Etikettarkiv: Fridolin

MP och migration

När man läser Miljöpartiets program om migration så förstår man att de menar väl och att de har ett stort hjärta. Det är naturligtvis värt respekt. Men när inte hjärnan samverkar så blir det illa både för svenska medborgare och de som vill flytta hit. Man kan faktiskt kräva mer av ett politiskt parti. Först och främst så måste vi se till att vår välfärd fungerar och sedan så hjälper vi dem vi kan. Det finns många liknelser som man kan göra. Säkert har du hört att det bästa sättet att vara en bra förälder är att ta hand om sig själv som just förälder/människa. Då orkar man det man ska. Hamnar man i nöd på ett flygplan så uppmanas man att ta på sig syrgasmasken först och sedan hjälpa andra.

842 miljoner människor av jordens ungefär 7,5 miljarder människor svälter mer eller mindre. De har inte tillräckligt med mat för att bli mätta och ha en bra hälsa. Många har så lite så de inte ens kan leva utan dör på grund av matbrist. Dessa människor har blivit mer eller mindre osynliga i debatten om fri invandring och att vi har råd att ta emot alla som vill komma hit. Vidare så är även diskussionen om varför det är så få flickor och kvinnor som kommer till Sverige en ickefråga för de flesta politiker.

De flesta som kommer hit har självklart ett hjälpbehov, men många skulle klara sig även i andra närmare liggande länder. Vi har en otroligt hög standard här, vilket gör oss attraktiva. Det i sin tur gör att vi även tar emot dem som inte har det allra största hjälpbehovet alla gånger. De människorna som är i mest nöd har ofta inte en chans att fly från vare sig krig eller svält. Tilläggas ska ändå att de flesta flyktingar som kommer inte kan vara kvar i sina hemländer, så självkkart ska vi ta emot människor. Debatten måste dock breddas och vi måste använda både hjärta och hjärna – samtidigt. Nu ser vi nämligen bara en bråkdel av alla hjälbehövande. Sverige drar till och med ner på biståndet, vilket är en katastof för många. Men en mening som står i MP:s partiprogram vill jag lyfta fram, för den är självklar, grundläggande och viktigt: ”Främlingsfientlighet och rasism är oförenligt med ett samhälle där alla får leva och verka på lika villkor.”

 

Kommer Miljöpartiet att återhämta sig innan nästa val?

Visst är det spännande att spekulera och det oavsett vad man har för åsikt om saker? Just nu funderar jag över Miljöpartiet och hur de ska klara nästa val. Det är bara lite drygt 1,5 år tills vi ska gå till valutnorna nästa gång, hur ska de kunna hämta sig efter allt och klara sig kvar med ett resultat som ger dem hedern i behåll? Jag tror inte att de fixar det. Att ett regeringsparti får kritik och hängs ut ingår mer eller mindre i rollen, men jag kan på rak arm inte minnas något parti som har varit så utsatt och som har ”lyckats” ställa till det så som de har gjort och det är både rent allmänt och bland enskilda medlemmar.

Kan det helt enkelt vara så att de har spelat ut sin roll inom politiken? Den tanken har jag många gånger haft och jag har en känsla av att jag inte är ensam. Sedan decennier så är alla partier numera miljöpartier, ingen kommer undan, tack och lov ska tilläggas. Men kan det vara så att väljarna anser att MP går för långt? De verkar ofta vara fartblinda och miljöfrågorna går först – alltid! Det är ett vanskligt spel när man undviker att se konsekvenser i beslut som man tar. Jag menar inte att de alltid gör så, men för ofta, både lokalt och på riks. Det kan ligga dem i fatet.

Sedan så kan jag tycka att drevet ibland har gått för hårt åt dem, men det drabbar dessvärre alla partier och dess medlemmar då och då, det är ett hårt klimat. Men att utan regeringserfarenhet till och med ta in en helt oerfaren och nybliven medlem som minister är inget bra drag. Kompetensen finns, det är jag övertygad om, men regeringsovanan plus en del mycket olyckliga uttalanden och ställningstaganden från vissa politiker inom partiet samt den uppenbara orutin som finns internt har visat sig bli ett hårt slag för dem. Jag tror inte att de åker ut ur riksdagen, men något värst vidare bra val kommer de definitivt inte att göra. Om man ska gissa så här långt innan så tror jag att det blir på håret att de kommer in, kanske kan de kamma ihop 5–6 procent av väljarstödet och i så fall har de efter omständigheterna gjort mycket bra ifrån sig. Men är det med hedern i behåll?

 

 

Rektorerna ställer sig på elevernas sida

När jag tittade på nyheterna förut och skolan kommer upp och man kopplar problem med hot och våld mot lärare med friskolereformen, ja då kan jag inte hålla tyst. Jag kan inte säga att det aldrig stämmer och att teorin, alltså att skolan är rädd att förlora elever, gör att rektorerna inte vågar säga ifrån som de borde när det gäller utsatta lärare är fel. Men det är sannerligen ingen hundraprocentig sanning. Det finns nämligen ett bra motexempel och det är IES.

Internationella engelska skolan är den mest framgångsrika fristående skolan i Sverige och har de bästa kunskapsresultaten. Jag har själv haft mina tre barn där, visserligen är det några år sedan nu, men jag kan garantera att här skyddar man inte våldsamma elever. Respekt mot andra är grundläggande och uppfyller inte eleverna det så jobbar man med både dem och föräldrarna för att det ska lösas. Respekt samt ordning och reda var bland det första som förmedlades till oss föräldrar och köpte man inte det så hade man valt fel skola.

För mig är det totalt obegripligt att någon skulle skydda elever som slår en lärare bara för att inte förlora andra elever. I logikens namn så borde det ju vara tvärtom: en skola där sådant förekommer är oattraktiv och det är när rektorn har nolltolerans mot hot och våld som man väljer skolan då den är trygg. Varför känns slutsatsen om undfallande rektorer som haltande? För det gör den verkligen. Och till sist: var är föräldrarna? Om en elev ger sig på en lärare så finns det förmodligen fler att jobba med än bara den personen. En barn som har fått lära sig moral slår inte en medmänniska. Fridolin, du har mer att jobba med än att bara fylla på med lärare och jag hoppas att du vågar se det.