Vidga klimatdebatten

Vad är det som gör att klimatdebatten är så inskränkt? Om någon ens andas att det kan finnas mer som påverkar än människan själv, så är de klimatförnekare, vad nu det innebär. FN:s klimatpanel har till och med uteslutit forskningsmaterial då de har visat sig vara icke önskvärda. Ett helt förkastligt förfarande naturligtvis. Forskare som kommer till annan slutsats än att det är vi människor som är största boven i klimatdramat har blivit hånade av sina kolleger, och i den politiska debatten och i media i övrigt, syns de i princip inte alls. Men först och främst, vad betyder klimat? Enligt SMHI det här: ”Med klimat menas en beskrivning av vädrets långsiktiga egenskaper mätt med statistiska mått.” Så när man hör vissa politiker säga att vi måste rädda klimatet så blir det ganska märkligt. Rädda vad? Dess tillstånd? Förmodligen, men det finns bättre sätt att uttrycka sig.

Men vidare till väsentligheterna. Det finns flera forskare som parallellt med den rådande debatten har sett annat som de tror påverkar mer än vad vi människor gör. Som lekman avvaktar jag med att ta ställning i frågan, speciell som den är så komplex, men det gör den inte mindre intressant. Det finns en forskare i vår närhet, fysikern och numera även professorn Henrik Svensmark som under decennier har bedrivit forskning om hur solens aktivitet med allt vad det innebär, påverkar oss. Här är ett par intressanta artiklar:

http://www.klimatupplysningen.se/2018/04/10/svensmark-visar-teoretiskt-och-empiriskt-varfor-den-galaktiska-stralningen-paverkar-klimatet/

http://www.space.dtu.dk/english/news/2017/12/missing-link-found-between-exploding-stars-clouds-and-earths-climate?id=c9e7eb78-ec29-427f-9078-484d54984d23

Rätt eller fel? Oavsett så måste debatten vidgas och allt kunna lyftas fram, precis som i alla sunda debatter. När endast en ”sanning” tillåts råda så blir det slagsida och det leder inte till något gott överhuvudtaget. Om det nu är så att människan påverkar klimatet mer än något annat, så borde det vara ofarligt att släppa fram andra åsikter och diskutera dem också. Så återigen: Vad är det som gör att klimatdebatten är så inskränkt?

 

Annonser

Det gäller att utvisa rätt personer

I Sverige vet vi alla att det inte alltid blir som det borde ibland, och att få till förändringar verkar inte ha prioritet. Exempelvis så utvisas endast 20 procent av de män som inte är svenska medborgare och som har dömts för våldtäkt. Det känner nog de flesta till vid det här laget. Vad många också vet är att det då och då utvisas människor som försörjer sig själva, och då menar jag inte genom knarkhandel eller svartarbete, utan genom vanliga anställningar. De gör precis som förväntas av dem och de begår inga brott utan det enda de gör är att bidra till samhället. Ett sådant fall är familjen Mziu i Charlottenberg.

De har bott här i åtta år, men dessvärre gjorde mannens arbetsgivare ett misstag. Det ledde till att de före jul fick besked om utvisning. Advokat är självklart inkopplat, men kommer det att hjälpa? Det verkar inte så. Borde de få stanna? Ja givetvis. Vore det bättre att någon som inte arbetar, samtidigt som personen dessutom begår grova brott, utvisas? Absolut. Kommer det då att bli så? Med största sannolikhet inte.

Det här är ju inget nytt, så det är märkligt att det fortfarande förekommer. Det är vidare märkligt att inte fler politiker och tjänstemän än i dag reagerar på det här och att det rättas till. Lagar ändras inte över en natt, men det här har pågått tillräckligt länge för att göra något åt om man hade velat. Däremot var man snabb att ändra lagen för de 9 000 män utan asylskäl som redan hade fått avslag på sina ansökningar om att få stanna. Vad gör att man månar mer om dem än andra, som uppenbarligen har fått beviljat uppehållstillstånd? Jag är övertygad om att även de 9 000 flyktingarna kommer från svåra förhållanden, men att ändra lagen efter att det redan har blivit avslag, samtidigt som man utvisar svårt sjuka människor, barn och människor med anställning, det kan inte sägas vara annat är både fel och märkligt.

