Etikettarkiv: Huddinge kommun

Södertörnsleden

Eller som professionen på senare kallar den: Tvärförbindelse Södertörn. Ja vad är det med den? Jo nu efter alla turer under alla år så har Naturvårdsverket kritiserat Trafikverket för att man inte uppfyller klimatmålen om man bygger den. Finns det inget vett kvar i hur långt man kan gå i den politiska korrektheten? Visst ska vi värna vår miljö, men det måste ske med sunt förnuft och förmåga till praktiskt tänkande. Sverige står för övrigt för en ”fis i rymden”-del av de utsläpp som sker världen över. Frågan är om vi inte borde lägga mer krut på att påverka andra länder än att sätta krokben för människor på hemmaplan?

Men vad är då Södertörnsleden? Jo det är en väg önskad av de flesta både invånare och politiska partier och den skulle gå mellan östra Haninge till Vårby i Huddinge. Vid Trafikverkets senaste undersökning ville 80 procent av invånarna ha leden. Den skulle passera Länna och Flemingsberg, båda delarna ligger i Huddinge. Självklart kommer bilåkandet att öka, det säger sig självt och Miljöpartiet protesterar därför högt. Det de däremot missar i resonemanget är att den här leden blir en avlastning för den gamla tungt trafikerade vägen som nu finns. Som dagsläget är finns det inga bra pendlingsmöjligheter för dem som vill resa kollektivt. Det skulle vi alltså få om Södertörnsleden byggs. Det här borde vem som helst se att det är stora vinster för både miljö och trafiksäkerhet. Den är för övrigt helt nödvändig då Norviks hamn i Nynäshamn ska stå klar nästa år och redan nu korkar det igen på vissa håll på leden. Hamnen kommer hantera 90 procent av alla importerade varor till Mälardalen och det är inte svårt att gissa att situationen redan på en gång kommer bli kaosartad. Vidare planeras bostäder i områdena. Att då säga nej till den nya flerfiliga vägen är därför obegripligt.

Det bästa är naturligtvis att kombinera miljötänkande och praktisk nytta. Det tror jag att man kan lyckas med här om man vill. Men det är svårt när vissa bara ser ena aspekten av saken. Med det resonemanget blir det inte mycket byggt i framtiden. Sedan så måste man vara medveten om att stan växer och vägar behövs, både för privatbilism och kollektivtrafik. Ju bättre kollektivtrafik, ju fler väljer den. Bilarna som sådana blir också bättre och spyr ur allt mindre avgaser. Låt utvecklingen gå hand i hand, då får vi det bästa resultatet.

 

Annonser

Som opposition så har man också ansvar

Eftersom jag var politiskt aktiv i så många år så är jag väl bevandrad med vilka argument som både majoritet (för tillfället styrande minoritet) och opposition använder inom politiken. Huddinge har aktiva politiker från alla våra tio kommunfullmäktigepartier, även om jag från en del saknar mer synlighet ute bland väljarna. Positivt är också att alla tycks vara överens om att väljarna är en tillgång som ska ha inflytande och inte tvärtom. Det kanske låter självklart, men det är det inte alla gånger, vare sig för politikerna eller kommuners anställda. Alla vill nämligen inte dela med sig av makten. Men, trots att Huddinge ständigt arbetar på att få fler invånare aktiva på olika sätt och verkligen vill se fler engagerade människor både inom politiken och i övrigt, så gäller det för politikerna att tänka på hur de debatterar med varandra.

Utan att ha åsikter om politiken, så är det många gånger som jag har reagerat över hur vissa – dock absolut inte alla – politiker framställer kommunen. Att kunna kritisera och ifrågasätta på ett sätt där man håller sig till sakfrågorna och de politiska besluten är en konst, men den måste man klara av, speciellt som gruppledare eller när man sitter på andra tunga uppdrag. Tyvärr så händer det att till och med lögner förekommer och den bild som vissa målar upp är en bild som låter som att den beskriver en helt annan kommun. Oftast så är det tänjande på sanningen som förekommer, men det är inte bra det heller.

Det är även viktigt hur man formulerar sig kring den kommunala verksamheten. Det som ska kritiseras är politiska beslut, fast när vissa argumenterar så att de pratar ner kommunens verksamheter så har man gått utanför det acceptabla, i alla fall i min värld. För hur det än är, om man vill få människor engagerade så kan det bli svårt om kommunen framställs som så dålig så att man inte ens vill bo där. Den bild har jag själv upplevt vid tillfällen och även framfört i kommunfullmäktige. Oppositionen har alltså ett stort ansvar även de. Det är deras roll att ifrågasätta, men det måste göras på rätt sätt.

