Etikettarkiv: Moderaterna

Nygamla Moderaterna

I helgen hade Moderaterna sitt Sverigemöte och bland annat bytte man tillbaka till sin gamla logotyp, det gamla M-et. Med det tog man steget bort från den mindre moderata linje man haft det senaste decenniet (drygt). Man lämnade det ljusblåa och blev det parti man egentligen är. Många är nog lättade över detta och nu blir det tydligt vad partiet står för. Själv har jag saknat det gamla M-et alltsedan man ersatte det med ett blekt gement dito. Det har på något vis funnits en otydlighet i partiet och jag gissar att många har känt sig vilsna. Nu gäller det bara att vara tydlig med vad återgången innebär.

Vissa är säkert oroliga för att partiet nu ska dra iväg allt för långt till höger. Personligen ser jag ingen fara i den riktningen. Snarare så blev det otydligt vad partiet stod för när man under många år försökte trängas med de flesta andra i mitten, för det är där man gärna vill se sig själv. Det finns någon slags trygghet i det; man kan inte bli anklagad för att vara vare sig höger eller vänster, såvida man nu inte är ett tydligt alternativ i endera riktningen. Men det politiskt korrekta och tidens andra har gjort att det har varit finare och bättre att befinna sig i mitten, så dit har partierna dragit sig. Det i sin tur har gjort att väljarna ansett att de är för lika. Jag håller visserligen inte med om det, men det kan å andra sidan bero på att jag nästan alltid har varit politiskt aktiv och därför sett skillnaderna ändå. Fast nu är det inte främst jag som ska övertygas om deras förträfflighet, utan väljare som ofta inte alls är insatta.

Hur som helst. Vad kommer det nu bli av Moderaterna då? Jo, det blir ett parti som med tydlighet kommer att visa var skåpet ska stå, vad som är rätt och fel, vad som ska gälla och inte i vårt samhälle. Sådant är viktigt för tillit och trygghet. Det kommer vidare att vara ett parti som kombinerar eget ansvar, sociala skyddsnät och individens värde. Det kommer bli ett parti för dem som tror på framtiden och möjligheten att vara med och forma den, vare sig det rör sig om privatlivet eller samhället där vi gemensamt ingår. Att Sverigemötet tog det beslut de gjorde både avseende logga och politik var det bästa som kunde hända partiet och nu är det dags för revansch efter alliansanpassningen där vännerna svek.

 

Annonser

Nya medlemmar till Moderaterna

Det har nu gått drygt två månader sedan januariöverenskommelsen slöts. En beklaglig överenskommelse som inte byggde på vilja till samarbete eller hade sin grund i att se till att ge Sverige den bästa politiken. Det enda det handlade om var att inte ge Sverigedemokraterna något inflytande. Jag respekterar visserligen det, men de försvinner inte på grund av dåliga samarbeten eller önsketänkande. De sitter där, med hela 62 av 349 mandat. I procent är det 17,53. De är som bekant tredje största parti. Är då detta samma sak som att släppa in dem i värmen? Nej, det bestämmer man så klart själv och jag ser helst att de inte ingår i någon regering, så där är vi överens. Men de är demokratiskt inröstade och den biten borde man ha större respekt för.

Men, varför den här rubriken? Jo därför att Moderaterna har fått flera medlemmar på kort tid och fler än på väldigt länge. Grattis! Någon som är förvånad? Jag hoppas att ett flertal av dessa medlemmar väljer att bli aktiva, för vi behöver många som engagerar sig för demokratin. Det oavsett tvivelaktiga avtal givetvis. Men med större engagemang från invånare och medborgare kanske den här situationen hade kunnat undvikas. Saken är trots allt den att det är politikerna själva som har drivit på situationen i den här beklagliga riktningen, även om det inte var meningen. Med fler engagerade kloka människor kanske vi hade kunnat undvika att hamna här. Kanske, kanske, hade åsiktskorridoren inte varit så snäv och diskussionerna hade kunnat vara sundare och tagit oss framåt i stället för att som nu där så många målat in sig i olika hörn. Att måla in sig i ett hörn och agera utifrån det leder som vi har fått bevittna inte till något bra.

