Etikettarkiv: Brexit

Björklund och Lööf

Två duktiga talare, men ärligt talat så tycker jag att Annie Lööf har blivit hård på något vis, eller kanske stel; svårt att exakt sätta fingret på det. Det har inget med innehållet att göra, utan hennes stil bara. På något vis är hon mindre intressant att lyssna på än de andra. Däremot så ska hon ha en eloge för hur hon hanterade NMR. Hon fann sig direkt i en säkerligen väldigt obehaglig situation. Det är stor synd och skam att demokratiska Almedalsveckan ska innehålla nazister. Att de dessutom inte kan respektera andras tal är än mer bedrövligt. Men hon fann sig och höll sitt tal på ett bra sätt även om jag personligen inte tilltalas av hennes stil. Kommentatorerna efteråt menade förresten att hon målade upp en för mörk bild av samhället, men problem måste adresseras för att kunna lösas, så det har jag inget problem med det.

Men åter till Björklund. I de så kallade expertkommentarerna efteråt fanns det kritik och förvåning över hur mycket han tryckte på vikten av EU och risken med swexit. Det ifrågasattes till och med hur talskrivaren hade tänkt. Själv såg jag det tvärtom. Liberalerna gjorde verkligen ett smart drag som vävde in SD och swexit och lyckades lyfta fram det negativa med partiet utan att diskutera det kopplat till enbart rasism. Man kan även se det som att han ligger steget före just för att han tar upp något som kan få stora konsekvenser många år framåt i tiden och samtidigt tala om annat än gängkriminalitet. Att lämna EU är nämligen inte direkt en lysande idé.

Nu har det varit fem Almedalstal och alla har tagit upp olika frågor, även om vissa har varit dessamma. Alla har också haft sin egen stil och egen vinkling. Det uppskattar nog många. Att köra samma mall blir bara tråkigt. Vissa har tagit ut svängarna mer än andra, även om det givetvis finns hur mycket mer som helst att lyfta fram. Nu är det bara tre kvar och jag ser fram emot att lyssna även till dem. Det ska bli spännande att se vad de kommer att ta upp förutom invandring och kriminalitet.

 

Annonser

Vem tänker på Grekland längre?

För ett par år sedan så var det stort fokus på Grekland och deras pressade ekonomiska situation. Sedan har världen förändrats till en förskräcklig plats för miljontals människor. Fred och mat på bordet har aldrig varit alla förunnat, men krig och attentat och ekonomiska problem har blivit mer omfattande och till viss del mer påtagliga eftersom även Sverige indirekt har drabbats. Dock så lever vi fortfarande i välfärd och kan nog inte förstå vissas lidande. Men en del saker har ändå påmint mig om Grekland just nu, som också är ett land i fred, men som har stora problem med ekonomin som både har med korruption och skattesmitande att göra. De flyktingströmmar som vi har försvårar deras situation avsevärt när det gäller att ta sig på fötter igen. Trots den tragedi som händer i främst Syrien så måste vi se även deras problem, vilka var enorma redan innan det här hände.

Jag anser inte att de inte ska dra sitt strå till stacken när det gäller att hjälpa krigsflyktingar, men jag anser att EU har misslyckats kapitalt när det gäller att hantera det som händer. Det har ju även lett till en hårdare politik i Sverige, ett land som har varit bland dem som har gjort mest. Men hade hela EU ställt upp så hade sannolikt inte Grekland blivit så utsatta som de nu är. Må så vara att de ljög sig in i unionen, att EU har pumpat in enorma pengar och att vi i Sverige har skickat ner personal från Skattemyndigheten för att hjälpa grekerna att driva in den skatt som ska betalas. Nu sitter de där de sitter och kanske ett stålbad är vad som behövs, men situationen är inte bra.

