Etikettarkiv: Blåljusbilar

Bilden av Sverige

Vem är det som sätter bilden av vårt land? Är det vi själva eller är det andra? Är det politiker, media eller kanske allmänt missnöjda människor som bestämmer vad Sverige är? För egen del så är jag i alla fall ofantligt trött på att det förmedlas så mycket elände och så lite positivt. Vi är alla mer eller mindre en del i skapandet av bilden, därför så är det också upp till var och en av oss att fundera över vad vi vill förmedla till omvärlden. Vill vi så kan vi låta det bli en bättre bild än nu. Vad ger vi själva som enskilda personer till exempel för bild till andra som inte bor i Sverige om och när vi träffar eller talar med någon? Framhåller vi hur illa det har blivit, eller förmedlar vi en mer nyanserad bild? Naturligtvis så är inte allt positivt jämt, men vi kan förhålla oss på ett övervägande positivt eller negativt sätt till vår omgivning och just nu så känns det som att det är människor som är fallna åt det eländiga hållet som är de som sätter bilden och det tror jag att vi är många som har svårt att acceptera.

Hur det än är så är det mesta väldigt bra i Sverige och vill vi så kan vi motverka det som många upplever som en negativ utveckling, för den finns och den är på riktigt. Vi kan behålla den stolta bilden och visa att även om det händer oacceptabla saker här, så är det det som är det onormala och det normala är fortfarande stolthet, trygghet, ärlighet och tillit till varandra. Det är så lätt att falla in i negativa tankar och jag tror att när vi gör det, då är det svårare att lösa de problem som finns. Rationellt tänkande i kombination med ilska, stress och uppgivenhet är inte alltid den bästa kombinationen. Vi har ett land som under lång tid har jobbat för jämlikhet och vi har hög arbetsmoral, vi har ett socialt kapital, vi röstar i större omfattning än många andra, vi är välutbildade och vi månar om vår omgivning. Jag påstår inte att vi är bäst på allt, men vi har mycket att vara stolta över och därför så känns den där uppgivenheten som ofta förmedlas som så trist och onödig.

Sedan så händer visserligen sådant som förstör och ger oss dåligt rykte, inte minst alla påhopp på blåljusbilar och dess personal, men även annan grov kriminalitet. Det har skändat omvärldens bild av oss. Trots det så är det endast en liten, liten del av befolkningen som står för det här och vi måste stå emot och vi måste på alla sätt visa att det här inte är acceptabelt. Jag tänker i alla fall inte låta någon ta ifrån mig min identitet och stolthet och jag kommer att fortsätta engagera mig för att utvecklingen här ska vara positiv. Sverige är ett fantastiskt land med många härliga människor och det är det som vi ska bygga vidare på och därför så måste vi visa de onda krafterna att det här, det är inte acceptabelt. Vi är bättre än så!

 

Annonser

Har man försökt komma in i samhället först?

För mig som har respekt för polisen och alla blåljusbilar så ter det sig väldigt främmande att ge sig på någon av dem, men det gäller tydligen inte alla i samhället. Vissa verkar se det som en sport att förstöra bilarna, kalla polisen för grova ord och så vidare. Att någon kanske dör bara för att man ska få visa sin frustration verkar vara smällar som man får ta. Att ambulansen inte kommer till sjukhuset tillräckligt snabbt med patienten som har fått hjärtinfarkt är tydligen sekundärt. Nu är det väl tyvärr så att ungdomar som ägnar sig åt dessa grova övergrepp på våra myndigheter samtidigt som de inte bryr som om grannarnas hälsa har missat något väsentligt i sin uppväxt.

Det här med föräldraansvar är inget att ta lätt på, men många ursäktar föräldrarna och hänvisar till att det inte är så lätt. Nej, det är det sannerligen inte och tänk om man kunde göra om och göra ”rätt” som förälder. Men hur svårt det än är så klarar nog de flesta av att lära sina barn vad moral och respekt innebär och jag tror även att de flesta kan se till att ha tider när ungarna ska vara hemma och att kräva att mobilen ska vara på så att man kan nå varandra. Det är ett utmärkt sätt att ha koll genom att bara byta några ord. Det är varenda förälder skyldig både sina barn och samhället. Men, det finns givetvis undantag, fast då är det bättre att de om hjälp än att låta sina barn driva omkring vind för våg.

Men, alla har ett eget ansvar och de som ursäktar sitt beteende med att det inte finns något att göra, att ingen bryr sig, eller att det inte går att få jobb och man känner sig utanför, har de verkligen försökt komma in i samhället innan de slog i sönder  polisbilen eller kallade den kvinnliga polisen för hora? Har de tagit tillvara på vårt fantastiska svenska system där alla har rätt till gratis skolgång? Har de försökt att påverka sina politiker innan de rånade en person och snodde dennes iphone? Jag har tyvärr svårt att tro det. Och även om de hade gjort det och ändå inte blivit insläppta i det som de säger sig stå utanför så är det ändå vansinnigt fel att inte respektera det allmänna och det som finns för att skydda och hjälpa oss. Men jag tror på dialog och som före detta politiker så vet jag att de flesta förtroendevalda verkligen vill inkludera människor och många gör väldigt mycket för de områden där det finns boende som förstör. Det är lätt att säga att ingen bryr sig men svårare att själv göra något, men vi har faktiskt inte bara rättigheter, vi har även skyldigheter och det måste gälla alla.