?

Det känns tomt just nu, och jag vet att vi är många som hade anhöriga i området för attacken just vid den tid det skedde. Drottninggatan med omnejd var så klart full med människor, precis som för det mesta. Det finns inget ”varför” i det här, varför vissa klarade sig, andra skadades och några till och med dog. Däremot så är det så orättvist och man känner vanmakt över att vissa drabbades så hårt. Livet är vidrigt ibland. Må det aldrig hända igen.

 

Politiska funderingar om olika saker

Det har gått sex dagar sedan som jag bloggade. Så många dagar har jag aldrig gjort ett uppehåll tidigare, men låtit bli att funderat på politik har jag däremot inte. Det händer saker hela tiden och ibland så bara konstaterar man man hör eller läser om, ibland funderar man vidare, eller också så tänker man på sådant som har hänt sedan en tid tillbaka eller samhället i största allmänhet. Jag tror att de flesta fungerar på det viset. Jag har svårt att tänka mig att någon skulle vara helt utan funderingar kring landets politik och i vilken riktning som samhället är på väg. ”Jag är inte intresserad av politik” säger människor ibland. Men inte kan man väl vara ointresserad av sina barns skola, om den där vägen som man vill ha kommer att byggas, eller hur vården kommer att se ut framöver?

Förutom att tänka på vart samhället är på väg i stort så finns ju det kommande valet närvarande hela tiden. Riksdagsvalet är så klart den stora rysaren, men landstinget och kommunen är så klart viktiga de också. Vilka som kommer att styra där påverkar oss en hel del. Jag såg förresten att Katerina Janouch ska kandidera för Medborgerlig Samling. I riksdagsvalet alltså. I Aftonbladet kunde vi läsa att det var ett främlingsfientligt parti. Det kanske stämmer, men det lilla som jag har sett och läst om dem har inte givit det intrycket. Men den som lever får se naturligtvis. Sedan så har vi Bert Karlsson och KD. Hur han kommer att lyckas i sin mission ska bli spännande att se. De hänger ju onekligen på gärdesgården.

Annars då? Vad har hänt på sistone? Ja det är böneutrop, skolans resultat, dessa vedervärdiga och aldrig upphörande våldtäkterna och gruppvåldtäkterna, hot mot sjukhuspersonal, arbetsförmedlingens vara eller icke vara, suketter till de gamla på hemmet, de pinsamt usla ålderspensionerna och den sorgliga kampen för handikappade för att få den hjälp de behöver. Det är domar som man häpnar över, permissioner till vedervärdiga brottslingar och alldeles för låga straff i vissa fall, ja många fall tyvärr. Vad ska man säga? Ur led är tiden…

 

Religiösa friskolors vara eller icke vara

Det här med om det ska finnas religiösa inslag i skolor har diskuterats från väldigt många håll de senaste veckorna och i går var civilminister Ardalan Shekarabi och Kristdemokraternas partiledare Ebba Bush Thor inbjudna till Agenda för att debattera frågan. Jag som brukar tycka att Bush Thor resonerar klokt och debatterar bra, kan bara konstatera att den här debatten förlorade hon.

Det får inte finnas några religiösa inslag på skoltid, men utanför den så får sådant som till exempel bön ske. Nu menar Socialdemokraterna att allt som har med religion ska bort. Detta ska gälla alla skolor, inte bara nya, utan även befintliga. Liberalerna är inne på nästan samma linje, men vill låta välfungerande skolor få fortsätta. Däremot ska inga nya konfessionella skolor få starta.

Bush Thor däremot menar att man vill stänga skolor, eller att de tvingas stänga. Det stämmer inte eftersom de kan fortsätta som vanligt, bara att de religiösa inslagen utanför skoltid ska bort. Om en skola är bra och eleverna får den kunskap som de ska, så tror jag inte att många föräldrar tar dem därifrån på grund av en sådan anledning. Däremot så håller jag med dem som vill att allt som har med religion förutom i undervisningen, ska bort. Det handlar om elevernas rättigheter att inte vara sina föräldrars religiösa budbärare.

 

”Ett litet mål” säger en av nämndemännen om…

…misshandelsmålet i Solna tingsrätt där en man anmäld för misshandel frikändes. Den numera före detta Centerpartisten Ebtisam Aldebe kallar målet för litet. Visserligen så kanske det är ett ”litet” mål jämfört med många andra mer omfattande rättegångar, men samtidigt så är ordvalet olyckligt och säger väl tyvärr en del om synsättet som personen ifråga har. Ytterligare ett hån alltså mot kvinnan som med gott underlag drev ärendet om misshandel i domstol. Ja ni har säkert läst eller hört om det. Hon var inte lika fin som han, sådant här (alltså misshandel) ska lösas inom släkten (vad nu de har med detta att göra mer än att stötta och hjälpa den utsatta?) och så vidare. Han blev alltså frikänd, men det har självklart överklagats.

