Etikettarkiv: Isabella Lövin

Vad har regeringen för omdöme egentligen?

Klimatminister Isabella Lövin har fått en ny stabs- och planeringschef som heter Annika Jacobson. Redan 2017 fick Jacobson arbete som politisk sakkunnig hos dåvarande klimat- och miljöminister, alltså Isabella Lövin. Något att uppröra sig över? Ja i allra högsta grad då vederbörande innan dessa fina uppdrag var Sverigechef på Greenpeace. Jag talar om Annika Jacobson alltså. Men bara det är givetvis inte det anmärkningsvärda utan det faktum att hon stod bakom de två kärnkraftsintrången i Sverige som Greenpeace gjorde under hennes ledarskap. Titta gärna på den här korta filmen: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sa-sag-det-ut-nar-greenpeace-gjorde-intrang-i-karnkraftverken

Personligen är jag inte mycket för att hänga ut andra och vill därför vara tydlig med att syftet med det här blogginlägget alltså inte handlar om att smutskasta personen ifråga. Jag beklagar dock hennes bristande omdöme på vad man kan tillåta sig att göra. Att tränga sig in i ett kärnkraftverk slår nämligen det mesta när det handlar om intrång. Att sedan få jobba åt ett riksdagsparti och vidare åt ett statsråd är minst sagt häpnadsväckande. Att hon får det förtroendet säger en hel del om inte bara Lövin utan även övriga regeringen. Det är också märkligt att ingen i riksdagen har reagerat. Eller är det här något som nyligen blivit känt?

Som om inte detta räcker så arbetar Jacobson på miljö- och energidepartementet, som bland annat ansvarar för strålskydd och kärnsäkerhet!!! Om det åtminstone varit på ett annat departement! Det är inte utan att man blir … ja vad blir man? Orden räcker liksom inte riktigt till här, men hos regeringen verkar ändå allt vara som det ska. Hur kan det få vara så här? Någon måste väl ändå våga sätta ner foten och lyfta fram det galna i situationen? Eller är regeringen så skör så ingen vågar säga något? I så fall har vi en mandatperiod framför oss där allt kan hända och det är självfallet alla statsråd medvetna om. Det går alltså att komma undan med vad som helst. Allt för att få regera. Det är inte utan att det finns anledning till stor oro. Och förresten, var är de två borgerliga stödpartierna? De lovade ju att vara ett stödparti som agerade stark opposition. Så ”Hallå C- och L-oppositionen, var är ni?”

 

Lövin och Miljöpartiet

Vad är det egentligen med Isabella Lövin och MP? jag får nästan huvudvärk av att titta på SVT:s partiledarutfrågning där hon är MP:s representant. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/utfragningen-isabella-lovin Ja det var den som sändes i söndags, det är jag som är lite sen att titta bara. Det är ju så många debatter och intervjuer så man knappt skulle kunna göra annat än sitta framför TV:n om man ska följa allt, så ibland får man sprida ut tittandet.

När jag lyssnat till svaren som hon ger så kan jag inte låta bli att reagera över hur ofta hon glider på dem, undviker att svara eller far iväg med något stickspår. Det här är alla partiledare ”duktiga” på, så hon är inte ensam, men hon gör det konstant. Det är just det som är så stressande. Som TV-tittare så är det vansinnigt frustrerande att vänta på en förklaring eller en ståndpunkt som aldrig kommer. Varför kan hon inte ge några raka svar och vaför är det så mycket som hon inte kan svara på alls?

Att som partiledare få sitta i TV och berätta om sin politik utan andra partiledares ifrågasättanden och avbrytanden är ju guld värt och att då vara så otydlig är obegripligt. Lövin försitter chansen bara några veckor före valet. Varför? Självklart ska jag titta på alla partiledare och det hoppas jag att du också gör. Ska man rösta så ska man vara påläst om företrädarna och partierna och det här är en del av att informera sig. Än så länge så har jag hunnit titta på en del av intervjun med Löfven också och han har tack och lov skött sig bättre.

