Vad är rasism?

”Invandringsfrågan är inte svartvit, fortsätter Kajsa. Jo, det är den. Det är den både bildligt och bokstavligt. Klassamhället likaså. Svart eller vitt. Antingen tillstår du att det finns problem med rasism och klass. Eller så gör du det inte. Eller så tar du Kajsa-klivet över alla gränser och pratar om vad som är ”svenskt” och ”vanlig mat.” Det här är ett citat ur Malin Wollins kolumn som bemöter en kvinna vid namn Kajsa Dovstad. Här är de båda texterna: https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/GG5QLx/herregud-sa-rasistisk-texten-om-jimmie-moments-ar, https://www.gp.se/ledare/har-du-haft-ett-jimmie-moment-1.15599350. Läs dem gärna och fundera över vad de egentligen betyder.

Jag vet inte om ”Jimmie moment” används för att göra det hela lite mindre uppseendeväckande. Däremot så förstår jag vad skribenten menar och tror att hon sätter fingret på något viktigt och väldigt vanligt. Många känner inte igen sig längre. Samtidigt så måste ju en näringsidkare kunna sälja mat från andra länder och ha en sådan nisch. Men att göra det till rasism så illa så man sätter rubriken: ”Herregud, så rasistisk texten om ”Jimmie moments” är” på sitt svar på gästkolumnen, vilket Wollin gör, tycker jag är att ta i. Vari ligger rasismen när man säger att man inte känner igen sig längre? Det är ett konstaterande, även om man kan ha åsikter om exemplet Dovstad tar.

Att rasism är svart eller vitt håller jag inte med om. Den borde kanske vara det, men när man reagerar så kraftigt på krönikan så känns det nästan som att man inte förstår innebörden av ordet. Så vad som blir resultatet är att Wollin gör rasistbegreppet till något annat än vad det är. Jag tänker ofta på att många invandrare drabbas av den politik som förs och jag beklagar det, men den här typen av kolumner gör inte saken bättre, utan är bara kontraproduktiva. Ska vi hjälpa dem som blir utsatta för rasism, så måste vi förstå att människor kan känna och tycka saker och vi måste våga prata om det. Man kan ha både kolleger och vänner från andra länder och se det positiva med sådant som är nytt och annorlunda, samtidigt som man inte vill att samhällsförändringarna går för snabbt. Förstår vi inte det så blir det just det svart eller vitt, men inte på något bra sätt.

 

Annonser

Bostadssegregation

En Vänsterpartist vid namn Per Sundgren skrev häromdagen en intressant artikel om bostadssegretation: https://www.svt.se/opinion/utsatta-omraden-har-inte-tillkommit-av-en-slump När det har blivit så tokigt som det har i vissa bostadsområden så är det naturligtvis bra att titta tillbaka i tiden och se om man kan lära något av den. Det kanske man kan i det här fallet och planering, god sådan alltså, är givetvis det bästa. Decennium efter decennium har det blivit fel och nu är det på många håll katastrof. Artikeln innehåller en del intressant, men när man läser har man ändå en känsla av att det blandas och dribblas lite som man vill för att enbart kunna skylla på bostadsmarknaden. Så enkelt är det givetvis inte.

Men om vi håller oss där så vill jag kommentera en sak, nämligen detta som Vänstern gärna kallar ”utförsäljning” av bostäder. Det är inte så att man har någon slags marknad eller auktion och lite hipp som happ säljer människors bostäder. Men begreppet ”utförsäljning” låter nästan så. Man ska givetvis använda ordet ombildning, vilket är mer korrekt att kalla det. När den väl sker, så ska majoriteten av de boende vilja köpa sina bostäder. Processen är dessutom omfattande och inte gjort över en natt. Bostadsbolag och banker samarbetar och är ofta väldigt generösa dessutom. För den enskilde boende är det här sannolikt den bästa affär som kommer att göras i livet. Och förutom att boendet på sikt blir mycket mer ekonomiskt förmånligt så är lägenheten ens egen på ett helt annat sätt. Risken för en kraftig hyreshöjning minskar. Vill man renovera eller måla om så gör man det utan att be om lov, för att ta ett par exempel. Boendet är oftast lugnare och tryggare i dessa fastigheter.

Om man då inte kan köpa? Ja det är inte så att erbjudandet försvinner utan möjligheten finns kvar längre fram. Kan man bo kvar om man inte vill köpa? Ja, ingen sätts på bar backe. Lagen ger dig den rättigheten. Jag tror att Sundgren, trots sin långa erfarenhet, missar något väldigt viktigt och det är att ett område med blandade upplåtelseformer är bättre än det med enbart hyreslägenheter. Omflyttningen blir heller inte lika hög och det är en faktor som brukar skapa oro då det blir sämre stabilitet och mindre grannsamverkan. Däremot så är det viktigt det han tar upp om problemen i skolan när bara ett fåtal har svenska som modersmål. Det är en svår nöt att knäcka och det gör vi inte här och nu, men där har politikerna något att verkligen ta tag i.

