Etikettarkiv: Aftonbladet

Med mod, tydlighet och konsekvens så kan vi hjälpa fler människor på flykt

För några dagar sedan så skrev den moderata debattören Helena Trotzenfeldt en väldigt bra och tänkvärd artikel om flyktingpolitik. Den kanske inte följer det som vi hittills har ansett vara rätt väg att gå, men vi är många som länge har efterlyst en annan flyktingpolitik då den vi har är rent ut sagt katastrofal. Den naggar dessutom på pengar till u-länder, något som alltid drabbar dem som har det värst och bland annat gör att fler flickor återigen blir livegna. Helena Trotzenfeldt har till skillnad från många faktiskt tänkt till, både med hjärnan och hjärtat. Tyvärr så använder många, tyvärr ofta beslutsfattare endera hjärtat eller bara hjärnan. Det blir rena kaoset i ena fallet, alldeles omänskligt i det andra. http://www.aftonbladet.se/debatt/a/52jze/vi-maste-valja-ut-vilka-flyktingar-vi-tar-emot

Eftersom jag befinner mig i mitten, alltså tillhör den stora skaran (antar jag i alla fall) som anser och inser att vidöppna dörrar utan vare sig krav eller konsekvenser är ohållbart, samtidigt som det för mig är självklart att vara en del av flyktingmottagande när sådant behövs, så blir jag glad när jag ser seriösa och kreativa förslag som det här. Jag önskar även att fler som befinner sig i flyktingläger skulle få mer hjälp. Där är det verkligen ett elände för många, både när det gäller mat- och vattenbrist samt kriminalitet och annat. Vi ägnar dessa utsatta människor alldeles för lite uppmärksamhet.

Det har blivit som att det vi inte ser, det finns inte längre. När höga politiker sitter på trappan på Medborgarplatsen, anser att alla som kommer hit automatiskt ska ha motsvarande Sveriges materiella standard, utan krav dessutom, så lider många människor världen över. Men jag hör sällan en politiker säga att vi måste sänka de materiella kraven för dem som har kommit i trygghet här, så att vi inte drar undan mattan för fler av dem som faktiskt inte har möjligheten att ta sig någonstans överhuvudtaget. Att vi för övrigt ställer krav på dem som vill bo här permanent och bli svenska medborgare är inte elakt eller fult, det visar bara att Sverige är något att vara stolta över, ett land som är attraktivt och en ära att få bo och leva i. Stolthet hos oss svenskar föder, om vi gör det på rätt sätt, även stolthet hos dem som invandrar hit. Det är så det borde vara och kanske blir det på det viset en vacker dag. Trotzenfeldts idéer är en början om de anammas av våra beslutsfattare.

 

Annonser

Bra med föräldrar som agerar

Läs det här: http://stenkastarna.story.aftonbladet.se/chapter/foraldrarna/ Bland annat så intervjuas pappan till en stenkastare som har blivit dömd, en kille i tidiga tonåren. En sorg för både honom själv, familjen och samhället naturligtvis. Även om jag har åsikter, och dit kommer jag, så vill jag säga att jag tycker att den här pappan är modig som ställer upp med namn och bild i tidningen och jag både hoppas och tror att det kommer att påverka andra föräldrar i rätt riktning. Jag hoppas att killen, trots dessa farliga dumheter som han har varit med på, kommer på bättre tankar och tar en annan väg i livet.

Men, då kommer vi till ”menet”, nämligen varför man låter ungar vara ute på nätterna, till och med när man vet att de gör dumheter? Det är så många som gör det, trots att de självklart vet att det är fel. Varför undrar jag? Det är inte så enkelt alltid, säger säkert någon. Nej, det är förbaskat svårt att vara förälder, även väldigt jobbigt stundtals. Jag har om ett par månader ”avverkat” min tredje tonåring, så jag anser mig väl ha viss erfarenhet. Visst minns även jag att det kunde ifrågasättas vilka tider som skulle gälla. Men mina barns trygghet och säkerthet har varit viktigare än att de ska få komma och gå efter behag.

