Kategoriarkiv: skola

Nej, religionsfrihet betyder inte att bestämma över andra

Det råder en viss förvirring skulle jag vilja påstå när det gäller begreppet religionsfrihet. Förhoppningsvis så tolkar de flesta detta precis som det är tänkt, men många, framför allt föräldrar, utnyttjar begreppet för att kunna bestämma över sina barns livsåskådning. Nyligen läste jag intervjuer med tre unga muslimer, eller rättare sagt atesiter uppvuxna i muslimska hem. Vågade de vara ärliga med sin icke tro? Nej, för som en av dem sa, så skulle det ses som värre än om de sympatiserade med IS eller vore mördare.

I sommar håller Jehovas vittnen konvent i Stockholm, Malmö och Sundsvall. Där finns även barn med, och här är viktigt att påpeka att alla föräldrar måste få fostra sina barn i det de tror är det bästa för dem. Det har även jag som ateist gjort. Oavsett om man har en tro eller ej så ska detta respekteras och för varje individ måste religionsfrihet råda. Dock så uppstår alltså problemet när de vuxna inte respekterar var gränsen går. De tvingar många gånger sina barn till en viss livsåskådning och i vissa fall lär de dem dessutom att andra som inte delar den är lägre stående eller till och med satans anhängare och förtjänar att dö. De skrämmer sina barn till att tro på det de själva tror. Detta är inte religonsfrihet!

Men åter till konventet. Problemet är alltså inte främst att det finns barn med, utan just det jag skrev om att utnyttja begreppet religionsfrihet för att tvinga andra till en viss tro. Jehovas vittnen visar regelbundet filmer för barn som skrämmer dem till att tro på gud, alltså deras gud, för andra religioners gudar är förkastliga anser de. Harmageddon, det heliga kriget som ska förinta allt och alla utom vittnena är det stora hotet för barnen. Vittnena väntar naturligtvis på kriget, och barnen är livrädda för att göra något fel så att de kommer att bli förintade. I sommar planeras återigen så kallade barnfilmer att visas i religionsfrihetens namn. Inte heller den här gången är någon av dem granskad av Statens mediaråd, vilket är lagkrav på. Är det här rimligt? Nej självklart inte och samhället måste vakna och skolan sluta gå föräldrarnas ärenden när de kräver särbehandling av barnen. Det här går nämligen helt emot FN:s barnkonvention.

 

Annonser

Att ta eller inte ta seden dit man kommer

Eller kanske mer riktigt att inte vilja följa arbetsgivares regler. Men det handlar ändå om att ta seden dit man kommer då vi i Sverige skakar hand med varandra när vi hälsar, vilket tyvärr inte alla ställer upp på. Nu kan lärarvikarien i och för sig vara född och uppvuxen här, men i så fall så borde hon ha vetat att handskakning är gängse. Hur som helst. I dag har ett fall avgjorts och då till arbetsgivarens fördel, helt i sin ordning. https://www.expressen.se/debatt/ett-handslag-inte-enda-sattet-att-visa-respekt/ Det anser däremot inte fackförbundet Union, vars artikel från gårdagen jag här länkar till. De tycker inte allt att en lärare behöver behandla sina kolleger likvärdigt. Vill man inte ta den ena i hand, men göra det med den andra så ska man vara i sin fulla rätt att göra så. Varför?

I dag kom då domen och den lärarvikarie som försökt mjölka skolan på 120 000 kronor förlorade. https://lararnastidning.se/lararvikarie-forlorade-handskakningstvist/ Att det just är en lärare som inte ställer upp på skolans jämställdhetsregler är naturligtvis extra anmärkningsvärt då personen ifråga är en vuxen förebild för eleverna. I Expressens debattartikel skriven av Unionen kan man läsa följande: ”Ta alla i hand eller lämna skolan. Lärarvikarien valde att lämna skolan, eftersom hon inte tilläts att arbeta på skolan på grund av hennes religionsutövning och ser med oro på sitt framtida arbetsliv.” Det gör en ju än mer fundersam över det hela. Hon är alltså bekymrad för sin framtid, men tycker att sin egen ”sed” är viktigare än sin försörjning.

