Etikettarkiv: Jimmie Åkesson

Ny regering?

Efter att ha lyssnat på presskonferensen med Moderaternas Ulf Kristersson i dag, så undrar man verkligen hur det ska gå till att få en ny regering. Jag hoppas innerligt att det blir en alliansregering med Kristersson som statsminister. Förutom att han driver en helt annan politik än dagens, en som jag tror gynnar oss mycket mer, så är han ljusår från Stefan Löfven när det gäller rutin, kunskap och statsmannamässighet, något som väl de flesta anser är önskvärda egenskaper. Kristersson har dessutom varit minister tidigare. Nu är det givetvis så att någon gång måste vara den första, men efter snart fyra år som statsminister så är Löfven fortfarande på samma nivå retorikmässigt som i början av sin politiska karriär 2014. Han kan ha hur goda intentioner som helst för vårt land, men han är inte uppgiften mogen och jag tror för övrigt aldrig att han kommer att bli det. Politiken är dessutom inte till gagn för oss.

Men åter till dagens övningar på riksdagskansliet. Det pågår samtal mest hela tiden och det mellan diverse partier och konstellationer. Leder detta då till något vettigt? Icke. Inte än i alla fall och jag är rädd att det inte kommer att göra det heller. Lyckas Kristersson sy ihop detta så kommer jag bli väldigt imponerad. Hans uppgift är inte enkel. Men nu har Socialdemokraterna stängt dörren och vill inte prata mer såvida inget händer så att de själva får den åtråvärda statsministerposten. Det kan de så klart ha önskemål om, men de har bra mycket färre mandat tillsammans med Miljöpartiet än vad de fyra allianspartierna har tillsammans, så lite för mycket får man nog anse att de mopsar upp sig.

Men nog har det börjat tangera sandlådenivå på alltihop. Ingen säger det, men alla vet det. Varenda låsning och varenda konflikt de sex partierna emellan handlar om beröringsskräck. S har den inte när det gäller Vänsterpartiet, men de andra har det gentemot dem. Alla har det när det gäller Sverigedemokraterna. Som alliansväljare är jag ytterst upprörd över att de är beredda att återigen slänga regeringsmakten på soptippen och låta en annan regering bildas bara av principer. Är det verkligen värt det bara för att slippa prata med Jimmie Åkesson? Sitter man hellre i opposition i fyra år till? Jag är helt övertygad om att man inte skulle behöva släppa igenom en enda idé som man inte vill se och ändå få SD:s stöd. Alla vet dessutom att S alltid kommer vara beroende av V, som också befinner sig på ytterkanten. Vidare så har man behövt SD:s röster i en rad frågor i riksdagen under den här mandatperioden. Hur man än vänder sig så har man alltså ändan bak, och då är det väl bättre att samtidigt få styra och bedriva en vettig politik, än att låta andra vara i samma beroendeställning, men som samtidigt för en politik som man inte vill ha. Vad går det här skådespelet ut på egentligen? Frågan är så klart riktad till Centerpartier och Liberalerna först och främst.

 

Annonser

Almedalstalen, Ebba och Jimmie

Då var alla partiledare och deras partier avhandlade, bara Kristdemokraternas Ebba Busch Thor och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson kvar att kommentera. Båda framförde sina tal bra. En del hel vettigt sades också, även om man sällan håller med om allt någon säger. Det bästa i Jimmie Åkessons tal var att han tydligt markerade mot nazisterna i Almedalen. Samma sak från Busch Thor, även om hon i mina ögon har starkare moraliska värderingar och man kunde förvänta sig ett avståndstagande. Alf Svensson var också med och diskuterade i Almedalen på KD:s dag, och han påminde oss bättre än någon vad medmänsklighet handlar om.

Inget av partierna lovade något storslaget, men ibland kan det där mer nära och vardagliga vara det som är viktigast för oss att höra. Att KD trycker så starkt på de äldres väl och ve uppskattar jag även om jag själv inte är gammal. Men är man svag så är det svårt att förs sin talan. Dessutom ska man inte behöva fundera på om man får den hjälp man behöver på ålderns höst. Jimmie Åkesson talade förvånansvärt lite om invandring och tryckte mer på vår personliga trygghet. Människor är alltid mer oroliga än befogat, men sådant ska tas på allvar. Där tror jag att han – dessvärre – fick ännu fler röster.

