Etikettarkiv: Huddinge

Vad är en rimlig kommunalskatt?

Ja det går naturligtvis inte att svara på den frågan i generella ordalag, utan man måste se till varje kommuns situation och geografiska läge. I Stockholm finns det 26 kommuner och Huddinge är den andra största, men vi har långt ifrån den näst lägsta skatten. Det däremot kan man utan tvekan kalla orimligt. Kommunalskatten ligger på 19,87 kronor. I Stockholm, som är störst, är den endast 17,74. Att en så stor kommun som Huddinge ska ha så hög skatt när man gränsar till huvudstaden går inte att försvara, och det gör heller ingen ärlig politiker. De flesta vill sänka den, men det måste så klart ske i mindre steg och med verksamheten i åtanke. Allt annat vore oseriöst. Däremot vore det direkt felaktigt att försvara den eller vilja plocka ut ännu mer från invånarna.

Just nu håller de politiska partierna som bäst på att planera för sina budgetförslag som ska läggas fram i kommunfullmäktige i juni (olika månader för olika kommuner). I Huddinge finns det tio partier och det brukar komma fyra-fem olika förslag att ta ställning till. Sedan blir det långa debatter om vems förslag som är bäst. På det stora hela har dock de flesta samma syn på hur verksamheten ska bedrivas och det brukar bli några få saker av allt som kommunen gör som tas upp. Men det finns ändå skillnader och olika typer av politik kan få väldigt olika konsekvenser. Så att säga att alla partier är lika, vilket vissa ibland lite slarvigt gör, det stämmer inte alls.

När det gäller budgeten då, så har vi ett utjämningssystem som gör att alla kommuner ska ha en viss nivå av intäkter. Det gör att det inte lönar sig speciellt mycket att locka höginkomsttagare sett till deras inkomster. Däremot kan det givetvis finnas andra anledningar. Men vårt utjämningssystem kompenserar för den största skillnaden. Det måste finnas en utjämning, annars skulle det bli förödande för vissa kommuner, speciellt med väldigt få invånare. Fast systemet är långt ifrån optimalt och tittar man exempelvis på Malmö, så är i alla fall jag övertygad om att de hade fört en annan politik om inte staten pumpat in så mycket pengar. Kommunalskatten ligger visserligen på 21,24 procent, men det finns många kommuner med högre skatt. Morot och piska har trots allt sitt berättigande och det är alldeles uppenbart att man har kunnat negligera mycket av det som händer eftersom man ändå klarar sig. Så borde det inte få fungera.

 

Annonser

Vit jul, fast kanske utan snö

Julen ska vara vit, med massor av snö, då är den som bäst och vi får den rätta julkänslan. Men den kan vara vit även på annat sätt och då är det inte med något utan utan något. Ja du har gissat rätt, utan alkohol. Där har jag inga som helst invändningar. Man behöver faktiskt inte dricka alkohol bara för att det är jul. Själv kommer jag dock göra det, men det blir inget berusningsdrickande. Jag är helt enkelt för gammal. Men jag älskar gott vin så det blir det nog på julaftonskvällen och en nubbe till sillen också för den delen. Så skulle jag skriva under någon lista om att avstå så skulle jag ljuga och ljuga är något jag av princip undviker.

Men jag hade faktiskt inte skrivit under även om jag varit nykterist eller till och med absolutist. Varför? Jo därför att jag helt enkelt inte är något för sådana listor. De som skriver under har däremot min respekt eftersom jag vet att syftet är gott. Kanske någon vill visa sig duktig också, men då är det som det är med den saken. I dag har jag en debattartikel i Metro där jag vidareutvecklar mina tankar: https://www.metro.se/artikel/debatt-jag-hj%C3%A4lper-inte-utsatta-barn-genom-att-v%C3%A4gra-alkohol-p%C3%A5-jul

Det är så lätt att bara skriva under något som verkar bra, jag har också gjort det, även om det är sällan. Saken är bara den att det ofta stannar vid just en underskrift. I det här fallet har jag dock funderat vidare och swishat en slant till Vit jul. https://www.vitjul.se/ För mig kändes det bättre än att bara tala om vad jag inte skulle göra, även om många säkerligen gör både och. Bidra du med om du vill göra skillnad för utsatta barn och ungdomar. De ordnar många aktiviteter nu under lovet och det lovar jag kommer bli uppskattat. (Och jo, även en pytteliten summa gör skillnad, skulle alla i Sverige bidra med bara en krona var så skulle det bli 10 miljoner, så känn aldrig att det inte är någon idé.)

 

Varför är du moderat?