Två av de fyra domarna, varav en rådman och ytterligare en nämndeman, ville enligt svensk lag och allt vett och förnuft döma mannen. Aldebe och Hasan Fransson som såg till att fria mannen tillhörde båda, innan uteslutningen, Centerpartiet. Aldebe är kvinna, Fransson man och det är obegripligt hur en medsyster kan se på saken som hon gör. Att dessa två tillhörde Centerpartiet säger kanske en del om partiet i sig, men rent allmänt så finns det säkerligen politiker med tvivelaktig moral i alla partiet, man går in i det parti som man tror sig kunna verka bäst i enligt sina egna, alltså osunda, värderingar. Att det finns muslimer som vill införa sharialagar i våra rättssystem, det är nog något som vi måste ta till oss om vi vill kunna förebygga fler sådana här fall. Många lever nog fortfarande i tron på att alla blir goda bara de bor i Sverige. Om saker vore så enkelt! Tack och lov är de i alla fall i  minoritet.

Hur mycket som kan hållas emot Centerpartiet i det här fallet är svårt att säga, nästan omöjligt för en utomstående. Men nog undrar man hur dessa politiker har kunnat dölja unkna och ojämställda värderingar i flera år. Fast det kanske är så som de verkar. De ser till att etablera sig inom politiken och sedan så visar de sin rätta färg. Å andra sidan så har Aldebe varit föremål för uppseendeväckande åsikter under många år, så det är faktiskt märkligt att inget har gjorts. Redan på Maud Olofssons tid fanns det anledning att reagera. Sorgligt är vad det är och dessutom skrämmande. Hur många fler har vi inom politiken som inte är där för demokratins skull, utan tvärtom utnyttjar den för odemokratiska syften? Det kanske är dags för partierna att granska det här. Svensk lag ska gälla, punkt.

 

”Vi måste våga utmana all slags islamisk extremism”

Ja så är det, vi måste våga och många vågar, men långt ifrån alla och dessutom alldeles för få. Rubriken på mitt blogginlägg är också rubriken på en artikel, därav citationstecknen. Den är från den 14 februari, men så klart inte irrelevant bara för det. Missade du den? Läs här: http://www.gp.se/nyheter/debatt/vi-måste-våga-utmana-all-slags-islamisk-extremism-1.5174981

Debattartikelförfattaren representerar GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime. Det är en organisation som borde få mycket mer uppmärksamhet och framför allt pengar som i stället ges till extremister. De borde gå till dem och andra som kämpar emot förtryck, inte jobbar för att öka det. Jag har kopierat in två stycken som jag tycker säger en del och som förhoppningsvis manar till eftertanke hos den som gärna dribblar bort en viktig diskussion med rasistargumentet. Vilka vill vi egentligen försvara? De förtryckta eller förtryckarna? Väl värt att fundera över.

”De islamiskt konservativa, alltså inte jihadister eller andra islamister som drömmer om ett kalifat och sharialagar, är den stora grupp vars värdegrund alltför länge har fått förhållandevis fritt spelrum.”

”Det är också av yttersta vikt att vidmakthålla grunden för ett fritt och öppet samhälle: tankefrihet och yttrandefrihet. Vi måste göra upp med besattheten av politisk korrekthet som alltför ofta leder till en kombination av både censur och självcensur och som undergräver alla försök till konstruktiva samtal om de problem vi har samt förstör möjligheten att finna lösningar på dem.”

 

Ansvarsfrihet

Om du såg söndagens Agenda, så såg du diskussionen om ansvarsfrihet för barnmorskor. Det handlar om abort. Nu för tiden så gör det ofta med ett piller. Men det hindrar inte att vissa barnmorskor vägrar utföra aborter genom att ge patienten pillret. Jag förstår dilemmat även om jag inte anser att man ska kunna välja bort arbetsuppgifter hur jobbiga de än är. Som jag har sagt tidigare så lägger man över det här på sina arbetskamrater, som säkert inte heller ser det som något de gärna gör, även om de vill hjälpa kvinnan. Man kan i alla fall utgå från det i synnerhet om det handlar om kirurgiska ingrepp på grund av sena aborter.

