Etikettarkiv: Mänskliga rättigheter

Spel för galleriet när det gäller jämställdhet

Ofta skriver jag om sådant som är nationellt eller till och med internationellt och det kanske det här också är på så vis att det är applicerbart till andra mer omfattande församlingar. Jämställdhetsfrågor engagerar många, gärna politiker som vill visa att de minsann hänger med och gör det rätta. Självklart så är inte alla ute efter att plocka billiga poäng, men de finns och det kan lika gärna vara feministerna själva som andra som bara vill visa att de gör det som man ska. Sedan så hoppas jag givetvis att alla verkligen vill ha ett jämställt samhälle och det tror jag också.

Men om målet är just jämställdhet för alla, varför gör en del politiker vissa så konstiga och faktiskt dumma inlägg i debatten? Under mitt sista år som politiker så sa en meningsmotståndare i kommunfullmäktige att hon var glad att vi andra (de styrande alltså) äntligen såg behovet av jämställdhetsarbete i skolorna. ”Vi” ville även se att frågorna kom upp på gymnasienivå. Öh? Skolan var just det område som vi hade fokuserat på under många år när det gällde jämställdhetsarbetet. Då undrar man vad poängen är. I samma inlägg från talarstolen sa hon även att ”vi ser att jämställdhetsfrågorna kommer alltmer i skymundan”. Vilket var det? Hade vi sett behovet eller kom frågorna i skymundan?

Givetvis bemötte jag som ansvarig politiker detta. Det retar mig alltid när man pratar ner sin egen kommun och dess verksamheter när man mycket väl vet att personalen gör ett bra jobb och att politiska beslut har tagits för att möjligheten ska finnas. Personal och politiker hade hos oss utbildats, vi hade till och med låtit gymnasieelever åka till Strassbourg ett par gången för att lära sig mer om mänskliga rättigheter, som självklart omfattar även jämställdhet. När politik förs på sådant här oseriöst sätt så är det sannerligen inte lätt att vara väljare. Vad är rätt och vad är fel? Och varför ljuger man då det inte bara riktas till andra politiker, utan tyvärr spiller över på den personal som gör just det som efterfrågas? Snart är det val och sorgligt nog så kommer många påstå saker som är helt uppåt väggarna bara för att få röster. Men jag hoppas att väljarna genomskådar dumheterna, även om det inte är så enkelt alltid.

 

Annonser

Inse att det handlar om mer än bara ”kvinnan utanför Coop”

Vellinge kommun, kommunen som nu har förbjudit tiggeri är i fokus då de har beslutat om något som många, många fler människor vill se. Frida Boisen, krönikör på Expressen skriver om beslutet: http://www.expressen.se/kronikorer/frida-boisen-1/jag-skams-for-att-vara-svensk/ Hon frågar vem man vill vara, den som hjälper eller den som blundar. Personligen så vill jag vara den som hjälper, men inte genom underhåll av tiggeri; det finns alltså ingen motsättning här. Vissa av hennes formuleringar får mig att bli riktigt förbryllad då jag tycker att hon ofta skriver sunt, men här faller hon in i det allmänna resonemanget utan att fundera djupare på frågan. Detta är alltså vad jag läser ut av krönikan, men jag kan ha fel. Jag förstår också att det blir reaktioner på Vellinge kommunfullmäktiges beslut och det har redan överklagats, men jag kan ändå se något positivt i allt. Boisen tar naturligtvis upp en del relevanta fakta och dem ska vi vara medvetna om. Däremot så tror jag ändå inte att tiggeri är en lösning som ska ses som permanent.