Apropå röster så har SD ett otroligt stort väljarstöd just nu, KD riskerar att åka ut ur riksdagen. Det förstår jag inte. De förtjänar att vara större än flera andra tack vare sin politik. Däremot så blev jag både förundrad och besviken över att Busch Thor gjorde ett nummer av att KD bröt decemberöverenskommelsen. Hur kan någon med hennes moral vara stolt över att ha brutit ett avtal? Förstår hon verkligen inte att det KD gjorde var att sänka tilliten mellan riksdagspartierna? Vem kan lita på partiet fortsättningsvis? Och vad har de själva för utrymme att kräva något? Mycket trist avslutning på ett annars bra tal.

 

SD går framåt – igen

Och jag tror att det kommer att fortsätta. Men det är alltså vad jag tror. Med tanke på exempelvis söndagens debatt i Agenda där ingen ”visste” varför de sexuella övergreppen har ökat så drastiskt, så förstår man alltså fortfarande inte att man med sådana uttalanden ger röster till Sverigedemokraterna. Det här är ett parti som utöver tvivelaktiga uttalanden och ibland mycket häpnadsväckande kommentarer kring samhället och sina medmänniskor, mycket väl kan börja pilla på yttrandefriheten om de får chansen.

De vill lämna EU och vad det innebär för ett sådant parti är det nog bäst att vi slipper erfara. Men sedan så finns det så klart annat mindre drastiskt. Allt de vill är ju inte dåligt och med sitt hitills begränsade inflytande i kommuner och landsting så har de inte ställt till några större problem. För egen del så tror jag till skillnad mot tidigare, att det bästa är att samarbeta med dem i frågor där det är möjligt. Någonstans så sätts dessutom demokratin ur spel om allt ska gå ut på att osynliggöra dem trots att deras existens faktiskt vilar på demokratiska val.

Men ändå, jag trodde i min enfald att vi nu när vi är i en valrörelse, skulle slippa se hur övriga partiledare för öppen ridå (om än inte det är syftet så klart) agerar valarbetare åt SD. Situationen är självklart svår eftersom allt är en balansgång och de måste vara seriösa i sina argument. Men att inte kunna hantera vissa frågor bättre än i söndags retar bara upp gemene man, och vad tjänar man på det?

 

Lövfen, Löfven, Löfven…

Vad håller statsministern på med egentligen? Såg du Agenda i går och partiledardebatten? Om inte så börjar vi här, eller förresten, vi börjar med det här klippet hur som helst, för det finns en del att reflektera över i det: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lofvens-svar-fick-akesson-att-vanda-ryggen-till-kom-igen

För det första: Återigen ger andra politiker SD gratispoäng. Varför??? Det övergår mitt förstånd. Och om man nu vill ge ett parti med så tveksamma rötter fler röster, gör det åtminstone utan att göra bort er själva! Jag tror inte att jag var den enda som skruvade på mig i soffan i går och det av genans å statsministerns vägnar. Detta ämne om något, alltså den enorma ökningen av sexuella övergrepp, dessutom sådana som vi inte tidigare har haft i Sverige, måste han väl ha förstått skulle komma? Ändå blev han totalt tagen på sängen. Innerst inne så gissar jag att han anser att Åkesson hade en poäng med att alla dömda asylsökande våldtäktsmän som får chans att stanna här, vilka är 80 procent, borde utvisas. Inte ens det ville Stefan Löfven bemöta.

Så vad hände? Jo han förklarade de sexuella övergreppens ökning med LAS och #metoo!? Någon som hängde med där? Är det verkligen vad Löfven tror är pudelns kärna? Är inte detta ett hån mot alla brottsoffer, men även mot alla oroliga kvinnor och föräldrar vars största fasa är att råka ut för ett sådant vidrigt brott? Hur kan vår högste politiker vifta bort den här viktiga frågan? Jag blir bedrövad då det här är en jämlikhetsfråga, men jag blir det även som kvinna. Återigen, inte är detta en feministik regering. Till och med här rycker man ut till männens försvar då man försöker undvika att tala om det verkliga problemet. Det är beklagligt.