Etikettarkiv: Maud Olofsson

Respekt för individen och rätt att bestämma själv

För mig och många andra, de flesta skulle jag gissa, så är det som rubriken beskriver väldigt viktigt. Meningen är hämtad från Maud Olofssons bok ”Jag är den jag är”, vilken jag har nämnt tidigare i min blogg. Det här med att själv få bestämma över sitt liv har även jag alltid känt har varit viktigt. Men trots att vi är många människor som vill ta eget ansvar så finns det tyvärr också många politiker som tror sig vara bättre vetande när det handlar om våra liv. Jag kan hålla med om att det finns politiska beslut som är viktiga och därför behöver tas för både allas bästa och enskilda individers bästa, men det där med att peta för mycket i våra och ens liv, det har jag väldigt svårt för.

Ett tag innan Maud Olofsson tog över som partiledare efter Lennart Dahléus så hade Centerpartiet påbörjat något som man kallade ”Visionsbygge inifrån”. Där diskuterades bland annat värderingar och just det här med individens rätt att bestämma över sitt liv kom högt upp på agendan. Som hon påpekar i boken så handlar det inte om att inte kunna känna trygghet, för en grundtrygghet i samhället är viktigt men jag är rädd att vissa – medvetet eller omedvetet – blandar ihop dessa saker.

Att vi människor känner att vi har makt över våra liv är väldigt viktigt och det här måste värnas, för det finns alldeles för många klåfingriga politiker. Själv så förstår jag inte varför så många har problem med att vuxna människor behandlas som sådana. När det gäller det fåtal som trots allt inte har samma förmåga som vi andra, så ser jag hellre stöd än bestämmande till dem. Alla måste få känna värdigheten som det innebär att själva ta kommandot. Får vi inte göra det så är risken stor att vi blir håglösa och mår dåligt. Trygghet och självbestämmande kan visst hänga ihop och det ska det också göra för när det gör det, ja då mår vi som bäst.

 

Annonser

Kompromisser i politiken

Jag läser just nu Maud Olofssons bok Jag är den jag är. Jag har inte kommit så långt ännu, men den fångar en på en gång, i alla fall fångar den mig. Något som fastnade lite extra var det som hon säger om kompromisser: ”Min åsikt är att kompromisser är det finaste som vi har i en demokrati. För om vi inte kompromissar, hur ska vi få någonsin kunna förändra och förbättra?” Jag håller verkligen med henne, men det är en balansgång.

Politik är ett hantverk som det tar många år att bli riktigt bra på och ju skickligare man blir när det gäller hur man förhandlingar, ju bättre blir man också på just kompromisser. Man vet när man ska ge och man vet när man ska ta och man kan göra detta så att ens parti får igenom det som det vill, samtidigt som andra kan känna sig lyssnade på och även de bli nöjda med resultatet. Det behöver inte vara en omedelbar utdelning, utan den kan komma senare. Har man visat sig kompromissvillig så har man också ett bättre utgångsläge i kommande förhandlingar när det gäller politiska frågor. Huvudsyftet bör aldrig vara att driva igenom sin vilja till vilket pris som helst. Det vinner ingen på.

Som politiker träffade jag båda sorterna, alltså de som förstår och kan spelet och vet hur de ska balansera på den svåra linjan, vilket ofta är knepigt. Jag har även stött på dem som till varje pris vill ha sin vilja igenom och det är ofta den typen av politiker som tänker kortsiktigt och stannar kortast. Långsiktigt tänkande är A och O om man vill bli långlivad i den här branschen, åtminstone om man vill ha inflytande. Sitta i opposition kan man så klart alltid göra, men vad ger det?

Jag påstår inte att allt som Maud Olofsson har sagt och gjort har varit bra, men mycket har varit det och jag har stor respekt för henne. Hon kan hantverket och hon har stor ödmjukhet. Jag hoppas för övrigt att resten av boken är lika intressant som den första sjättedelen.