Etikettarkiv: ökade klyftor

44 dödsskjutningar bara i år

Vad händer egentligen i Sverige? Ja det här blogginlägget blir väl som att läsa samma text som finns både här och var, alltså funderingar kring varför vi har låtit det gå så här långt. Inte för att någon politiker medvetet har suttit och bara sett på, eller att polisen har struntat i att försöka stävja utvecklingen. Det tror jag inte för en sekund. Jag tror snarare att många där känner samma uppgivenhet som jag själv och andra gör. Men frustrationen är stor bland oss väljare och det med rätta. För något är vansinnigt snett när det har kunnat bli så här. Jag hävdar bestämt att man har sett mellan ögonen eller låtit bli att ställa de krav som måste ställas. Man blundar gärna, åtminstone lite lagom mycket för att kunna smita undan en hård debatt och att se sanningen i vitögat. Det är gärna någon annans fel än individen och föräldrarnas. Må så vara att det finns samhällsproblem som kan driva saker i olika riktningar, men de flesta människor skjuter faktiskt inte ihjäl varandra oavsett livssituation. Jag köper helt enkelt inte det argumentet.

Jag läser kommentarer på sociala medier och här är några efter senaste dödsskjutningen: ”De flesta svenskar har ju röstat för stor invandring de senaste 20 åren. Nu kommer notan.” ”Vad är det för fel på skjutningar? Svenskar måste lära sig att anpassa sig efter andras kulturer.” ”87% borde ställas till svars.” ”Politikernas verklighetsfrånvända politik måste stoppas!” ”Ställ sossetopparna till svars..inför riksrätt…och dödsstraff med omedelbar verkan.” ”De beror väl på dom så kallade importerade nysvenskar.” ”Dags att sänka den rättsliga åldern för barn från 18 till 15. Kan man begå brott då kan man även ta sitt straff. Jäkla daltande med socialtjänst.”

Jag är inte förvånad, men jag läser och känner att man har passerat en gräns som inte borde passeras. Samhället handlar allt mer om vi och dem, och det är inte bra. Exempelvis så anser jag inte att 87 procent av väljarna bör ställas till svars för att de inte röstat på Sverigedemokraterna. Jag anser inte heller att det bara är ”sossetoppar” som är skyldiga eller att alla invandrare kan dras över en kam som så ofta görs. Dödsstraff med omedelbar verkan anser jag också är fel. Däremot så har invandringen med det här att göra, vilket många påpekar i olika diskussioner, men inte invandrare i stort, utan en liten del av dem. Men dagens politik ställer grupper emot varandra. Många väljare menar att det här inte är ett svenskt beteende och det måste vi våga erkänna. Trots det så uteblir reaktionerna som borde komma från politiker och myndigheter. I stället för att med ryggrad stå upp för sunda värderingar och till hundra procent fördöma beteendet så ursäktar/förklarar många makthavare kriminaliteten med brist på arbetstillfällen, trångboddhet och ekonomiska klyftor. Företeelsen med dödsskjutningar är relativt ny i Sverige trots att utsatthet och sociala problem alltid har funnits. Sök efter svaren där de finns och ta tag i problemen istället för att skyll på annat. Hur många av dessa kriminella har ens avslutat skolan och försökt få ett normalt arbete? Ytterst få skulle jag vilja påstå. Det är inte där problemet ligger och så länge man stirrar sig blind på fel saker så kommer det bara bli värre och värre.

 

Annonser

Kristersson och Sjöstedt

Dag två på Almedalsveckan. Nu har både Moderaternas Ulf Kristersson och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt talat. Båda duktiga retoriker, båda intressanta att lyssna till. Men jag ska på en gång säga att det är Moderaternas politik jag delar. Jag gillade speciellt det Kristersson tog upp med att göra mer för utsatta barn. Det är alldeles för sällan som sådana diskussioner får ta plats, speciellt inte i Almedalstal. Visst nämns barnen ibland, men det var mer konkret nu och det välkomnar jag. Föräldrarna nämndes och att de kan behöva stöd. Så är det och samhället ska alltid ställa upp när någon behöver hjälp.

Däremot så saknade jag föräldrarna i sammanhanget ansvar. Både föräldrar och övriga vuxna måste ta större ansvar och bli bättre förebilder än vad de är ibland. Den biten ”glöms” lätt bort. Men var det bara Moderaterna som talade om barnen? Absolut inte och även Vänstern lyfte tydligt fram barnen. Heder åt dem båda här. Men utöver det så upplevde jag att Kristersson befann sig mer i verkligheten än vad Sjöstedt gjorde. Moderaterna vill med tydlig politik stoppa den kriminella utvecklingen när det gäller de gäng som allt mer tar över i samhället. Från vänsterhåll talas det istället om svartmålning och klasskamp. Rent generellt så var alla problemen kopplade till människor som har hög lön.