Vi borde aldrig ha tillåtit migranternas tiggeri alls. När de kom så borde Sverige tillsammans med övriga EU ha reagerat omgående och krävt att de stater vars medborgare inte tillåts ha ett drägligt liv, tar sitt ansvar. Länder som är fattiga eller av andra skäl har svårt att göra vad de ska, måste få stöd, men att vi som nu skickar EU-pengar till dem som inte kommer alla människor till del, samtidigt som vi tar hand om deras medborgare och låter dem tigga kan aldrig vara en vettig långsiktig lösning. Det som retar mig i hennes krönika är att hon som skribent och med förmågan att formulera sig bättre, gör det enkelt för sig och som så många andra skriver människor på näsan som samvetslösa och bekväma. Som att människor som inte vill se tiggare hellre slänger in en summa på något konto och återigen lutar sig tillbaka i soffan. Det är att medvetet ställa människor emot varandra och det gynnar ingen fattig. Jag hoppas att debatten nu ska få oss att se lite djupare på problemet. Det är orimligt att länder som smiter undan sitt medborgaransvar kommer undan med detta, för Sverige kan aldrig hjälpa alla världens fattiga människor. Däremot så kan vi politiskt och med bistånd påverka och det är den bästa vägen att gå.

En annan viktig sak att ha i åtanke är att det i allra högsta grad påverkar vad som sker i gatubilden. En offentlig miljö med misär riskerar att leda till mer misär och sänka ett lands status. Det handlar inte om att rika vill slippa se fattiga, utan att det finns en poäng med att jobba för en hög social status och trygghet då det skapar ett bättre samhälle vilket i sin tur gynnar folkhälsan. Alla länders medborgare vill ha det på det viset och tack vare att vi har varit så målmedvetna i det arbetet och sedan har lyckats så bra så har vi har kunnat hjälpa många av världens människor. Nu lägger vi fokus på några få och vi gör det ofta på ett felaktigt sätt, samtidigt som vi glömmer dem som vi inte ser. Mänskliga rättigheter är grundläggande och vi kommer bara att lyckas om vi använder både hjärtat och hjärnan.

 

Mänskliga rättigheter här och på andra håll

Som politiker kom jag i kontakt en del med mänskliga rättighetsfrågor då jag var ansvarig för demokrati och jämlikhet. Bland annat så fick dessa frågor extra uppmärksamhet hos gymnasieeleverna i Huddinge genom dess samarbete med Europarådet, samt studiebesök som några elever gjorde i Strasbourg hos dem vi ett par tillfällen. Demokrati och jämlikhet hänger så klart ihop och att få rösta på det parti som man vill, få vara med och påverka politiken i sin kommun eller sitt land ska vara självklart för alla och det är det i Sverige, men långt ifrån överallt i omvärlden.

När vi i Sverige talar om mänskliga rättigheter så är det ofta om ovanstående och den förföljelse som sker av medborgare som vågar uttrycka sina åsikter och då talar jag inte om avarter därinom, utan dem som de flesta av oss ser som helt normala och självklara. Det här får aldrig tystna, för öppenhet och tolerans är grunden till det som vi alla vill ha och behöver. Men det finns annat som också är mänskliga rättigheter och som vi borde tala mer om. I december hade jag förmånen att vara på en konferens i Tanzania, vilken handlade om att stärka kvinnor inom politiken och det råkade vara val just då. Till mångas glädje fick landet en vicepresident som är kvinna. Jag hann tala med några Tanzanianer och de var väldigt positiva.

Så varför nämnder jag detta? Jo för här får man verkligen perspektiv på saker. En av hennes främsta mål var att inte någon ska ha längre än 400 meter till rinnande vatten. Just det här med vatten kom även upp på en konferens i Sydkorea där jag för några år sedan var inbjuden för att berätta om Huddinges arbete, vilket hade imponerat. Jätteskoj och mycket hedrande givetvis, men även här kom frågan om vatten upp och att ha tillgång till rent sådant och jag minns att jag plötsligt kände mig en aning förlägen. Våra livssituationer är så otroligt olika och man blir nästan generad över hur bra vi har det. Vi får aldrig ignorera det som brister i vårt eget land, men vidgade vyer, större perspektiv och mer tacksamhet skulle inte skada. Jag tror till och med att vi skulle bli bättre på att hjälpa både oss själva och omvärlden om vi oftare kunde se hur bra vi har det.