Kategoriarkiv: Sekularitet

Islamistisk politisk infiltration

Det här är en synnerligen intressant och viktig artikel skriven av en forskare i Lund: https://www.expressen.se/debatt/sa-infiltrerar-islamister-de-svenska-partierna/ Den tar upp hur islamister under decennier har infiltrerat sig i de svenska politiska partierna. Sådant är naturligtvis inte alltid lätt att se och alla svenska medborgare ska självklart kunna vara politiskt aktiva. Det är till och med viktigt att alla grupper har företrädare, både för samhällets och sin egen skull. Men samtidigt måste vi värna om demokratin och lägga naiviteten och ”korrektheten” åt sidan så inte samhället får en än mer negativ utveckling.

Man kan lätt tro att det bara är svenskar som drabbas eller icke muslimer, men så är det inte och slutet på debattartikeln lyder som följer: ”Det är angeläget att svenska partier nu utreder infiltrationen av islamister och återgår till sina ideologiska värdegrunder. För varje nytt avslöjande förlorar partierna förtroende. Bland förlorarna hittar vi inte minst de muslimska väljare som inte håller med islamisterna. Det är dags att utreda saken nu – innan det är försent”.

Det här är viktigt att tänka på, för de flesta muslimer är vare sig fanatiker eller islamister, men de drabbas hårt av den politik som förs och oviljan att ta reda på hur saker förhåller sig när det till exempel gäller det som tas upp i artikeln. När man håller vissa bakom ryggen, alltså de som inte alls står för vad gemene man anser, utan vill se ett samhälle med stort religiöst inflytande som kränker människors rättigheter och så vidare, då blir det galet. Det är dessutom en farlig utveckling och alla medlemmar i våra politiska partier borde läsa den här artikeln och fundera över vad som faktiskt sägs, för det är ytterst allvarligt om det blir som forskaren Sameh Egyptson befarar att det kan bli om vi inte ser upp.

 

Annonser

Böneutropsdebatt i Opinion live i kväll

Nu igen! Hur mycket kan frågan diskuteras egentligen? Sverige är en sekulär stat och vi har enligt lag rätt att tro och tycka vad vi vill. Precis så ska det vara, men lika lite som jag som ateist deklarerar min livsåskådning så tycker jag att troende ska göra det. Vi har med största sannolikhet sekulariteten att tacka för mycket som fred i över 200 år, hyfsat jämlikt samhälle, hög levnadsstandard, bra utbildning och på det stora hela bildade medborgare. Låt inte religionen få starkare fäste igen. Med så många livsåskådningar som vi har nu dessutom så blir det ofrånkomligen åsiktskrockar.

Att inte anse att vi ska ha böneutrop i Sverige har givetvis inte att göra med att man vill förbjuda någons tro. Men vi är ett sekulärt land och i andra hand ett kristet sådant. Det är märkligt det här med religion, för det finns nog inget som så ofta används för att göra sin röst hörd eller få vissa förmåner, eller kanske att kunna uppträda på ett visst sätt på grund av tron. Det finns massor av saker som kopplas till tro och att man genom den anser att man ska ha speciella rättigheter eller slippa vissa saker.

Man kan för övrigt undra hur många krig världen skulle ha besparats om det inte vore för religionen. Dock så är de flesta troende givetvis inte våldsamma utan tvärtom. Men man ska ha i åtanke att varje gång en religion flyttar fram positionerna i ett samhälle där fler än en religion finns, varje gång så riskerar även konflikter människor emellan att öka. Det ser vi för övrigt bevis på hela tiden i vissa områden. Att få tro på en gud måste vara en rättighet och den ska respekteras, men det ska vara en privatsak först och främst, precis som politisk övertygelse eller vad det nu kan handla om. Låt det stanna där, för allas bästa.

 

Nej, religionsfrihet betyder inte att bestämma över andra

Det råder en viss förvirring skulle jag vilja påstå när det gäller begreppet religionsfrihet. Förhoppningsvis så tolkar de flesta detta precis som det är tänkt, men många, framför allt föräldrar, utnyttjar begreppet för att kunna bestämma över sina barns livsåskådning. Nyligen läste jag intervjuer med tre unga muslimer, eller rättare sagt atesiter uppvuxna i muslimska hem. Vågade de vara ärliga med sin icke tro? Nej, för som en av dem sa, så skulle det ses som värre än om de sympatiserade med IS eller vore mördare.

