Etikettarkiv: jämställdhet i Uganda

Nej, de handlar inte bara om män…

I går skrev jag om den jämställde lokalpolitikern som jag lyssnade till i Uganda, en man som står för värderingar som verkligen är viktiga för landets kvinnor. När jag tänker på honom och vad han sa, så tänker jag på hur resonemanget ofta går här hemma, visserligen inte hos alla, snarare inom en minoritet, men en stark sådan, vilket gör att det hela tiden sätts käppar i hjulen när det gäller lösningen på en stor del av kvinnoförtrycket och övergreppen i vårt land. Det handlar visserligen om män – vilket alltså är vad jag syftar på – oavsett vad det handlar om när det gäller kvinnoförtryck. Det kan vara ojämställdhet i allmänhet, till exempel på en arbetsplats, det kan vara ojämn fördelning av ansvaret för barnen, hot och våld, sexuella övergrepp och till och med så grova saker om mord. Men jag håller inte med om att det alltid ”bara” handlar om män, för det finns enorma kulturella skillnader. Det är långt ifrån samma som att alla svenska män vill ha jämställdhet och vi har själva haft samma kamp som många länder nu genomgår. En kamp som vi allt oftare måste föra även här hemma igen. Fast vi har kommit långt och det ska vi framhålla, inte tvärtom.

Politikern i Uganda berättade om att många kvinnor förbjuds att bli politiker, då deras män inte kan hantera detta. I extrema fall sker till och med mord om de inte lyder. Det är både obegripligt och förkastligt. Händer det i Sverige? Inte vad jag känner till i alla fall. Säker skulle det kunna hända inom vissa kulturer även här, då mord sker i större utsträckning inom vissa grupper och ofta drabbar kvinnor om de inte håller sig på mattan. Men tala för sjutton inte om män i allmänhet i dessa sammanhang.

Jag hävdar att svenska män utan tvekan är bland de mest jämställda och toleranta i världen och om vi vill hjälpa kvinnor som lever i förtryck så erkänner vi också detta. Då vågar vi se att det kommer hit en hel del män med en helt annan kvinnosyn än den de borde ha och vi kan förhindra brott mot både deras egna kvinnor och andra som blir drabbade. Vi borde ge de svenska männen ett erkännande och se dem som de förebilder som de för det mesta är. Det hjälper kvinnor och det kan kan även hjälpa män som behöver andra förebilder än vad de tidigare har haft. Det är svårt att lära gamla hundar sitta, men vi måste i alla fall försöka och det gör vi inte genom strutsmentaliteten.

 

 

Jämställda män

När jag nyligen var på ICLD-konferens (Internationellt centrum för lokal demokrati) i Uganda så fick jag bland annat chansen att lyssna till en manlig politiker som jobbade för jämställdhet. Han var förresten den som hade första passet på våra dagar och det blev en både intressant och positiv inledning. Det är fortfarande mycket arbete kvar att göra, men den här borgmästaren ansåg det självklart att kvinnor skulle ha samma möjligheter som männen i politiken. Han hade även en syster inom toppolitiken, men i en annan kommun än den han själv var aktiv i. Även övriga jämlikhetsfrågor engagerade honom och han berättade sin egen historia om hur han som barn fick börja arbeta och hur hur han som ung råkade ut för en olyka och fick amputera halva ena benet.

Han tillhörde ändå de lyckligt lottade som hade fått chansen att utbilda sig och få ett bra arbete. Själv menade han att han sannolikt hade suttit på gatan och tiggt annars på grund av sitt handikapp. Att jag berättar den här historien beror på att det är så lätt att se allt elände i svåra situationer och sedan fokusera på det. Hans historia visar att även i rejäla uppförsbackar så går det med rätt medel att vända situationen till något bra. Kanske hans egna erfarenheter också hade gjort honom mer vidsynt och ödmjuk och att han därför lättare kunde sätta sig in i kvinnors situation. Det finns nämligen många män även i de mest ojämlika samhällen som vill väl och som förstår allas lika värde och att alla människor ska ha samma möjligheter.

Det är utifrån det positiva som vi ska bygga vidare samtidigt som vi parallellt jobbar med lösningen på de problem som finns. Men vi får aldrig låta det negativa ta över. För mig blev därför den här inledningen på konferensen en väldigt bra start. Det finns alltid lösningar på saker och det är genom samarbete och med fokus på det positiva som vi tar oss framåt. Fler måste få möjlighet att gå i skolan och jämställdhet ska vara självklart. Jag är övertygad om att även länder som Uganda kan ta sig dit och jag är stolt över att Sverige på olika sätt engagerar sig för detta både där och i andra eftersatta länder.