Etikettarkiv: Feminism

9 000 ”ensamkommande” får en ny chans att stanna

Visst är det intressant, ja alltså det faktum att ensamkommande har blivit synonymt med ”unga män”. För det är sällan barn som det handlar om, fast det egentligen borde vara det. Möjligtvis en och annan tonåring, men på det stora hela så handlar det om vuxna. Flickorna lyser med sin frånvaro. Eller förresten, det finns visst flickor eller kvinnor bland de 9 000, hela 0,6 procent faktiskt. Vår så kallade feministiska regering pumpar in miljard efter miljard till alla män som de senaste åren har kommit hit. Att flickorna är kvar i krigshärdar eller flyktingläger och offras för männens skull har på något obegriplig sätt blivit en godhetssymbol.

Nu har riksdagen alltså med Centerpartiets stöd röstat igenom förslaget om en ny prövning och möjlighet till att stanna om man börjar på gymnasiet. Ja ni hör ju hur det låter. En stor andel elever med svenska som modersmål måste gå ett fjärde år för att de inte klarar studierna. Men enligt landets högsta politiker så kan man med ofullständig grundskoleutbildning och dåliga kunskaper i svenska klara detta.

Vad mer finns att säga? Ja givetvis så är det beklagligt om någon har blivit felaktigt behandlad och drabbas av för lång handläggningstid och hunnit bli vuxen under processen. Men pröva då dessa och inga andra. I den här gruppen fick nämligen 78 procent sin ålder uppskriven och var alltså vuxna trots att de påstått annat. Att det finns en hel del oärlighet bevisas vidare av att hundra procent av alla 9 000 saknade ID-handlingar. Givetvis kan saker ske, men att varenda en av dem skulle ha förlorat sitt pass eller annan ID-handling är direkt osannolikt. Så här kan det alltså gå när det politiskt korrekta vinner över hjärta och rättvisa. Än en gång känner jag förtvivlan för alla som verkligen är offer, även om jag förstår att det finns sådana också bland de ”ensamkommande”. Men de verkliga offren finns kvar och lever under fasansfulla förhållanden. Till dem räcker dessvärre inte våra pengar.

 

Jämställdhetsutbildning

Jag hittade gamla anteckningar från när jag var kommunalråd och ansvarig för jämställdhetsfrågorna i Huddinge. Först så vill jag säga att vi hade – och självklart fortfarande har – många engagerade anställda som jobbar för att barnomsorg, hemtjänst och fritidsaktiviteter med mera ska vara jämställda. Mycket som rör de här frågorna är luddigt eller till och med osynligt, så därför är det viktigt att granska sitt arbetssätt. Det är viktigt att göra det för att ge invånarna så bra service som möjligt.

Anteckningarna handlade förresten om utbildning för politiker. Jag minns en av de första utbildningarna som vi hade och hur tydligt det var att vi ibland ligger ljusår ifrån varandra. En i gruppen tog till orda och menade att det spelar väl ingen roll om han eller frun steker korven till middag. Han hade med andra ord inte någon som helst insikt i varför vi skulle jobba med jämställdhet. I samma grupp fanns även en politiker som hade studerat jämställdhet på högskolenivå, så diskussionerna blev minst sagt intressanta.

Det här är många år sedan nu och jämställdhetsarbetet har sedan länge varit självklart och att ingen protesterar oavsett parti eller vilken bakgrund man har, beror säkerligen på att Huddinge alltid har drivit frågorna väldigt sansat. Vi pratade aldrig om feminism och de flesta beskrev sig heller inte som feminister, utan det var poängen som sådan som var i fokus. Exempelvis så diskuterades vikten av att bemöta elever likvärdigt, se till att män och kvinnor får hemtjänst på lika villkor, hur invånarna ska bemötas när de kontaktar kommunen och så vidare. Driver man jämställdhetsarbetet på rätt sätt så slipper man konflikter, det borde vissa ”feminister” tänka på, för det gör att fler inkluderas och förstår vikten av arbetet.