 

 

Dialogen med väljarna

Efter gårdagens inlägg om skolan och kommunens beslut om omorganisering i Skogås-Trångsund så har jag funderat ytterligare kring det här med dialog. Liknande beslut och andra som kan röra vägdragningar, bostadsbyggande, bygge av idrottshall eller ny förskola är frågor som alltid är heta och väcker reaktioner. Ibland så går det ganska smidigt, ibland så går det inte alls lika bra utan det blir uppror bland väljare och övriga berörda invånare. Det händer även att någon överklagar, vilket kan förskjuta viktiga beslut för lång tid. Att därför föra en dialog med invånarna är alltid viktigt. Beroende på ärende så kan det ske på olika sätt.

Vissa ärenden kan räcka att de informeras om på kommunens webbplats, andra behöver flera möten för information och kanske möjlighten att ge de berörda inflytande. Sådant är dessvärre inte alltid möjligt, men då är det viktigt att alla som känner oro eller är emot frågan får så bra information som möjligt. Ofta så accepteras det som sker om man vet varför. Inga politiker tar för övrigt beslut för att jäklas med invånarna, det vore politiskt självmord och mycket kontraproduktivt. Viktigt i sammanhanget är ändå att man som politiker, och även tjänsteman för den delen, är så lyhörd som möjligt.

Ibland så har jag upplevt att det finns ett ”vi och dem”, även om jag vet att ansvariga politiker vill väl. Därför så är det alltid viktigt att tänka på hur den ”drabbade” ser på saken. Men även vi väljare har naturligtvis en skyldighet och den är att ta reda på hur saker förhåller sig innan vi klagar. Det sker inte alltid och då blir det lätt kollition redan från början. Ödmjukhet från båda parter och processer som är så öppna som möjligt är det bästa. Tänk också på att du hittar det mesta som du behöver på kommunens webbplats. Där finns ärenden att läsa som är på väg, men även protokoll. Många kommuner låter även invånarna sitta och lyssna på sammanträdena och ibland finns även en frågestund innan. Utnyttja den möjligheten om du vill veta mer om hur besluten fattas och vilka ärenden som är på gång.

 

Politik utan visioner

Håkan Juholt sa i en intervju i Dalademokraten nyligen att hans parti saknar visioner. Efter drygt 40 år som medlem i Socialdemokraterna så utgår jag ifrån att han vet vad han talar om. Eftersom jag aldrig har varit medlem i partiet så kan jag endast betrakta det utifrån och som åskådare så får jag erkänna att jag ibland har undrat över ett och annat. Det är ett stort parti med en stor organisation och jag förstår hans frustration över hur det utvecklar sig just nu.

Att se partier med bristande visioner är inte så unikt faktiskt, alla går lite på tomgång ibland. Problemet är väl när man fastnar där. Huruvida Socialdemokraterna har gjort det eller inte, ja det kan jag inte uttala mig om, men det känns så. Något som jag genom åren också har sett är visionsfria politiker och då talar jag inte bara om ovanstående parti. Politik handlar väldigt mycket om människor och deras personligheter. Jag har sett politiker som är väldigt duktiga och ambitiösa, men de har inte visioner, utan är förvaltare. Sedan så har vi idésprutorna som många gånger är aktiva politiker, men bara till en viss gräns och sedan hoppas på att andra ska förverkliga deras idéer. Tyvärr har vi också ett gäng som mer eller mindre bara åker med och inte bidrar speciellt mycket på vare sig det ena eller det andra sättet.

Men, de flesta som jag har träffat har varit bra politiker och de som har varit i politiken för sin egen skull och inte för väljarnas, är tack och lov i minoritet. De flesta lägger ner mycket tid och energi och de vill verkligen förbättra. Men som på alla andra håll så finns ändå de där som kanske borde söka sig någon annanstans och blir de för många, ja då försvinner visionerna och utan dem så faller allt platt.

