Kvinnor i nöd eller 9 000 unga män?

Är det något som jag ogillar så är det när saker ställs emot varandra, speciellt utan grund, vilket ideligen sker. Man måste kunna skilja på päron och äpplen. Alla gör inte det utan menar att vissa saker inte borde få kosta alls så länge det finns andra behov. Så kan inte ett samhälle fungera menar jag. Det finns människor som helt vill ta bort bidrag till flyktingar och nödlidande i utvecklingsländer. Argumenten kan givetvis vara olika och jag kan till viss del förstå och respektera dem, men faktiskt inte fullt ut. För mig är det helt uteslutet att stänga in oss i vår egen bubbla och inte hjälpa andra som lever under förhållanden som ingen borde. Däremot så blir det allt mer svårt att säga emot vissa saker som rör kostnaderna för flyktinghantering när vi ser utvecklingen i Sverige. Det handlar inte om domedagsprofetia, utan sunt förnuft och att se verkligheten. Men det handlar också om humanitet, något som har kommit i skymundan i den så kallade godhetsivern. Ett återkommande ämne är de 9 000 ensamkommande, vilka taleskvinnan Fatemeh Khavari skrev om i går:

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/RxeelJ/gymnasielagen-visst-men-hur-blir-det-sen

Hon driver sin sak stenhårt, och hon blickar inte åt något annat håll än åt dessa unga män. Khavari, precis som alla andra som mer eller mindre enbart diskuterar de här 9 000 personerna, inkluderat ungefär 55 kvinnor ska förtydligas, även om dessa aldrig hörs eller syns, funderar inte över vad det här fokuset medför. Först och främst är det alltså en snedfördelningen mellan kvinnor och män. Den så kallade feministiska regeringen har blivit manskramare mer än någon tidigare regering. Jag följer debatten hyfsat bra får jag säga och jag ser i princip alla partiledardebatter samt alla debattprogram jag hinner, plus läser en del. Trots detta så kan jag inte på rak arm peka ut någon politiker eller samhällsdebattör som verkligen tagit fajten för kvinnorna eller alla andra som inte har möjlighet att ta sig hit. Och nu talar jag om dem med asylskäl, inte dem tillhörande de ”ensamkommande” som fått avslag på sina ansökningar.

Nu kom vi alltså in på det andra problemet. Det denna taleskvinna ”glömmer” när hon så stenhårt tillsammans med till och med regeringsmedlemmar, propagerar för den här gruppen är att det sker på bekostnad av dem med asylskäl, både män och kvinnor. Det sker på bekostnad av dem som ärligt visar sina riktiga identitetshandlingar med risk att få avslag. I gruppen som hon försvarar så visade noll procent upp en sådan handling. Det är anmärkningsvärt, men inget som någon vill diskutera. Något som inte heller riksdags- eller regeringsmedlemmar vill tala om är att man har tagit av det så otroligt viktiga u-landsbiståndet för att ha råd med svensk flyktinghantering. Borde vi inte prioritera bättre och hjälpa fler? Att jag återigen återkommer till ämnet är för att vårt enormt stora mottagande har skapat många problem för både flyktingar och lidande i vår omvärld. Det har även skapat motsättningar då mycket ges förtur till och är gratis när många svenska medborgare som inte har råd med till exempel samma saker samtidigt ska betala andras som inte är skattebetalare här. Det är en farlig väg vi för många decennier slog in på. Vågar någon bryta den?

 

Sommarlovet är olika för våra barn

I dag har Majblommans riksförbunds generalsekreterare skrivit om det kommande sommarlovet och skillnader för våra barn. Man blir ledsen när man tänker på att många barn kommer tillbaka till höstterminen och känner att de inte alls har haft ett lika roligt sommarlov som kompisarna. Generalsekreteraren vill att kommunerna ska arrangera mer på sommarlovet och det tycker jag är toppen om det finns resurser till. Själv så bor jag i Huddinge kommun och jag vet att det ordnas olika aktiviteter här. Men jag hoppas att man kan ordna sådant som lockar alla barn och ungdomar när de är lediga så att de får lära känna varandra bättre och förhoppningsvis få nya kompisar.

Även om kommunerna ordnar aktiviteter så vill jag säga till alla vuxna: Lär inte barnen att det bara är det materiella som räknas. Vi vet aldrig vad som sker bakom kulisserna hur tjusigt det än ser ut. Den där ungen som skickas på ett dyrt ridläger eller på en spännande språkresa har förhoppningsvis skoj och får nya roliga erfarenheter, men det finns faktiskt föräldrar som köper sina barn för att få tid till annat eller döva ett dåligt samvete och kanske hade just den här ungdomen gärna varit hemma en sommar och umgåtts med familjen. Kanske inte alla exotiska resor alltid är så underbara heller då många har föräldrar med alkoholproblem. Det berättar man givetvis inte utan håller skenet uppe. Det finns andra värden än de materiella och det ska vi lyfta fram och skicka med våra barn i livet. Det är också bra att veta att allt inte är bra bara för att man har en tjock plånbok.

Men ungar ska så klart ha roligt och allt behöver tack och lov inte kosta för det. Går man ihop några föräldrar och ordnar lite kul på hemmaplan så kan man ge sina barn ett bra sommarlov utan att betala dyrt för sol och bad på exotiska platser. Man kan ta ansvar för varsin aktivitet och allstå hjälpas åt. Någon kan fixa brännbollsturnering, en annan grillkväll, en tredje picknick med brädspel och så vidare. Allt utifrån önskemål och resurser. Nu är jag ju inte purung och på min tid så var vi ute mer än de unga i dag, men inte sjutton så satt man hemma och väntade på att bli underhållen de veckor som man var hemma. Vi cyklade, var i parkleken, fiskade, badade, lekte bollekar och annat. Det kanske är på tiden att vi moderniserar det omoderna och visar att ett sommarlov på hemmaplan också kan vara skoj. Men jag vill ändå avsluta med att säga att vi samtidigt måste ha respekt för hur barnen känner och när höstterminen börjar så gäller det att lärarna också visar det och inte fokuserar på dem som har rest på en dyr semester. Barn ska aldrig behöva skämmas eller känna sig utpekade. Det måste vi alltid tänka på.