Kategoriarkiv: Sekularitet

”Vi måste våga utmana all slags islamisk extremism”

Ja så är det, vi måste våga och många vågar, men långt ifrån alla och dessutom alldeles för få. Rubriken på mitt blogginlägg är också rubriken på en artikel, därav citationstecknen. Den är från den 14 februari, men så klart inte irrelevant bara för det. Missade du den? Läs här: http://www.gp.se/nyheter/debatt/vi-måste-våga-utmana-all-slags-islamisk-extremism-1.5174981

Debattartikelförfattaren representerar GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime. Det är en organisation som borde få mycket mer uppmärksamhet och framför allt pengar som i stället ges till extremister. De borde gå till dem och andra som kämpar emot förtryck, inte jobbar för att öka det. Jag har kopierat in två stycken som jag tycker säger en del och som förhoppningsvis manar till eftertanke hos den som gärna dribblar bort en viktig diskussion med rasistargumentet. Vilka vill vi egentligen försvara? De förtryckta eller förtryckarna? Väl värt att fundera över.

”De islamiskt konservativa, alltså inte jihadister eller andra islamister som drömmer om ett kalifat och sharialagar, är den stora grupp vars värdegrund alltför länge har fått förhållandevis fritt spelrum.”

”Det är också av yttersta vikt att vidmakthålla grunden för ett fritt och öppet samhälle: tankefrihet och yttrandefrihet. Vi måste göra upp med besattheten av politisk korrekthet som alltför ofta leder till en kombination av både censur och självcensur och som undergräver alla försök till konstruktiva samtal om de problem vi har samt förstör möjligheten att finna lösningar på dem.”

 

Annonser

Hatbrotten på asylboendena ökar

Att tro att inga brott skulle förekomma ens bland flyktingar som själva flyr förtryck vore ganska naivt, men att de sker på boendena hela tiden och att de dessutom ökar är faktiskt anmärkningsvärt. Vidare så är det naturligtvis oacceptablet. Inte sällan finns religiösa motiv, vi får alltså en större andel konflikter i Sverige som har med tro att göra, samtidigt som vi är ett av världens mest sekulariserade stater. Jag ser med stor oro på det här. Många starkt troende försöker hävda särskilda rättigheter genom sin tro och de vill blanda ihop stat och religion, något som är ytterst farligt om man inte tillhör ”rätt” gäng. Ett annat problem är att det ofta handlar om kvinnoförtryck när människor på asylboenden hoppas på. Vi är även ett av världens mest jämställda länder. Samtidigt så har vi en stor andel kvinnor som är livegna både på boendena och i vissa kulturer som finns här. Även detta helt uppåt väggarna. Så lever vi helt enkelt inte i Sverige.

Vi kan sannerligen inte påstå att Sverige alltid har varit så här modernt. Kanske känner många till att det först 1965 blev olagligt att våldta sin fru. Hur kunde det alls ha varit lagligt? Många män anser sig fortfarande ha sådana rättigheter och det handlar givetvis inte bara om flyktingar. Men för att återgå till asylboendena:

Vi måste bli alldeles glasklara med att så fort man passerar gränsen till Sverige så gäller svensk lag och accepteras inte den så blir det utvisning, direkt! Många, även jag, har tvekat till detta då utsattheten i vissa länder är stor. Men våra resurser är begränsade och hatbrott kostar samhället stora pengar och lidandet kan bli livslångt för en del utsatta. Vi måste prioritera och då ska vi givetvis prioritera människor som respekterar andra. Gör vi tvärtom så kommer vi också att få problem med dessa individer framöver, för ingen tror väl att de börjar respektera andra när de väl har fått permament uppehållstillstånd om de inte ens gör det under den tid som de riskerar utvisning? Vi har inte möjlighet att ta hand om fler kriminella, utan de människor som vi ska hjälpa är dem som visar respekt och verkligen har skyddsbehov. Frågan är hur stort det behovet är om man inte är mer mån om att få stanna än vad vissa är.

 

Återigen går människor till attack mot judarna

Att judar, speciellt i södra Sverige känner berättigad oro på grund av hot och hat från andra vet vi sedan länge, men det känns som att det eskalerar. I förrgår demonstrerades det i Malmö och det uttalades dödshot mot dem. I går försökte ett gäng tända på synagogan i Göteborg, något som rubriceras som mordbrand. Tack och lov att ingen skadades. Ett 20-tal ungdomar befann sig nämligen i lokalen. Jag har bloggat förr om tolerans, demokrati och jämlikhet. Sådant som vi alla har rätt till. I det ingår religionsfrihet vilket innebär att alla få tro på det de vill, eller inte tro alls, något som också provocerar vissa något oerhört. Vi är olika och vi väljer olika vägar i livet. Så länge vår väg inte påverkar andra negativt så borde det heller inte leda till hot eller våld. Men det gör det.