Att Moderaterna har fått många nya medlemmar säger något. Människor, alltså väljarna, är allt annat än nöjda med utvecklingen, och de som förstår innebörden av vad demokrati handlar om förstår att det som fyra partier – C, L, S och MP – har kommit överens om, inte är vare sig sunt eller bra. C och L som nu blev beroende av det andra partiet som de gör allt att hålla utanför, alltså Vänsterpartiet, har inte åstadkommit något bra utan har istället ökat politikerföraktet. Det är högst beklagligt då de flesta politiker faktiskt engagerar sig för en god sak och tror på vår demokrati. Det blev en stor pannkaka av allt, men det gynnade Moderaterna. Man får väl se det positiva i det trots allt.

 

”En hoppfull framtid för Sverige”

Det var rubriken i en folder med ett antal punkter som Moderaterna gick ut med i valrörelsen. Jag tror verkligen att de är ärligt menade, vilket jag utgår ifrån gäller alla partiers politik, annars har vi ett stort problem. Problemet just nu är nog inte att viljan inte skulle finnas, utan att samhället har gått åt så kapitalt åt fel håll och det har pågått länge men ingen har riktigt satt ner foten. Det är därför mycket som måste tas tag i. En av de viktigaste frågorna rör något som alltid måste fungera och det är vården. I valinformationen står bland annat att attraktiviteten bör stärkas så fler vill arbeta där. Jag håller med. Däremot så är det första jag tänker på allt obehag som vissa individer utsätter personalen för och då samtidigt patienterna så klart. Det hotas alltmer och ibland blir hoten till våld. Dessvärre har vården fått erfara att en större andel patienter, samt deras vänner och anhöriga har ett stort våldskapital. Varje gång jag hör om detta blir jag lika förundrad; varför sattes inte foten ner direkt det började bli så här?

Vad mer finns med i valinformationen? Jo att fler brott ska utredas. Det vore sannerligen önskvärt, för så är det långt ifrån nu. Kanske hörde ni om misshandeln i Borås för bara några månader sedan, när en ung kvinna vid namn Sol Adawi blev misshandlad utan för en klubb. Det fanns alltså vittnen, kanske kameror och det var snabbt polis på plats. Förutsättningarna att lösa det här borde vara väldigt goda. Vad hände? Hon överlevde och prioriteten att lösa brottet minskade och det lades ner. Med tanke på att hon hade blivit slagen i bakhuvudet så hon tappade medvetandet samt att det fanns stryptag runt halsen så kunde det ha gått riktigt illa, men lyckligtvis överlevde hon. Det här brottet, som bara är ett av många liknande, borde utan tvekan ha utretts, för det finns sannolikt en eller flera potentiella mördare som nu går lösa i Borås. Nästa offer kanske inte har sådan tur som den här kvinnan hade.

Vården och polisen behöver mer resurser, det är ingen tvekan om det, vilket också Moderaterna skriver. Det här är inga konstigheter och alla partier är regelbundet ute och missionerar om dessa frågor. Sedan handlar det om vem som bäst driver igenom dem. Att Dan Eliasson med stort stöd av S- och MP-regeringen fick styra och ställa så ett stort antal poliser lämnade sina arbeten under den tid när pressen på polisen aldrig har varit större, säger en hel del om vilken tilltro vi kan ha till dessa partier. Men för att göra en kort analys, så tror jag att Moderaterna är de som är bäst lämpade att ta tag i frågorna. De behöver givetvis samarbeta med andra för att få igenom sina idéer, men med Kristersson vid rodret så är jag övertygad om att saker kommer att ske. Än har vi ingen statsminister, och har vi tur så blir det en som är handlingskraftig nästa gång.

 

Ny regering?

