Etikettarkiv: IS

Identifierade terrorister ska dömas

Det är självklart och som jag skrev i går så är det också vad många menar och även vad regeringen säger. Nu kommer detta som en motreaktion på alla medier där det har stått att vissa vill ge återvändande terrorister förmåner i samhället. Allt annat går ju självklart emot både sunt förnuft och moral. Men det finns dessvärre alldeles för många som öppnar famnen för terrorister. En av dem är Örebros före detta centerpartistiske kommunalråd Rasmus Persson, som i början av förra året bland annat sa att: ”Om man har krigat med IS så behöver man stöd och hjälp. Dels för att man har extrema åsikter, men också för att man varit med om hemska saker.” Jo men, så kan man också se det. Tacka tusan för att man har man extrema åsikter om man har deltagit i detta vansinne, behöver det ens påpekas?

Men om jag själv skulle ha möjlighet att prioritera resurserna så skulle de självklart gå till offren, inte terroristerna. För det är terrorister de är, de som deltar, oavsett vad som har föranlett att de har åkt ner och deltagit i detta vettlösa krig. Som lagen ser ut så blir man naturligtvis dömd för brott som kan styrkas, men alla dem som kommer tillbaka och som vi inte kan veta vad de har gjort, även om man med stor sannolikhet ”vet”? Ska vi överhuvudtaget ta emot återvändande terrorister om vi inte är tvingade? Det är ändå en aktiv handling att resa flera hundra mil för att delta i detta ofattbart hemska krig.

Rasmus Persson är förresten inte ensam om att vilja lägga pengar på terrorister, pengar som kunnat gå till offren. Det har inte ens gått ett år sedan de rödgröna i Stockholms stad i kommunfullmäktige klubbade igenom ett förslag som bland annat innebar att de återvändande terroristerna skulle få möjlighet till försörjningsstöd samt kontakt och hjälp via arbetsförmedlingen. Samverkan ska även ske med bostadsbolagen, med andra ord så innebär detta att icke krigande invånare kan halka efter i kön då återvändarna behöver bostäder. Rätt eller fel? Jag vet i alla fall vad jag tycker.

 

 

 

 

Annonser

Utsatta människor i Irak

Jag delar i dag en artikel från Expressen: http://www.expressen.se/geo/magda-gad/de-vill-inte-fly–de-vill-bara-fa-stopp-pa-kriget/ Det är en berättelse från Irak, om hur det är att vara utsatt för krig och förföljelse. Inget nytt i sig kanske, men ändå en rörande berättelse. Själv har jag många gånger tänkt på just dessa männiakor, de som är kvar, blir kvar… Alla vill inte fly, de flesta vill bo där de är födda och uppvuxna. Det är normalt, för där finns tryggheten och det som man känner igen. Språket, kulturen, vännerna och så vidare.

Människor som flyr kan naturligtvis vara lika utsatta, men det är lätt att man bara ser dem, för det är de som kommer bland annat till Sverige. Många som kommer hit väljer dessutom att göra en flera hundra mil längre resa än vad de behöver. De tar sig genom hela Europa för att komma till oss. De kan göra det då de har den möjligheten. Men många som blir kvar har inte ens pengar till mat och de kan inte få det genom att sälja något heller, för det finns inget att sälja. De flesta som flyr är dessutom pojkar och män. Det är den största gruppen som vi i Sverige tar emot. Men flickorna och kvinnorna som blir kvar då, när ska de få lika mycket stöd av oss?

För allas bästa så vore det bättre att hjälpa människor mycket mer där de befinner sig, speciellt om vi vill hjälpa de allra mest utsatta. Hur många handikappade kan till exempel ta sig till tryggheten hos oss? Vi måste våga se att de mest utsatta är de som blir kvar. Kanske måste man i en akut situation som denna bara ge dem som är nyanlända det absolut nödvändigaste för att kunna hjälpa fler människor och då alltså dem som väljer att stanna i krigszoner eller som helt enkelt inte har något annat val? Kanske skulle de pengarna kunna hjälpa kvinnor som har hållits som sexslavar eller ännu hellre, hjälpa dem därifrån. För mig så är valet självklart, men det är inte den prioriteringen som vi gör tyvärr.