Ellinor Grimmark – barnmorskan som driver sitt eget fall med hjälp av pengar från antiabortrörelsen – har flyttat till Norge och jobbar där. Sverige delar inte Norges syn, och just ansvarsfrihet är det många länder som har. Fast även om många andra har en annan uppfattning, vilket ofta hänvisas till, så behöver det nödvändigtvis inte vara bra. Så det i sig är inget argument i det här fallet.

Hur kommer det att gå då? Ja, jag tror inte att Europadomstolen kommer att döma till Grimmarks fördel. Det vore ytterst beklagligt eftersom alla kvinnor som besöker vården ska veta att det alltid är patienten som står i centrum. Personalen på kvinnokliniker ska aldrig kunna vägra att hjälpa någon som behöver vård. Man ska vara medveten om att Grimmark inte ens skulle hjälpa ett våldtäktsoffer. Principerna går nämligen före patienternas väl och ve.

 

Vad händer när frustrationen emot samhället blir för stor?

Jag som är emot all form av våld blir alltid både förtvivlad och förundrad när någon går till angrepp mot andra, dessutom oftast oprovocerat. Hur kan så många människor sakna den där spärren som de borde ha? De finns överallt, i alla samhällen och i alla kulturer. Det går aldrig att helt värja sig emot dem, men det går att göra så mycket som möjligt. Gör vi då det? Nej, vi har en tendens att först skydda dem som begår brott, sedan offren. Så känner åtminstone många svenska medborgare och det med rätta. Tyvärr… Efter den högst beklagliga domen i går så har det varit demonstrationer där man bland annat har haft plakat med texten: ”Ta ditt ansvar Stefan Löfven”. Helt rätt, men kommer han att göra det? Tveksamt. Hur har övriga i riksdagar och regeringar tagit ansvar genom åren? Dåligt, skulle jag påstå. Man har sett, ursäktat och bortförklarat. Att en grupp invandrarkillar motdemonstrerade i går säger väl allt! Då menar jag inte att majoriteten av invandrare är så här vedervärdiga, utan att det visar vilka personer som samhället fortfarande ser genom fingrarna på när de begår brott. Det skapar dessutom en bild av att det är så här invandrare är, trots att det inte alls är så som de flesta beter sig. Men rädslan för att prata om moral utifrån kultur har lett till att det är den bild som många svenskar har fått.

Det säger sig självt att människor inte flyr för att få det sämre, så något har ju inte varit bra därifrån de kom om de har invandrat hit. Ofta har samhället och dess kultur varit orsaken. Värderingar tas mer eller mindre med hit, många är mer än unkna, men debatten har förts som att bara man passerar gränsen till Sverige så fungerar man precis som vi vill att man ska. Ytterst naivt. Men sedan så har vi dessa människor som har en normal moralisk kompass och verkligen vill lämna det unkna, men har vi lyssnat på dem och fört deras talan först och främst? Nej, verkligen inte. Varför? För att det inte har varit PK. Gränskontroller då? Nej sådant vill vissa inte att vi ska syssla med även om de ger oss bättre kontroll över vilka som kommer in hit. Styra över vilka som kommer hit på annat sätt då? Nej, inte det heller, trots att vi då skulle ha kunnat hjälpa de mest utsatta, som oftast är barn och kvinnor. Ställa några krav? Varför det, begår dessa män exempelvis grova sexuella övergrepp så beror det på att de är män, möjligtvis i andra hand på deras hemlands värderingar, men sannolikt inte enligt många. Kvinnoförtryck då? Sådant har också gått att blunda för. Vet man inte hur man ska föhålla sig till osunda beteenden som man ser så kan man alltid säga att det är rasistiskt att påstå att det ens förekommer. Rasism mot svenskar eller mellan olika invandrargrupper då? Kan i och för sig förekomma, men har förklarats med att det är svenskarna som främst är rasister. Det trots att vi sannolikt är det i mycket mindre omfattning. Däremot så är jag orolig att dagens politik skapar rasister, vilket vore hemskt. Det är därför som jag är orolig för vad som ska hända och frustrationen är redan större än vad den borde vara.

Sedan så har vi det där med att hjälpa utsatta på plats i deras egna länder eller i närområdena. Det kallar vissa politiker också rasism, trots att det är det mest humana som vi kan göra eftersom de flesta är flyktingar befinner sig just där. Allt detta strutsbeteende som många fortfaranda ägnar sig åt har gjort att vi har fått ett samhällsklimat i Sverige som allt oftare präglas av våld som lösning på det man inte gillar, våldtäkt som maktmedel, enorm rasism mellan invandrargrupper då många tar med sig sina konflikter hit och så vidare. Det vi faktiskt gör är att stötta dem som inte alltid har det största hjälpbehovet och vi ger dessutom bidrag till föreningar som odlar ett ojämlikt samhälle. Varför? Ja, det övergår mitt förstånd. När ska humanism och ansvar bli viktigare än att vara politisk korrekt?