Efter att ha lyssnat på presskonferensen med Moderaternas Ulf Kristersson i dag, så undrar man verkligen hur det ska gå till att få en ny regering. Jag hoppas innerligt att det blir en alliansregering med Kristersson som statsminister. Förutom att han driver en helt annan politik än dagens, en som jag tror gynnar oss mycket mer, så är han ljusår från Stefan Löfven när det gäller rutin, kunskap och statsmannamässighet, något som väl de flesta anser är önskvärda egenskaper. Kristersson har dessutom varit minister tidigare. Nu är det givetvis så att någon gång måste vara den första, men efter snart fyra år som statsminister så är Löfven fortfarande på samma nivå retorikmässigt som i början av sin politiska karriär 2014. Han kan ha hur goda intentioner som helst för vårt land, men han är inte uppgiften mogen och jag tror för övrigt aldrig att han kommer att bli det. Politiken är dessutom inte till gagn för oss.

Men åter till dagens övningar på riksdagskansliet. Det pågår samtal mest hela tiden och det mellan diverse partier och konstellationer. Leder detta då till något vettigt? Icke. Inte än i alla fall och jag är rädd att det inte kommer att göra det heller. Lyckas Kristersson sy ihop detta så kommer jag bli väldigt imponerad. Hans uppgift är inte enkel. Men nu har Socialdemokraterna stängt dörren och vill inte prata mer såvida inget händer så att de själva får den åtråvärda statsministerposten. Det kan de så klart ha önskemål om, men de har bra mycket färre mandat tillsammans med Miljöpartiet än vad de fyra allianspartierna har tillsammans, så lite för mycket får man nog anse att de mopsar upp sig.

Men nog har det börjat tangera sandlådenivå på alltihop. Ingen säger det, men alla vet det. Varenda låsning och varenda konflikt de sex partierna emellan handlar om beröringsskräck. S har den inte när det gäller Vänsterpartiet, men de andra har det gentemot dem. Alla har det när det gäller Sverigedemokraterna. Som alliansväljare är jag ytterst upprörd över att de är beredda att återigen slänga regeringsmakten på soptippen och låta en annan regering bildas bara av principer. Är det verkligen värt det bara för att slippa prata med Jimmie Åkesson? Sitter man hellre i opposition i fyra år till? Jag är helt övertygad om att man inte skulle behöva släppa igenom en enda idé som man inte vill se och ändå få SD:s stöd. Alla vet dessutom att S alltid kommer vara beroende av V, som också befinner sig på ytterkanten. Vidare så har man behövt SD:s röster i en rad frågor i riksdagen under den här mandatperioden. Hur man än vänder sig så har man alltså ändan bak, och då är det väl bättre att samtidigt få styra och bedriva en vettig politik, än att låta andra vara i samma beroendeställning, men som samtidigt för en politik som man inte vill ha. Vad går det här skådespelet ut på egentligen? Frågan är så klart riktad till Centerpartier och Liberalerna först och främst.

 

Skogs- eller bilbränder?

Ja det är tydligen frågan. För mig är det en obegriplig jämförelse. Och varför skulle man alls ställa sakerna emot varandra eller rangordna deras viktighet? Att göra jämförelser är ett vanligt grepp för att endera fånga människors uppmärksamhet, eller ta till något som låter bra när argumenten tryter. Häromdagen skrev miljöpartisten Martin Marmgren följande debattartikel: https://asikt.dn.se/asikt/debatt/klimathotet-mycket-varre-an-bilbrander/ Den kunde ha varit kortare, men läs den ändå. Jag tänker göra några reflektioner kring den eftersom jag som före detta politiker och samhällsengagerad inte kunde låta bli att reagera på en hel del av vad han skriver. Speciellt som polis vilket han också är, så blir vissa uttalanden än mer anmärkningsvärda. Här är ett par citat som inte går att låta bli att reagera över.

”Bilbränder är problem på en helt annan skala än klimatförändringarna som sommarens torka och skogsbränder är en förutsägbar konsekvens av.”

”De politiska krafter som drar åt det gröna hållet strävar efter att möta problem med politik som skapar sammanhållning och framtidstro, samtidigt som man betonar det gemensamma och egna ansvaret. Högerpopulistiska strömningar gör allt för att peka ut en extern fiende man kan skrämma och splittra med medan den egna målgruppen alltid hålls ansvarslös (exempelvis är sexualbrott bara intressanta att lyfta om de kan kopplas till invandringen). Miljö- och klimatproblem, när de inte helt förnekas, handlar om att någon annan någon annanstans bör agera.”