Det är nu det här med att ta seden dit man kommer, kommer in. Man måste för att samhället ska fungera smidigt kunna anpassa sig och vi har alldeles för många kostsamma rättegångar på grund av att man inte vill göra den anpassningen. Sverige är sekulärt, det vet alla, vi är till och med världskända för det. Att då inte bara låta bli att respektera sekulariteten, utan även försöka tjäna pengar genom att kräva skadestånd är givetvis fel. Söker man ett jobb så vet man sannolikt vilka regler som gäller och då repsketerar man dem. Hur skulle samhället bli om alla vi enskilda individer sätter upp våra egna regler och anser att alla ska utgå ifrån dem? Det blir kaos, därför har vi sociala regler och annat i form av exempelvis lagar. Följer vi alla dessa så blir samspelet oss människor emellan så mycket enklare.

 

Politiska funderingar om olika saker

Det har gått sex dagar sedan som jag bloggade. Så många dagar har jag aldrig gjort ett uppehåll tidigare, men låtit bli att funderat på politik har jag däremot inte. Det händer saker hela tiden och ibland så bara konstaterar man man hör eller läser om, ibland funderar man vidare, eller också så tänker man på sådant som har hänt sedan en tid tillbaka eller samhället i största allmänhet. Jag tror att de flesta fungerar på det viset. Jag har svårt att tänka mig att någon skulle vara helt utan funderingar kring landets politik och i vilken riktning som samhället är på väg. ”Jag är inte intresserad av politik” säger människor ibland. Men inte kan man väl vara ointresserad av sina barns skola, om den där vägen som man vill ha kommer att byggas, eller hur vården kommer att se ut framöver?

Förutom att tänka på vart samhället är på väg i stort så finns ju det kommande valet närvarande hela tiden. Riksdagsvalet är så klart den stora rysaren, men landstinget och kommunen är så klart viktiga de också. Vilka som kommer att styra där påverkar oss en hel del. Jag såg förresten att Katerina Janouch ska kandidera för Medborgerlig Samling. I riksdagsvalet alltså. I Aftonbladet kunde vi läsa att det var ett främlingsfientligt parti. Det kanske stämmer, men det lilla som jag har sett och läst om dem har inte givit det intrycket. Men den som lever får se naturligtvis. Sedan så har vi Bert Karlsson och KD. Hur han kommer att lyckas i sin mission ska bli spännande att se. De hänger ju onekligen på gärdesgården.

Annars då? Vad har hänt på sistone? Ja det är böneutrop, skolans resultat, dessa vedervärdiga och aldrig upphörande våldtäkterna och gruppvåldtäkterna, hot mot sjukhuspersonal, arbetsförmedlingens vara eller icke vara, suketter till de gamla på hemmet, de pinsamt usla ålderspensionerna och den sorgliga kampen för handikappade för att få den hjälp de behöver. Det är domar som man häpnar över, permissioner till vedervärdiga brottslingar och alldeles för låga straff i vissa fall, ja många fall tyvärr. Vad ska man säga? Ur led är tiden…

 

Flyktingläger

Under veckan så har media uppmärksammat flyktinglägren igen. De gör det med jämna mellanrum, men sedan så händer inte så mycket mer. Inte som det känns i alla fall. Vår riksdag och regering höjer i alla fall inte rösten för att prioritera skattepengarna på annat sätt än vad som görs i dag. SVT har besökt ett läger i Jemen. Man blir beklämd. Inte för att vi inte visste, men för normala människor så känns det jobbigt att höra om förhållandena. På grund av oroligheter där nere så är det svårt att hjälpa människor i lägren och bristen på vatten och mat är stor, alldeles för stor. Smittor, allvarliga sådana, sprids. En liten undernärd kille i koltåldern sitter naken eftersom hans kläder tvättas just då. Något ombyte har han inte. Kan vi ens förstå hur det måste kännas som förälder att låta ens barn sitta naket tills kläderna är rena och torra igen? Inte ens en blöja eller ett par små kalsonger har han på sig.

Det är ännu värre i Jemen än på vissa andra håll. Där finns det i alla fall en liten tillgång på rent vatten. Ungefär 7 liter per dygn är vad många i flyktingläger har att röra sig med. Då handlar det inte bara om att släcka törsten och kunna laga lite mat, utan vattnet ska även räcka till hygienen. Den ekvationen är svår att få ihop och att smittor sprids är inte förvånande.