I går så tittade jag på webbkameror från Kos, en ö på 292 km2 och ett invånarantal runt 35 000 (siffrorna varierar) med ett normalt sett sjudande turistliv mitt i högsäsong. Det var tvärdött! Kanske en slump, men resorna dit från Sverige och andra länder har gått ner. Ön har trots knappa resurser fått ta emot många flyktingar och de har ändå hanterat det bra. Men de öar som ligger nära Turkiet blir alltså hårt drabbade. I övrigt så reser många till Grekland fortfarande, men landet behöver turism även på öar som bland annat Kos, Rhodos och Lesbos. Flyktingkrisen är inte över och EU måste visa att de har någon form av ryggrad och kräva alla länders ansvar i det här, för det är inte rimligt att vissa ska göra allt och andra i princip ingenting. Det kommer bara leda till ännu större ifrågasättande av deras berättigande.

 

Svexit?

Nu har ledarna från våra två ytterkantspartier, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, enats och hoppas på ett svexit. De kräver nu att vi ska omförhandla vårt medlemskap. Något måste givetvis göras och jag är inte heller nöjd med hur EU har utvecklat sig, men att till och med vela ha utträde på sikt, som de här partiledarna, Åkesson och Sjöstedt vill, är inte rätt väg att gå. Men vi tycker alla olika. Dock så förstår jag inte varför man vill ta den här vägen i en skakig tid som denna. I och med Storbritanniens utträda så kommer samarbetet att försvagas och det är verkligen inte vad vi behöver.

I dagsläget så är ungefär två tredjedelar av Sveriges medborgare för att stanna i unionen, men vem vet vad som skulle kunna ske vid en folkomröstning. En stark nej-sida med argument där riskerna mörkas kan ge ett helt annat resultat. Fast ärligt talat så tror jag inte att det skulle bli så illa, utan att människor trots allt skulle rösta för det säkrare alternativet. Det är bara att se sig om vilka som hyllar det brittiska utträdet. Putin och Trump var inte sena med att uttrycka sitt gillande. Vi behöver vara starka inför omvärlden. Politiken är alldeles för orolig för att börja splittra Europa.

Det är inte alltid som våra partiledare samarbetar på bästa sätt, men nu så har jag fullt förtroende för de flesta faktiskt. Det ska i och för sig bli spännande att se hur frågan kommer att utvecklas inom Miljöpartiet. Där är majoriteten av väljarna för att stanna, men vid omröstnkngen -95 så var det tvärtom. Det bådar i och för sig gott att man har ändrat sig och vi kan nog känna oss trygga här när det gäller vårt medlemskap.

 

Brexitreflektioner

Om man får ha lite funderingar så här dagen efter, och då inte dagen efter den härliga midsommaraftonskvällen, utan från morgonen som började den, nämligen brexit. Många är visserligen glada nu, men de flesta som jag känner verkar dela min egen oro om hur framtiden nu ska bli och jag tror att vi blev lite tagna på sängen. Personligen så trodde jag att det skulle bli väldigt jämnt, men att förnuftet skulle segra trots allt. För i min värld så är det oförnuftigt både för britternas del och oss andra EU-länder att lämna som de nu gör. Det ska för övrigt bli spännande att följa den processen. Den lär inte bli snabb och okomplicerad. För övrigt så är jag inte ett dugg avundsjuk på den politiker som ska ta över och bli premiärminister.

Det är alldeles ofrånkomligt att röster kommer att höjas på olika håll om fler folkomröstningar och det är inte uteslutet att det kommer att ske, men jag tror inte att de kommer att bli många, om ens några, men det kan bara tiden utvisa. Hur som helst, vad som kommer att ske framöver ligger till viss del i både inrikes- och EU-politiken, för i min värld så är brexit en kombination av att EU har tagit sig för stora friheter när det gäller att lägga sig i olika länders angelägenheter, men även att inrikespolitiker inte vill lyssna på vad medborgarna försöker säga. Någon sa på TV:n i går att det har komplicerat EU att det är ett samarbete som kommer ovanifrån. Ytterligare en anledning till ödmjukhet alltså.

