Etikettarkiv: ICLD

Grattis Grace Mary Mugasa!

Grace Mary Mugasa är borgmästare i Uganda och sitter numera även i GPM:s globala organisations styrkommitté. Det här är ett nätverk för borgmästare/kommunstyrelseordföranden från städer eller storstadsregioner med fler än 250 000 invånare. Mugasa är en av alla kvinnor som har ingått som elev i ICLD:s biståndsarbete för att främja jämställdheten för lokala och regionala toppolitiker i eftersatta länder. http://www.icld.se

Jag har skrivit om dem tidigare och jag kommer att göra det igen, då jag anser att det här är en form av biståndsarbete som förtjänar mycket mer uppmärksamhet. Här kan du läsa intervjun med deras tidigare deltagare: http://www.icld.se/artikel/borgmastare-far-toppjobb-i-globalt-parlament Förutom att kvinnor som Grace Mary Mugasa förtjänar att lyftas fram, så är det viktigt att det görs för att visa andra kvinnor att det går att få makt och att de har samma rättigheter som männen.

Man ska vara väl medveten om att det på flera håll finns politiska församlingar som ser väldigt jämställda ut, samtidigt som det är mer i teorin än i praktiken. Kvinnorna har många gånger svårare att få gehör för sina idéer. Det är viktigt för både dem och männen att de ges mer makt, för länder som är jämställda är välmående länder i mycket större omfattning och vill man ha demokrati så är det här självklart. Vi i Sverige kan göra mycket mer för att stötta jämställdheten i omvärlden, men även jämlikheten i stort. Det tjänar vi faktiskt på själva också då världen blir mindre orolig.

 

Annonser

ICLD:s arbete är ovärderligt

Jag har tidigare berättat om de projekt som ICLD har och där jag själv har varit med i de tre första, ett fjärde pågår och fler lär det bli. ICLD står för Internationellt centrum för lokal demokrati, och är en biståndsorganisation som finansieras av SIDA. Att som ICLD gör, alltså arbeta på lokal nivå är att engagera sig där vardagen sker och det är alltid där som det måste börja; fungerar inte det lokala så spelar det inte så väldans stor roll vad som händer högre upp när det gäller besluten som tas i form av lagar och annat som ska vara styrande för kommun- och regionarbetet.

Det kanske är lätt att tänka på biståndsarbete som sådant som enbart handlar om att skicka iväg pengar och förnödenheter, vaccin, bygga skolor och likande. Men det finns så mycket mer och att stärka kvinnor inom politiken är en del och en väldigt viktig sådan. Men även manliga politiker kan behöva utbildning och ny kunskap för att på bästa sätt tjäna demokratin och även det jobbar man med. Vidare så har även tjänstemän från demokratiskt eftersatta länder involverats i biståndsarbetet.

Jag tror verkligen på det här, för vi kan göra hur mycket vi vill inom olika områden och vi kan pumpa in hur mycket pengar som helst, men om inte demokratin fungerar så får aldrig medborgarna i ett land den frihet och de rättigheter som de ska ha. Jag menar inte att det ena är bättre än det andra och det finns mycket som kan räknas in bland det grunläggande, så det får aldrig bli endera eller, utan som nu, både och. Däremot så kan man alltid bli bättre och effektivare på det som görs och de år som jag har varit med i ICLD:s projekt så har det verkligen gått framåt och jag tror att det bara kommer att bli bätte och bättre.

 

Jämställda män

När jag nyligen var på ICLD-konferens (Internationellt centrum för lokal demokrati) i Uganda så fick jag bland annat chansen att lyssna till en manlig politiker som jobbade för jämställdhet. Han var förresten den som hade första passet på våra dagar och det blev en både intressant och positiv inledning. Det är fortfarande mycket arbete kvar att göra, men den här borgmästaren ansåg det självklart att kvinnor skulle ha samma möjligheter som männen i politiken. Han hade även en syster inom toppolitiken, men i en annan kommun än den han själv var aktiv i. Även övriga jämlikhetsfrågor engagerade honom och han berättade sin egen historia om hur han som barn fick börja arbeta och hur hur han som ung råkade ut för en olyka och fick amputera halva ena benet.

