Etikettarkiv: Anders Ygeman

Transportstyrelsen och polisen

Är minnet verkligen så kort hos väljarna, eller är det för en del helt acceptabelt att det är lite hipp som happ inom politiken och att regeringsföreträdare tar alldeles för lätt på landets säkerhet? Om inte, hur kan 40 procent ha förtroende för Stefan Löfven och hur kan Centerpartiet och Liberalerna vilja göra upp med hans parti Socialdemokraterna och deras mindre erfarna kompisar Miljöpartiet? Den 25 juli -17 sa Anders Ygeman att man inte kan ta vilka frågor som helst på en kafferast. Det var därför som han inte berättade något om Transportstyrelsen för statsministern. https://sv.wikipedia.org/wiki/Transportstyrelsens_IT-upphandling

Peter Hultqvist försvarade sig med att det inte är hans ansvar. Vad skulle då detta innebära? Jo att Stefan Löfven inte på ett helt år som detta pågick ha haft ett enda formellt möte för att kunna gräva djupare i frågan än vad han kunde på de tydligen gängse fikarumsmötena. Ygeman fick förvisso sparken, men en annan tung position i partiet och övriga två fortsatte som vanligt. Det är intressant med tanke på att ministrar tidigare fått gå på grund av en obetald TV-licens, eller svart barnflicka. Ärligt talat så påverkar det mig som väljare och medborgare mycket mindre än stora säkerhetsfrågor.

Sedan har vi då polisen. Före detta rikspolischef Dan Eliasson hade under hela sin chefsperiod regeringens förtroende. Det är sådana saker som får en att undra över hur våra ledande politiker ser på landet och dess säkerhet. Han skyddade utländska förövare, till och med när övergrepp begåtts mot barn. Varför? Jo för att inte spela Sverigedemokraterna i händerna. Hjälpte det? Nej så klart inte. De blir bara större och större. För att inte tala om den eskalerande grova kriminaliteten som också ökar. Han drev dessutom organisationen så att polis efter polis sa upp sig. Resultatet? Jo alla partier skriker efter nya poliser. Men sådana tar tid att utbilda och vi borde samtidigt försöka få tillbaka dem som försvann. Var är den diskussionen? Men regeringen S och MP hade förtroende för Eliasson och de lät både Ygeman och hans efterträdare Morgan Johansson hållas. Ingen av dem satte ner foten mot rikspolischefen under den tid han hade sitt uppdrag. Även han blev förvisso petad, men gavs ett annat uppdrag han aldrig borde ha fått.

Det här är bara ett par av bevisen för att den förra regeringen, som nu har fått en ny chans, inte borde fortsätta styra landet. Men vi är många som inte har glömt och att C och L nu släpper fram dem igen, trots all galla de spydde över dem före valet, är obegripligt. Förklaringarna och resultaten av alla förhandlingar med främst S ter sig bara märkligare och märkligare. Jag som medborgare accepterar inte den här cirkusen och det verkar de flesta andra inte heller göra. Ändå står vi där vi står. Jag är rädd att det här kommer få konsekvenser som vi inte vill ha. När demokratin sätts ur spel och reglerna ändras från dag till dag, så är man ute på hal is. Det här är inte risk, monopol, stratego eller något annat man roar sig med hemma i vardagsrummet. Det handlar om vår nation. Hur kan så många inte se det???

 

Annonser

Det blev sjunde gången gillt

Det gick mycket snabbt att få svar den här gången, men det kunde ha varit lite mer uttömmande kan jag tycka, och helt nöjd är jag inte, men kommer inte att skriva igen.

Hej!

Som riksdagsledamot har jag inget inflytande på vilka som ska delta i vilka diskussioner som regeringen bjuder in till.

Däremot står det alltid alla regeringar fritt att bjuda in vilka man vill föra samtal med.

Så här sade Anders Ygeman:

Bakgrunden är att Vänsterpartiet för två år sedan, då en liknande diskussion hölls, valde att hoppa av uppgörelsen eftersom de ansåg att delar av den bröt mot den personliga integriteten.