Sverige är ett sekulerat land, vilket gör att vi kan leva tillsammans och acceptera varandra. Hos oss råder inte enda religion som alla måste följa. Det här ska vi måna om, och därför så blir jag alltid orolig när vissa vill flytta fram religionens position i samhället och blanda in den i politiken. Det gäller ju alltid ens egen religion så klart och det leder lätt till förtryck i förlängningen. När jag har skrivit att historien inte får upprepa sig så tänker jag inte enbart på judarna, för vi har ett ibland hätskt samhälle och det kan lika gärna handla om en annan grupp om det – vilket gud förbjude – skulle ske något liknande på nytt. Den utrotning som skedde under andra världskriget måste förhindras till varje pris.

Jag avslutar dagens inlägg med att återigen lägga ut en liten del från ett gammalt brev. I april 1933 skrev en jude så här: ”Jag fruktar att vi bara är i början av en utveckling som i enlighet med en väl uttänkt plan avsiktligt syftar till att tillintetgöra alla medlemmar av den judiska rasen ekonomiskt och moraliskt – helt urskillingslöst.” Det manar till eftertanke. Kriget bröt nämligen ut långt senare, 1939.

 

Religion både berör och upprör

När jag har sökningar på min blogg så kommer ofta inlägg som rör religion upp. Beroende på vår egen livsåskådning så förhåller vi oss olika till religion, men vi förhåller oss även till olika religioner. För vissa påverkar det allt, hela livet levs genom det. För andra så är det så ointressant som det kan bli. Eftersom jag är väldigt aktiv på sociala forum så ser jag kommentarer från alla typer av människor. Min uppfattning är att de flesta respekterar andra och deras tro, eller icke tro, eller kanske tvekan inför om det finns något högre stående. För egen del så har jag inte problem med något eller någon så länge som det inte påverkar andra negativt. Alla måste få leva som de känner är bäst för dem själva.

För mig är ett öppet samhälle självklart. Vem är jag att bestämma över hur andra ska leva sina liv, lika lite som någon annan kan bestämma över mitt? Ändå så ser vi så otroligt mycket av det här i samhället, och det ökar dessutom. Menar politikerna allvar när de talar om sådana här frågor så måste de också i nästa valrörelse våga tala om hur vi ska förhålla oss som land till just religion och religioner. De flesta människor ser vårt sekulära samhälle som något positivt, vilket det också är. Däremot så finns det vissa som inte alls gillar det.

Ju fler vi blir och ju fler livsåskådningar som ska samsas, ju viktigare är det att ligga steget före, annars kan de bli riktiga kollisioner. Sådana ser vi för övrigt redan. Ändå så verkar ingen vela ta i frågan och erkänna allvaret i den. Det finns länder där det är höga straff om man inte följer den religion som gäller. På vissa håll vågar människor som är ateister inte berätta att de är det. Så ser det visserligen inte ut i Sverige, men det finns människor som gärna vill att religionen ska ta mer plats, och då självklart deras egen. Just därför så är det viktigt att förekomma än att förekommas. Det hoppas jag att de politiska partierna inser och det vore bra om de vore tydligare med vilka fördelar vårt sekulära samhälle har givit oss. Det har gjort att vi alla får plats, vilket är den enda vägen att gå. Jämlikhet ska nämligen gälla alla.

 

Sekulärt samhälle eller inte

Jo, jag har skrivit om detta tidigare och ämnet kommer säkert att komma upp igen. Återigen så kan man läsa om att kvinnor stängs ute från polis, militär och brandkår på grund av att de inte vill anpassa sig till den traditionella uniformen. Jag menar att ingen stängs ute från en arbetsgivare så länge som personen ifråga är beredd att vara lyhörd för dennes regler. Debatten blir därför så galen, man diskuterar ett sidospår, en konsekvens av ens eget handlande, i stället för vikten av att kunna anpassa sig och förstå att i ett samhälle så kan inte individen i alla lägen ha företräde. Det skulle bli rena kaoset då. Sverige är sekulärt och det är förutsättningen för ett samhälle där alla ska få plats och respekteras.

En kommentar till artikeln som jag läste för en stund sedan om slöja i myndighetsutövning, kom från en man som frågade om man inte ska få utöva sin religion som man själv vill. Det ska man så klart få göra få göra. Alla har rätt till en tro om de vill ha en, ingen ska ta den ifrån dem. Känslor och tankar är våra egna och ska respekteras. Det som är min poäng är att även om man har en tro, så måste man förstå att den inte står högre än regler, lagar och det gemensamma samhället. Klädsel, ritualer och annat har man rätt till, men inte alltid på arbetstid. Det är en märklig diskussion från början till slut, speciellt som vissa menar att de inte kan jobba på grund av att de måste lämna sina religiösa symboler hemma. Då måste man reflektera över vad dessa ställer till för en.