Han tillhörde ändå de lyckligt lottade som hade fått chansen att utbilda sig och få ett bra arbete. Själv menade han att han sannolikt hade suttit på gatan och tiggt annars på grund av sitt handikapp. Att jag berättar den här historien beror på att det är så lätt att se allt elände i svåra situationer och sedan fokusera på det. Hans historia visar att även i rejäla uppförsbackar så går det med rätt medel att vända situationen till något bra. Kanske hans egna erfarenheter också hade gjort honom mer vidsynt och ödmjuk och att han därför lättare kunde sätta sig in i kvinnors situation. Det finns nämligen många män även i de mest ojämlika samhällen som vill väl och som förstår allas lika värde och att alla människor ska ha samma möjligheter.

Det är utifrån det positiva som vi ska bygga vidare samtidigt som vi parallellt jobbar med lösningen på de problem som finns. Men vi får aldrig låta det negativa ta över. För mig blev därför den här inledningen på konferensen en väldigt bra start. Det finns alltid lösningar på saker och det är genom samarbete och med fokus på det positiva som vi tar oss framåt. Fler måste få möjlighet att gå i skolan och jämställdhet ska vara självklart. Jag är övertygad om att även länder som Uganda kan ta sig dit och jag är stolt över att Sverige på olika sätt engagerar sig för detta både där och i andra eftersatta länder.

 

 

”Capacitating women in politics”

Det är namnet på ett program som jag har deltagit i – det trejde och sista för min del – vilket har avslutats i dag. Nu vankas det bara avskedsmiddag och sedan så ger vi oss av hemåt åt olika håll. Vi har i omgång 3 varit omkring 40 kvinnor från 13 länder och vi har deltagit som mentorer och adepter i ICLD:s (Internationellt centrum för lokal demokrati) projekt för främjande av kvinnligt politiskt ledarskap. Vi svenskor har varit mentorer till kvinnor från Östeuropa, Asien och Afrika. Det är så klart sorgligt att det är slut nu, så är det alltid när man har varit med om något positivt, men jag är både stolt och ödmjuk över att få ha deltagit.

Jag har bloggat tidigare om ICLD och det här är en form av bistånd som jag gillar och som verkligen ger resultat. För en bråkdel av de pengar som skickas ut i omvärlden och dessvärre ofta hamnar i fel fickor och inte alls gagnar landets medborgare, så har dessa SIDA-finansierade pengarna skapat globala närverk, samt givit kvinnliga toppolitiker i mindre jämställda och demokratiska länder möjlighet att besöka svenska politiker i deras kommuner och landsting. De har fått se hur det går till hos oss och hur det även skulle kunna gå till hos dem.

ICLD har också gjort en viktig insats som har väglett kvinnorna under resans gång. Vill vi skapa en bätte värld så ska vi stötta och utbilda kvinnor i mycket större omfattning än i dag. ICLD jobbar nu även med män inom toppolitiken på kommunal och regional nivå för att få mer jämställda samhällen, men det är kvinnorna som behöver den största stöttningen. Vill du veta mer så gå in på http://www.icld.se Vill vi ha en bättre omvärld så kan vi göra väldigt mycket och det gagnar oss själva också eftersom även vi utvecklas och lär oss saker.

Almedalsveckan

Då var Almedalsveckan över för den här gången och jag har så klart följt en hel del, om än på avstånd. Tre gånger har jag haft nöjet att vara där själv, både som seminariedeltagare och besökare. Jag är helt frälst på den här tillställningen och det har inte varit på grund av rosévinet som alltid framhålls i media, utan allt annat. Det är ett koncentrat av intressanta människor, lärorika föreläsningar och paneldebatter, möten med politiker, företagare och föreningar. Det som sällan framkommer är att föreningslivet är en stor del av veckan. Här har man chansen att synas tillsammans med en enorm mängd engagerade och betydelsefulla människor. Hur många sådan tillfällen har man under det övriga året?

Även många småföretagare finns på plats. Men hur ofta framhålls det när media måste ge utrymme för att tala om att den och den politikern drack gratis rosévin? Det kanske är lika bra att tala om att det mesta vin som dricks för övrigt inte är gratis. Men oavsett det så är det synd att man inte visar upp en annan sida än vad man gör av Almedalen. I Visby så har till exempel SIDA-finansierade ICLD (Internationellt centrum för lokal demokrati) sitt säte. Det är en av alla organisationer som deltar och de gör ett fantastiskt arbete globalt för att stärka jämställdheten och jämlikheten och de jobbar hårt för att främja demokratin i andra länder.