En fråga som jag minns att jag ställde och som på en gång tog skruv var: ”Tycker du att det är att bry sig om sina barn att låta dem vara ute hur sent de vill?” Svaret blev nej och tiden accepterades, för de vill ju att man ska bry sig om dem. Det är en helt annan sak att ge sina barn frihet, för det måste de få, annars så är de inte rustade för vuxenlivet den dag de har kommit så långt, men när friheten blir total och gränserna försvinner så kan det bli förödande. Jag avslutar med att önska familjen i reportaget lycka till, för som sagt var, det är svårt att vara förälder, men här finns ett bra exempel på en pappa som inte försöker avsäga sig sin papparoll utan gör tvärtom!

 

 

Man blir bestört över alla våldsmän som går fria

Först och främst: de flesta män är bra och respektfulla människor och jag gillar inte alls när man drar alla över en kam och påstår att världens problem beror på män eller att man skyller all ojämställdhet på dem heller. Vi är alla människor med bra och dåliga sidor och vi har alla ett eget ansvar för att bidra till att saker blir bra i stället för dåliga. Men, det finns tyvärr alldeles för många män som beter sig helt förkastligt och dessutom inte ens har ryggrad att ta ansvar för sina handlingar.

Nu har sedan tidigare dömda våldtäktsmän överklagat och sluppit lindrigare undan, eller helt klarat sig från straff. http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/article23048071.ab Hur kan detta hända i Sverige och det igen?! Män som begår vidriga handlingar mot kvinnor undrar jag om de är inom räddning, men när domare och nämndemän, människor som ska vara en del av att upprätthålla ett tryggt samhälle helt plötsligt har mer sympati med våldtäktsmän än den de våldtar, då kan man inte bli annat än mörkrädd. Hur har vi kunnat hamna så fel? Jag trodde att vi levde i ett modernt samhälle, ett samhälle där vi normala människor ska kunna känna oss trygga och få någon form av rättvisa skipad när brott begås.

Många människor reagerar tack och lov mot sådana här domar men det tycks inte hjälpa; om och om igen går våldsverkare fria eller får domar som är likställda med ett hån mot de drabbade. Ett rejält straff när någon begår icke acceptabla handlingar är viktigt för det sänder signaler om vad vi övriga medborgare accepterar och inte accepterar. Det ger även de drabbade någon form av upprättelse när samhället visar att det inte stöttar kriminella handlingar. Nu har vårt rättssystem återigen visat att man kan klara sig undan det mest kränkande som man kan utsätta en kvinna för. Jag skäms å domare och nämndemäns vägnar och jag lider med den drabbade.

Vill man verkligen debattera, eller är syftet bara att få avreagera sig?

Att läsa tidningsartiklar är ofta både roligt, lärorikt och intressant, men minst lika spännande är det att läsa alla kommentarer och kanske även själv vara med och diskutera innehållet i det som har skrivits. Till och från så tar media upp problemet med påhopp och ibland väldigt grova personangrepp och här kan bara nolltolerans gälla. Vissa som kommenterar har inte ens åsikter i frågan utan slänger bara ur sig något otidigt. I de fallen så kan det inte handla om annat än att få avreagera sig och få ur sig någon ilska som finns inombords. För om man verkligen ville debattera så höll man sig till debattreglerna, punkt.

Eftersom man inte får respekt från andra när man börjar kalla både skribenten och andra som kommenterar texten för både det ena och det andra, så bryr man sig uppenbarligen heller inte om hur man uppfattas av andra. Det i sig är också anmärkningsvärt då de flesta människor vill uppfattas på ett positivt sätt av andra. Märkligast är dock dem som faktiskt har åsikter om ämnet men ändå tycker att det är värt att både göra bort sig och samtidigt sänka nivån på debatten. Det motverkar ju bara syftet eftersom fokus flyttas från det man anser i frågan till den låga nivån på inlägget.

Tyvärr så bryr sig de flesta inte om att bemöta sådant här, men jag tror att fler måste reagera. Det handlar inte främst om att man ska kunna diskutera en frågan, utan att vi måste visa varandra mer respekt även när vi tycker olika. Därför så är det också viktigt hur vi uttrycker oss även om vi inte kallar varandra vid namn eller hotar andra på grund av deras åsikter. Respekt och bra ton vinner alla på i alla lägen. Näthat och annat börjar ofta med ett inlägg som knappt någon reagerar över även om de inte gillar det. Låt därför aldrig påhopp passera.