 

Problemen i Järvaområdet

”Enligt SCB har nästan 86 procent av alla unga som går ut nian behörighet till ett yrkesprogram på gymnasiet. I utsatta områden är siffran 70 procent, och bland killar 67 procent. Ännu större skillnad blir det om man tittar på Järvaområdet specifikt, exempelvis var bara 56 procent av eleverna behöriga till gymnasiet på Rinkebyskolan och 59 procent på Hjulsta grundskola. Förra årets resultat var ändå bra jämfört med tidigare år, då andelen med gymnasiebehörighet på skolorna i Järva snarare legat under 40 procent. Det är katastrofsiffror.”

Ovanstående text är kopierad från ett debattinlägg skrivet av Moderaten och Järvabon Benjamin Dousa. https://www.dagenssamhalle.se/debatt/muf-skolan-viktigast-att-vanda-utvecklingen-i-jarva-28160 Han har flera viktiga poänger i sin text, och att bara satsa på fler poliser som gör fler ingripanden hjälper så klart inte. Men som alltid så saknar jag föräldraperspektivet. Har man svårt med språket så blir det knepigare så klart, men att lära sina barn hyfs så att de sköter sig på lektionerna har inte med språkkunskaper att göra. Att uppföra sig ska man ha lärt sig hemma när man väl börjar skolan. Då blir det lugnare och eleverna kan ta till sig kunskapen. För övrigt så är samarbete hem-skola det bästa eftersom ena parten inte kan göra allt. Även med engagerade föräldrar blir det svårt om inte skolan tar sitt ansvar. Givetvis stökar ungar, det sker överallt, men varför mer här? Det är oförsvarbart.

Det är bra att Dousa som själv är uppvuxen och bor i området engagerar sig och lyfter fram vad som behövs. Tänk om fler boende gav sig in i politiken och ville påverka till det bättre. Jag hoppas att allteftersom han blir mer känd, så lockar det fler att också engagera sig. Inget område blir vare sig sämre eller bättre än vad de boende gör det till. Järva ligger geografiskt bra till, har arbeten och utbildning, bra kollektivtrafik och annat positivt. Tänk om alla invånare där tog tillvara på det.

 

IS-återvändare

”Först och främst vill jag att de straffas. Det måste finnas konsekvenser för att ja hjälpt IS. Det var ett medvetet val att åka ner för att upprätta en shariastat och döda andra som inte tror på deras lagar. Om de har gjort massor av skitgrejer där nere så är det fel att de blir belönade med jobb. Det blir en belöning för deras brott mot mänskliga rättigheter och alla värderingar vi tror på i Sverige.”

Det här är ett citat ur en tidningsintervju (HuddingeDirekt v. 22) med en muslim från Syrien. Han flyttade till Sverige för att ”det är ett fritt och sekulärt land”. Mannen har släktingar som dödats av IS och är orolig för vad som kan hända här på grund av att vi inte har kontroll på alla återvändare. Han spekulerar så långt fram som 10 år i tiden. Kanske kan en attack ske till och med då. Vidare känner han upprördhet över att kanske få en granne som har varit med i IS och kanske varit med och dödat hans släktingar.

Att läsa sådana här historier ger ytterligare ett perspektiv på det här med IS-återvändare. Vi som är etniska svenskar tänker nog sällan på sådant här. Vi är berättigat rädda och oroliga och det bör vi vara, men för dem som har lämnat den här kulturen och den religiösa fanatismen, finns det ofta mer påtagliga saker som berör. Vem lyssnar egentligen på dem? Hur har det kunnat bli så fel? Vi har sedan länge vetat att både vanliga människor som vill leva i en sekulär stat och religiösa fanatiker bor här och vi har oftast försvarat de senare. När religion kommer in i diskussionerna blir de flesta politiker och tjänstemän stressade och gömmer sig bakom religionsfrihet. Det här är ett exempel på hur långt det kan gå, och det är det värsta tänkbara. Ändå verkar vi än i dag stå handfallna många gånger. Varför är naiviteten fortfarande så stor?

 

Moderaterna i EU

Nu har det gått en vecka sedan vi hade Europaparlamentsval och för Moderaternas del gick det väldigt bra. Tre mandat blev fyra och budskapet om vad som behövs i EU gick uppenbarligen fram. De som ska representera partiet är Tomas Tobé, Jessica Polfjärd, Jörgen Warborn och Arba Kokalari. Stort lycka till! Det ska som moderat bli spännande att följa dem.