Men visst kostar det att delta och jag förstår att det lätts ifrågasätts. Men tänk då på vad det skulle kosta att hyra in en föreläsare eller ordna ett seminarium, skicka iväg människor på konferens och så vidare. Här är det ett koncentrat av flera tusen debatter och föreläsningar med mera. Utnyttjar man tiden rätt och går på så mycket som möjligt så får man med sig otroligt mycket matnyttigt hem. Man nätverkar dessutom, vilket också har sitt värde. Att det sedan är vansinnigt skoj är faktiskt bara bra, för om saker är roliga så är det lättare att både göra bra ifrån sig och att ta åt sig kunskap. Almedalsveckan är något som många länder bara kan drömma om. Jag tycker att vi ska vara stolta över att alla riksdagspartier med sina olika åsikter kan samlas på samma plats för att förmedla sin politik. Även lokala partier syns här. Det är verkligen inte alla förunnat.

 

Val i Zambia den 11 augusti

Den 11 augusti så har Zambia val igen. Precis som i Sverige så hålls alla valen samma dag. I går så ägnades en stor del av konferensen med ICLD (Internationellt centrum för lokal demokrati) till att diskutera just det här och hur man kan göra för att få in fler kvinnor i politiken i Zambia och i andra länder. Nio länder, inklusive Sverige är här nere i Kenya (vi kvinnliga topppolitiker är mentorer och jag är kvar i ett projekt så därför så är jag med även om jag har lämnat politiken) och det är intressant att lära sig om skillnaderna, men även att se likheterna.

De länder som deltar gör det naturligtvis på grund av att de behöver stärkas när det gäller politiskt inflytande från kvinnor, så trots vissa likheter så är olikheterna större. I Zambia till exempel så kostar det att driva en kampanj för att få röster och man behöver medel för egen del då det inte räcker med partiet som stöd. Det här gör att fler män har möjlighet att ställa upp i valen. Många flickor slutar dessutom skolan i början av tonåren vilket gör att de hamnar i ytterligare underläge. Nu har man därför infört en ny lag som säger att alla flickor ska gå både grunskola och gymnasium, alltså ett steg längre än de krav som vi har i Sverige. Jag hoppas att det här kommer att följas upp och verkligen bli en realitet.

Vidare så är det många män som hindrar sina fruar från att bli politiker och en av deltagarna, en man från Zambia, tyckte att kvinnor skulle bli tuffare mot männen om de vill in i politiken och inte acceptera ett nej. Alla kvinnor har givetvis inte den möjligheten, men många skulle säkert kunna stå på sig och trots allt så finns det kvinnor som är politiker i Zambia, men det behöver bli många fler.

 

 

Besök i Kisumus slumområde Obunga

I Kisumu i Kenya finns det ett slumområde som heter Obunga, vilket jag i dag fick fömånen att besöka. Jag var där genom ICLD, Internationellt centrum för lokal demokrati som är SIDA-finansierade. Efter en rundvandring i området så blev det grupparbete tillsammans med ett antal engagerade boende då vi diskuterade hur man kan förbättra för invånarna. När man ser hur en del människor har det så blir man verkligen tagen och man känner att man skulle vilja göra mer för dem än vad man kanske kan.

Trots sin situation så såg man ändå inga sura miner utan många var snarare glada och välkomnande. Just det öppna och positiva har jag märkt av från många här nere och då allt från dem i slummen till högt uppsatta politiker och tjänstemän. Flera som jag har träffat har dessutom sagt att här i Kenya så är vi öppna och välkomnande och det stämmer, det är inte bara något som sägs. Därför så är det enkelt att vara här även som vit och från en helt annan kultur.

Men anledningen att jag själv är här är för att jag ingår i ett projekt som handlar om att stärka kvinnliga toppolitiker på lokal och regional nivå och mitt i slummen så fanns det ett kontor med datorer där anställda jobbade med invånarna och på en tavla så stod det bland annat att kvinnors position skulle stärkas. Det går framåt även här och det känns verkligen bra då många män anser att matlagning och städning är kvinnornas främsta livsuppgift. Kanske bor någon av kommunens framtida toppolitiker här och är kvinna?

image.jpeg