– Det handlar i grunden om vad man har att tillföra i de här samtalen. Sverigedemokraterna har haft en sådan hållning att de i praktiken har mält sig ut från det seriösa politiska samtalet om terrorism och jag ser tyvärr ingen förändring av det, säger Anders Ygeman.

https://www.svd.se/ygeman-nobbar-vanstern-i-samtal-om-terrorism

Vänligen

Elin Lundgren
Socialdemokraterna

Som ni ser så är det en riksdagsledamot som svarat, ledamot i justitieutskottet. Det är den andra socialdemokratiska ledamoten från utskottet. Tidigare så har jag skrivit till flera ministrar, men ingen har velat svara. Hur som helst, läs gärna den korta artikeln som bifogas. Där motiveras varför SD och V inte får delta.

 

Kan det bli sjätte gången gillt?

Skam den som ger sig! Jag har sedan i maj skrivit till regeringen och som medborgare utgått ifrån att jag skulle få svar på några få och enkla frågor. Visst kan det hända att mejl missas eller att tekniken slarvar bort saker, men när man har skrivit fem gånger och inte fått svar så lutar det faktist åt ignorans och inget annat. Jo förresten, en gång har jag fått svar, men inte på mina frågor, utan blev endast upplyst om att regeringen tar vilka beslut som den vill i det här fallet. Självklart, men jag var nyfiken på varför och förklarade även min syn på saken och varför jag undrade.

Vad det handlar om är att SD och V som tillsammans har nästan 20 procent av väljarstödet inte fick delta i regeringens diskussioner om terrorism. Mina frågor var följande: ”Hur har regeringen kommit fram till att bästa sättet att hantera denna så viktiga fråga är att inte alla medborgares representanter får delta? Är det verkligen försvarbart att de utesluts? Och är det det bästa för vår säkerhet?” Dessa frågor har jag skickat till följande ministrar: Anders Ygeman, Stefan Löfven och Morgan Johansson. Så hur går jag vidare? Riksdagsgruppens gruppledare kanske? Men det går ju inte eftersom det numera är Ygeman själv.

Jag kommer därför att kontakta någon av socialdemokraterna utanför regeringen, men en ledamot i riksdagen. Det måste ju gå att få ett svar på några frågor. Jag har aldrig varit med om att politiker har som policy att inte svara på mejl. Tvärtom så brukar det höra till god ton att man ska göra så, speciellt då det är oss väljare och övriga medborgare som man företräder. Det heter inte folkvald av ingen anledning alls. Det är något att ha respekt för och förtroendet för politiker är inte alltid det största, så att ignorera frågor hjälper inte till att förbättra det direkt. Nu är det bara att vänta och se vad som händer, den sjätte gången i ordningen allså.

 

Men Morgan Johansson?!

Varför gör du inte mer och varför gör du inte annorlunda nu när du har fått chansen? Vi medborgare som trodde att det skulle bli bättre med en ny minister, ja åtminstone så hoppades vi det. Nej, inte blev det någon större skillnad med Morgan i stället för Anders, just ingen alls känns det som. Morgan Johansson menar att det behövs fler poliser, så det ska man se till att vi får, men det sa ju Anders Ygaman också. Inget nytt där alltså. Sedan så sa Ygeman för all del även att det var att ta till överord att påstå att polisbristen är akut. Hur den slutsatsen drogs i somras undrar man ju. Den är ju så akut så det inte finns några ord för den. Det är i alla fall min syn på saken och jag har känslan av att den delas av majoriteten av vår befolkning. Ygemans värld måste vara ganska behaglig. Tänk om alla kunde slå ifrån sig oron så enkelt. I och för sig, varför hetsa upp sig för saker som sannolikt inte kommer att drabba en? Dock så kan det bli katastrof om man råkar ut för något, det bör en ansvarig minister tänka på.

