Etikettarkiv: nazism

Vad innebär egentligen att ”ta avstånd ifrån”?

När man klipper gräsmattan så finns det inte så mycket annat att göra än att fundera, ja utöver att se till så man inte klipper av elsladden då. Så i dag har jag klippt och funderat. Innan trädgårdsarbetet läste jag nämligen om nazister och NMR igen. Jag har även läst om SD, de syns ju i media dagligen. Nu jämför jag visserligen inte dessa två, även om jag anser att de båda är extremistpartier. Men vi kan lika gärna tala om religiös extremism eller andra organiserade åsikter där man gärna hoppar på andra människor eller ser dem som mindre värda, eller kanske sådana som inte ska får bestämma över sitt liv trots att de är vuxna. Man kan fortsätta så här hur länge som helst om man vill.

Vad ledde då mitt funderande till? Kanske inget nytt i och för sig, men jag tänkte på hur man ska hantera sådana här svåra saker. Politiker, tjänstemän, företagare och andra säger ofta att de ”tar avstånd ifrån” uttalanden och åsikter. Men vad innebär det i praktiken? Handlar det om åsikten som sådan, eller kanske organisationen, eller individerna? Innebär avståndet att de med avvikande åsikter ska frysas ut, eller bara ignoreras så där i största allmänhet? Eller vill man diskutera och tala tillrätta? Det här är nämligen lika viktigt som det är intressant.

Jag tror nämligen att det absolut sämsta och dessutom farligaste man kan göra, är att endast försöma. Vi ska fördöma det som är fel, men det kan göras i kombination med samtal och respekt, hur mycket det än tar emot. Ta till exempel tonårskillen som äntligen blir sedd, men blir det i en nazistisk rörelse. Tror någon att han sätter sig ner och reflekterar över varför andra inte ens vill tala med honom? Det kan vara just osynliggörandet från omgivningen som fick honom att gå med i rörelsen och nu blir det bekräftat återigen, det där att han är värdelös i andras ögon. Varför ska han då lämna det sammanhang där han blir bekräftad som individ? Den här killen är kanske inte förlorad om vi, hur svårt det än är, kan se att en människa är mer än en avskyvärd åsikt. Kanske handlar det inte ens om åsikter utan något annat. Men hur ska vi få veta det när vi så ofta bara nöjer oss med att fördöma?

 

Annonser

Kan vi bromsa främlingsfientligheten i Europa?

Det är sannerligen inte med någon glädje som jag läser om valet i Tyskland och här hemma uttrycks oro för hur det ska gå i Sverige när det är dags för val igen. Tyvärr så går det nog inte att stoppa sådana här strömningar i den omfattning som man önskade, men det måste väl ändå gå att göra någonting? SD har tappat, om än lite, och jag hoppas att de tappar mer framöver. Hur de skulle agera om de fick mer makt vet ju ingen med säkerhet, men med de rötter som de har så finns anledning att vara orolig.

När andra riksdagspartier för diskussioner om sådant som av en del inte anses korrekt så blir de lätt anklagade för att ha blivit bruna eller att vara populistiska. Det kan handla om att vi måste begränsa tillströmningen av flyktingar, eller handla om brottslighet. Hederskultur är en annan sak som en del inte alls vill accaptera att den finns, utan hellre talar om män i största allmänhet.

Vi är olika beroende på vår bakgrund och innan vi erkänner det och gör något åt de problem som finns så kommer motsättningarna att fortsätta eskalera. Jag drog verkligen efter andan när jag lyssnade till läraren som på TV berättade hur synisk han hade blivit efter att ha jobbat med invandrarelever och det förakt som vissa av dem och deras föräldrar hade visat svenska lärare med flera. Vill vi att fler ska bli så, ja, nästan hatiska? Jag vill det inte, men ska vi förhindra det så måste vi våga prata om det som sker. Sedan så tar vi tag i problemen och vi kämpar på tills vi har löst dem.

Ni som förfasar er när de etablerade partierna äntligen vågar prata om dessa viktiga frågor, sådana som borde ha lösts för decennier sedan: vilket är bäst, att SD får mer makt och inflytande eller att de andra partierna hanterar frågorna? Vi har ett val här, för vi kan fortsätta blunda och då är i alla fall jag rädd för vart vi kommer att hamna. Vi måste se till så att inte motsättningarna blir ännu större, både för vår egen skull och för dem som kommer hit.