Det blir lite märkligt när det största problemet är att vissa tjänar mycket, framför att andra gör allt för att förstöra det vi tillsammans har byggt upp. Givetvis så ska vi ha ett jämlikt samhälle, och det har vi till stor del också. Men det går inte att som Vänstern gör propagera för att allt ska vara gratis. De som har minst är då med och betalar för andra människors förmåner genom högre skatter. Kanske borde Sjöstedt tänka på att de hellre behåller pengarna själva och sedan prioriterar varmde vill lägga dem. Det är alltid lätt att bolla och fördela andras pengar, men man ska alltid komma ihåg att skattepengarna inte är ens egna pivata pengar. Däremot så håller jag med om att det är bra att alla barn har så likvärdiga förutsättningar som möjligt och jag har svårt att se något parti säga annat. Nu ska det bli spännande att se vad övriga sex partiledare kommer att diskutera. Vilka är deras viktigaste frågor i valet?

 

Omvärldens bild av Sverige

Ja hur är den egentligen? Mestadels bra trots allt och det ska vi väl vara tacksamma för. https://www.dn.se/ekonomi/sverige-uppfattas-som-stark-enhorning-i-andra-lander/ Men ändå, det skaver när jag tänker på Sverige, vad vi var och vad vi är. Fridolin far utomlands för att korrigera bilden av oss, men den är egentligen mycket värre än vad många tycker och tror. Det som händer här är en ren och skär katastrof. Är det verkligen i vårt land som gängen skjuter ihjäl varandra och kvinnor blir påhoppade om de inte bär slöja? Där polisen blir hånad, bespottad och till och med beskjuten och attackerad med stenar? Är det verkligen i Sverige som brandkåren måste ha poliseskort för att släcka bränder? Vad hände egentligen? Vi är nog lite yrvakna och vissa – till exepel Gustav Fridolin – lever fortfarande i den sannolikt ganska behagliga förnekelsen.

Dock så finns det även en helt annan bild. Den bilden är att det är mycket bättre än den som kablas ut i utlandsmedia. För så är det, vi är välmående, vi lever i ganska stor trygghet. Vårt sociala kapital är förhållandevis stort. Det är rent på våra gator och vi har allemansrätt och vi har ett skattesystem som ger oss ”gratis” utbildning. Det här är viktigt att komma ihåg. Att leva i en nattsvart bild av tillvaron gör att vi mår sämre och vårt samhälle blir sämre. Det är på något vis som att det finns två verkligheter och så är det nog, ibland korsas också dessa och de laglydiga drabbas av den grova kriminaliteten. Så har det förvisso alltid varit, men nu är den kriminella delen av vår befolkning väldigt stor och den växer. Det ska inte sopas under mattan och att vi har medlemmar av Sveriges regering som gör så är ofattbart. Våra företrädare förmår inte att ta till sig sanningen. Vem ska då ta ansvar, lösa problemen och ge medborgarna framtidstro?

Att det har blivit så här är enbart vårt eget fel, eftersom vi har ursäktat och blundat. Man ska inte döma, man får inte vara rasistisk (om det nu finns något rasistiskt i att inte acceptera riggade attacker mot blåljuspersonal), vi ska inte döma dem som har haft en svår uppväxt och så vidare. Jag vill också tänka så och jag vet hur lätt det är att en ungdom hamnar snett, men i princip alla som begår brott har i så fall en anledning att göra det. Det är därför som jag tjatar om vuxenansvar generellt, men också det viktiga föräldraskapet. Men nu befinner vi oss där vi är och vi måste vända på samhällsutvecklingen. Förnekelsen ökar klyftorna och det skapar rasism, och sådant kan vi väl ändå inte vilja ha? Alla våra problem används som varnande exempel i utländsk media, och då kopplat till invandringen. Samtidigt så framhåller många andra länder den ”svenska modellen” och vårt sociala trygghetssystem som en förebild. Fridolin bör i stället för att ta flyget utomlands stanna hemma, studera verkligheten och sätta ner foten mot det som händer. Hans jobb är att få vårt land att återigen bli vad det var. Då gör han nytta för Sverige, för det är inte bilden som behöver korrigeras, den blir korrigerad automatiskt när han och regeringen förmår ta till sig vad de nu bidrar till.

Och till sist: GLAD PÅSK!