Det är anmärkningsvärda uttalanden. Att människor skräms av den grova kriminaliteten som kostar åskilliga miljarder samt åsamkar stort lidande handlar inte om vare sig rasism eller bristande förståelse för vår miljö. Men ska vi ha ork och pengar att engagera oss för våra barns och barnbarns framtida jord så behövs ett tryggt samhälle och framtidstro. Det fås inte genom att förminska det som händer. Fortsätter Miljöpartiet och andra att blunda eller vifta bort allvaret så kommer laglösheten på vissa håll snart vara etablerad. Det drabbar alla laglydiga medborgare och det skapar ännu större otrygghet för dem som bor i områdena där bilar gärna bränns. Jag vet inte om några av riksdagspartierna räknas in bland de högerpopulistiska, men artikeln antyder utan tvekan det. Sverigedemokraterna är socialkonservativa, så det är väl Moderaterna och Kristdemokraterna som åsyftas. Att anklaga partierna för det Marmgren gör är inte bara grovt utan även fräckt, och det gör då vare sig något positivt för samhället eller klimatet.

 

Varför är du moderat?

Den frågan fick jag för några dagar sedan. Det var när jag kampanjade med Moderaterna. Bra fråga som kräver att man tänker efter om man inte redan har gjort det. Jag har ju röstat på dem i riks även om jag var engagerad i Drevvikenpartiet här i Huddinge. Men nu tror jag att de har den bästa politiken även i kommunen. Om knappt fyra veckor ska vi rösta fram våra representanter i kommun och riksdag. Om du inte har bestämt dig ännu, kontakta dina partier och fråga vad de vill driva nästa mandatperiod. Sedan har vi landstinget också, så det är tre val som vi ska rösta i. Det får vi inte glömma.

Men åter till frågan: Varför är du moderat? Mitt svar, och det är högst personligt, även om jag tror att fler tänker som jag, är att jag tilltalas av kombinationen eget ansvar och möjlighet som individ, samtidigt som samhället finns där med sitt skyddsnät om och när jag behöver det. Ingen är osårbar och livet går upp och ner. Mer kortfattat: Alla ska ha möjlighet och kunna göra sina egna val, men i ett tryggt samhälle.

Vissa partier är alldeles för inriktade på att det är staten eller kommunen som ska styra människors liv. Det synsättet delar inte jag. Det är stor skillnad på att ha ett tryggt välfärdssystem och att lägga sig i människors privata angelägenheter. Politiker är tillsatta att företräda oss väljare, inte bestämma över deras liv och val. Tyvärr finns det alldeles för många politiker som inte har den rollen klar för sig. Moderaterna är inte ett sådant parti, därför är jag just moderat.

 

Moderatkampanj

Bara fyra veckor kvar till valet och i dag har jag varit med Moderaterna och knackat dörr. Visserligen så har jag inte varit medlem längre än ett halvår, men ny i politiken är jag ju inte. Dock så har jag alltid varit tveksam till dörrknackning och hade nog en företällning om att det skulle kännas mer obekvämt än vad det gjorde. Alla öppnade visserligen inte, men de som gjorde det var trevliga. Nu har jag definitivt en annan bild av dörrknackning.

Personligen så har jag varit tveksam eftersom jag inte är alldeles positiv till den här formen av kampanjande, men faktum är att många är positiva när man kommer och flera pratar och framför synpunkter och frågar saker. Vi är alla olika och självklart så accepterar man om någon inte vill prata.

Oavsett vilken form av kampanjande som partierna ägnar sig åt, så gillar jag verkligen de där mötena med väljarna. Samtal är viktiga, både för dem som ska rösta och för de politiska partierna. Att människor får framföra sina synpunkter och blir lyssnade på är en viktig del av demokratin. Politikerna är deras företrädare och ju mer de vet om vad väljarna tycker, ju bättre representanter blir de. Jag hoppas att så många som möjligt tar chansen och framför sina synpunkter nu när alla partier är ute, och sedan så hoppas jag innerligt att alla går och röstar om fyra veckor.