Men för att återgå till regeringens satsningar på att utbilda fler poliser; räcker verkligen detta? Nej så klart inte. Skulle inte regeringen med numera Johansson i spetsen när det gäller inrikesfrågorna fundera mer än vad de gör över varför så många poliser har sagt upp sig och hur de ska locka dem tillbaka? Jo naturligtvis. Borde de inte göra det enda rätta och äntligen sparka Dan Eliasson som inte har stöd på många fler håll än inom det socialdemokratiska partiet? Jo men självklart. Varför görs då inte detta? Det kan man sannerligen undra.

Det är klart att den största anledningen till att Eliasson sitter kvar är att han är socialdemokrat. Sedan så finns det självklart annat när det gäller varför inte större krav har ställts på honom. Man har helt enkelt inte velat erkänna hur illa det är och att man sedan inte har klarat av situationen. Jag vill ändå tro att man förstår och att det helt enkelt har blivit fel, för inte kan de väl vara så blinda för det som pågår och vad de borde ha gjort? Eller kan de det? Kan de precis som Ygeman verkligen tro att det inte är så akut? Är man så rädd för att tappa ansiktet så att man hellre ser på när polis efter polis lämnar yrket? Betalar man hellre dyra utbildningar och skjuter problemen framför sig ytterligare flera år? Ja uppenbarligen. Personligen så har jag givit upp när det gäller den här regeringen. Det räcker inte med mord efter mord för att de ska vakna. Den ignoransen borde också klassas som kriminellt beteende.

 

Irriterande nonchalans

Jag vet att man inte kan förvänta sig svar omgående från politiker eller tjänstemän, men det finns väl ändå gränser för hur länge som man ska behöva vänta? Den 26 maj skrev jag till inrikesminister Ygeman, efter någon vecka kom ett tjänstemannasvar, men inte med svar på mina frågor. Jag mejlade med vändande post. Inget hände, så förra veckan skickade jag återige ett mejl. Jag har alltså ställt samma frågor tre gånger nu, utan att få någon respons på dem.

Att Anders Ygeman själv inte svarar har jag faktiskt inga åsikter im, även om jag hoppas att han emellanåt gör det. För en folkvald politiker bör ta sig den tiden då och då tycker jag. Däremot så finns det inte en möjlighet att han ska göra det varje gång. Men svar från någon måste man väl ändå kunna förvänta sig.

Jag har bloggat om det här tidigare och mitt – mycket korta – mejl handlade om de terroristsamtal som regeringen bjöd in till där endast sex av åtta riksdagspartier fick delta. Att man valde att utesluta två partier var självklart ingen slump, så min undran om ifall det verkligen var det rätta, borde ha varit plättlätt att svara på. Givetvis har diskussioner förts om vilka som ska bjudas in. Men oavsett hur komplicerade mina frågor må ha varit så ska det inte ta månader att få svar. Det är faktiskt på vårt, folkets, uppdrag som Ygeman och de andra politikerna sitter. Då är det nonchalant att inte ens efter tre mejl svara. Men det kommer väl får man hoppas…

 

Både Eliasson och Ygeman kommer att krävas på avång

Det bara slog mig, men efter senaste veckans flathet och naivitet från Anders Ygeman så kommer givetvis snart han också att krävas på avgång. Jag har normalt sett stor respekt för politiker ovh lyfter gärna fram det positiva som de gör, men det är inte samma sak som att dumhet ska premieras och Ygeman har – precis som Dan Eliasson – nu fått en chans för mycket i sitt uppdrag. Jag känner efter det senaste uttalandet om fortsatt förtoende för rikspolischefen att han inte på något sätt företräder mig som medborgare.

I mina ögon så missbrukar Ygeman det förtroende som han har fått av svenska folket. Visst, jag röstade inte på honom eller hans parti, men jag röstade på det parti som jag trodde var bäst för Sverige, så jag har inte legat på sofflocket och har därför rätt att både tycka och kräva det jag vill, som alla andra röstande medborgare. För mig är det därför självklart att han inte kan sitta kvar. Jag tror ju på demokratin och vårt system och jag trodde faktiskt på Ygeman också till en början. Han ger ett seriöst och kompetent intryck, men det räcker inte längre eftersom han nu visar sig vara alldeles för arrogant och inte se oss medborgares utsatthet och oro och ökande problem i samhället. Det kostar dessutom en fasligt massa pengar och dem borde han ha respekt för.

