Etikettarkiv: kränkt

Att ta eller inte ta seden dit man kommer

Eller kanske mer riktigt att inte vilja följa arbetsgivares regler. Men det handlar ändå om att ta seden dit man kommer då vi i Sverige skakar hand med varandra när vi hälsar, vilket tyvärr inte alla ställer upp på. Nu kan lärarvikarien i och för sig vara född och uppvuxen här, men i så fall så borde hon ha vetat att handskakning är gängse. Hur som helst. I dag har ett fall avgjorts och då till arbetsgivarens fördel, helt i sin ordning. https://www.expressen.se/debatt/ett-handslag-inte-enda-sattet-att-visa-respekt/ Det anser däremot inte fackförbundet Union, vars artikel från gårdagen jag här länkar till. De tycker inte allt att en lärare behöver behandla sina kolleger likvärdigt. Vill man inte ta den ena i hand, men göra det med den andra så ska man vara i sin fulla rätt att göra så. Varför?

I dag kom då domen och den lärarvikarie som försökt mjölka skolan på 120 000 kronor förlorade. https://lararnastidning.se/lararvikarie-forlorade-handskakningstvist/ Att det just är en lärare som inte ställer upp på skolans jämställdhetsregler är naturligtvis extra anmärkningsvärt då personen ifråga är en vuxen förebild för eleverna. I Expressens debattartikel skriven av Unionen kan man läsa följande: ”Ta alla i hand eller lämna skolan. Lärarvikarien valde att lämna skolan, eftersom hon inte tilläts att arbeta på skolan på grund av hennes religionsutövning och ser med oro på sitt framtida arbetsliv.” Det gör en ju än mer fundersam över det hela. Hon är alltså bekymrad för sin framtid, men tycker att sin egen ”sed” är viktigare än sin försörjning.

Det är nu det här med att ta seden dit man kommer, kommer in. Man måste för att samhället ska fungera smidigt kunna anpassa sig och vi har alldeles för många kostsamma rättegångar på grund av att man inte vill göra den anpassningen. Sverige är sekulärt, det vet alla, vi är till och med världskända för det. Att då inte bara låta bli att respektera sekulariteten, utan även försöka tjäna pengar genom att kräva skadestånd är givetvis fel. Söker man ett jobb så vet man sannolikt vilka regler som gäller och då repsketerar man dem. Hur skulle samhället bli om alla vi enskilda individer sätter upp våra egna regler och anser att alla ska utgå ifrån dem? Det blir kaos, därför har vi sociala regler och annat i form av exempelvis lagar. Följer vi alla dessa så blir samspelet oss människor emellan så mycket enklare.

 

Annonser

Jag är så kränkt!

Har du läst det förut? Söker man på ordet ”kränkt” på google så får man 459 000 träffar. Allra först bland alla dessa tusentals träffar så kommer Wikipedias förklaring som bland annat säger så här: ”Att kränka någon är att behandla en person nedsättande i ord eller handling, eller att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet. Synonymer är förödmjuka, skymfa och såra.” Högt upp bland träffarna finns också Europarådets kampanj No Hate Speech Movement och de förklarar ordet på det här viset: ”Om du får en obehaglig känsla i kroppen efter att någon gjort eller sagt något som inte känns okej – så är det inte okej, och då är det en kränkning.” Personligen så tycker jag att det är svårt det här med vad som ska räknas som kränkning och inte. Det är jag uppenbarligen inte ensam om att tycka med tanke på allt som man läser om det här.

Problemet när människor använder ordet i fel sammanhang eller slentrianmässigt är att det går inflation i det och verkliga kränkningar riskerar att missas eller förminskas. Häromsistens så var det en kvinna som tyckte sig vara kränkt för att ett par herrfrisörer inte ville klippa henne. Vari består kränkningen undrar jag som kvinna? Däremot så skulle jag känna mig otroligt kränkt om min rösträtt togs ifrån mig. En annan kvinna som nyligen kände sig kränkt var en nyutexaminerad barnmorska som av Landstinget fått sin tvååriga utbildning betald, men sedan inte ville utföra alla arbetsuppgifter och i det här fallet handlade det om abort. Hon sa sig till och med vara så kränkt så att hon skulle ha skadestånd. Så vitt jag vet så är ärendet inte avslutat ännu, men jag skulle bli mycket förvånad om man kan få skadestånd för en sådan här sak.

En annan kvinna blev kränkt när det bara fanns beigea plåster på apoteket och hon ville ha mörkare för att matcha sin hudfärg. Att hon ville ha det förstår jag fullt ut och tänker man efter så är det ingen konstig önskan, men kränkt? Eller som när facket för ett antal år sedan menade att busschaufförerna kunde känna sig kränkta av att alla bussar skulle få alkolås och det skulle kunna vara integritetskränkande. Man häpnar.

Det finns många typer av sådana här exempel och jag ogillar dem då de ofta får uppmärksamhet när människor som blir kränkta på riktigt borde stå i fokus. Varför är vi så otroligt känsliga? Har det att göra med att vi har det så bra här i Sverige så att vi ser varje motgång, hur liten den än må vara, som ett problem eller något som handlar om andras felaktiga behandling av oss? Jag tror faktiskt att det här påverkar oss negativt, för vi hamnar i ett tillstånd där vi hela tiden stöter på motgångar som omedvetet förstoras upp. Ingen ska acceptera kränkningar, men då måste vi kunna skilja på vad som är en kränkning och de där vardagliga händelserna som irriterar oss men som vi inte bör lägga någon större vikt vid.