Etikettarkiv: Katharina

Tänkvärd läsning

Jag har läst några debattinlägg från de senaste dagarna som är värda att spridas extra mycket. Det första är från Liberalen Torkild Strandberg. Han säger bland annat så här: ”När vi känner oss hotade och övergivna brister tilliten och solidaritetens gränser blir allt snävare. När rädslan och uppgivenheten får styra hotas det liberala samhället.” Det är precis vad vi ser och rädslan driver människor till ytterkanterna. https://www.svd.se/l-profil-kristersson-ar-min-statsminister Strandberg är en Landskrona-politiker som visar att man kan göra skillnad om man bara kämpar på. I slutet av sin debattartikel säger han det som säkert många i hans parti tänker: ”När liberala framsteg hotas kan vi inte nöja oss med symboliska och högtidliga avståndstaganden från populism.”

Även Moderaternas Elisabeth Svantesson har skrivit en bra debattartikel: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/rL7WGA/titta–allt-det-har-har-vi-gemensamt-c-och-l På slutet skriver Svantesson så här: ”Den här veckan kan Sverige få en regering som driver Alliansens gemensamma politik, men där också enskilda allianspartier kan få genomslag för de frågor som är viktiga för just dem. Men det kräver att Ulf Kristersson blir statsminister.” Något för C och L att fundera över. Varje käpp i hjulen för oss närmare mot sämre alternativ eller extraval. Är inte det att ge SD lite väl mycket makt?

Sedan har vi en ledarkrönika från alltid så träffsäkra Alice Teodorescu. Läs hennes krönika och du förstår hur tokigt vissa politiker resonerar. http://www.gp.se/ledare/teodorescu-dags-f%C3%B6r-c-och-l-att-v%C3%A4lja-1.10557576 Jag tar med ett citat även från den här texten: ”Att lägga fram den politik som man de facto gått vill val på, och som man hade tagit strid för om SD inte funnits i riksdagen, men som SD (som nu finns i riksdagen) också ställer sig bakom, är inte att ge partiet inflytande. Inte heller innebär samtal eller förhandlingar med SD att man sympatiserar med partiet eller dess företrädare.” Precis! Och det förstår nog både Annie och Jan innerst inne. Kanske kan internt tryck få dem att åtminstone lägga ner sina röster tillsammans med partikamraterna i morgon. Vi kan bara hoppas.

 

Annonser

Valresultat 2014 och 2018

Vinnarna i det här valet var Sverigedemokraterna och ett antal lokalpartier. Det vet vi redan. Det är bara att gratulera, sämre får man inte vara. Personligen så hade jag hoppats på större framgång för Moderaterna, men så blev det inte. Dock så gjorde vi ett bättre val i kommunen än i riksdagen och det berodde på hårt arbete. Så vi kan vara nöjda ändå. Men givetvis så finns det många kommuner där andra riksdagspartier än SD och då även Moderaterna och Socialdemokraterna har gjort riktigt bra ifrån sig. Grattis även där. Men, hur blev då resultaten i riksdagsvalet och hur ser det ut jämfört med förra valet? Så här blev procent- och mandatfördelningen. Siffrorna är hämtade från val.se, en sajt där du hittar det mesta om val och fördelning mellan partierna.

2014

Moderaterna 23,33% 84
Centerpartiet 6,11% 22
Folkpartiet liberalerna 5,42% 19
Kristdemokraterna 4,57% 16
Arbetarpartiet Socialdemokraterna 31,01% 113
Vänsterpartiet 5,72% 21
Miljöpartiet de gröna 6,89% 25
Sverigedemokraterna 12,86% 49

2018

Moderaterna 19,84% 70
Centerpartiet 8,61% 31
Liberalerna (tidigare folkpartiet) 5,49% 20
Kristdemokraterna 6,32% 22
Arbetarepartiet Socialdemokraterna 28,26% 100
Vänsterpartiet 8,00% 28
Miljöpartiet de gröna 4,41% 16
Sverigedemokraterna 17,53% 62

Det är visserligen nästan fyra år till nästa val, men det ska bli otroligt spännande att se vad som händer då. Kommer C och V fortsätta att gå framåt om man nu tittar på andra partier än SD? Personligen så tror jag inte det, men veta kan man så klart aldrig i förväg. Man undrar också om MP kommer att hämta sig eller om deras tid i riksdagen är förbi. Att de ens klarade sig verkar bero på taktikröstande. Den som lever får se.

 

Den generella levnadsstandarden är fantastisk

Lyssnade du på Liberalernas (f d Folkpartiet) ledare Jan Björklund i går? Något fick mig att pausa talet och börja fundera. Han sa nämligen att under de senaste 30 åren har levnadsstandarden ökat lika mycket som de tidigare 30 000 åren! Det är så klart svårt att säga exakt hur det är, men han är nog väldigt nära sanningen med tanke på hur vi lever och allt som vi har och det handlar ju om det materiella. Ens första tanke är nog: vilken fantastisk tid jag lever i, och vad skönt att jag inte föddes tidigare med alla umbäranden som var. Så känner jag verkligen måste jag säga. Men så går tankarna vidare. Borde vi inte – mig själv inkluderat – luta oss lite mer tillbaka och faktiskt vara nöjda och tacksamma?

Jo jag är tacksam och tänker då och då på hur bra jag har det. Huset håller kylan ute på vintern, jag når vänner på andra sidan jordklotet via mess, mejl och telefon. Jag är aldrig hungrig, faktum är att jag överäter och till följd av det går och retar mig på extrakilona. Ni förstår poängen. Så här kan man hålla på. Men är vi då riktigt nöjda? Nej, inte jag i alla fall. Visserligen är jag det på många sätt som jag sa, men det där med att mycket vill ha mer, det stämmer alldeles för väl in på de flesta av oss. Varför skulle vi annars snegla på grannens splitternya bil, jobba så mycket så att vi offrar vår hälsa, inte nöja oss med de resor som vi har råd med utan hela tiden sträva efter ännu mer exotiska platser, spela på lotto, poker och annat fast vi riskerar att offra både hem och familj, söka nytt jobb fastän vi trivs, men för att få högre lön trots att vi klarar oss bra, byta mobiltelefon trots att den gamla inte alls är gammal och så vidare?

Jag vill säga tack till Liberalerna som tog upp hur snabbt utvecklingen har gått. Kanske kan det få oss att mer fundera över alla andra värden i livet. Det får i alla fall mig att göra det, än mer, för trots att jag så ofta tänker på vad bra jag har det som är född i ett av världens rikaste länder, så är jag som alla andra, mycket vill ha mer. Här ska dock sägas att förbättringarna gäller hela världen, vilket Björklund också sa, och färre svälter, fler har rent vatten och så vidare. Om jag ändå ska kommentera det här ytterligare utifrån politikens retorik, så vore det med en önskan om att våra ledare även tog upp de här andra värdena. Ibland gör de visserligen det, men kanske det skulle kopplas mer till vad det är att ha det bra och ha ett gott liv. Vi ska naturligtvis ha en hög levnadsstandard och vi ska ha ett smidigt liv, men det materiella kan aldrig ersätta det andra, det där som handlar om familj, känslor och välbehag som inte är kopplat till sådant. Fast det kanske var underförstått. Men tack för påminnelsen hur som helst.