 

Misshandel av Uppsalapolitiker

I måndags så skrev jag om en uppsalapolitiker som tidigare hade blivit hotad och misshandlad. Sannolikt så bidrog hans utsatthet av att han är svart och homosexuell. Natten till i går så kom någon hem, ringde på dörren och hade en kniv med sig. Han blev tack och lov bara rispad av kniven, men det är illa nog och det är oacceptabelt. Jag hoppas verkligen att polisen går till botten med det här. Förutom att det aldrig borde ske sådana här kränkningar av andra människor, så är det en politisk företrädare och det gör det ännu värre. Här försöker någon förmodligen tysta en person som de inte gillar.

I den kommun som jag var aktiv politiker så uppgav 4 procent att de hade blivit utsatta för hot eller våld och tack och lov så var det till största delen hot, men det är illa nog och det kan faktiskt förstöra livet för människor om det är av större omfattning. Som ansvarig politiker för demokrati var det här nödvändigt att göra något åt och vi införde därför utbildning för alla förtroendevalda i hur man ska hantera sådana här situationer. Det hjälper inte alla gånger, men det är en viktig del i arbetet. Det borde inte behövas, men tyvärr är det nödvändigt. Rollen blir allt mer utsatt och det är ett hot mot demokratin.

Läs om Alexander Bengtsson: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/uppsalapolitiker-attackerades-med-kniv-i-natt

 

Involvera fler invånare och föreningar

Något som jag många gånger har funderat över genom åren är varför det sitter så långt inne hos många kommunala politiker och tjänstemän när det handlar om att involvera invånare och föreningar i det arbete som sker inom vissa områden. Det jag tänker på är sådant som inrättande och skötsel av parker, skötsel av badplatser, arrangerande av högtidsfirande och liknande saker.

Sådant här sker redan nu, men man skulle kunna göra mycket mer. Det är så lätt att kommunen planerar och genomför allt arbete själva och i de fall de inkluderar invånarna så är det på sin höjd för att informera eller få in synpunkter. Vad jag efterlyser är att människor även får vara med och göra själva jobbet och även ansvara för skötseln framöver. Ska lökar sättas och blommor planteras, låt kolonilottsföreningen eller eleverna på skolan bredvid vara med. Involvera villaägarföreningen i det som rör badplatsen. Finns det en grillplats så låt de boende sköta den.

Det här handlar inte främst om pengar då involverandet faktiskt även kostar, men på sikt så är det klart att det är en ekonomisk vinst. Men det är inte det som är det viktigaste, utan att vi människor mår bra av att vara aktiva, ta ansvar och få påverka det som sker runt omkring oss. Vi lär samtidigt att känna varandra vilket också är positivt. Det blir en gemenskap som är värdefull.

Jag hoppas att det blir mer av sådant här framöver, både för ekonomin och gemenskapens skull. Dessutom så finns det många som kan bidra med kunskap och de andra får chansen att lära sig något nytt. Bara vinster alltså!

Att tro eller inte tro och att respektera andra

Det är många som har läst mitt inlägg om barn och religion som jag skrev i går. Det som sällan nämns i sammanhanget är att det även finns många som är ateister och att alla inte är bekväma med allt som sker i exempelvis skolan. Går man aldrig i kyrkan så vill man kanske inte att ens barn heller ska gå dit. Jag både förstår och respekterar den viljan precis som jag gör det när det gäller olika religioner och att man inte vill att ens barn ska besöka andra heliga byggnader.

Men, jag skulle önska att vi vore mer vidsynta vi människor och förmodligen så bär vi på mer oro än nödvändigt många gånger. Är det brist på kommunikation som saknas? Kanske. För om vi gör så som kvinnan i gårdagens artikel berättade, alltså förbjuder våra barn att delta i aktiviteter så lär vi dem att det som andra gör och tycker är fel och även är sämre än det vi själva står för. Vi behöver inte säga det med ord, men om något är så dåligt eller farligt att ens barn inte får vara med, ja då har vi väldigt tydligt sagt det ändå.

Tack och lov så är de flesta människor inte alls så här inskränkta, men det är tillräckligt många för att det ska vara ett problem. Kanske förbjuder man sina barn att leka med vissa av de andra barnen och det helt utifrån sina egna värderingar i stället för att tänka på att barnet trots föräldrarnas religion eller icke-religion kan vara en väldigt bra vän. Det finns mer att göra här, men att acceptera och respektera varandra oavsett om vi tror eller tycker olika är där som vi måste börja och det sker bäst med kommunikation.