 

Vänd inte de sjysta männen emot oss andra

Häromdagen så skrev en centerpartist i tidningen Metro att samhället fostrar män till att bli arga och våldsamma. http://www.metro.se/metro-debatt/det-storsta-hotet-mot-samhallet-ar-mannen/EVHpfi!neEyxCvA61L0c/ Vad vill man uppnå med ett sådant debattinlägg? Han undrar även när samhället ska inse att det är männen som är det största hotet mot samhället. Många män, med rätta, är sedan lång tid trötta och irriterade på sådana generaliseringar. Anthon Gyllensten, som centerpartisten heter, har visserligen rätt i att det för det mesta är män som begår våldsbrott, men att säga att ”…vi är det största hotet mot samhället”, blir ändå inte bra.

Som vanligt så är det en minoritet som gör fel, inte män generellt. Hans tanke om att män som finns i sammanhang där de här brotten begås, ska ställa sig upp och till sina gelikar säga ”stopp” är god och det skulle säkert få effekt, men hur troligt är det att det skulle hända? För mig som jobbade med jämställdhet inom politiken i många år så var det viktigt att aldrig peka ut dem som var oskyldiga eller låta en bra man ta skit på grund av ett dito rötägg. En anledning till hur just jag drev jämställdhetsarbetet var att jag ville inkludera så många som möjligt och det trot jag att man lätt misslyckas med om männen känner sig anklagade innan de ens har gjort något fel. Tyvärr så finns det även många män som fortfarande inte vet vad arbetet handlar om och som anser att det är bra som det är, dessa kommer vi aldrig att nå om vi fortsätter med ovanstående retorik.

Så till sist: Samhället fostrar män till att bli arga och våldsamma. Vilken del av samhället? Skolan, kommunfullmäktiges politiker, fritidsledarna, arbetsförmedlingen, socialtjänsten eller vem är det som han talar om? Det finns bara en grupp som jag kan komma på i det här sammanhanget och det är föräldrarna. Att en man begår en våldshandling mot andra handlar om brister i moral, känsloliv och annat. Även bristande vokabulär kan utlösa detta då vissa män inte har förmåga att uttrycka sig utan känner sig mindervärdiga. Men en trygg liten kille som blir sedd och bekräftad hemma blir i princip aldrig en våldsförövare som vuxen. Vi måste börja där det ofta börjar, alltså i hemmet. Skyll inte på andra bara för att det är lättare utan våga tala om det ansvar som vi föräldrar har. Sedan så finns det självklart annat som kan påverka så som att hamna i fel umgänge, psykiska problem med mera, fast tala då om detta på rätt sätt och sluta påstå att samhället fostrar någon till att utöva våld mot andra, för det stämmer inte.

Måste man hata män?

Det cirkulerar en bild på facebook där en ung politiker säger sig vara stolt manshaterska. En bekant länkade till hennes webbplats, men jag kan ändå inte tro att bilden är riktig, utan funderar fortfarande över om det är någon som har gjort och lagt ut den av elakhet. Men det verkar som att den är på riktigt – tyvärr. Det är i så fall ytterst beklagligt. Men osannolikt är det inte, för sådana här uttalanden har gjorts av feminister förr.

Jag är så otroligt trött på dessa kvinnor och jag funderar faktiskt över om de verkligen är feminister, eller om de utnyttjar ordet för någon annan vinning, vad det nu kan vara. Varför säger jag så? Jo därför att en sann feminist hatar inte män, en äkta feminist respekterar män och ser till dem som människor och individer. En feminist som vet vad ordet betyder vill ha jämställdhet och ser sig som jämlikar med männen och börjar man döma dem i grupp på det här viset, då har man faktiskt inte förstått vad kampen om jämställdhet handlar om.

Men jag är inte bara lite avmätt trött på det här, jag är riktigt arg, för det vänder många män emot oss och det påverkar vår möjlighet att få med oss fler män i jämställdhetsjobbet. Skulle en man gå ut och säga samma sak om oss kvinnor så skulle jag bli otroligt upprörd och jag skulle inte känna mig uppmuntrad till att kämpa för hans rättigheter. Snälla alla ni som gör så att debatten blir infekterad i stället för att engagera er på ett konstruktivt sätt: Lägg av, för det här förstör för både oss kvinnor och för de sjysta männen. Vi ska samarbeta i stället för att ställas emot varandra, för annars så når vi aldrig dit vi vill.