 

MP och Isabella Lövin

Ibland skyndar man långsamt och nu har jag tittat på MP:s tal från Almedalsveckan. Den här gången var det Isabella Lövins tur att tala och det var nog ett bra drag av partiet att låta henne ta valåret. Hon gjorde mycket bättre ifrån sig än förra gången och hon talade lugnt och tydligt och gav helt enkelt ett bra intryck. Innehållet då? Ja det är ju där som man blir fundersam. Visst var hon övertygande i sitt prat om hur vi människor påverkar jorden och jag skulle inte bli förvånad om hon norpade åt sig några av väljarna som kanske tänkt rösta på annat parti eller ligga kvar på sofflocket istället för att alls dra sitt strå till stacken för demokratins skull och gå och rösta.

Men jag blir heller inte förvånad om hon fick andra att överge MP med tanke på att det ungefär 42–43 minuter långa talet i princip bara handlade om klimatet. Miljön i övrigt lämnade hon till stor del därhän. Klimat, klimat också lite mer klimat, ja ungefär så var det, men bra framfört som sagt var, det kan man inte ta ifrån henne. Fast sedan gick det åt skogen rejält. Som bekant så blir alla partiledare intervjuade i Opinion efteråt. Jag gillar de här intervjuerna, för man får se en annan sida av politikerna och som personer så ger de alla ett mänskligt och trevligt intryck. Det finns givetvis alltid en människa bakom åsikterna.

Så det var inte hennes person som var problemet, utan hur hon har drivit politik kring i det här fallet dieselbilar.  Hon vill uppenbarligen inte beskatta de äldre, de som är till exempel 13 år. Hennes resonemang där var att en bil lever i snitt 17 år, så med andra ord så spelar de där extra åren med avgaser inte någon större roll. Nä hej, inte det? Så får Lövin naturligtvis tycka. Däremot så var det nästan genant att se hur hon tappade ansiktet när det kom fram att maken har just en 13 år gammal flakdieselbil. När programledaren pressade henne så var kommentaren att han behöver den i jobbet. Okej… Men kan inte det gälla andra människor också? De flesta kör ju inte runt sådär på måfå bara, utan har ett mål, framför allt om man bor i glesbygd. Varför ska då makens bil klara sig undan? Fast man kunde visst ”ställa om motorn” så han håller väl på att göra det då. Nej, det där imponerade verkligen inte Isabella Lövin.

 

Isabella Lövin tar kriminaliteten med ro…

…men det gör inte jag och många andra. Visst har hon rätt i att Sverige går bra på många sätt och att mycket är positivt. Jag anser därför fortfarande att jag bor i ett av världens bästa länder. Däremot så anser jag att det är ett annat, ett försämrat land, mot för bara fem år sedan. Hur det ser ut om ytterligare några år återstår att se, men jag är inte positiv. Huruvida det blir bättre eller sämre än i dag beror på hur naiva våra folkvalda kommer att vara. Själv så är jag uppriktigt oroad över all grov kriminalitetet och den kostar dessutom multum.

I en intervju i DN kommenterade Lövin situationen så här: ”Jag oroar mig för den verklighetsbild som håller på att sättas och som under valrörelsen riskerar att bli mer och mer negativ kring de problem som Sverige har. Jag är rädd för att det göder destruktiva krafter.” Själv så oroar jag mig för att hon och många andra har en verklighetsfrånvänd bild av landets situation. Även om de flesta områden är bra, de flesta människor sköter sig och så vidare, så finns det alldeles för många som har absolut ingen respekt för vårt land. De går snarare in för att dra ner det och förstöra landets rykte. Det är inte de som oroar sig som är problemet, utan de som ger människor anledning att oroa sig.

Vill vi så kan vi fortfarande ta tag i problemen, men med Miljöpartiets politik så kommer det att gå käpprätt åt skogen. Säker kan man så klart aldrig vara, men man kan på goda grunder anta. Att hjälpa andra människor är inte synonymt med att inte ha kontroll på vilka och hur många som tillåts komma hit och stanna här. Det är heller inte synonymt med att se mellan fingrarna på vissa saker. När man inte tar krafttag emot den kriminalitet som ökar är ytterst obehaglig och även drabbar oskyldiga, så är det det som ökar polariseringen och inget annat. Polarisering är nämligen något annat som oroar ministern.