 

Hur ser politikerförtroendet ut just nu?

Demoskop har gjort en ny undersökning för att ta reda på hur väljarnas förtroende för våra partier och deras företrädare ser ut. Inte speciellt överraskande leder Centerpartiet ligan när det gäller sämst förtroende. Hela 85 procent anser att de har misskött sig under höstens regeringsförhandlingar. Det är en anmärkningsvärt hög siffra. Å andra sidan så har 75 procent av väljarna mindre förtroende för sina politiker nu jämfört med innan valet. Höstens förhandlingar har inte varit bra för partierna. Det är inga muntra siffror som redovisas. Så här ser siffrorna ut för alla partier och procenttalen är hur stor andel som anser att de har skött sig dåligt:

 Centerpartiet: 85 procent

 Liberalerna: 74 procent

 Moderaterna: 54 procent

 Socialdemokraterna: 51 procent

 Miljöpartiet: 50 procent

 Kristdemokraterna: 42 procent

 Vänsterpartiet: 33 procent

Sverigedemokraterna: 26 procent

Talman Andreas Norlén klarar sig däremot ganska bra trots att ingen regering har kommit till stånd. 64 procent av de drygt 1 000 tillfrågade tyckte att han skött sig. Jag kan bara instämma. Han är dessutom lugn och saklig och ger ett seriöst intryck. Få hade nog klarat hans uppdrag lika bra. Men nog vill vi se ett resultat snart. Det här är så klart ohållbart. Nog hade man kunnat önska sig mer av partiledarna, även om jag tror att de kämpar på och självklart vill ha en lösning. Problemet är bara att de inte lyckas.

 

För tre år sedan

1 januari 2016 skrev jag mitt första blogginlägg på den här bloggen. Sedan dess har jag gjort 674 inlägg och nu skriver jag alltså på mitt 675:e. Det har varit spännande och jag ser fram emot att fortsätta skriva. Ämnena som har avhandlats har varit många och tack vare sociala medier kan vi alla delta i den politiska debatten, något som jag tycker är väldigt bra. Givetvis kan vi delta även på andra sätt, det ingår i vår demokratiska rättighet. Men vi är alla olika och att exempelvis argumentera från en talarstol eller delta i stormöten med okända människor passar inte alla. Jag vill ändå tillägga att det inte alls är lika jobbigt som det kanske verkar, och man vänjer sig vid allt efter ett tag och övning ger färdighet.

Men, bloggar, facebook, tidningssajter med mera är perfekta ställen att mötas på. Det enda tråkiga är att många inte respekterar att andra inte delar deras åsikter. Vissa har också svårt med att få orden och argumenten att räcka till och då tar reptilhjärnan lätt över och man går till personangrepp i stället för att använda sakliga argument. Det kommer tyvärr på köpet med datorer och smarta telefoner. Men jag tror att ju mer vi jobbar på det, ju mindre av sådant kommer vi att se. Fast det hänger på att vi verkligen är många som reagerar och jobbar för ett bra samtalsklimat i den skrivna texten.

Vissa undviker politik som samtalsämne när de ses, speciellt om man röstar olika, men ärligt talat, vad kan vara mer uppfriskande och intressant än att tala med någon av annan åsikt? Så länge som vi skiljer på sak och person så går det alldeles utmärkt. Själv umgås jag med människor som röstar både på Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna och partierna däremellan. Nu pratar vi inte alltid politik, men som många gör, alltså att döma andra utifrån politisk åsikt är både sorgligt och farligt. En människa är mer komplex än så och tänk på att ingen av oss vet vad som egentligen är den bästa vägen att går just nu, det visar sig först om flera år när vi har facit, så var ödmjuk. Det gör också att vi vidgar våra vyer och lär oss nya saker. Inte så dumt att börja det nya året på det viset, eller hur?

 

Gott nytt 2019!