 

Hatbrotten på asylboendena ökar

Att tro att inga brott skulle förekomma ens bland flyktingar som själva flyr förtryck vore ganska naivt, men att de sker på boendena hela tiden och att de dessutom ökar är faktiskt anmärkningsvärt. Vidare så är det naturligtvis oacceptablet. Inte sällan finns religiösa motiv, vi får alltså en större andel konflikter i Sverige som har med tro att göra, samtidigt som vi är ett av världens mest sekulariserade stater. Jag ser med stor oro på det här. Många starkt troende försöker hävda särskilda rättigheter genom sin tro och de vill blanda ihop stat och religion, något som är ytterst farligt om man inte tillhör ”rätt” gäng. Ett annat problem är att det ofta handlar om kvinnoförtryck när människor på asylboenden hoppas på. Vi är även ett av världens mest jämställda länder. Samtidigt så har vi en stor andel kvinnor som är livegna både på boendena och i vissa kulturer som finns här. Även detta helt uppåt väggarna. Så lever vi helt enkelt inte i Sverige.

Vi kan sannerligen inte påstå att Sverige alltid har varit så här modernt. Kanske känner många till att det först 1965 blev olagligt att våldta sin fru. Hur kunde det alls ha varit lagligt? Många män anser sig fortfarande ha sådana rättigheter och det handlar givetvis inte bara om flyktingar. Men för att återgå till asylboendena:

Vi måste bli alldeles glasklara med att så fort man passerar gränsen till Sverige så gäller svensk lag och accepteras inte den så blir det utvisning, direkt! Många, även jag, har tvekat till detta då utsattheten i vissa länder är stor. Men våra resurser är begränsade och hatbrott kostar samhället stora pengar och lidandet kan bli livslångt för en del utsatta. Vi måste prioritera och då ska vi givetvis prioritera människor som respekterar andra. Gör vi tvärtom så kommer vi också att få problem med dessa individer framöver, för ingen tror väl att de börjar respektera andra när de väl har fått permament uppehållstillstånd om de inte ens gör det under den tid som de riskerar utvisning? Vi har inte möjlighet att ta hand om fler kriminella, utan de människor som vi ska hjälpa är dem som visar respekt och verkligen har skyddsbehov. Frågan är hur stort det behovet är om man inte är mer mån om att få stanna än vad vissa är.

 

Återigen går människor till attack mot judarna

Att judar, speciellt i södra Sverige känner berättigad oro på grund av hot och hat från andra vet vi sedan länge, men det känns som att det eskalerar. I förrgår demonstrerades det i Malmö och det uttalades dödshot mot dem. I går försökte ett gäng tända på synagogan i Göteborg, något som rubriceras som mordbrand. Tack och lov att ingen skadades. Ett 20-tal ungdomar befann sig nämligen i lokalen. Jag har bloggat förr om tolerans, demokrati och jämlikhet. Sådant som vi alla har rätt till. I det ingår religionsfrihet vilket innebär att alla få tro på det de vill, eller inte tro alls, något som också provocerar vissa något oerhört. Vi är olika och vi väljer olika vägar i livet. Så länge vår väg inte påverkar andra negativt så borde det heller inte leda till hot eller våld. Men det gör det.

Sverige är ett sekulerat land, vilket gör att vi kan leva tillsammans och acceptera varandra. Hos oss råder inte enda religion som alla måste följa. Det här ska vi måna om, och därför så blir jag alltid orolig när vissa vill flytta fram religionens position i samhället och blanda in den i politiken. Det gäller ju alltid ens egen religion så klart och det leder lätt till förtryck i förlängningen. När jag har skrivit att historien inte får upprepa sig så tänker jag inte enbart på judarna, för vi har ett ibland hätskt samhälle och det kan lika gärna handla om en annan grupp om det – vilket gud förbjude – skulle ske något liknande på nytt. Den utrotning som skedde under andra världskriget måste förhindras till varje pris.

Jag avslutar dagens inlägg med att återigen lägga ut en liten del från ett gammalt brev. I april 1933 skrev en jude så här: ”Jag fruktar att vi bara är i början av en utveckling som i enlighet med en väl uttänkt plan avsiktligt syftar till att tillintetgöra alla medlemmar av den judiska rasen ekonomiskt och moraliskt – helt urskillingslöst.” Det manar till eftertanke. Kriget bröt nämligen ut långt senare, 1939.