Etikettarkiv: en sorgens dag

En dag och fyra år av sorg

Denna morgon har det varit lite svårt att sätta ord på känslorna; är det sorg, uppgivenhet, rädsla, ilska, förvåning och ledsamhet, eller är det alla dessa känslor samtidigt? Förmodligen en blandning av allt. Som kvinna så blir jag bestört över alla amerikanskor som stöttar Trump, men även att deras män gör det. Men missnöjet hos det amerikanska folket är uppenbarligen stort då många röstar på honom trots den han är. Man vill ha nya företrädare och det får man nu.

Den han är handlar inte bara om en man utan respekt och hyfs för sina medmänniskor, men det handlar också om någon utan politisk erfarenhet som ska styra en av världens mäktigaste nationer. För drygt 2 år sedan så fick vi själva en ledare utan tidigare politisk erfarenhet och jag var inte gladare då. Dock så är vår statsminister en människa med helt andra värderingar, så det går tack och lov inte att jämföra. Men är man landets högsta politiker så ska man ha kunskap och erfarenhet sedan tidigare, det är i alla fall min ståndpunkt.

Det finns även annat som oroar och det är att i valkampanjen så är det diktatorer som har stöttat Donald Trump och demokrater som har stöttat Hillary Clinton. Säger ändå inte det en del? Men, även om valet inte är en hyllning till demokratin och demokratiska värderingar, så är det demokratiskt genomfört och av den anledningen så måste man också respektera resultatet. Nu finns det bara en sak för alla att göra och det är att göra det bästa av situationen, hur beklaglig den än må vara.

 

Annonser

Tankarna går till Nice och de drabbade

Nationaldagsfirandet i Frankrike i går slutade i stor tragedi, framför allt för dem som firade i Nice. En stor skåpbil körde sicksack i två kilometer längs strandpromenaden och föraren mördade minst 80 personer och skadade även ett stort antal människor. Det är naturligtvis en sorgens dag i dag och vi som inte är direkt drabbade kan bara beklaga händelsen. Ytterligare något som inte får hända har hänt…

 

 

Brexitreflektioner

Om man får ha lite funderingar så här dagen efter, och då inte dagen efter den härliga midsommaraftonskvällen, utan från morgonen som började den, nämligen brexit. Många är visserligen glada nu, men de flesta som jag känner verkar dela min egen oro om hur framtiden nu ska bli och jag tror att vi blev lite tagna på sängen. Personligen så trodde jag att det skulle bli väldigt jämnt, men att förnuftet skulle segra trots allt. För i min värld så är det oförnuftigt både för britternas del och oss andra EU-länder att lämna som de nu gör. Det ska för övrigt bli spännande att följa den processen. Den lär inte bli snabb och okomplicerad. För övrigt så är jag inte ett dugg avundsjuk på den politiker som ska ta över och bli premiärminister.

Det är alldeles ofrånkomligt att röster kommer att höjas på olika håll om fler folkomröstningar och det är inte uteslutet att det kommer att ske, men jag tror inte att de kommer att bli många, om ens några, men det kan bara tiden utvisa. Hur som helst, vad som kommer att ske framöver ligger till viss del i både inrikes- och EU-politiken, för i min värld så är brexit en kombination av att EU har tagit sig för stora friheter när det gäller att lägga sig i olika länders angelägenheter, men även att inrikespolitiker inte vill lyssna på vad medborgarna försöker säga. Någon sa på TV:n i går att det har komplicerat EU att det är ett samarbete som kommer ovanifrån. Ytterligare en anledning till ödmjukhet alltså.

Utöver att inkludera medborgarna mer i det som händer och driva politik som minskar och inte ökar avståndet mellan väljarna och dess företrädare, så måste media bli bättre på att rapportera om vad som sker inom samarbetet. Det är inte många av oss medborgare som verkligen är insatta och jag är rädd att det gäller även partierna själva då deras representanter ofta röstar efter eget huvud i stället för partilinjen. Har jag röstat in en person i parlamentet så vill jag faktiskt veta att det är partiets och ingen annans idéer som gäller på plats nere i Europa. Det här gäller inte alla och inte alltid naturligtvis, men oftare än i inrikespolitiken. Var är våra journalister i allt det här? Se till att informera oss väljare om besluten i Bryssel så att det inte känns som något som händer någon annanstans och knappt har med oss att göra. Hela 60 procent av kommunfullmäktigebesluten berörs faktiskt av EU och dess regler och lagar. Det är dags att inkludera oss vanliga människor nu!