Utöver att inkludera medborgarna mer i det som händer och driva politik som minskar och inte ökar avståndet mellan väljarna och dess företrädare, så måste media bli bättre på att rapportera om vad som sker inom samarbetet. Det är inte många av oss medborgare som verkligen är insatta och jag är rädd att det gäller även partierna själva då deras representanter ofta röstar efter eget huvud i stället för partilinjen. Har jag röstat in en person i parlamentet så vill jag faktiskt veta att det är partiets och ingen annans idéer som gäller på plats nere i Europa. Det här gäller inte alla och inte alltid naturligtvis, men oftare än i inrikespolitiken. Var är våra journalister i allt det här? Se till att informera oss väljare om besluten i Bryssel så att det inte känns som något som händer någon annanstans och knappt har med oss att göra. Hela 60 procent av kommunfullmäktigebesluten berörs faktiskt av EU och dess regler och lagar. Det är dags att inkludera oss vanliga människor nu!

 

Glad midsommar!

Här börjar dagen med regn, men framåt eftermiddagen så ska det bli bättre och det ser ut som att värmen håller i sig och att firandet kan ske utomhus, precis som vi vill att det ska vara. Jag önskar er läsare av min blogg en trevlig dag, denna längsta på året. Njut av ljuset, sillen och nubben (med måtta så klart) och så ses vi i morgon igen.

Men det går inte att kort låta bli att kommentera brexit. Jag hade så innerligt hoppats på att britterna skulle stanna i EU och det blev ju så otroligt jämnt. Det känns tungt, men det är bara att acceptera och det vi andra nu har att göra, alltså vi medlemsländer, är att verkligen rannsaka oss själva om vad EU ska vara i framtiden. Nu är det upp till våra politiska företrädare och det gäller att vara ödmjuk om man inte vill ha ett ännu skakigare Europa än vad vi redan har och som brexit riskerar att medföra. Vi hoppas på det bästa, för alla EU-medborgares skull.

 

 

Varför är så många negativa till EU?

För egen del så vet jag precis varför jag i vissa fall är negativ till Europeiska Unionen. Jag tillhör nämligen dem som alltid har haft en viss skepsis, även om jag med åren har accepterat och även kan se fördelar med medlemskapet, och i dag så anser jag att vi ska ingå i EU och jag blir alltså väldigt orolig över det som händer i Storbritannien och vart det ska sluta. Vet människor ens vad de tar ställning till? Om bara ett par veckor så hålls den ödesdigra folkomröstningen. Jag vet att nej-sidan leder men jag tror att de kommer att stanna. Rätt eller fel? Det kommer vi att ha svaret på dagen före midsommaraftonen.

Frans Timmermanns, vice ordförande i den Europeiska kommissionen, tror att det största problemet är att man har lovat för mycket, men uppfyllt för lite. Sådant är aldrig bra och om EU-medborgarna inte ser att det som lovas genomförs, så blir de självklart negativa. För egen del så handlar det däremot snarare om att EU lägger sig i alldeles för mycket och ofta sådant som de inte har ett dugg med att göra. Tittar man på Sveriges kommuners arbete och de beslut som tas i våra kommunfullmäktige, så påverkas 60 procent av dessa uppifrån unionen. Det är rent ut sagt sanslöst!

Jag har också för tillfället stora betänkligheter över hur bidrag ges till stater som inte uppfyller det de ska och just nu handlar det så klart om tiggare och flyktingar. Vissa tar inte ansvar för sina medborgare och andra hjälper inte till när det gäller att dela på bördan och ta emot flyende människor. Men när det gäller ouppfyllda löften så är det svårare, för även när sådant sker, så har människor en tendens till att tro att det inte är på det viset. Våra svenska regeringar uppfyller de flesta löften som de har gått till val på, men frågar man väljarna vad de anser så säger de att det inte är så. Hur som helst, jag anser att vi alla ska stanna kvar i unionen, men kraven på medlemsländerna måste bli större, annars så kommer allt fler att tappa förtroendet för EU.