Här på SVT kan ni se en väldigt fin uppställning på vad resultatet blev för alla partier: https://valresultat.svt.se/2019/ Av de nio partierna som vi hade i parlamentet blev det bara åtta den här gången. Feministiskt initiativ åkte ut. Jag skulle ljuga om jag sa att jag beklagar det. Jag tror för övrigt aldrig att FI kommer bli någon framgångssaga. De har funnits i 14 år nu och trampar fortfarande vatten. 2006 ställde de upp i riksdagsvalet och de har ännu inte lyckats ta sig in där. Så man får väl ändå säga att det måste ha varit en seger att komma in i EU-parlamentet.

Det parti som ökar mest den här gången är Sverigedemokraterna. Bra jobbat får man väl säga även om det är med viss oro som jag ser på deras framfart. Det är svårt att förhålla sig till partiet tycker jag. Mycket som de driver är bra, men det finns ju en del som får en att fundera. Sedan är frågan vad som händer med demokrati och yttrandefrihet om de får för stor makt. Där känner jag oro. Men det är en känga till de andra partierna och missnöjda väljare visar sitt missnöje.

 

EU-eftervalsfunderingar

Först av allt: Valdeltagandet gick upp! Ja, det är verkligen positivt, men ändå, det stannade på 53,3 procent. Drygt 51 procent av svenskarna röstade för fem år sedan, så någon större skillnad är det inte, även om det går åt rätt håll. Jag hade verkligen trott och hoppats på ett bättre resultat, men det är vad det är. Givetvis så är det politikernas uppgift att få ut sitt budskap och att övertyga oss om att vi ska rösta på dem, men nog tusan har vi väl ett personligt ansvar också? Beklagligt att alla inte vill ta det och jag undrar alltid efter ett val vad man vill ha istället, när man inte tar tillvara på sin rösträtt.

Frågorna inför valet då? Ja de var sannerligen begränsade och eftersom jag gillar debatter och intervjuer så har jag sett det mesta som har kunnat ses. Det började inte speciellt imponerande, men det tog sig tycker jag. De flesta kandidater var också duktiga på att föra fram sin politik, men de pratade tyvärr om samma saker hela tiden. Visst, ämnena var i flera fall förutbestämda, men nog hade man kunnat ta ut svängarna lite mer? Media borde dessutom ha sett till att bredden blivit bättre. Jag är övertygad om att fler hade röstat om så varit fallet. Inte många fler, men fler trots allt.

Vad saknades då? Ja för egen del så saknade jag allra mest en debatt om vår mat. Det är en viktig folkhälsofråga och hur länderna sköter till exempel odling och djurhållning påverkar oss. Vad de stoppar i livsmedlen som produceras och exporteras påverkar oss även det. Jag saknade också en diskussion om huruvida det är rimligt att 60 procent av alla kommunfullmäktigebeslut påverkas av EU:s politik. Visserligen talades det om EU:s inflytande, men väldigt ytligt. Om fem år hoppas jag att diskussionerna omfattar mycket mer. Tills dess så får vi väl helt enkelt kontakta våra företrädare och ställa frågor till dem och även deras partier om vad de gör och vad som händer under kommande år.

 

EU-valsfunderingar

TV-debatter tillhör definitivt en av favoritgenrerna för mig. Därför är det inte konstigt att jag har tittat på det mesta som har visats nu i samband med EU-valet. Det har blivit en del, men det är fortfarande två dagar kvar innan valdagen, så mer kommer det att bli. Hur mycket klokare har jag blivit då? Ja inte lika klok som jag har offrat antal timmar, det är ett som är säkert. En statsvetare sa att det ibland har blivit för detaljerat. Jag som klagat på att det är för ytligt. Jag vill har mer konkreta diskussioner, även om det blir en del detaljer. Hur ska vi annars förstå och lära oss?

En debatt som jag såg var som en repris på riksdagsvalsdebatten och gav inte alls speciellt mycket. När det är så då har inte debatten blivit vad den var tänkt anser jag. Sverige är en sak, Europeiska unionen en annan. Men jag ska erkänna att allt debattittande har lett till en sak som är positiv, och det är att mitt EU-intresse har ökat. Så någonstans har de lyckats, våra kandidater. Trots det så saknar jag mer information om själva systemet, vad vi kan påverka och hur det går till. Att valdeltagandet är lågt har nog med att göra att det helt enkelt är för abstrakt. (Det är en trolig förklaring, men självklart inte en ursäkt.)

Nu är det snart söndag och valdag, så den valrörelse som vi har haft, den är som den är. Dock så kan man hoppas att det framöver blir ett ökat intresse från både medborgare och media, för EU är viktigt och det kostar fasligt mycket pengar, så vi kan inte bara rycka på axlarna om vi inte förstår. Det vi ska göra är i stället att ta reda på mer, ställa frågor till politikerna och sätta press på bättre mediebevakning, och då menar jag under hela mandatperioderna. Valdeltagandet då? Förra gången var det drygt 51 procent. Kan vi hoppas på 58 den här gången? Alldeles för lågt så klart, men bättre än 2014.