I sommar håller Jehovas vittnen konvent i Stockholm, Malmö och Sundsvall. Där finns även barn med, och här är viktigt att påpeka att alla föräldrar måste få fostra sina barn i det de tror är det bästa för dem. Det har även jag som ateist gjort. Oavsett om man har en tro eller ej så ska detta respekteras och för varje individ måste religionsfrihet råda. Dock så uppstår alltså problemet när de vuxna inte respekterar var gränsen går. De tvingar många gånger sina barn till en viss livsåskådning och i vissa fall lär de dem dessutom att andra som inte delar den är lägre stående eller till och med satans anhängare och förtjänar att dö. De skrämmer sina barn till att tro på det de själva tror. Detta är inte religonsfrihet!

Men åter till konventet. Problemet är alltså inte främst att det finns barn med, utan just det jag skrev om att utnyttja begreppet religionsfrihet för att tvinga andra till en viss tro. Jehovas vittnen visar regelbundet filmer för barn som skrämmer dem till att tro på gud, alltså deras gud, för andra religioners gudar är förkastliga anser de. Harmageddon, det heliga kriget som ska förinta allt och alla utom vittnena är det stora hotet för barnen. Vittnena väntar naturligtvis på kriget, och barnen är livrädda för att göra något fel så att de kommer att bli förintade. I sommar planeras återigen så kallade barnfilmer att visas i religionsfrihetens namn. Inte heller den här gången är någon av dem granskad av Statens mediaråd, vilket är lagkrav på. Är det här rimligt? Nej självklart inte och samhället måste vakna och skolan sluta gå föräldrarnas ärenden när de kräver särbehandling av barnen. Det här går nämligen helt emot FN:s barnkonvention.

 

Slöja på småbarn med stöd av förskolepersonal

Man ställer sig ibland frågan om man ska skratta eller gråta när man hör saker som är tokiga, uppseendeväckande eller liknande. Göteborgsposten har ringt runt till ett antal förskolor i våra storstäder för att förhöra sig om huruvida dess personal skulle kunna agera ”klädpoliser” och tvinga flickor till att bära slöja. Svaret? Jo då, det kan en klar majoritet tänka sig att göra om föräldrarna vill. Att detta är sexualiserande, utpekande och högst opraktiskt på lekande barn är tydligen underordnat. Vad har vi hamnat i för samhälle? Sverige 2018 och ungar som för inte så länge sedan lämnade koltåldern sexualiseras och ska dölja sitt hår för att inte attrahera vuxna män. Det är sorgligt.

Hur hanterar då våra politiker detta? Ja flera reagerar som normala människor, tack och lov, och utbildningsminister Gustav Fridolin kallar nu in till krismöte. Tack för det och en eloge för snabbt agerande. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/goteborgs-skolledning-kallas-till-extramote-med-fridolin

Så här säger ministern bland annat: ”Skolverkets riktlinjer är väldigt tydliga. All klädsel är ett personlig uttryck för barn. Där får det aldrig hamna i att ett barn upplever att det offentliga kontrollerar vilken typ av klädsel man väljer att ha på sig.” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fridolin-om-religios-paverkan-i-forskolor-solklara-brott Att sådant här ens förekommer – alltså att föräldrar sexualiserar sina barn på det här viset – är häpnadsväckande nog, men att det sanktioneras av förskolepersonal är ju bortom allt vett. Snarare så ska de jobba emot slöjtvång av barn. Det finns med andra ord en hel del att ta tag i här. Bra att det görs och att vi står upp för de små, vilket inte alltid sker tyvärr.

 

Att ta eller inte ta seden dit man kommer

Eller kanske mer riktigt att inte vilja följa arbetsgivares regler. Men det handlar ändå om att ta seden dit man kommer då vi i Sverige skakar hand med varandra när vi hälsar, vilket tyvärr inte alla ställer upp på. Nu kan lärarvikarien i och för sig vara född och uppvuxen här, men i så fall så borde hon ha vetat att handskakning är gängse. Hur som helst. I dag har ett fall avgjorts och då till arbetsgivarens fördel, helt i sin ordning. https://www.expressen.se/debatt/ett-handslag-inte-enda-sattet-att-visa-respekt/ Det anser däremot inte fackförbundet Union, vars artikel från gårdagen jag här länkar till. De tycker inte allt att en lärare behöver behandla sina kolleger likvärdigt. Vill man inte ta den ena i hand, men göra det med den andra så ska man vara i sin fulla rätt att göra så. Varför?