Den frågan fick jag för några dagar sedan. Det var när jag kampanjade med Moderaterna. Bra fråga som kräver att man tänker efter om man inte redan har gjort det. Jag har ju röstat på dem i riks även om jag var engagerad i Drevvikenpartiet här i Huddinge. Men nu tror jag att de har den bästa politiken även i kommunen. Om knappt fyra veckor ska vi rösta fram våra representanter i kommun och riksdag. Om du inte har bestämt dig ännu, kontakta dina partier och fråga vad de vill driva nästa mandatperiod. Sedan har vi landstinget också, så det är tre val som vi ska rösta i. Det får vi inte glömma.

Men åter till frågan: Varför är du moderat? Mitt svar, och det är högst personligt, även om jag tror att fler tänker som jag, är att jag tilltalas av kombinationen eget ansvar och möjlighet som individ, samtidigt som samhället finns där med sitt skyddsnät om och när jag behöver det. Ingen är osårbar och livet går upp och ner. Mer kortfattat: Alla ska ha möjlighet och kunna göra sina egna val, men i ett tryggt samhälle.

Vissa partier är alldeles för inriktade på att det är staten eller kommunen som ska styra människors liv. Det synsättet delar inte jag. Det är stor skillnad på att ha ett tryggt välfärdssystem och att lägga sig i människors privata angelägenheter. Politiker är tillsatta att företräda oss väljare, inte bestämma över deras liv och val. Tyvärr finns det alldeles för många politiker som inte har den rollen klar för sig. Moderaterna är inte ett sådant parti, därför är jag just moderat.

 

Politiska sekreterare eller inte?

En bekant ringde mig och ville diskutera lite då hans kommun ska ha möte om att eventuellt införa politiska sekreterare. Huddinge, där jag själv bor, har haft sådana i decennier. Jag har själv jobbat som det i flera år och tyckte att det var väldigt roligt. Åsikterna om deras vara eller icke vara går isär. Många menar att det går utmärkt ändå, andra skulle gärna se att de fanns. De är nämligen en stor hjälp för kommunalråden och partiet. De är även en länk partier emellan och de är spindeln i nätet när det fungerar som det ska. Under de senaste åren så har de ökat i antal, tyvärr samtidigt som antalet politiker har minskat. Jag tror dock inte att det har något samband, men det är ändå olyckligt att utvecklingen ser ut så då de har helt olika roller.

När det gäller landstingen så finns vad som brukar kallas pol sekar i de flesta, men i primärkommunerna så saknas de fortfarande i ungefär tre fjärdelar. Sedan förra mandatperioden så är det trots detta 40 procent fler politiska sekreterare än perioden innan. De ska serva alla förtroendevalda i det parti de är anställda, men den största avlastningen får kommunalråden. Den arbetsordningen anser jag är bra, för i arbetet som politisk sekreterare ingår inte bara att skriva underlag, ta fram information, bolla politiska frågor och dylikt, det ingår även saker som att göra utskick, arrangera möten, skriva kallelser med mera. Sådant är bara onödigt att en högt arvoderad politiker som är tillsatt för annat, ska göra.

Visst får de makt, dessa politiska tjänstemän, för politiker är de inte, men en duktig pol sek är en tillgång både för sitt parti och ibland även andra partier i det samarbete och dagliga jobb som sker. Dock så gäller det att maktkoncentrationen inte blir för stor, utan att man tänker på att förankringen och samarbetet med medlemmarna måste fungera bra och vara regelbundet. En politisk sekreterare ska även se till att dialog sker med väljarna och övriga invånare. En spindel i nätet alltså, som jag ser som en stor tillgång.

 

Saker att önska inför det nya året

Det finns mycket som man kan önska inför 2017. Det mesta är väl sådant som man alltid önskar, det är bara det att saker som man tycker är självklara inte verkar vara det alltid. Men det är väl det som är politik, vi tycker olika och vi strider för vår sak. Ibland så har ingen rätt eller fel, bara olika syn på saker eller olika lösningar på problemen. Ofta vet vi inte förrän efteråt vad som var rätt. Men sedan så finns det ju de där andra sakerna, som i alla fall jag tycker handlar om annat. Fast där får jag kanske acceptera att allt av det inte är självklart även fast jag anser det. Men visst kan man få önska att det här blev året när det blev så, för det jag pratar om är inte något kontroversiellt, det borde i alla fall inte vara det.

Jag kan till exempel tycka att det är självklart med djur inom vård och omsorg. Varför? Jo därför att det mer än en gång har visat sig vara positivt för människor som är sjuka eller utsatta. Det finns även forskning kring detta. Ändå så är de flesta politiker emot, något som jag ställt mig undrande över många gånger. Varför de är det har jag inte lyckats klura ut, men så är det. Att involvera föräldrar mer i deras barns skolgång samt liv i allmänhet är en annan sak som för mig är självklar. Har ett barn problem av något slag så ska alltid föräldrarna involveras och det ska inte gå att komma undan den biten. Det skulle dessutom förebygga mycket av det stök som vi dagligen ser.