 

Flyktingläger och neddragningar till Västsahara

Flyktingläger… Kanske reagerar vi mindre på ordet nu än förr och då av den enkla anledning att vi hör om dem så ofta. Det gör inte plågan mindre för dem som befinner sig där. Ingen borde bo i ett sådant, men många gör det, uppskattningsvis 60 miljoner människor är på flykt. De flesta flyr i sitt eget land och det är ju så att man helst inte vill lämna det som trots allt är hemma för en. Siffran har jag fått från Röda korset. Hur många som bor i läger av dessa vet jag inte, men sannolikt de flesta. Jag har tidigare skrivit om flyktingläger och det är bland det mest utsatta man kan bo i då tillgång på framför allt vatten är minimal. Det gör det svårt att sköta både hygien och klara av sin matlagning.

Att jag återigen skriver om alla dessa utsatta människor handlar inte om annat än att de är så osynliga. Många blir otroligt upprörda över flyktingars situation i Sverige, och jag försvarar naturligtvis inte heller vad som helst, men vad jag vill få fram är att ett trist och trångt boende på en förläggning här trots allt är enormt mycket bättre än ett läger ute i ingenstans i ett fattigt land där det kanske även förekommer krig. I Sverige har vi rinnande vatten, mat, toalett, värme, med mera. I ett flyktingläger i andra länder så finns ofta inget av detta i den omfattning som det borde om det ens finns alls.

I Västsahara har många människor levt på flykt sedan 1975, men var kommer de in i debatten om humana förhållanden? Det delas ut matpaket, men inte med tillräckligt näringsriktig mat och många blir därför sjuka. Vad gör Sverige åt detta? Jo, för att klara av vad det kostar med de flyktingar som vi har tagit emot så minskar man biståndet dit från 15,5 miljoner till 5 miljoner. Man skäms! Vi måste förstå att det finns större armod i vår omvärld än den vi ser här hemma när det gäller människor på flykt. Kanske vi måste acceptera viss trångboddhet under en period eller lite lägre standard då det trots allt är fred här och att få äta sig mätt är självklart på de flyktinganläggningar vi har i Sverige. Det eller att ännu fler blir sjuka och dör i till exempel Västsahara.

 

Hur rutinerade är egentligen Miljöpartiet?

Jag är ingen exptert på området, men efter väldigt många år i politiken så lär man sig ett och annat och det är bland annat att erfarenhet ger färdighet. Miljöpartiet har väldigt många kunniga personer efter att ha funnits i decennier och även om medlemmar har bytts ut på resans gång så har man hunnit bygga upp ett stabilt och rutinerat parti, men det verkar inte gälla allt tyvärr. I september fyller man 35 år men trots det så är det först den här mandatperioden som man får vara med och regera. Jag gissar att det kommer att dröja till nästa gång om ingen är så illa tvungen att ta med dem. Det är helt upprnbart att det bara har rullat på och även om det säkert har varit en del gupp och potthål på vägen så har det gått hyfsat i alla fall. Men då har man suttit i opposition. Nu kommer mer och mer fram i ljuset, för att styra är inte alltid så lätt.

Jag tror inte att MP egentligen har fler okunniga eller oengagerade politiker om man nu räknar bort dessa extrema som tydligen har sökt sig dit, men om vi talar om de andra, så finns det säkert en hel del kompetens. Men rutin, att vara i ledande position och kunnighet om det politiska spelet och att vara samspelt har inte varit deras starka sida. Att jag funderar extra mycket över det här just den här morgonen beror på att man kan läsa om vad de anser att de kan släppa och vad de vill ha i utbyte. Vice statsminister är tydligen inte så viktigt och varför skulle det? Det är en obegriplig titel då den i praktiken inte verkar innebära något. Redan när de fick den så blev de blåsta, men acceperade det.

Det som också får en att fundera över hur det fungerar internt och hur rutinerade de är, är att det verkar vara gansla lätt att få även högt uppsatta politiker i partiet att ventilera öppet vad de vill och tycker. Vilken minister vill vi ha? Vilken kan vi tänka oss att släppa? Och så vidare. Har de ens samma åsikter om framtiden och är alla talespersoner? Bör man läcka och tycka innan partiet ens har tagit ställning? Det känns som att de egentligen skulle behöva resten av mandatperioden till att bygga upp ett parti som är värdigt det de vill och inte försöka fortsätta att regera. Men nu är situationen som den är och fortsättning följer utan tvekan.