Etikettarkiv: Katerina Janouch

Var kommer all ängslighet ifrån?

När jag rensade i utkorgen så hittade jag det här ungefär 1½ år gamla mejlet som jag skrev till Viking Line. Det var en reaktion på hur de sa upp Katerina Janouch från deras samarbete, trots att de var fullt nöjda med henne. Det fick mig och många, många andra att reagera. Så här skrev jag alltså till rederiet:

Hej,

Jag har förstått att ni har blivit dränkta i mejl och telefonsamtal angående cirkusen kring Janouch, men jag mejlar er ändå. Jag vill inte döma ut er som rederi och jag vill inte säga att jag aldrig ska kryssa med er igen, men jag månar om yttrandefrihet och jag känner helt ärligt obehag inför det som har drabbat henne. Ni har säkert vare sig tid eller lust att läsa bloggar om detta, men jag tar mig ändå friheten att skicka över ett (relativt kort) inlägg kring det här där jag även länkar till Zinat Pirzadehs mycket tänkvärda text, som dessvärre ingen ville publicera, utöver Katerina Janouch själv.

Viking Line skulle ha mycket på att vinna om ni vågade stå upp för yttrandefriheten genom att ge tillbaka Janouch hennes uppdrag. Att erkänna att man har gjort fel – om ni nu anser det – är också något som vi är många som skulle uppskatta och respektera och det viktigaste av allt, ni skulle visa att ni väljer att inte vara en del av dem som tystar andra.

https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/08/23/ja-vem-ar-egentligen-perfekt-i-den-politiska-debatten/

Hälsningar Katharina Wallenborg

Jag känner inte Janouch, har aldrig träffat henne eller läst några av hennes böcker. Jag vet ju någotsånär vem hon är givetvis, men det kunde lika gärna ha handlat om Agda Berg från Kungsör i Västmanland (OBS, påhittad person). Det här är en principfråga och vad diverse företag och andra som dras in i PK-cirkusen inte bryr sig om är att de skapar sympatier för människor som de inte gillar. Som jag har sagt tidigare, jag försvarar alla som blivit felaktigt behandlade, Vänsterpartister, Sverigedemokrater och allt däremellan. Det handlar om demokrati och yttrandefrihet och den ängslighet som råder har skapat ett samhälle som i alla fall jag gissar, kommer att fortsätta leda till ökade motsättningar. Vi behöver inte sådant, utan vad vi behöver är acceptans, även när människor är klumpiga.

Förresten, de svarade och tackade för ett välformulerat mejl och vi skrev ett varsitt till, där jag även avslutade mitt medlemskap hos dem. För mig som värnar yttrandefriheten var det ett viktigt ställningstagande. Men jag undrar fortfarande varifrån all denna ängslighet kommer.

 

Uppdatering Janouch- och Viking Line-uppdatering

Det här inlägget från augusti förra året hade någon läst senast i dag. Det är uppenbart att allt ståhej kring Katerina Janouch fortfarande intresserar och engagerar och hon är en aktiv person på de sociala medierna.  https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/08/15/janouch-diamarca-och-viking-line/ Vad blev det då med Viking Line och svarade de alls? Jo det gjorde de och  de svarade snabbt och sakligt. Jag själv sa efter deras svar upp mitt medlemskap och kommer inte att boka någon resa innan de tar sitt förnuft tillfånga. Vad menar jag med det då?

För mig är det viktigt att inte ett samhälle bygger på rädsla och bestraffningar så som görs i Sverige. Det är inte bara Janouch som har fått sig en släng av sleven. Givetvis så handlar inte det här om att försvara kränkningar och jag säger ofta till när jag ser sådant på webben. Däremot så måste samhället ha någon form av tolerans mot mänskliga klavertramp. Vidare så är saker väldigt godtyckliga. Visst blev det några rubriker förrförra sommaren, men när en av vår feministiska regerings riksdagsledamöter drog ett sexskämt så var någon avgång aldrig aktuell. https://www.expressen.se/nyheter/s-politikerns-sexistiska-fraga-till-reporter/ Det anser jag heller inte att den borde ha varit, för att bli av med sitt uppdrag trots ett grövre skämt än Janouch är i sammanhanget inte rimligt. Sakerna står helt enkelt inte i proportion till varandra. Däremot så kan det tyckas anmärkningsvärt det som sades.

Vem sa då vad? Jo, Socialdemokraten Olle Thorell sa ”Plötsligt är det någon som har en kameraman med sig. Vem har de legat med?” och Janouch sa ”Trappan är mer effektiv än Tinder”. Det första handlade om att en reporter hade fått bära all sin utrustning själv, det andra om att Vänsterpartisten Rossana Dinamarca visat sympatier för Afghanska pojkar och män och suttit och samtalat med dem på trappan vid Medborgarplatsen. Plumpt och onödigt, men jösses vilka konsekvenser det fick. Ett sådant samhälle vill jag helt enkelt inte ha. Jag önskar att fler såg faran med att döma andra för snabbt och inte ens låta människor rätta till sina misstag. Det vore klädsamt om Viking Line kunde erkänna att det var ett förhastat beslut och inse att ingen är mer än människa. Med tanke på alla reaktioner som följde så anser fler att de dömde Janouch för hårt. Kanske var det av rädsla, men det är ändå lika illa.