I dag kom då domen och den lärarvikarie som försökt mjölka skolan på 120 000 kronor förlorade. https://lararnastidning.se/lararvikarie-forlorade-handskakningstvist/ Att det just är en lärare som inte ställer upp på skolans jämställdhetsregler är naturligtvis extra anmärkningsvärt då personen ifråga är en vuxen förebild för eleverna. I Expressens debattartikel skriven av Unionen kan man läsa följande: ”Ta alla i hand eller lämna skolan. Lärarvikarien valde att lämna skolan, eftersom hon inte tilläts att arbeta på skolan på grund av hennes religionsutövning och ser med oro på sitt framtida arbetsliv.” Det gör en ju än mer fundersam över det hela. Hon är alltså bekymrad för sin framtid, men tycker att sin egen ”sed” är viktigare än sin försörjning.

Det är nu det här med att ta seden dit man kommer, kommer in. Man måste för att samhället ska fungera smidigt kunna anpassa sig och vi har alldeles för många kostsamma rättegångar på grund av att man inte vill göra den anpassningen. Sverige är sekulärt, det vet alla, vi är till och med världskända för det. Att då inte bara låta bli att respektera sekulariteten, utan även försöka tjäna pengar genom att kräva skadestånd är givetvis fel. Söker man ett jobb så vet man sannolikt vilka regler som gäller och då repsketerar man dem. Hur skulle samhället bli om alla vi enskilda individer sätter upp våra egna regler och anser att alla ska utgå ifrån dem? Det blir kaos, därför har vi sociala regler och annat i form av exempelvis lagar. Följer vi alla dessa så blir samspelet oss människor emellan så mycket enklare.

 

Religiösa friskolors vara eller icke vara

Det här med om det ska finnas religiösa inslag i skolor har diskuterats från väldigt många håll de senaste veckorna och i går var civilminister Ardalan Shekarabi och Kristdemokraternas partiledare Ebba Bush Thor inbjudna till Agenda för att debattera frågan. Jag som brukar tycka att Bush Thor resonerar klokt och debatterar bra, kan bara konstatera att den här debatten förlorade hon.

Det får inte finnas några religiösa inslag på skoltid, men utanför den så får sådant som till exempel bön ske. Nu menar Socialdemokraterna att allt som har med religion ska bort. Detta ska gälla alla skolor, inte bara nya, utan även befintliga. Liberalerna är inne på nästan samma linje, men vill låta välfungerande skolor få fortsätta. Däremot ska inga nya konfessionella skolor få starta.

Bush Thor däremot menar att man vill stänga skolor, eller att de tvingas stänga. Det stämmer inte eftersom de kan fortsätta som vanligt, bara att de religiösa inslagen utanför skoltid ska bort. Om en skola är bra och eleverna får den kunskap som de ska, så tror jag inte att många föräldrar tar dem därifrån på grund av en sådan anledning. Däremot så håller jag med dem som vill att allt som har med religion förutom i undervisningen, ska bort. Det handlar om elevernas rättigheter att inte vara sina föräldrars religiösa budbärare.

 

”Vi måste våga utmana all slags islamisk extremism”

Ja så är det, vi måste våga och många vågar, men långt ifrån alla och dessutom alldeles för få. Rubriken på mitt blogginlägg är också rubriken på en artikel, därav citationstecknen. Den är från den 14 februari, men så klart inte irrelevant bara för det. Missade du den? Läs här: http://www.gp.se/nyheter/debatt/vi-måste-våga-utmana-all-slags-islamisk-extremism-1.5174981

Debattartikelförfattaren representerar GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime. Det är en organisation som borde få mycket mer uppmärksamhet och framför allt pengar som i stället ges till extremister. De borde gå till dem och andra som kämpar emot förtryck, inte jobbar för att öka det. Jag har kopierat in två stycken som jag tycker säger en del och som förhoppningsvis manar till eftertanke hos den som gärna dribblar bort en viktig diskussion med rasistargumentet. Vilka vill vi egentligen försvara? De förtryckta eller förtryckarna? Väl värt att fundera över.

”De islamiskt konservativa, alltså inte jihadister eller andra islamister som drömmer om ett kalifat och sharialagar, är den stora grupp vars värdegrund alltför länge har fått förhållandevis fritt spelrum.”

”Det är också av yttersta vikt att vidmakthålla grunden för ett fritt och öppet samhälle: tankefrihet och yttrandefrihet. Vi måste göra upp med besattheten av politisk korrekthet som alltför ofta leder till en kombination av både censur och självcensur och som undergräver alla försök till konstruktiva samtal om de problem vi har samt förstör möjligheten att finna lösningar på dem.”