Etikettarkiv: Centerpartiet

Insamling av högerskor

Ja nu är den i full gång, insamlingen av högerskor till Centerpartiets Annie Lööf. Hon skulle ju äta upp sin högersko hellre än att bli stödhjul till Socialdemokraterna. Kanske blev hungern för stor och skon såg för läcker ut, för hon ändrade sig. Men när den är slut så behöver hon inte vara orolig, för det finns många politiker och väljare som har fler högerskor att bidra med. MUF och KDU jobbar på för att ge henne fler och även andra hjälper till. Jag delade förresten Moderata ungdomsförbundets insamling på facebook och fick svar från en Centerpartist att det var infantilt och fjantigt. Det här är en politiker jag har stor respekt för och som person tycker jag mycket om henne, men just nu är mina känslor för hennes parti mycket låga och jag önskar att både hon och övriga medlemmar förstår vad partiet ställer till med. Det här är inget som sker utan framtida konsekvenser.

Jag svarade henne så här angående det infantila: ”Ja egentligen är det det, men jag antar att det är ett uttryck för frustration, sorg och ilska. Jag är själv helt ställd, bedrövad faktiskt. Med tanke på reaktionerna från både höger- och vänsterhåll så är det hon/partiet har gjort både unikt och bedrövligt. Jag hade respekt för Annie förr, men den har försvunnit sedan länge tyvärr. Nu är det inte bara hon som person givetvis, men något är annorlunda än förr. Jag gissar att även många Centerpartister känner ilska och tomhet i dag. Det skulle i alla fall jag ha gjort.”

För mig är politik på riktigt och jag blir beklämd varje gång en politiker sviker ett löfte. Nu hade det visserligen blivit svikna löften vad än C hade gjort eftersom de har agerat först och tänkt sedan under lång tid. Förmodligen ser vi bara resultatet av ren desperation nu och Annie Lööf är inte mer än människa hon heller och innerst inne tror jag inte att det här beslutet känns bra. Men att svika sina allianskolleger och alliansväljarna så här grovt, det är oförlåtligt och som jag avslutade mitt svar så är nog många inom partiet lika bedrövade som andra av oss. Och infantilt? Visst, men det är inte i paritet med Centerpartiets svek.

 

Annonser

Hur ser politikerförtroendet ut just nu?

Demoskop har gjort en ny undersökning för att ta reda på hur väljarnas förtroende för våra partier och deras företrädare ser ut. Inte speciellt överraskande leder Centerpartiet ligan när det gäller sämst förtroende. Hela 85 procent anser att de har misskött sig under höstens regeringsförhandlingar. Det är en anmärkningsvärt hög siffra. Å andra sidan så har 75 procent av väljarna mindre förtroende för sina politiker nu jämfört med innan valet. Höstens förhandlingar har inte varit bra för partierna. Det är inga muntra siffror som redovisas. Så här ser siffrorna ut för alla partier och procenttalen är hur stor andel som anser att de har skött sig dåligt:

 Centerpartiet: 85 procent

 Liberalerna: 74 procent

 Moderaterna: 54 procent

 Socialdemokraterna: 51 procent

 Miljöpartiet: 50 procent

 Kristdemokraterna: 42 procent

 Vänsterpartiet: 33 procent

Sverigedemokraterna: 26 procent

Talman Andreas Norlén klarar sig däremot ganska bra trots att ingen regering har kommit till stånd. 64 procent av de drygt 1 000 tillfrågade tyckte att han skött sig. Jag kan bara instämma. Han är dessutom lugn och saklig och ger ett seriöst intryck. Få hade nog klarat hans uppdrag lika bra. Men nog vill vi se ett resultat snart. Det här är så klart ohållbart. Nog hade man kunnat önska sig mer av partiledarna, även om jag tror att de kämpar på och självklart vill ha en lösning. Problemet är bara att de inte lyckas.

 

Gott nytt 2019!

Nytt år och nya mål, förhoppningar och planer. Känslan den första dagen på det nya året är speciell. Som alltid hoppas jag att politiken ska bli bättre och fler saker ska hända så att samhället blir bättre och inte fortsätter att utvecklas åt fel håll. Däremot så är jag nog ganska pessimistisk då både regering och riksdag alltjämt visar flathet när det gäller människor som vänder samhället ryggen och medvetet förstör för andra. Dock ligger det inte för mig att ge upp hoppet och jag kommer fortsätta blogga och försöka påverka även på andra sätt. Det är ett måste och jag hoppas att fler gör samma sak.

Men man ska givetvis inte inleda ett nytt år med enbart en negativ syn på saker, speciellt inte i ett land som trots allt har så mycket positivt som Sverige har. Det är mycket som jag är tacksam för, till exempel den hjälp av vården som jag har fått under året, mina barns utbildning, yttrandefriheten, vårt jämlika samhälle med mera. Självklart finns det saker att önska även här, men vad är perfekt?