Annat då? Ja nolltolerans mot mobilanvändning när man kör bil. Tänk vad mycket lidande och pengar samhället skulle besparas om staten vågade införa detta. Något som jag utöver ovanstående försökte få igenom när jag själv var politiker var att prata om miljö som miljö och inte klimat. Klimatet är abstrakt för många och vi vet för övrigt inte hur mycket som vi kan påverka och vad som är naturliga förändringar. Däremot så vet vi att allt som vi gör i vår vardag påverkar vår miljö på olika sätt, det är dessutom mycket närmare oss, men det sitter som en spik i huvudet på de flesta politiker att det är klimatet som ska diskuteras vad det än handlar om. Men det börjar i det lilla, hur vi tänker i hemmen och vår vardag. Det borde vi tala om på det sätt som miljön förtjänar. Där ingår även vårt klimat.

 

ICLD:s arbete är ovärderligt

Jag har tidigare berättat om de projekt som ICLD har och där jag själv har varit med i de tre första, ett fjärde pågår och fler lär det bli. ICLD står för Internationellt centrum för lokal demokrati, och är en biståndsorganisation som finansieras av SIDA. Att som ICLD gör, alltså arbeta på lokal nivå är att engagera sig där vardagen sker och det är alltid där som det måste börja; fungerar inte det lokala så spelar det inte så väldans stor roll vad som händer högre upp när det gäller besluten som tas i form av lagar och annat som ska vara styrande för kommun- och regionarbetet.

Det kanske är lätt att tänka på biståndsarbete som sådant som enbart handlar om att skicka iväg pengar och förnödenheter, vaccin, bygga skolor och likande. Men det finns så mycket mer och att stärka kvinnor inom politiken är en del och en väldigt viktig sådan. Men även manliga politiker kan behöva utbildning och ny kunskap för att på bästa sätt tjäna demokratin och även det jobbar man med. Vidare så har även tjänstemän från demokratiskt eftersatta länder involverats i biståndsarbetet.

Jag tror verkligen på det här, för vi kan göra hur mycket vi vill inom olika områden och vi kan pumpa in hur mycket pengar som helst, men om inte demokratin fungerar så får aldrig medborgarna i ett land den frihet och de rättigheter som de ska ha. Jag menar inte att det ena är bättre än det andra och det finns mycket som kan räknas in bland det grunläggande, så det får aldrig bli endera eller, utan som nu, både och. Däremot så kan man alltid bli bättre och effektivare på det som görs och de år som jag har varit med i ICLD:s projekt så har det verkligen gått framåt och jag tror att det bara kommer att bli bätte och bättre.

 

Massmördarna, vår tids världskändisar

Jag har på sistone funderat mer över fenomenet med att media gör massmördare, och för den delen andra kriminella, till superkändisar. Det publiceras privata bilder där de poserar på ett sätt som gör att de ska framstå som större än oss andra, någon som minsann ska visa oss vilka de är. Namn på dem skrivs också naturligtvis och ibland rullas deras liv upp som en slags film. Har de dött i samband med händelsen så vet de ändå innan att de kommer att bli förstasidesstoff och alla kommer att se dem på bild vare sig vi vill eller inte. De har blivit någon, äntligen! För det här är människor som må framställa sig som grandiosa, men insidan är väldigt, väldigt liten.

Så i går på nyheterna så tog man upp frågan och jag kände att äntligen, ska det nu få bli ett slut på det här som sannolikt sporrar fler att begå hemska handlingar? Frankrike har efter de hårda drabbningarna på senare tid kommit fram till att det ska bli ett slut på att göra terrorister och liknande personer till kändisar. Men, så diskuterades vad som ska göras i Sverige och några journalister intervjuades varav den sista menade att bild på personen är viktig så att vi verkligen förstår att det är en människa som har utfört dådet. Något i stil med det, jag minns inte ordagrant. Sorglig ursäkt hur som helst.

Jag undrar hur det hade sett ut om vi hade tänkt till innan? IS framfart hade naturligtvis inte kunnat stoppas, men jag är övertygad om att vissa händelser som fotats och filmats skulle kunna ha förhindrats och färre bilder hade kunnat inspirera andra sjuka människor. Än mer övertygad är jag om att vissa ensamma och enskilda gärningsmän inte hade begått brott i samma omfattning om inte bekräftelsen genom det blivande kändisskapet hade hägrat. För det blir ju inte bara bilder utan det blir också ett tecknande av deras liv många gånger. Gör en vettig avvägning och skriv inte mer än nödvändigt och måste en bild med, gör den suddig så inte människan känns igen. För åtta år sedan fanns denna artikel (som jag tyvärr inte lyckas länka till) med i DN, men dessvärre så har ingen lyssnat: www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/den-ultimata-bekraftelsen/