Etikettarkiv: bilbränder

Är människor med lite pengar mer kriminella?

Ja, alltför långsökt är det kanske inte, men för egen del så tror jag att det ska mer till än låga bidrag eller låg inkomst för att man ska bli kriminell. Det finns dem som är rika som troll, men ändå ägnar sig åt kriminell verksamhet, de kanske till och med har byggt upp sin förmögenhet den vägen. Men det är klart, har man det knapert så finns det säkert vissa som tar till andra metoder för att få det de behöver än de som är lagliga. Men jag tänker inte spekulera mer i det här, och att jag ens skriver om en eventuell koppling beror inte på att jag har några belägg för detta, utan att allt för många kopplar dålig ekonomi till det stök som sker i vissa förorter.

För egen del så stör det mig enort att det är så lätt att påstå att någon sätter eld på en bil, kastar en gatsten (=mordförsök faktiskt) mot en polis eller bär sig allmänt ohyfsat och provocerande åt på grund av för lite pengar. Det är direkt fräckt att påstå att det beror på ekonomin. Man kan naturligtvis bli både deprimerad och uppgiven av att varje dag få kämpa för att få det att gå runt, men de flesta som har det knapert kämpar på så som man trots allt måste göra och de ägnar sig definitivt inte åt att skära sönder däcken på ambulansen som har kommit till grannen eller att jaga iväg polisen då de stör knarkhandeln. De är inte ens en del av detta, men de är i allra högsta grad drabbade då de bor i området. De blir också i allra högsta grad stämplade av människor utifrån som ska göra någon form av analys på händelserna.

Polisen får direktiv uppifrån för att inte trappa upp situationen vid stenkastning och dylik, men tror verkligen ledningen att det här är människor som man kan sätta sig runt fikabordet och resonera med? Varför blundar samhället för att skötsamma människor klumpas ihop med dessa och sedan ”ursäktas” för sitt dåliga beteende eftersom de är låginkomsttagare? De vill säkerligen inte ses som stökiga kriminella som ska försvaras, utan det enda de vill är att bli av med problemen så att de kan få känna trygghet där de bor och fortsätta göra rätt för sig. Detta utan att bli förknippade med dem som istället för att skaffa jobb och utbildning väljer samhällsförstöring som livsbana. Att få jobb är inte alltid lätt, men det får aldrig ses som en förklaring till att vandalisera samhället. Aldrig!

 

Annonser

Debattartikel av Peter Bergh, brandman

Egentligen så hade jag tänkt skriva om något annat idag för det känns lite som att jag fastnar i det här med blåljusbilar och brandkåren, men efter att ha läst förbundsordförande för Brandmännens riksförbunds inlägg idag så får det bli ytterligare ett blogginlägg om det här. http://www.aftonbladet.se/debatt/article22205500.ab

Det som förvånar mig när jag läser Peter Berghs debattinlägg är att både arbetsgivare, politiker och andra inte har reagerar mer än vad de har gjort. Är inte sådana här händelser sådant som inte borde kunna hända mer än en gång? Det borde ha blivit ett ramaskri och kraftiga reaktioner redan första gången som det hände. Nu fungerar ju tyvärr inte praktiken och teorin alltid på samma sätt, fast jag tror att min tanke ändå är tydlig: sådant här får aldrig accepteras och bli vardag, men så har tyvärr skett. När jag läser reaktioner på det som har hänt den senaste tiden så kommer också kommentarer om att man måste göra något direkt och att det måste kännas. Ja verkligen säger jag och det måste sättas in åtgärder tills problemen är lösta.

Jag funderar även över det här med att blåljuspersonalen numera ska vara polare med medborgarna, man ska vara en i gänget bland ungdomarna och visa att man är som vilken annan vuxen som helst. Tja, det kanske finns någon poäng någonstans och självklart så är det svårare att ge sig på någon som man känner. Men ändå… Finns det inte också en poäng med att exempelvis polisen har en särställning i samhället och att vi övriga känner en viss respekt för dem? Polare och vuxna att prata med måste ungdomarna kunna få på annat håll. Däremot så tror jag på att myndighetspersoner besöker skolor och fritidsgårdar och liknande, men det är en annan sak.

Jag avslutar det här inlägget med att med emfas säga att vi måste lyssna på dem som rycker ut på sådana här uppdrag och vi måste alla ta deras berättelser på allvar. Bergh sätter sin tilltro till regeringen nu efter att de har fört samtal, jag gör detsamma och hoppas att det ska vända. En eloge till alla som trots allt jobbar vidare.