Fortsättningsvis så hoppas och tror att vi snart har en regering på plats och att den blir bra och handlingskraftig. Eller också så blir det nyval, vilket kan vara en lösning även det. Kanske skulle det leda till en större ödmjukhet från partiledarna och deras partier, då åtta partier på 349 mandat inte leder till att någon egentligen har råd att mopsa upp sig så mycket som de gör. Självkänsla ska man ha, men verklighetsförankring är också en tillgång. Den jag för tillfället är mest besviken på är Annie Lööf. Det finns andra partiledare som man i och för sig kan ha fler åsikter om, men hon har visat prov på mycket som jag inte hade trott om henne. Det känns väldigt tråkigt då jag gillade henne tidigare. Men, hon kan ju alltid bättra sig…

God fortsättning önskar jag er, mina läsare.

 

Det blev inte tredje gången gillt,

om nu någon hade trott det. I dag meddelade Centerpartiets partiledare Annie Lööf att hon slänger in handduken. https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11937798 Jag gissar att senaste veckan har varit svår på många sätt. Säkerligen har hon gjort vad hon har kunnat för att få ihop en ny regering, men ingen är väl förvånad över hennes misslyckande? För övrigt så är det ju inte ett misslyckande i en traditionell mening med tanke på läget. Hon är den tredje partiledaren som har fått ett så kallat sonderingsuppdrag. Först Kristersson, sedan Löfven och nu Lööf. Inte bådar det gott inte.

Hon var väldigt tydlig med situationen på presskonferensen och hon berättade om olika alternativ och gav en klar blick över problemen. Däremot så blev jag lite irriterad över hennes sätt att uttrycka sig. Visst kan man ha en statsminister i en regering från ett litet parti, men ingen kan väl anklaga Moderaterna och Socialdemokraterna för att vilja ha den tyngsta posten med tanke på partiernas storlek? M fick 19,84 procent av väljarnas röster och 70 mandat och S fick 28,26 procent och 100 mandat.

Jag kan givetvis ha fel, men jag har en känsla av att Centerpartiet ser sig som större än vad de är. Kanske har all uppmärksamhet påverkat. 8,61 procent och 31 av riksdagens 349 mandat ska självklart inte föraktas, men i relation till de andra så förstår jag om de inte vill låta henne bli statsminister, vilket hon sa att hon var beredd att bli. Hon menade att låsningen till stor del bestod i Moderaternas och Socialdemokraternas agerande, vilket jag inte fullt ut håller med om. Centerpartiet är utan tvekan ett av de partier som har ställt till det värst genom att göra ett ställningstagande redan innan valet som inte är förenligt med verkligheten. Självkritik är ingen dålig egenskap, Annie Lööf.

 

Kompromisser i politiken

Jag läser just nu Maud Olofssons bok Jag är den jag är. Jag har inte kommit så långt ännu, men den fångar en på en gång, i alla fall fångar den mig. Något som fastnade lite extra var det som hon säger om kompromisser: ”Min åsikt är att kompromisser är det finaste som vi har i en demokrati. För om vi inte kompromissar, hur ska vi få någonsin kunna förändra och förbättra?” Jag håller verkligen med henne, men det är en balansgång.

Politik är ett hantverk som det tar många år att bli riktigt bra på och ju skickligare man blir när det gäller hur man förhandlingar, ju bättre blir man också på just kompromisser. Man vet när man ska ge och man vet när man ska ta och man kan göra detta så att ens parti får igenom det som det vill, samtidigt som andra kan känna sig lyssnade på och även de bli nöjda med resultatet. Det behöver inte vara en omedelbar utdelning, utan den kan komma senare. Har man visat sig kompromissvillig så har man också ett bättre utgångsläge i kommande förhandlingar när det gäller politiska frågor. Huvudsyftet bör aldrig vara att driva igenom sin vilja till vilket pris som helst. Det vinner ingen på.

Som politiker träffade jag båda sorterna, alltså de som förstår och kan spelet och vet hur de ska balansera på den svåra linjan, vilket ofta är knepigt. Jag har även stött på dem som till varje pris vill ha sin vilja igenom och det är ofta den typen av politiker som tänker kortsiktigt och stannar kortast. Långsiktigt tänkande är A och O om man vill bli långlivad i den här branschen, åtminstone om man vill ha inflytande. Sitta i opposition kan man så klart alltid göra, men vad ger det?

Jag påstår inte att allt som Maud Olofsson har sagt och gjort har varit bra, men mycket har varit det och jag har stor respekt för henne. Hon kan hantverket och hon har stor ödmjukhet. Jag hoppas för övrigt att resten av boken är lika intressant som den första sjättedelen.