Etikettarkiv: mobbning

Är det värt 45 liv varje år för att vuxna inte tar sitt ansvar?

Det är nämligen antalet barn och ungdomar som tar sitt liv efter att ha blivit mobbade. Det är alltså ett mycket litet fåtal av alla som drabbas av trakasserier från skolkamrater, men det är 45 för många, varje år. Det här inlägget handlar inte på något vis om att peka ut någon och i många fall så har personer runt den utsatta kämpat, inte minst offrets föräldrar, men det har ändå slutat i tragedi. Däremot så skulle jag önska en större allmän debatt kring problemet. Speciellt efter uttalandet från en rektor som jag kommenterade igår, när vissa av mobbarnas föräldrar tydligen inte ville vara en del av lösningen. Det får enligt mig aldrig vara valfritt, utan det är deras förbannade skyldighet att göra något.

För mig så saknas det något i debatten och det är det där jävlar anamma som ser till att man jobbar med problemet tills det är löst. Jag tror visserligen att det finns många som verkligen gör vad de kan för att hjälpa offren och jag tänker inte minst på skolans personal, men samtidigt så vet vi att det alltid finns människor som helst stänger både öron och ögon i jobbiga situationer. Men det får vi naturligtvis inte acceptera. Därför så duger det inte att säga att vissa föräldrar inte vill vara en del av lösningen om man inte också lägger till att man inte accepterar detta utan ser till att de blir det.

Utöver det allvarliga i att inte ta problemen på allvar vilket tyvärr kostar liv, så är det ju vi vuxna som är våra barns förebilder och vad visar vi om vi inte fullt ut tar det här på allvar? Sedan så sker mycket av mobbningen på ett sätt som är svårt att se, men det finns många fall där det är glasklart och ändå så klarar sig vuxenvärlden undan på bekostnad av barnens välmående. Det vore även bra om fler politiker tog ställning för att eleverna ska sättas i första rummet. Jag tror även att det är bra att tänka på att även en mobbare kan vara ett offer. Att behandla andra illa är nästan alltid ett symptom på något och det är det viktigt att skolan ser. Ofta ser man redan i förskolan vilka barn som kommer att få problem, så hjälper vi dem tidigt så hjälper vi även deras potentiella offer.

 

 

Annonser

Borde inte skolan kunna göra mer mot mobbning?

Som vanligt så blir man matad med elände från media, men ibland så berör vissa saker mer än andra. Just nu var det faktiskt ett reklaminslag på TV, det rörde mobbning. När jag såg det så kom jag också att tänka på en artikel från helgen där en pappa tog saken i egna händer och åkte till skolan och själv tillrättavisade en mobbare. Rektorn ursäktade sig och sa till och med att alla föräldrarna (alltså mobbarnas) inte ville delta i att lösa problemen. Så nu har alltså föräldrar valfrihet när det gäller att ta sitt ansvar även när klasskamrater och skolkamrater till deras barn mobbas av: deras barn? I och för sig, så har det väl alltid varit, men att någon uttalar det som en ursäkt eller förklaring känns väldigt fel.

Att elever blir mobbade, precis som vuxna blir illa behandlade på arbetsplatser, är nog svårt att eliminera, men nog sjutton borde mycket, mycket mer kunna göras? Att föräldrar inte har någon lust att vara en del av lösningen är ju hårresande och att det accepteras är också hårresande. Här ska offret vara i fokus och skolan måste därför jobba på för att lösa situationen tills man har nått sitt mål. Där får naturligtvis inte skolan backa under några omständigheter. Den har trots allt ansvar för alla elever när de befinner sig där.

För att kunna ge eleverna de bästa förutsättningarna när de är i skolan så måste den och föräldrarna samarbeta. Att endera parten vägrar får aldrig gå ut över utsatta elever. Här får skolan aldrig backa. Om det så krävs att både socialen och polisen blandas in så får vi aldrig godta att vuxenvärlden frånsäger sig sitt ansvar. Men, det finns naturligtvis sådant som kanske gör att föräldrarna inte är förmögna att ta det ansvar som de ska, psykisk sjukdom exempelvis, men då ska skolan och kommunen stötta så att föräldrarna i sin tur kan stötta sina barn i att göra rätt. Men, i de flesta fall så är problemet att vuxna väljer att inte se och det är oacceptabelt.