Så, vad kommer då att hända? Ja, inte kommer han och Eliasson att avgå bara för att någon som jag bloggar om det, men vi kan alla väcka opinion och sedan hoppas på att någon med större inflytande driver på så vi får företrädare som vi känner oss trygga med och som lägger det där berömda örat mot marken och lyssnar på oss vanliga medborgare. Det är nämligen ett måste, för det känns som att Sverige just nu är en tickande bomb.

 

 

 

 

Lämna kaffekannan hemma och visa var skåpet ska stå!

Jag hade inte tänkt att skriva om problemområden i dag igen och om utsatta poliser med flera, men efter att ha sett Agendas inslag som jag hade spelat in, och som handlade om hur det går till i ett stort antal svenska områden, så känner jag inte att det finns något alternativ just nu. Ingen av oss är väl numera omedveten om hur illa behandlade både poliser och vissa andra yrkesgrupper är, men när jag tittade på TV-inslaget med poliserna ute på fältet så blev det så påtagligt så jag riktigt kände hur irritationen steg på ett helt annat sätt än tidigare. Att de vågar arbeta här utan skyddsutrustning är för mig en gåta. Jag är ändå väldigt tacksam över att det finns så många som trots allt gör det. Blir de lika uppgivna och irriterade som många av oss andra så kommer det aldrig att bli någon ordning i dessa områden. Ingen vågar vistas där till sist.

Men det fanns även annat som retade mig i inslaget och det var att SVT berättade att polisen egentligen inte är ute efter att gripa någon, man vill bara skapa ordning och ta tillbaka samhället. Om man ska vara lite raljerande så kanske det är dags att lämna kaffekannan hemma och se till att faktiskt gripa dem som bär sig åt som de gör. En kastad gatsten är ett mordvapen, punkt! Man vet att det pågår omfattande kriminalitet på många håll och oavsett om det är droghandel eller annan verksamhet som man håller på med, så är det trots allt bara en handfull personer som det handlar om. Varför ska många tusen invånare i de här områden drabbas för att en ”klick” som polisen uttryckte det i inslaget, inte kan uppföra sig? Minister Ygeman började med att säga att det är ”för djävligt”; starka ord av en minister i TV. Men sedan då? Både han och kollegan Annie Lööf ville skärpa straffen, få fler poliser på plats med mera, men jag upplevde det inte som att någon av dem riktigt vågade ta steget fullt ut trots att båda sa mycket bra.

Det talades också om den berömda ”svansen” i TV-inslaget från det otrygga bostadsområdet och där hittar man många omyndiga ungar som tycker att de stora kriminella grabbarna är häftiga. Genom svansen så sker också tillväxt och det borde vara självklart att kontakta varenda unges föräldrar för ett ordentligt samtal med dem. Fråga föräldrarna vad barnen gör ute på kvällen när de ska upp tidigt till skolan nästa dag. Berätta att det är kriminella som de hänger med och inte bara sina vanliga kompisar. Arbeta med föräldrastöd där det behövs. Inte en anda gång nämndes något sådant. Varför? Är man fortfarande så rädd för att prata om det ansvar som alla vi föräldrar faktiskt har, så man hellre offrar barnen? För det är faktiskt vad vi gör. Barnen och ungdomarna i svansen är också offer för det som händer. I så många andra sammanhang talas det om att sätta barnen först, men aldrig i dessa. Då är det vuxenvärlden som skyddas. Vi måste inse att 99,9 procent (om man ska gissa) av dem som bor i områdena med problem är skötsamma människor och det är de som låser in sig och inte vågar gå ut när det är mörkt. När ska vi vända på detta och se till att det är de skötsamma boende som ska ha tillgång till sitt bostadsområde och inte de kriminella?