Nytt år och nya mål, förhoppningar och planer. Känslan den första dagen på det nya året är speciell. Som alltid hoppas jag att politiken ska bli bättre och fler saker ska hända så att samhället blir bättre och inte fortsätter att utvecklas åt fel håll. Däremot så är jag nog ganska pessimistisk då både regering och riksdag alltjämt visar flathet när det gäller människor som vänder samhället ryggen och medvetet förstör för andra. Dock ligger det inte för mig att ge upp hoppet och jag kommer fortsätta blogga och försöka påverka även på andra sätt. Det är ett måste och jag hoppas att fler gör samma sak.

Men man ska givetvis inte inleda ett nytt år med enbart en negativ syn på saker, speciellt inte i ett land som trots allt har så mycket positivt som Sverige har. Det är mycket som jag är tacksam för, till exempel den hjälp av vården som jag har fått under året, mina barns utbildning, yttrandefriheten, vårt jämlika samhälle med mera. Självklart finns det saker att önska även här, men vad är perfekt?

Fortsättningsvis så hoppas och tror att vi snart har en regering på plats och att den blir bra och handlingskraftig. Eller också så blir det nyval, vilket kan vara en lösning även det. Kanske skulle det leda till en större ödmjukhet från partiledarna och deras partier, då åtta partier på 349 mandat inte leder till att någon egentligen har råd att mopsa upp sig så mycket som de gör. Självkänsla ska man ha, men verklighetsförankring är också en tillgång. Den jag för tillfället är mest besviken på är Annie Lööf. Det finns andra partiledare som man i och för sig kan ha fler åsikter om, men hon har visat prov på mycket som jag inte hade trott om henne. Det känns väldigt tråkigt då jag gillade henne tidigare. Men, hon kan ju alltid bättra sig…

God fortsättning önskar jag er, mina läsare.

 

”En hoppfull framtid för Sverige”

Det var rubriken i en folder med ett antal punkter som Moderaterna gick ut med i valrörelsen. Jag tror verkligen att de är ärligt menade, vilket jag utgår ifrån gäller alla partiers politik, annars har vi ett stort problem. Problemet just nu är nog inte att viljan inte skulle finnas, utan att samhället har gått åt så kapitalt åt fel håll och det har pågått länge men ingen har riktigt satt ner foten. Det är därför mycket som måste tas tag i. En av de viktigaste frågorna rör något som alltid måste fungera och det är vården. I valinformationen står bland annat att attraktiviteten bör stärkas så fler vill arbeta där. Jag håller med. Däremot så är det första jag tänker på allt obehag som vissa individer utsätter personalen för och då samtidigt patienterna så klart. Det hotas alltmer och ibland blir hoten till våld. Dessvärre har vården fått erfara att en större andel patienter, samt deras vänner och anhöriga har ett stort våldskapital. Varje gång jag hör om detta blir jag lika förundrad; varför sattes inte foten ner direkt det började bli så här?

Vad mer finns med i valinformationen? Jo att fler brott ska utredas. Det vore sannerligen önskvärt, för så är det långt ifrån nu. Kanske hörde ni om misshandeln i Borås för bara några månader sedan, när en ung kvinna vid namn Sol Adawi blev misshandlad utan för en klubb. Det fanns alltså vittnen, kanske kameror och det var snabbt polis på plats. Förutsättningarna att lösa det här borde vara väldigt goda. Vad hände? Hon överlevde och prioriteten att lösa brottet minskade och det lades ner. Med tanke på att hon hade blivit slagen i bakhuvudet så hon tappade medvetandet samt att det fanns stryptag runt halsen så kunde det ha gått riktigt illa, men lyckligtvis överlevde hon. Det här brottet, som bara är ett av många liknande, borde utan tvekan ha utretts, för det finns sannolikt en eller flera potentiella mördare som nu går lösa i Borås. Nästa offer kanske inte har sådan tur som den här kvinnan hade.