Jag vet att saker inte alltid är jämförbara, men jag kan inte låta bli att tänka på alla människor som vi offrar för att kunna ta emot fler flyktingar än vad Sveriges ekonomi, arbetsmarknad, skola med mera mäktar med. Hur hanterar vi detta? Jo, många politiker vill ta emot ännu fler. För varje person som vi ska ge mat och uppehälle här hemma så offrar vi tusentals människors hälsa och kanske liv eftersom kostnaderna är astronomiska för dem vi tar emot. Vi måste prioritera annorlunda. Om man befinner man sig i ett läger i ett u-land, så är bara ett par tior det som kan göra skillnaden för hur ens vardag ser ut. Politikerna väljer själva hur de prioriterar, ivrigt påhejade att många medborgare, och den prioriteringen skär i alla fall i mitt hjärta. Speciellt som det alltid främst är de starka som tar sig hit och de svaga samt barnen som blir kvar och lider.

 

Eloge till mamman i Laholm

Eftersom just skolmat var en av mina hjärtefrågor när jag var politiker så blev jag väldigt glad när jag läste om mamman i Laholm, Jessica Neogard, som har startat ett upprop för bätte skolmat. Nu är det inte så att svensk skolmat, som för övrigt är unik då de flesta länder fortfarande låter barnen ta med sin egen mat, är dålig, men den kunde vara ”renare”. Det är precis det som hon efterlyser. Reaktionerna har varit blandade, många positiva föräldrar, men Livsmedelsverket tar det hela med ro och menar att alla tillsatser är godkända och ofarliga.

Bland annat så vill många Laholmsföräldrar ha smör i stället för margarin, något som borde vara en självklarhet. http://www.laholmstidning.se/2017/11/30/upprop-for-battre-skolmat/  Ändå så finns det många som försvarar margarinet. Okunskap, lägre kostnader, eller vad beror det på…? Nu har man som mål att laga 85 procent av maten från grunden i Laholm, och det är väldigt bra. Däremot så är man som i många andra kommuner rädda för fett och speciellt mättat fett. Självklart så ska man inte överdriva, men det gör vi dessvärre, åt andra hållet skulle jag vilja påstå eftersom köken väljer lättprodukter där även allergena tillsatser finns. Det är så enkelt för en kock att göra en sås med samma fettmängd med naturliga produkter. Därför så finns det inget försvar för exempelvis lågfettgrädde. Det går utmärkt att bara späda mer.

Färre tillsatser är en annan sak som Neogard tar upp. Det var något annat som även jag slogs för som politiker och det tog år innan jag lyckades få in i våra dokument att man skulle jobba för att ha så få sådana som möjligt i maten som serverades i kommunens (Huddinges) kök. Att investera i våra barns hälsa är bland det bästa vi kan göra för dem. Att lära dem att uppskatta naturliga smaker gör att de den dag de själva ska ansvara för sin mathållning, så kommer de sannolikt inte vilja ha konstgjord mat. Men det behövs fler politiker som står upp för det här. Heja Jessica säger jag bara!

 

Bristande kompetens hos lärarstudenter

Det här är utan tvekan ett av dagens viktigaste debattinlägg: https://www.dn.se/debatt/lararstudenter-saknar-las-och-skrivfardigheter/ Tünde Puskás som är universitetslektor har skrivit om problem med bristande läs- och skrivsvårigheter hos lärarstuderande. Inget i innehållet är nytt, men det är ändå högaktuellt. Lektorn är orolig att det på sikt kommer att leda till utexaminering av lärare med bristfälliga kunskaper. Jag vet inte hur det har undgått Puskás, men det har det faktiskt gjorts i decennier. Jag har som förälder (de äldsta barnen började skolan på 90-talet) och politiker, även skolpolitiker, sett så mycket bristfälliga kunskaper, så jag vet att detta inte alls är något som kommer att ske på sikt, utan redan har pågått i decennier.

