Etikettarkiv: 8 mars

Jämställdhet och internationella kvinnodagen

I går var det internationella kvinnodagen, en dag som många firar istället för att begrunda och hylla kvinnor som har banat väg för jämställdhet och gjort att vi har rösträtt, kan utbilda oss vill vad vi vill, är fria att utöva våra intressen, kan leva jämställt och så vidare. Nja, nästan i alla fall, för allt är inte perfekt, men här i Sverige har vi kommit väldigt långt jämfört med de flesta länder i omvärlden. Det tycker jag att vi borde ägna mer tid åt att diskutera än vad vi faktiskt gör. Inte för att luta oss tillbaka i någon form av dum tacksamhet, men för att visa att man kan påverka och att vad vi gör, ja, det gör skillnad. Sedan är så klart utdelning av rosor eller annat trevligt, men det får inte bara bli det.

Torsdagens Opinion i SVT bjöd på en jämställdhetsdebatt och allmän jämställdhetsdiskussion. Dock inget om kvinnodagen och varför den behövs. Debatten var okej, men inte speciellt engagerande eller skarp mer än bitvis. Den som gjorde bäst ifrån sig var enligt min mening Sakine Madon från UNT, Upsala Nya Tidning. Hon är alltid saklig och hon har en stor portion sunt förnuft, något som många debattörer och påverkare (på engelska influencers) saknar. För många blir diskussionen, speciellt om begreppet ”feminism” läggs till, alldeles för känslomässigt styrd. Madon behåller huvudet kallt och fortsätter debattera sakligt. Tack för det! Det gjorde visserligen även feministen Gudrun Schyman, som också deltog, men som hon själv erkände, så använder hon härskartekniker, vilket hon har lärt sig av männen. Sorgligt, men hon är långt ifrån ensam.

Hur som helst, när man hör debatter och begrundar kvinnodagen så dyker tankar osökt upp. Exempelvis kan man undra varför så många män fortfarande inte vill leva i ett jämställt förhållande, utan ser sig själva som överordnade. De till och med ser sin fru som livegna och drar sig inte att behandla dem så heller. Tack och lov gäller det här generellt sett inte svenska män, men vi ska komma ihåg att det inte är allt för länge sedan som det faktiskt gjorde det. Sådant borde vi uppmärksamma mer en dag som 8 mars. Kanske nästa år? Man kan alltid hoppas.

 

En tanke till alla er kämpande kvinnor

Det kan vara allt från det lilla, det där man gör hemma i sin egen familj genom att stötta sina barn i skolan, uppfostra dem jämställt så att de inte växer upp med tron att killar är värda mer än tjejer eller att man försöker vara en bra kvinnlig förebild. Jag höll på att skriva ”för sina döttrar” och det är man ta mig tusan skyldig att vara om man vill ge dem så bra förutsättnignar som möjligt och sådant kan också ske i det lilla. Man behöver inte erövra världen för det. Hur många av oss kan det förresten? Men jag skrev inte ”för sina döttrar” eftersom det är precis lika viktigt att visa sina söner att en kvinna vill och kan och att hon precis som alla fäder ska ha möjlighet att välja själv som vuxen individ.

Idag tänker jag på kvinnor som är förtryckta av sina män och även av andra män. Det är bland annat för deras skull som vi som har bättre förutsättningar måste dra vårt strå till stacken. Men förtryck är inte samma sak som att alla kvinnnor accepterar sin situation och det finns många som protesterar på ett sätt som jag själv och de flesta andra nog skulle vara för fega för att göra. Stor respekt här! Jag tänker vidare på hur lite som behövs för att faktiskt påverka rent allmänt. När du pratar med dina barn om vad de drömmer om, tala med dem förutsättningslöst och inte utifrån kön, lås dem inte från början. Tjejer ska inte fösas in i någon fålla, de ska ha framtidstro även om största drömmen är att bli bilmekaniker eller militär.

En dag som 8 mars så tänker jag givetvis på alla starka kvinnor som jag har träffat genom åren när jag var politiskt aktiv och de har sannerligen varit många, både politiker och andra. Vilka förebilder det finns om vi väljer att se dem! Sedan så har vi alla dessa kvinnor i andra världsedlar som kämpar för att få en politiskt position och faktiskt lyckas, men där männen ändå fortsätter styra alldeles för mycket, kvinnor som trots motgångar siktar på att ta sig in i riksdagen i sina länder, som i sin roll som lokalpolitiker engagerar andra kvinnor i sin stad och så vidare. Jag känner många av dem och jag beundrar dem. De gör mig stolt som kvinna. Det är dessa som verkligen kommer göra skillnad när de vågar och orkar vara kvinnliga förebilder i länder där många av männen helst skulle slippa dem som kolleger inom politiken. Ha en bra dag och fortsätt förändra. Vi kan lyckas om vi vill! Något annat får vi aldrig tro.