Vården och polisen behöver mer resurser, det är ingen tvekan om det, vilket också Moderaterna skriver. Det här är inga konstigheter och alla partier är regelbundet ute och missionerar om dessa frågor. Sedan handlar det om vem som bäst driver igenom dem. Att Dan Eliasson med stort stöd av S- och MP-regeringen fick styra och ställa så ett stort antal poliser lämnade sina arbeten under den tid när pressen på polisen aldrig har varit större, säger en hel del om vilken tilltro vi kan ha till dessa partier. Men för att göra en kort analys, så tror jag att Moderaterna är de som är bäst lämpade att ta tag i frågorna. De behöver givetvis samarbeta med andra för att få igenom sina idéer, men med Kristersson vid rodret så är jag övertygad om att saker kommer att ske. Än har vi ingen statsminister, och har vi tur så blir det en som är handlingskraftig nästa gång.

 

44 dödsskjutningar bara i år

Vad händer egentligen i Sverige? Ja det här blogginlägget blir väl som att läsa samma text som finns både här och var, alltså funderingar kring varför vi har låtit det gå så här långt. Inte för att någon politiker medvetet har suttit och bara sett på, eller att polisen har struntat i att försöka stävja utvecklingen. Det tror jag inte för en sekund. Jag tror snarare att många där känner samma uppgivenhet som jag själv och andra gör. Men frustrationen är stor bland oss väljare och det med rätta. För något är vansinnigt snett när det har kunnat bli så här. Jag hävdar bestämt att man har sett mellan ögonen eller låtit bli att ställa de krav som måste ställas. Man blundar gärna, åtminstone lite lagom mycket för att kunna smita undan en hård debatt och att se sanningen i vitögat. Det är gärna någon annans fel än individen och föräldrarnas. Må så vara att det finns samhällsproblem som kan driva saker i olika riktningar, men de flesta människor skjuter faktiskt inte ihjäl varandra oavsett livssituation. Jag köper helt enkelt inte det argumentet.

Jag läser kommentarer på sociala medier och här är några efter senaste dödsskjutningen: ”De flesta svenskar har ju röstat för stor invandring de senaste 20 åren. Nu kommer notan.” ”Vad är det för fel på skjutningar? Svenskar måste lära sig att anpassa sig efter andras kulturer.” ”87% borde ställas till svars.” ”Politikernas verklighetsfrånvända politik måste stoppas!” ”Ställ sossetopparna till svars..inför riksrätt…och dödsstraff med omedelbar verkan.” ”De beror väl på dom så kallade importerade nysvenskar.” ”Dags att sänka den rättsliga åldern för barn från 18 till 15. Kan man begå brott då kan man även ta sitt straff. Jäkla daltande med socialtjänst.”

Jag är inte förvånad, men jag läser och känner att man har passerat en gräns som inte borde passeras. Samhället handlar allt mer om vi och dem, och det är inte bra. Exempelvis så anser jag inte att 87 procent av väljarna bör ställas till svars för att de inte röstat på Sverigedemokraterna. Jag anser inte heller att det bara är ”sossetoppar” som är skyldiga eller att alla invandrare kan dras över en kam som så ofta görs. Dödsstraff med omedelbar verkan anser jag också är fel. Däremot så har invandringen med det här att göra, vilket många påpekar i olika diskussioner, men inte invandrare i stort, utan en liten del av dem. Men dagens politik ställer grupper emot varandra. Många väljare menar att det här inte är ett svenskt beteende och det måste vi våga erkänna. Trots det så uteblir reaktionerna som borde komma från politiker och myndigheter. I stället för att med ryggrad stå upp för sunda värderingar och till hundra procent fördöma beteendet så ursäktar/förklarar många makthavare kriminaliteten med brist på arbetstillfällen, trångboddhet och ekonomiska klyftor. Företeelsen med dödsskjutningar är relativt ny i Sverige trots att utsatthet och sociala problem alltid har funnits. Sök efter svaren där de finns och ta tag i problemen istället för att skyll på annat. Hur många av dessa kriminella har ens avslutat skolan och försökt få ett normalt arbete? Ytterst få skulle jag vilja påstå. Det är inte där problemet ligger och så länge man stirrar sig blind på fel saker så kommer det bara bli värre och värre.