 

Politiska funderingar om olika saker

Det har gått sex dagar sedan som jag bloggade. Så många dagar har jag aldrig gjort ett uppehåll tidigare, men låtit bli att funderat på politik har jag däremot inte. Det händer saker hela tiden och ibland så bara konstaterar man man hör eller läser om, ibland funderar man vidare, eller också så tänker man på sådant som har hänt sedan en tid tillbaka eller samhället i största allmänhet. Jag tror att de flesta fungerar på det viset. Jag har svårt att tänka mig att någon skulle vara helt utan funderingar kring landets politik och i vilken riktning som samhället är på väg. ”Jag är inte intresserad av politik” säger människor ibland. Men inte kan man väl vara ointresserad av sina barns skola, om den där vägen som man vill ha kommer att byggas, eller hur vården kommer att se ut framöver?

Förutom att tänka på vart samhället är på väg i stort så finns ju det kommande valet närvarande hela tiden. Riksdagsvalet är så klart den stora rysaren, men landstinget och kommunen är så klart viktiga de också. Vilka som kommer att styra där påverkar oss en hel del. Jag såg förresten att Katerina Janouch ska kandidera för Medborgerlig Samling. I riksdagsvalet alltså. I Aftonbladet kunde vi läsa att det var ett främlingsfientligt parti. Det kanske stämmer, men det lilla som jag har sett och läst om dem har inte givit det intrycket. Men den som lever får se naturligtvis. Sedan så har vi Bert Karlsson och KD. Hur han kommer att lyckas i sin mission ska bli spännande att se. De hänger ju onekligen på gärdesgården.

Annars då? Vad har hänt på sistone? Ja det är böneutrop, skolans resultat, dessa vedervärdiga och aldrig upphörande våldtäkterna och gruppvåldtäkterna, hot mot sjukhuspersonal, arbetsförmedlingens vara eller icke vara, suketter till de gamla på hemmet, de pinsamt usla ålderspensionerna och den sorgliga kampen för handikappade för att få den hjälp de behöver. Det är domar som man häpnar över, permissioner till vedervärdiga brottslingar och alldeles för låga straff i vissa fall, ja många fall tyvärr. Vad ska man säga? Ur led är tiden…

 

Ja, vem är egentligen perfekt i den politiska debatten?

Ärligt talat så börjar jag bli lite trött på den här Janouchdebatten, men i går så läste jag ett så bra inlägg av Zinat Pirzadeh, så jag delar det här på bloggen ändå. http://katerinamagasin.se/lat-den-som-ar-utan-skuld-tanda-balet/ Det tar upp mycket som är tänkvärt och bör få alla som skriker högt om hur illa Janouch har burit sig åt och gottar sig åt konsekvenserna, att hoppa ner från de höga hästarna och tänka till. Jag försvarar inte hennes tweet, vilket jag har sagt tidigare, men jag står sannerligen inte på mobbens sida heller. När mäktiga personer är med i drevet och personer ser till att hon förlorar uppdrag, då är det ta mig tusan inte sunt längre.

Många har åsikter om båda inblandade damer, själv så har jag också haft det genom åren, men de har ändå min respekt då de båda engagerar sig för det de tror på. De gör det också utan våld och de använder pennan och ordet som verktyg, precis som man ska. Därför så fördömer jag alla som ger sig på dem med hot och försöker tysta dem på det viset, eller kanske på annat sätt. Förra veckan så talade jag med en bekant om den här cirkusen och sa då att jag försvarar alla, från Vänsterpartister till Sverigedemokrater, när jag ser att de inte får yttra sig utan att andra hoppar på dem på ett sätt som nu sker. Det finns naturligtvis gränser för vad man kan yttra, men så länge som det som sägs inte kränker och skadar andra, så måste vår yttrandefrihet försvaras. Därför så gör jag det även när människor säger de mest urbota dumma saker.

Jag var under många år kommunalråd här i Huddinge, och ett av mina ansvarsområden var demokrati. Jag var engagerad i ett lokalparti, och grundaren av det startade partiet efter ett odemokratiskt beslut i kommunfullmäktige. Jag har stor respekt för det han gjorde. Demokrati och yttrandefrihet och rätten att påverka samhället är till och med en del av svensk folkhälsopolitik. När då olika företag väljer att ta ifrån dem som nyttjar rätten deras uppdrag och på så vis straffa dem, så är man med och bidrar till en utveckling där ord och åsikter tystas av rädsla för att förlora sin försörjning. Man tar också på sig rätten att själv bestämma vilka åsikter som får framföras, vem som får säga vad och vem som ska låsas fast vid skampålen. Jag avslutar med vad Jesus ska ha sagt om den otrogna kvinnan som folket ansåg skulle bli straffad med döden för sin påkomna otrohet: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Mer sa inte Jesus om den saken, men det behövdes faktiskt inte.