På 00-talet var jag i kontakt med ett universitet just av den här anledningen och fick då höra att man bedrev stödundervisning för lärarstudenter. Jag häpnade faktiskt. Vi talar om den yrkesgrupp som lägger grunden till studier och arbete för 100 procent av befolkningen. Det spelar nämligen ingen roll vad vi ska syssla med i livet, för om vi inte kan läsa det svenska språket, eller skriva det korrekt, så får vi problem. Det har i åratal diskuterats att statusen på läraryrket måste höjas; börja med att höj intagningspoängen. Det indikerar också status.

I debattartikeln så föreslås ett basår på lärarutbildningarna. Jag är helt emot detta, säkert mot bättre vetande kanske vissa anser, men det finns en anledning. De personer som vill bli lärare ska ha med sig grundläggande läs- och skrivkunskaper, det vittnar nämligen om att de verkligen är motiverade och intresserade. Det borde väl ändå vara ett grundläggande krav? Jag har tyvärr sett alldeles för mycket brister hos lärare genom åren. En av dem stavade stereo som sterio, en annan förkyld som förskyld, en tredje ryggradsdjur som rigradsdjur. Den senare undervisade i biologi på gymnasiet. Samma lärare trodde inte att björnar var däggdjur eftersom de gick i idé. Egentligen så tar det emot lite att berätta om det här, för det finns naturligtvis duktiga lärare med yrkesstolthet som kan sin sak, men det finns alldeles för många som drar ner även deras anseende samtidigt som de inte ger våra barn den utbildning som de behöver för sitt framtida studie- och yrkesliv. Det är dags att kraven höjs, det är ett måste.

 

Bra att gå emot skolkommissionen

Skolkommissionen som i våras avslutade sitt uppdrag från regeringen http://www.regeringen.se/artiklar/2017/04/skolkommissionen-har-avslutat-sitt-uppdrag/ anser bland annat att man ska ha ett lottningssystem i stället för kösystem till friskolor. Jag har bloggat om detta en gång tidigare, men vill utveckla det här lite mer. Frågan är verkligen viktigt. Både för den enskilda individen och för samhället så är jämlikhet det bästa, och speciellt viktigt är det när vi talar om barn och ungdomar som har mycket mindre möjlighet att påverka sina liv än vad vi som är vuxna har. https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/05/12/det-blir-ingen-lottning-till-de-fristaende-skolorna/ Men viktigt är även principerna kring rättvisa, då många inte kan acceptera annat än millimeterrättvisa.

Skolverket gick ju emot kommissionen och sa nej till lottningssystemet. Bra säger jag! Först och främst så tror jag att det är viktigt att vi kan acceptera att exakt rättvisa aldrig går att uppnå. Kan vi ta det till oss så blir allt enklare och mycket mer sansat. Vissa föräldrar kommer alltid att fixa för sina barn, det är som det är med den saken. Men, vi kan göra mycket för barn vars föräldrar av olika anledningar inte gör något alls för att pusha dem, eller ens stöttar dem i sin skolgång. Det absolut viktigaste är att alla skolor, och nu talar jag främst om de kommunala, är så bra så att eleverna får en fullvärdig utbildning och har goda möjligheter att lämna skolan med fullständiga betyg. Det är där som huvudproblemet ligger, för alla kan inte gå i friskolor och nu är det människor vi talar om, inte statstik som ska se snygg ut. Därför så måste mer göras där problemen finns.

Jag vet inte riktigt vad man vill uppnå i slutänden när det gäller exempelvis lottningen. Det kommer ändå bara att vara en minoritet av elever till sämre bemedlade föräldrar som kommer in där, oavsett system. Men alla de andra då, de som blir kvar på skolan som inte förmår hjälpa dem och där många föräldrar inte engagerar sig för barnen? Jag tror att skolan för det första måste vara mycket tydligare med vilka förväntningar som finns. Öka samtidigt samarbetet med hemmen. Skolan ska också ha som mål att hundra procent av eleverna klarar av sin skolgång; intelligens och förmåga kommer inte från vilken gatuadress som man har. Högre förväntningar och mer stöd och fler kommer utan tvekan att klara skolan precis som de flesta andra gör. Sedan så finns det faktiskt en orättvisa i att föräldrar som engagerar sig i sina barn riskerar att de blir utan plats. Uppmuntra och informera i stället än att låta skolgången bli en slump genom lottning.