Att en polis visar politiska eller religiösa symboler är alldeles galet. Det är ofta just politik och religion som skapar konflikter, då ska inte den som företäder lag och ordning rycka ut med sina egna värderingar synliga. Att någon ens kan anse annat är obegripligt. I utsatta situationer så förtjänar vi neutralitet från dem som hjälper oss. Finns risken att någon känner sig obekväm så ska det respekteras. Alltså inga religiösa eller politiska symboler i dessa sammanhang. Att vi värnar om det sekulära gör att allas religioner får plats i samhället och det gör att ateister inte känner sig utsatta. Nu försöker en del medborgare ändra på detta, men jag hoppas att samhället står emot.

 

Kyrkoval och sekularitet

I dag så är det kyrkoval och jag tänker inte orda så mycket om det, men det är klart att det blir lite reflektioner en dag som denna. När jag som ung var partipolitiskt aktiv i Centerpartiet så fick jag frågan om jag inte skulle ställa upp i valet. Ja, det var till och med kampanj övertalning, men jag var inte intresserad så sa jag nej. Jag känner däremot många som engagerar sig i kyrkovalet, endera som står på valsedlar eller så delar de ut sådana vid vallokalerna eller kanske är valförrättare. Är det något som politiken har lärt mig så är det tolerans och att vi alla ska få driva det vi tror på och jag känner säkert människor på varenda valsedel i min kommun efter att ha varit politiker här.

Samtidigt så är jag otroligt tacksam för vårt sekulära samhälle och jag är dessutom stolt som en tupp över det. Att ha ett samhälle som är sekulärt är att få leva i ett sammanhang där vi alla tolereras. Vi kan vara öppna med vilka vi är utan rädsla och vi är för vetenskaplig utveckling som gagnar mänskligheten. Vi låter våra medmänniskor få ta den väg i livet som passar dem bäst, även om vi aldrig skulle slå in på den själva. Vi hånar inte den med annan uppfattning och vi gör inte livet i övrigt surt för dem. Vi kan argumentera för vår sak, men vi accepterar om den inte köps av andra. Ja exakt så fungerar det ju inte riktigt hela tiden, det vet vi, men vi ska alltid sträva dit hän. Så länge vi skiljer stat och religion så är åtminstone förutsättninarna goda.

Själv så är jag medlem i Humanisterna http://humanisterna.se och det tilltalar mig att de även om de ser vetenskapen som det främsta, förespråkar alla människors värde och rättigheter. Det är tyvärr något som inte alla religioner gör. I Sverige så finns det i dag beklagligt nog många människor som vill föra samman stat och religion igen, och politiker är samtidigt livrädda för att tala klartext så snart det kommer till tro. Det är som att det för vissa står över allt annat, men så får det inte vara. Det enda sättet att skapa en gemensam livsåskådning är genom tvång och det är fruktansvärt. Människor drabbas hårt där religionen är det som styr. Att behålla och utveckla Sverige som sekulärt är det enda som kan göra att vi alla får plats. Det får bli mina reflektioner i dag när det är kyrkoval.

 

Att tro eller inte tro och att respektera andra

Det är många som har läst mitt inlägg om barn och religion som jag skrev i går. Det som sällan nämns i sammanhanget är att det även finns många som är ateister och att alla inte är bekväma med allt som sker i exempelvis skolan. Går man aldrig i kyrkan så vill man kanske inte att ens barn heller ska gå dit. Jag både förstår och respekterar den viljan precis som jag gör det när det gäller olika religioner och att man inte vill att ens barn ska besöka andra heliga byggnader.

Men, jag skulle önska att vi vore mer vidsynta vi människor och förmodligen så bär vi på mer oro än nödvändigt många gånger. Är det brist på kommunikation som saknas? Kanske. För om vi gör så som kvinnan i gårdagens artikel berättade, alltså förbjuder våra barn att delta i aktiviteter så lär vi dem att det som andra gör och tycker är fel och även är sämre än det vi själva står för. Vi behöver inte säga det med ord, men om något är så dåligt eller farligt att ens barn inte får vara med, ja då har vi väldigt tydligt sagt det ändå.

Tack och lov så är de flesta människor inte alls så här inskränkta, men det är tillräckligt många för att det ska vara ett problem. Kanske förbjuder man sina barn att leka med vissa av de andra barnen och det helt utifrån sina egna värderingar i stället för att tänka på att barnet trots föräldrarnas religion eller icke-religion kan vara en väldigt bra vän. Det finns mer att göra här, men att acceptera och respektera varandra oavsett om vi tror eller tycker olika är där som vi måste börja och det sker bäst med kommunikation.