 

Janouch, Dinamarca och Viking Line

Vissa hävdar att man inte får säga vad man vill i Sverige och att åsiktskorridoren krymper, att det är så vet Janouch den hårda vägen då till och med statsministern gav sig in i debatten i vintras. Andra menar att man visst kan säga vad som helst och det kan man så klart göra, men det får koncenkvenser. De senaste rubrikerna handlar visserligen inte om politik i traditionell mening men det handlar ändå om vad som tillåts. Katerina Janouch började med ett onödigt och plumpt tweet om Rossana Dinamarca och sedan så eskalerade allt. Dinamarca surnade på resans gång till rejält och polisanmälde henne. Detta trots att hon gärna poserat på en strand för ett par år sedan i en T-shirt med utnämningen ”Sveriges sexigaste politiker,” något som man så klart också kan ifrågasätta när hon är folkvald politiker.

Janouch har återigen förlorat jobb på sin frispråkighet, den här gången hos Viking Line. De gillade inte heller hennes nedlåtande kommentarer om Vänsterpartisten. Rederiet gör naturligtvis som de vill, men det är en trend att fler och fler företag agerar politiska partier och fördömer och säger upp personal eller avbokar det ena och det andra. Det är deras rätt och den ska de naturligtvis nyttja, men det verkar inte finnas rim och reson i det hela alla gånger. Och det gör det inte här. Janouch borde ha fått sig en åthutning av Viking Line, men inte mer än så. Hon har inte begått ett brott eller visat sig oduglig i sitt uppdrag hos dem. Att då säga upp henne är en farlig väg att slå i på.

Vår yttrandefrihet och vår tillåtelse att skriva sådana här dumma tweet ingår i vår öppenhet och demokrati. Priset blir att människor ibland gör dumma saker. Men vem av oss är perfekt och vem av oss vill ha ett samhälle där alla alltid är oroliga för att förlora något för att det kanske missuppfattas eller blåses upp? Lättkränktheten och ängsligheten har gjort att i princip alla tar chansen att göra kraftiga markeringar direkt som något händer. Självklart så har inte Viking Line en allt igenom perfekt ledning och naturligtvis så har även Dinamarca gjort plumpa uttalanden genom åren. Varför? Jo, för att de heller inte är annat än människor med fel och brister. Jag hoppas att rederiet – vilket jag även har messat dem om – låter Janouch stanna och att de gör det för att inte bidra till att inskränka vår rätt att yttra oss, även om det ibland blir tokigt.

 

Varför skyddar man förövarna?

En av mina facebookvänner hade delat en text av Katerina Janouch där hon beskrev sin rädsla för sig själv och sin familj. Det handlade om alla dessa flykting- och invandrarungdomar som begår kränkande handlingar mot sina medmänniskor. Hon berättade hur hon undviker sena promenader numera, hur hon hade gått en annan väg när hon insåg att hon snart skulle vara utom synhåll och möta ett av dessa gäng. Janouch beskrev även det ökade antalet våldtäkter, den nya företeelsen med trakasserier på nöjesparker och på festivaler i den omfattning som numera förekommer. Hon menade även att polisen inte längre fanns som den trygghet vi är vana.

Allt som hon tar upp är relevant och även om jag tror att hon är räddare än många, vilket kan bero på hur nära man har kommit problemen, så nog tusan har vi kvinnor överlag börjat känna oss bra mycket mer otrygga än förr. Det är inte rimligt att det ska vara så, det är helt oacceptabelt. Men Ygeman och Eliasson, båda män, fortsätter att sitta på läktaren och se på, sannolikt på grund av stolthet, det är ju inte kul att erkänna att man har gjort fel, men kanske ännu troligare, på grund av rädslan att bli kallad rasist.

I kommentarsfältet på facebook så ryckte debattören Henrik Arnstad ut till ”de godas” försvar och anklagade Janouch för att vara rasist. Det är syniskt och det är kränkande mot alla drabbade, både kvinnor och män. Man måste våga erkänna att vi ofta har olika värderingar utifrån den fostran som vi har fått och de sammanhang vi har vuxit upp i. Det är inte rasism att erkänna detta och att vilja bevara det relativt trygga samhälle som generationer har jobbat för att vi ska få. Det är däremot bedrövligt att vissa tar så lätt på det. Men det får väl vara värt några våldtäkter, ett antal sexuella påhopp på tjejer på musikfestivaler och att framför allt kvinnor ser sig om över axeln både en och tre gånger eller inte går ut alls om det inte är på dagtid, för att kunna slänga rasiststämpeln i ansiktet på alla som ser en trend som är ytterst oroväckande.