Etikettarkiv: Påven

Även Svenska kyrkan har sina rötägg

Svenska kyrkan genomgår precis som många andra arbetsplatser en utrensning av rötägg som inte vet att hålla tassarna för sig själva och att respektera sin omgivning. Det handlar naturligtvis om kvinnor och sexuella kränkningar. Jag har flera gånger skrivit om Katolska kyrkan och övergrepp mot barn och ungdomar och hur kyrkan ända från botten upp till påven skyddar förövarna. Jag skulle bli mer än förvånad om inte liknande historier kommer fram även inom Svenska kyrkan.

På svenskakyrkan.se finns riktlinjer för hur sexuella övergrepp ska hanteras. Bland annat står det så här: ”Kyrkan måste så långt det är möjligt ta ansvar för att förövaren hindras att fortsätta övergreppen.” Jag hoppas därför att den präst som har gjort sig skyldig till detta och som slutade år 2008 inte får tillbaka sin tjänst, trots att biskop Sven-Bernhard Fast i Visby vill att han ska komma tillbaka och säger till Gotlands Allehanda att ”Vi kan inte bara luta oss till händelser för sju år sedan utan vi måste ta hänsyn till hur verkligheten ser ut i dag”, apropå att prästen så sent som 2011 skickade mess till en kvinna som han utnyttjade när hon var i tonåren. Kyrkan vidtog åtgärder i samband med att saker kom fram då för flera år sedan, men det finns alltså vissa som öppet till och med håller dessa rötägg om ryggen.

Jag hoppas och tror att både den svenska och katolska kyrkan kommer att göra en ordentlig utrensning framöver. Men jag tror också att det kommer att bli flera skandaler längs vägen eftersom det finns så mycket som har sopats under mattan. Säkert så vet många mycket mer än vad de låtsas om och många är nog vansinnigt nervösa just nu. Vart det hela tar vägen kan bara tiden utvisa, men säkerligen så får fler gå än vad man har råd med då det kommer att försvinna personal samt att kyrkans rykte försämras. Hade man jobbat på ett annat sätt så skulle situationen ha varit annorlunda, men nu är det som det är.

 

Annonser

Hur kunde katolska kyrkan få en så genomrutten kultur?

Som icke medlem av katolska kyrkan så ser jag naturligtvis på saker annorlunda än dem som är aktiva där. Det gör att jag har en objektiv syn som inte är färgad av tro eller människorna i en församling. Det delar jag med många andra och det är vår förbaskade skyldighet att reagera på det hemska som händer och försöka göra något åt det. Ändå så vill de flesta makthavare inte påverka för att förändra. Varför? För mig är det obegripligt, men jag gissar att det handlar om rädsla för kyrkan, risken att det påverkar ens egen ställning eller liknande. Självklar så kan det finnas okunnighet bakom, men det vore nästan en bedrift att inte känna till åtminstone lite av det som pågår.

När svenska makthavare träffar påven eller andra representanter från hans lilla stat så ska de självklart uppträda korrekt, precis som de gör när de träffar andra makthavare med högst tvivelaktig moral. Jag tror dessutom att det är bättre att ha en relation även med människor vars värderingar man inte kan eller vill dela, än att inte diskutera med dem alls. Att helt ta avstånd stärker bara andra i sin uppfattning, men framför allt så påverkar det oskyldiga som de har makt över. För makt har kyrkan och det gör att det är så otroligt svårt för medlemmar inom katolisismen att göra något åt alla problem med pedofili och hebefili. Det vet vi då vissa har försökt i flera decennier. Många blir inte ens trodda. Men även när bevis finns så läggs för det mesta locket på.

Utvecklingen är dock intressant, för sexuella övergrepp på barn och ungdomar har inte alltid varit accepterat. För några hundra år sedan så kunde det bli väldigt hårda straff, till och med dödsstraff. Men den inre kulturen har förändrats och av de anklagde prästerna så jobbar 75 procent kvar som vanligt. Vissa flyttas till fattiga länder där offren har svårare att driva sin sak och sannolikt också bli trodda. Synismen är enorm. Dessutom så har biskoparna som får kännedom om övergrepp ingen skyldighet att ta det vidare till högre ort. Det gör att mycket stannar inom stiftet. I vintras så hade svenska politiker och andra, exempelvis katolska kyrkan här, chansen att ta upp de här frågorna. Om det nu var för känsligt att ta det öga mot öga med påven själv, så hade man om man velat åtminstone kunnat skapa en debatt. Men icke. Återigen, varför? Regeringen skryter om att vara världens första feministiska regering och den driver jämställdhetsfrågan, men sexuella övergrepp då? Varför låter vi dem pågå utan debatt? Det här måste förändras, vi kan inte längre se på när präster förstör livet för unga människor.

 

Pell, påven med flera

Äntligen fungerande webb och nytt inlägg. Jag har varit bortrest och webben har inte fungerat tillfredsställande, men sådant händer. Nyheterna har jag ändå följt och har sett att det har varit en del uppmärksamhet kring en av påvens närmaste män, George Pell, en herre som jag skrev om redan i våras. https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/04/05/paven-och-george-pell/ Läs gärna hans cyniska kommentar i blogginlägget om offren till en av kyrkans värsta pedofiler i Australien.

Men det finns som bekant mycket, mycket mer som är problematiskt för kyrkan och man skyddar varandra, det är alldeles uppenbart: http://time.com/4838347/australia-george-pell-vatican-sexual-assault-catholic/ Även Pell ”erkänner” att han har varit slarvig i sitt ansvar för offren under sin tid som biskop i Australien. Det här är ju bara ett par exempel, även om anklagelserna mot George Pell är omskakande även för katolska kyrkan då ingen på hans nivå tidigare har blivit ställd inför domstol på grund av sexuella övergrepp.

Utöver de stora problemen med pedofiler och även hebefiler, så finns det en hel del annat som gjort att katolska kyrkan borde bli bra mycket mer ifrågasatt än vad den blir. Därför så ger alla bilder på höga politiker, kungaparet och andra offentliga personers entusiasm utan ifrågasättande, en minst sagt dålig eftersmak. Föreningen Humanisterna passade i vintras på att genomföra en fredlig ”demonstration” där de föreslog ett antal samtalspunkter till Svenska kyrkan att ta upp med påven. Ingen större framgång så vitt jag känner till, men ändock, det de gjorde var inte desto mindre viktigt för det. http://humanisterna.se/nyheter/humanisterna-tio-teser-for-en-mer-human-kyrka/ Det är väl bara att anta att ”fortsättning följer” och att det snart är nya rubriker om påven och hans medarbetare samt undersåtar. Sorgligt så klart, men de enda som kan förhindra detta är förövarna själva och det verkar de inte vara intresserade av tyvärr.